Tettelisa

Äntligen! Den ofrivillige vilaren har äntligen tagit sina första stapplande löparsteg efter förkylning och halsont. En lugn liten sju-kilometare väntade. Vi hade lite bortfall på löparantalet då Lova är på kollo. Det blev bara jag och Lystra. Båda var sugna. Den lugna rundan gick på 5,04-tempo i snitt.... hoppsan... Brukar annars ha svårt att ligga i det tempot själv och trodde definitivt inte det om mig efter lite sjuka! Men kroppen var pigg! Benen blev inte trötta, flåset satt som en smäck, bara o mata på! Lystra sprang lyckligt o drog i linan och jag fick till och med dämpa henne ibland. Härligt att hon tycker att det är så roligt med fart! Så nu sitter jag här och är vansinnigt laddad inför loppen i maj. Har fått nummerlappen för det första loppet - Vårruset, startbeviset för Gbg-varvet har kommit och sen är det Hundlöpet. Härligt!! Är laddad till tusen och jag är så glad över att kroppen känns så bra! Nu firar jag med lite rosé!

Ja, en viljornas kamp har redan hunnit utspela sig i det Wahrenberg-Holmska residenset. De envisas kamp. Ja, det var jag och Tilda som tog en omgång... Klockan sex i morse.

 

Jag är väldigt trött på att hon vaknar och fem minuter senare är hon vansinnig för att ingen är hos henne, när hon egentligen borde somna om, hon äääär ju trött. Enligt mig i alla fall. Och Casper behöver få sova vidare, vilket han inte gör om jag går upp. Så här ska banne mig läras in att hon får klara sig själv en stund på morgonen. 

 

Så som sagt, strax innan sex var hon vansinnig. In, gav nappen, la henne, tillbaka till sovrummet där Casper sov gott i min säng, stängde dörren, lät det gå en stund och sen samma visa igen. Tre gånger. Sen hade hon somnat om. Haha! 1-0 till mig! Det gäller att gå in i kamper man tror sig kunna vinna. Ett nederlag den tiden på dygnet hade jag inte fixat. Fem över halv sju sov hon och halv åtta vaknade hon igen och då hade Casper också hunnit vakna. Lagom. 

 

Nu ska mamma lilla morna sig med lite wordfeud här i soffan innan det är dags för frukost och en vända in till stan.

Ja, jag har åkt på en förkylning och har nu hållt mig "lugn" i drygt en vecka. jag har alltså inte tränat. Men har definitivt inte suttit still, det har lixom inte riktigt varit möjligt. I morgon tror jag ändå att jag kan komma ut på en effektiv runda. Börjar lite kort så jag får satt igång musklerna ordentligt igen. Har kikat på lite lopp jag vill springa i sommar och känner mig taggad till tusen. Fler lopp i maj kan jag inte boka in, men ett i juni, två i juli och ett i augusti borde gå! Millopp det mesta men för att säkert hålla igång formen vill jag ta 21 km på Prinsens minne... vi får se... det kliar lite i benen... vill ut nu.... men nä.... jag lägger upp fötterna på soffbordet och tar mig lite, näpp, inte kaffe, VIN! go kväll!

Känsliga läsare ombedes att byta sida....

 

Ja, nu var det ett år sen... För ett år sen låg jag där... flåsade, kved och hade gjort så i mer eller mindre 12 timmar.... Om ett par timmar för exakt ett år sen fick jag höra de där vansinnigt irriterande och frustrerande orden "Det har inte hänt något, du kanske borde åka hem". Ja tjejjer, det handlar om förlossningen för ett år sen. Förlossningen där vår söta, galna lilla terrorist såg ljuset för första gången. 

 

När dom där orden sas "du kanske borde åka hem, eller vill du ta en promenad?" då vaknade djävulen i mig, så ja Tilda, vi e nog fan släkt för den där djävulen sitter ju i dig allt som oftast! Jag och Jimmie tog en promenad på det vårvackra galgberget. Flåsande, promenerande med klockan i högsta hugg tog vi oss runt tre-kilometaren med allt vad backar det innebär. Behöver jag säga att barnmorskan blev lite lätt förvånad när jag rödmosig och flåsande kommer tillbaka och säger att det minsann var en skön promenad! Slänger mig upp i sängen med en höjdhoppares smidighet för en undersökning och nog fasen hade det satt i gång! Äntligen! Jag var i förlossning! Finns inga ljuvligare ord i mina öron just där och då. 

 

Sen börjar det ljuvliga med förlossningen, man blir ompysslad. Nej jag tycker inte att lavemanget kvällen innan räknas som ompyssling. Jag snackar om den riktiga, ljuuuvliga ompysslingen lustgas.... och ett bad.... Jag hade bara ett krav, att jag kunde kombinera dessa ljuvliga metoder och det var ju inga problem. Det fanns lustgas vid badkaret! Nu bestämde sig Tilda dock att vara het på gröten så bada hann jag inte göra särskilt länge innan jag allvarligt trodde att jag skulle dö av värkarna. Tar mig tillbaka till sängen och medan jag går där längs korridoren börjar jag fundera över hur f-n dom kan ha så små handdukar på förlossningen när det är meningen att en höggravid ska nyttja dom! Jag hade behövt två för att skyla allt!! Så ja, jag visade säkert upp lite här och lite där för de blivande papporna där men jag har i och för sig svårt för att tro att det var det dom fokuserade på när dom såg den dåligt handduksbandagerande, flåsande, valrossen försöka ta sig framåt på torra land. 

 

De nästkommande två timmarna behöver vi ju inte prata om, alla vet vad som händer då. 

 

Sen ligger man där med sin ljuvliga unge på bröstet, nöjd. Då börjar helvete nummer två. Efterarbetet. Tydligen blödde jag en del, ja jag har ingen aning, mitt jobb var lixom klart, jag har krystat ut unge, nu får ni lappa ihop mig bäst fan ni kan lixom. Jag ljuger nog inte om jag säger att jag hade fem sköterskor/barnmorskor/läkare på mig samtidigt. Blodtryck skulle tas, dropp sättas, mage knådas och området mellan benen skulle kollas. När det känns som en lastbil har kört över er och träffat med alla hjul på magen och mellan benen, då är det INTE skönt när någon står och knådar den väldigt ömma magen. Men tydligen skulle det göras när man blödde mycke.... I mitt nyförlösta, lustgashöga töcken inser jag att jag nog egentligen inte mår riktigt bra, i alla fall inte enligt personalen. Jag själv känner inte, jag är hög. Läkare ett säger att han vill ha ett andra utlåtande om hur mycke jag har gått sönder i mina allra heligaste kroppsöppningar. Läkare två kommer in och han säger orden varje kvinna vill höra när en karl tittar och känner mellan benen på en, jag hade inte gått sönder hela vägen. Men stygn behövdes.

 

Nästa förnedring tar sin början. En SNYGG läkare ska sy ihop en... dääär nere! Jaha. Det börjar sys medan magen fortfarande knådas. Konstig stickande känsla i benet lite då och då. Hm.... Va fasen sticker mig på insida lår?? "Varför sticker du mig i låret?" "Jaha, förlåt, jag satte pincetten där" Eh va??? Har han mina lår som ena jäkla intrumenthållare??!! Nåldynor lixom?? Jaha, jag lutar huvet tillbaka igen och låter förnedringen fortsätta. Sen hör jag ett långt, utdraget pruttande ljud. Jisses. Vad är det som låter som en prutt HÄR inne?? Nej inte som en prutt utan som en pruuuuuuuuuuuuutt??. Inser i min höga dimma att det är jag.... jag!.... Jag ligger med benen i vädret och pruttar en snygg läkare rätt i ansiktet utan att kunna styra det över huvud taget!!! Ja, förnedringen var total... Det var knäpptyst i rummet... jag bara måste ju säga någonting.... "Jag uppskattar faktiskt inte att prutta karlar i ansiktet" Lite skratt uppstår och läkaren talar tålmodigt om för mig att han var van och det var bra, då fungerar grejjerna... eh jaha.... jag. vill. dö.

 

Nästa förnedring. Tråcklandet i mitt underliv är klart, blödningen har lugnat sig och människorna i rummet har börjat troppa av. Två sköterskor tillkännager att nu minsann ska du kissa! Va fan, jag har inte druckit sen förmiddagen, jag är inte kissenödig! Eller? En sköterska i var arm ser till att jag tar mig in till toaletten och sen sitter man där.... och kämpar... kan väl inte vara så svårt o kissa?? Men jo, har man precis vänt sin kropp ut o in för att få ut en varelse genom hål som det egentligen inte är möjligt att få ut en sån stor varelse igenom, då är det jäkligt svårt att hitta rätt muskler för att få ordning på kisseriet. Kranen sätts igång. En sköterska står o tittar på mig, försöker tänka bort henne och till sluuuuut kommer det lite grann. Lättnaden är total och uppmuntrande ord som "Braaaa, det var duktigt" kom ur sköterskorna och genast kunde jag sätta mig in i Caspers situation som vi då höll på att vänja av med blöjja.... *suck* Förnedringen är total....

 

Men, ja, här e vi nu, ett år senare. Jag överlevde stygn, en smärre blodförlust och såriga bröstvårtor. Nu fyller min tös ett år! Grattis Tilda!

 

Nä, jag är ju inte riktigt som alla andra... speciellt inte som mamma.... men jag har rätt roligt! Jag är nog en person som kan vara lite svår att orka me eller så har man jätteroligt ihop. Tänker ofta tillbaka på en tanke en tjej tänkte när hon såg mig "Oj, henne kommer jag aaaldrig bli kompis med", lite som en rysning i hela kroppen. Men vi gick i samma klass och bodde grannar hela gymnasiet, umgås fortfarande, jag är modder till ett av hennes barn och hon är det närmaste en bästa vän jag kan komma. Så är det nog med mig, allt eller inget... så är det nog i o för sig med det mesta jag gör...

 

Det skulle vara en relativt lugn dag. Skulle baka det sista på förmiddagen, hämta Casper och sen dricka kaffe hela eftermiddagen. Ja viiiisst. Allt eller inget! Strålande solsken! Underbart morgonväder! In o baka?? Aldrig! Gick en promenad med hundarna efter dagislämningen och kände sen ett trängande behov av att grejja i trädgården med en gigantisk blåsa i näven som följd... Skyll dig själv när du inte tar dig tid o hämta handskar. Ja men Tilda kunde ju vakna NÄR SOM HELST! Då var man ju tvungen att ha hunnit så långt som möjligt! Ingen tid o hämta handskar!

 

Sen kom den minut som Tilda vaknade och jag fick raskt rafsa ihop skiten och avsluta det jag höll på me. In o baka med dig Terese. Skulle bara fixa lite drömmar och rulltårta idag. Började med drömmarna, lätta.... Dom ska numera döpas om till "Bryt-drömmar" då jag misslyckades liiite med planeringen på plåten och ungefär 25 av de 50 runda, fluffiga kakorna, blev en enda stor kaka... jajja. Är ingen riktig bak-mamma, men jag tycker det är roligt ibland och jag bakar hellre än bra...som man brukar säga. 

 

Sen var det då dags att fixa maten. Tilda hade sett till att roa sig själv medan jag "bakade" så det låg skålar, lock, brickor och underlägg i större delen av köket. Men bara man ser till att inte lyfta fötterna när man tar sig framåt, utan mer hasar fram, då går det bra. Det är när man lyfter på fötterna och tar ett kliv som det finns risk att man bryter benen. Jimmie håller på o bli tokig på det. Tilda nöjd = jag nöjd. Skit i Jimmie. Efter att ha hasat mig fram o tillbaka till mikron med våra portioner så sätter vi oss o äter. Många föräldrar bannar sina barn med "man sjunger inte vid matbordet". Fatta hur tråkigt det är att inte ha musik när man äter! Lite Roxette och Bryan Adams åkte på medan lunchen intogs. Tilda ÄLSKAR musik. Men ja, det ääär krångligt att stoppa in mat i munnen samtidigt som man försöker digga och klappa händerna. Men vi är glada båda två! Hade dock lovat mig själv att vara lite tyst under dagen för min hals är inte riktigt som den ska. Huuur många är vana vid att Terese är tyst??? Nä, det går ju inte. Måååste sjunga med lite. Satte lixom lite Lisa Ekdahl-touch på musiken eller Maja Gullstrand om ni så vill, lite nasal och hes röst. Snyggt i kombo me Bryan Adams måste jag säga.

 

Nähe, nu ska jag gå o se om rulltårta går att göra idag, vem vet, det kanske blir en bryt-tårta. Det kommer jag nog inte undan med lika lätt som bryt-drömmarna! O så lite kaffe me!

Nu är det mycke och nu har min att-göra-lista åkt fram igen och den kollas igenom slaviskt efter varje moment. 

 

Tupperware-kalas ikväll

Dalmasar kommer i morgon

Tilda-kalas på lördag

Tilda-kalas på söndag

Tilda-kalas på onsdag

 

Ja men ni fattar ju...

 

Kakor, tårtor, städning, inhandling, baka, förberedelser förberedelser förberedelser. Sen är jag ju sån att jag vill ha allt färdigt NU. I morgon kväll kommer dalmasarna och då vill jag att allt ska vara klart! Vill inte hålla på o försöka fixa en massa när dom är här! Då vill jag ju bara vara tillsammans!! Så nu fixas det hit o dit medan förkylningen knackar mig på axeln och säger åt mig att sätta mig med en kopp kaffe och koppla av för f-n! Så det gör jag nu! Fötterna på bordet, barnen sover och kaffekoppen sitter nästan med klister i näven på mig. Skål skål!

Varför blir man alltid sötsugen när man ska titta på "Biggest Loser"?? Det blir en apelsin snart...

 

Jaja, det var inte riktigt det som inlägget skulle handla om, bara lixom en avstickare. Är lite sån, disträ, kastar in saker i samtalet som inte har där o göra för min hjärna råkade bara lite plötsligt vandra ditåt och truten går ungefär lika snabbt. Jobbigt ibland, hysteriskt roligt ibland, väldigt pinsamt ibland...

 

Det var inte min hjärna vi skulle prata om heller, eller jooo, lite, fast på omvägar lixom. Nä, inte på omvägar heller. Nä, så hääär är det. Tydligen verkar jag vara inne i en grej nu där jag träffar folk jag inte har sett på länge. I lördags träffade jag en av mina bästa killkompisar, vi kom by the way fram till att det var FYRA år sen vi sågs, inte två som jag nämnde i nått inlägg. Idag fick jag träffat min halvkusin som jag inte riktigt heller kommer ihåg när jag träffade sist. Jag slänger väl till med två år som jag gjorde på killkompisen, haha! Vi pratar i köket, dricker gött kaffe, och vi får gjort många roliga konstateranden under väldigt kort tid. Med vissa människor behöver man inte lång tid för att hinna uppdatera varandra med det senaste. I mitt fall var det jäkla massa järn i elden, väldigt många individer i hemmet att hålla ordning på - speciellt en och även att min hjärna håller på att ruttna bort. Stod exempelvis o letade i kylen efter mjölken.... den stod på bordet... 

 

Lite såna finurliga grejjer har jag haft för mig det sista.... trycker frenetiskt på knapparna på bilnycklen för att låsa upp kundvagnen, letar efter mjölken, öppnar dörren för Tilda där bak - hon sitter fram osv...

 

Jag hoppas helt klart på att en viss typ av skärpa återkommer tillsammans med jobbet....

Ja, i min värld är det ett mindre projekt och en utmaning att ge mig iväg till ge-kås. Slits mellan lite olika åsikter om det gula varuhuset. Tycker det är roligt att gå och handla där men det är många faktorer som ska stämma; barnfri, pigg, lite folk och pengar på kontot. Oftast är jag inte barnfri, oftast är det faktiskt lite folk när jag är där för jag åker helt enkelt inte dit när det är högsäsong, oftast är man inte pigg som småbarnförälder och det är mycket sällan det finns pengar på kontot. 

 

Nu kändes det ändå som ett måste att åka dit då vi verkligen behövde fylla på förråd av diverse hygienartiklar och annat smått o gott. 

 

Det började bra redan ute på parkeringen när jag skulle ha en vagn och inser att jag håller på att försöka låsa upp vagnen med bilnycklen.... 

Nu har våra båda doggar, Lova och Lystra, rastat sin matte. Det funkar bra att ha båda med sig. Måste dock skaffa en sele till Lystra, hon trasslar gärna in sig annars. Dom sprang på bra, det var snarare deras matte som hade miljoner ursäkter för att gå en liten stund.... lite då o då.... Skyllde på, ja nu ska vi se, håll, mensvärk, kramp i magen, sura uppstötningar, ja och så vidare lixom. Ingen dag då jag kände mig i form men jag håller på o springer in mina nya dojs inför gbg-varvet och så hade jag ju Lystra med mig så en kortrunda gör inget ;) Se där kom två ursäkter till! Men vi knåpade ihop en mil i alla fall. Nya tag senare i veckan!

Äntligen tittade mitt rätta jag fram igen! 

 

Morgonen började... eh... trögt... Tilda väckte oss allt för tidigt och det var med trötta ögon vi masade oss ner för att mysa i soffan innan frukosttajm. En gnällig Tilda ordnade tidig frukosttajm.... 

 

Fantastiskt härligt väder och efter tja, jag vet inte, kanske tre koppar kaffe, gav jag, barnen och hundarna oss ut på en härlig promenad med mycke spring. Under promenadens gång funderade jag på va sjutton vi skulle göra resten av dagen. Hade ju mina måsten (tvätten), men vi hade även tagit upp klövar för lite spårande. Min tanke var att detta skulle ta upp större delen av eftermiddagen. Medan jag går där i mina "to-do"-tankar och håller koll på hundar o unge, så får jag ett mess från en vän jag inte träffat på säkert två år: "Kaffe på lekstugan idag??" Eh, what?? Lekstugan?? Ett par mess senare vet jag att det ligger i Bongos gamla lokaler i Varberg och är ett lekland för ungarna. Självklart ska vi me! Alla "to-do"-grejjer får tas en annan gång, klövarna får ligga till i morgon, tvätten hängs upp senare, här ska lekas!! O drickas kaffe!! O pratas vuxenprat!! Halleluja!! Ååååh, va roligt vi hade! Efter att vi vuxna hade lekt med ungarna en stund tog vi alla en fika, sen gav barnen sig iväg på egen hand. Det var så skönt! O så härligt att få känna sig lite impulsiv! Det var verkligen härligt att komma iväg med barnen på nåt nytt! Detta behövde vi! Det kommer helt klart att upprepas fler gånger!!

Efter att ha befunnit mig i teknik-världens dimmor i nästan 1,5 dygn var det dags att återvända till verkligheten. Barnbidraget ramlade in idag så det var dags att fylla på kyl, frys och skafferi. 

 

Morgonen började dock som vanligt. Tilda testade sin mor heeeela tiden. Jag bara längtade efter att få komma hemifrån. Tanken var en snabb fika hos Becka innan shoppingen på Coop skulle ske. Jag hade en något FÖR positiv tanke att jag skulle hinna handla innan lunch så jag slapp åka in två gånger. Promenerar en snabb sväng med hundarna. Dock blev den inte så snabb då vinden tog vår fart och så skulle vi inspektera vitsippor, plöjjande traktorer, fiskmåsar, lärkor och andra roliga vårtecken. Lite "sen" tryckte jag in hundar i hundgård och barn i bilen, så skulle det bära av. En blick på bensinmätaren gör att jag helt plötsligt blir väldigt religiös och börjar be till Någon om att ta mig ända in till stan utan bensinstopp. Jag blev bönhörd. 

 

Väl framme hos Becka springer Casper in o leker direkt och vi mammor sjunker ner på varsin stol i köket medan Tilda är platsad på golvet (glömde buren, en jäkla miss) med lite egna leksaker så grabbarna fick ha sina ifred. Skönt att prata med en vän så där på förmiddagen, slappnar av, lutar mig tillbaka, då.... KNAAAK!!! Ja jäklar, stolen gav me sig! Alla ni som nu ser en Terese ramla ner med röven i backen och armar och ben i en enda härva, er kan jag göra besvikna!! HAHA!!! Det knäckte bara liiite i ryggstödet. Nä ok, inte så lite, ryggstödet rök av... 

 

Jajja, jag klarade mig med livet i behåll och efter att ha pratat strunt, livets upp- och nergångar och barn så packade vi ihop oss för att handla. Vi kom hem, grejjerna fick stå kvar i bilen, vi åt lunch, Tilda hamnade i vagnen för sin tupplur och Casper satte sig för o måla. Då skulle man börja packa ur bilen och hämta in hundarna. Hundarna springer in och hallen fylls sen av blöjjor, hundmat, ytterkläder, tulpaner och bärkassar me mat. Sen inser man att man har lixom bombaderat hallen med prylar så man knappt kommer varken in eller ut... Vart fasen börjar man? Men bara tanken på den kopp kaffe som komma skall efteråt gör att effektivitets-morsan ploppar fram igen och löser situationen snabbt o effektivt samtidigt som hon sätter Casper i arbete att plocka upp alla skålar och alla leksaker som Tilda har vräkt fram.

 

Nu, kaffe till mig och disney till Casper!

Ja, nu är den här. Min nya telefon. Avin kom igår och så fort Jimmie kom hem slängde jag och Casper oss i bilen för att hämta mammas paket. Casper passade på att visa upp sina snygga begagnade jympadojjor som han springer jättefort i. Expediten var mäkta imponerad och konstaterade att såna skor ville hon också minsann ha! Under mitt vakande hököga fick Casper äran att bära mitt efterlängtade paket.

 

Väl hemma kommer man till den punkten att starta upp telefonen. Tänkte att nu ska jag banne mej göra det här sakta och metodiskt och läsa igenom noga steg för steg så inget blir tokigt. Det är inte lätt när man har småbarn i huset. Vänta tills dom har lagt sig finns inte i min värld. Dessutom ville jag ju bara starta upp den, ladda den, inte börja leka me den me en gång. Men se, även det är lite klurigt när man har hjärnan på 73 saker samtidigt. Mitt i villervallan av sladdar, plast, tejp och kartonger i soffan kommer Tilda och vill hjälpa till. Till slut lyckas jag reda ut laddare, sim-kort, minneskort och telefon. Prega i och sätt igång! öööh...?? inget händer.... väntar lite.... AAAaaah, batteriet måste nog i också... *suck* Det gick MYCKE bättre me det i.

 

Sen var det paus för att göra lite mat.

 

Sen... SEN skulle jag ha över kontakterna från min andra telefon. Äh, det är väl bara o göra som jag gjorde förra gången med bluetooth?? Näpp, gick inte. Gick tillbaka till mina broschyrer och se där stod det hur man skulle göra! Funkade det?? Nej. O nu alla tekniksnillen, låt bli att tjafsa med mig hur man mer kan göra, jag lägger över dom en efter en för hand! Punkt! För det gör mig inte irriterad! Det tar bara liiiite längre tid....

 

Små trevliga efterlängtade appar hämtades hem så nu kan jag både spela, skicka mess och ringa med min telefon! Nu har jag nog kommit på ungefär hur den funkar *puh*. Nu ska jag in på det där Facebook o rota runt... Men jag får nog ta det ikväll när jag kan sitta och pilla med datorn själv... utan barn.... och har Jimmie till hjälp.... va fan har jag gett mig in på?? 

Jag gjorde ett gott försök igår, att sköta min egen hygien. Ville bara tvätta av mig lite innan vi skulle ut. Går in med beslutsamhet i badrummet.

 

Tar av mig tröjjan och bh:n

"Mammaaaa, Tilda makalös" (min sons sätt att skvallra på Tilda när hon gör något hon inte ska...)

 

Klampar in i vardagsrummet och sliter väck Tilda från det makalösa hon gör

In i badrummet igen och sätter igång vattnet i handfatet.

 

"Mamma, jag bajsa" 

Casper öppnar barngrinden och hinner inte stänga den igen innan Tilda har hunnit igenom och upp i trappan. Lyfter ner henne och sätter in henne i vardagsrummet vilket ger upphov till arga gälla skrik.

 

Sätter igång vattnet igen. Casper sätter sig på toa. Jag hinner ta tvål i armhålorna och då säger Casper

"Ja, diddi" (Han är alltså färdig)

"Ja, men nu får du vänta tills jag är färdig"

 

Vaskar bort tvålen och torkar mig lite snabbt med handduken. Torkar Casper. Han går in i vardagsrummet igen. Jag öppnar deon och hör då att Tilda lyckats smita igenom grinden. Lägger ifrån mig deon, tar Tilda från trappan, lyfter tillbaka henne till vardagsrummet, vansinnesskriken hörs igen, jag går in och får satt på mig lite deo och parfym.... inga konstigheter....

 

suck

 

Idag fick jag dock tvättat mig innan barnen vaknade.... har inte hänt det senaste halvåret att jag har fått väcka dom.... men eh... idag hände det....

Hon bröt ihop

 

Hon bet ihop

 

Hon kom igen

 

Det var skrämmande, tungt, härligt, befriande

 

21 km klara

 

1:58:50 knäckte jag den sträckan på när jag sprang Gbg-varvet 2011

 

Idag.....

 

1:57:06

 

Ribban för Gbg-varvet 2013 är lagd, i´m back on track!

 

 

Casper har varit på dagis och under tiden har jag och Tilda gått med vovvar, läst bok och handlat. Akvariet har nu fyllts med vatten och med hjälp av förlängningskabel har nu pump och värmare dragits igång. Under tiden akvariet fylldes på passade jag på att dammsuga... igen... Under dagen har jag hela tiden tänkt på vilka tider jag har satt i mig saker och VAD jag har satt i mig för något. Allt för att uppladdningen ska bli så optimal som möjligt. Jag är nästan lite nervös. Det kommer inte att klappa ihop så som det gjorde igår men jag vet inte om jag har tillräckligt med utstickande djävulshorn idag för att fixa det. Jo... klart jag har! Det SKA bara gå. Sista gången jag kör så här långt pass innan varvet. Tänkte hålla mig kring 15km sen och bara jobba på mitt tempo.... biter nästan på naglarna... nu vill jag bara iväg! Springa!

 

OOOh! By the way! MÅÅÅÅÅSTE skryta lite grann. Vi har ingen våg här hemma, så det är alltid att väga sig när man är iväg någonstans där en sån här tingest finns. Svärmors våg är den bästa. Den visar nääästan alltid bra siffror. Igår var den helt fantastisk. Är under vikten jag startade med när jag blev gravid med Tilda! Tänk om jag hade kunnat stanna på den här vikten även EFTER Gbg-varvet.... Vi får väl se... Får väl satsa på att springa Prinsens minne i augusti så kanske det går ;)

 

Och nu?? Dags för kaffe!!

Så idag var det äntligen dags för ett riktigt distanspass. Tänkte mig en ca 15 km. Skulle bli så skönt o komma ut o få andas lite! Tog en lite lättare frukost än jag brukar för att kunna ge mig ut lite tidigare, vallarna med hela familjen  hägrade efter lunch.

 

Börjar trampa på men har svårt för att hitta ett bra tempo i motvinden. Spänd i kroppen och andningen långt upp i halsen. Försöker tänka på min hållning och tycker jag kommer in i nåt som känns bra. Jag ger mig fan på 21 km!

 

Låter tankarna vandra samtidigt som jag försöker hålla ordning på andning och kropp. Tankarna har dock tendenser att vandra till sånt som gör mig stressad, sånt jag oroar mig över eller tycker är allmänt jobbigt, speciellt pms-dagarna. Känner att hela kroppen tappar luft och schvung när jag kommer in på en tanketråd. Vid fem km sa det bara PANG! Äntligen kom den känslourladdningen jag verkligen behövde. Tyvärr på en joggingtur som då blev förstörd men jag får ta nya tag. Det var inte snack om o försöka springa hem och gå var för kallt. Jimmie fick packa in barnen och åka o hämta hans något labila sambo. Brukar ta mina psykbryt dom gånger jag får vara helt ensam i duschen... lite dålig planering där... Men det var ett psykbryt jag behövde. Ett psykbryt som rensade upp ordentligt. Jag går o stressar upp mig för saker jag inte kan göra något åt, har lite svårt att acceptera vissa faktum, men prykbrytet lossade upp ett antal knutar och jag ger mig på rundan igen i morgon med nya tag. Då jävlar!

 

Tack alla godingar för era puschande kommentarer nu i min pms-dimma!

Den nya hundföraren i familjen!

 

Jisses, vilken tråkig period jag är inne i nu. Jag hoppas för både min och Jimmies skull att det är en släng av pms-humör. Att jag är trött på att gå hemma är ingen hemlighet, tror jag har sett till att berätta det för ALLA och skrivit det ungefär 700 ggr här på bloggen. Men på senaste tid har jag fått två käftsmällar som bara gör det tydligare,  hur mycke jag tappar bort mig själv när jag gör samma sak heeela tiden. Visst kan man variera sig, men ekonomi och vissa måsten förhindrar en hel del av min impulsivitet som annars gärna hade blommat frodigt nu.

 

Första käftsmällen kom på Felix kalas när jag satt o pratade med en vän i köket. Vi har alltid kunnat prata hur mycke som helst och vi hade riktigt roligt, pratade om hans resor osv. Sen vände han på det och frågade mig hur jag hade det, vad jag hittade på och om det hade hänt något kul på sistone.... Eh.... Igår bajsade Tilda bara två gånger! Gött o slippa den tredje!! Ja, eller va fan ska man säga.... Handlade på eftermiddagen istället för på förmiddagen, revolution! 

 

Andra käftsmällen kom igår. En jättemysig middag hos Christian tillsammans med Pia, Johan, Evelina (världens bästa barnvakt) och Melvin. Under kvällens gång så insåg jag att jag inte tillförde någonting.... inte någonting! Visst, det var roligt o sitta där o lyssna på deras historier och jag skrattade och hade trevligt på alla sätt o vis. Men det hade varit roligt o veta vilka människor de pratade om eller ha en egen historia att berätta... 

 

Jag fick i alla fall lite meetime på slingan igår. Blev väl inte fantastiskt bra då Lova irriterade mig något vansinnigt i början. Det är nog bara så att fram till Varvet så får hon bara följa me på vissa utvalda rundor. Har jag ett bestämt mål med min träning för dagen kan en hund sabba det rätt mycke faktiskt. Men va skulle jag gjort utan min löpning?? Jag får komma ut o andas, bara fokusera på mig själv och det bästa - den kostar inget att utföra! Jag hade dock behövt förnya min utrustning men det är bara o hoppas att det håller till varvet. Mitt mål är att slå 1:58:50. Det kommer djävulshornen se till att jag gör!!

Det är då bannemig inte några snillen jag har haft i linan idag. Den enda som nådde fram till klöven var Lystra. Både Bella och Lova bröt jag och gick o hämtade klöven för. Det blev ingen klövlek där inte, inte när man bara tramsar runt utan koll. Blir ett litet spår för Lova i morgon i skogen tänkte jag, kanske lättare där än på svemfyllda åkrar....

 

Irriterad gick jag in för att ringa ett samtal till säljaren som lovade mig nytt abonemang och ny telefon i början på mars. Pratade med dom innan i veckan och som idag skulle den utlovade alltså ha dykt upp, men icke. Irriterad och uppeldad slog jag numret, satte på handsfreen och drog igång med att skura ugnen samtidigt. En supertrevlig tjej fick sig en skrapa och en nyare telefon utlovades som kompensation istället. Tack för det. Rätt person på rätt plats lugnade Terese något och en ny telefon är utlovad till nästa vecka... Vi får väl se.... 

 

En produktiv dag med spårläggning, spårning, matlagning, ugnsskurning, dammsugning, nagellacksmålning och kaffedrickande. Nu är jag nöjd. Tänker luta mig tillbaka tills Tilda vaknar, ta en kopp kaffe till och sen när Jimmie kommer hem är det meetime på slingan i Långås. Ska svettas i backarna där har jag tänkt. Sen är det samkväm hos Christian med Johan och Pia. Jag och Casper ska då smyga in till Tira och snegla på hennes bebisar! 6 små söta blev det igår morse, så våra doggar får inte följa med på kalaset ikväll. För att säkert inte såra deras känslor för mycket så har jag inte sagt att vi ska till deras kompisar ikväll. Skvallra inte för dom är ni snälla...

Nu har man varit bortskämd med härligt soliga dagar länge. Nu kom lite välbehövligt regn och genast försvann motivationen att ge sig ut o gå me hundarna. Brottas med mig själv så att jag inte ska hitta någon löjlig ursäkt till att strunta i det. När jag sitter o grubblar och blänger på vädret som mest vid frukosten utbrister Casper "Påja Lysstja!" "Jasså, tycker du vi ska spåra med Lystra?" "JA! Lova också påja" "Ja, det kan vi göra. Det är ju roligare än att promenera" "Bella me?" "Ska vi spåra med alla hundarna?" "Jaa" Ok...

 

Nu gäller det att planera hur man ska lägga upp det med läggning av spår, mat- o sovtider och sen när spåren ska tas. Blev lite laddad när Casper ville spåra. Klart vi ska spåra! Nu så här 30 minuter senare när jag tror att jag har en plan och klövarna ligger o tinar ångrar jag mig nästan. Vet att Casper kommer att tröttna på att gå, han kommer att säga emot mig när jag ber han lägga en vinkel, han kommer dra benen efter sig, tappa pinnen 700 ggr och bli vansinnig OM jag tappar tålamodet och tar pinnen ifrån han. Sen kommer han sucka när vi ska dra på oss alla kläderna andra gången och ta spåren. Tilda kommer faktiskt inte bli några problem, hon älskar åka ryggsäcken. Men jag får nog rota fram hennes regnkläder...

 

Jag vill verkligen spåra... men det är en liten apparat att få allt o funka.... fasen... giv mig styrka och tååålaaamooood.

Vi har slut på färs i frysen... hur ofta händer det i en jägarfamilj?? Katastrofen är ett faktum. Christian sträcker ut en hjälpande hand; "Ni kan få färs av mig!" Halleluja! "Släng med två kilo extra så fixar jag köttbullar till dig. O ja just det, TACK!" Oförskämda Terese har lixom gjort det igen.... Men äh, jag gick väl efter konceptet "tacka inte, bjud igen" som så ofta används i min släkt. Så jag glömde lixom tacka men bjuder igen me ett lass köttbullar. Plus att vi också ska ha köttbullar... Det blir en herrans massa köttbullar... Så tja, jag och Casper ska väl rulla en sisådär 7000 köttbullar idag.... Får nog dra igång kaffebryggaren så jag tar tag i saken... Får nog sätta fart o göra en omgång innan Casper vaknar och ska "hjälpa" till....

Det blev likte backar på löpturen igår. 6 tuffa kilometrar sen la vi ner löpningen. Slängde mig på backen o körde CF-passet Madde hade lärt mig. Träningsvärken sitter som en smäck i röven idag. Projekt "ta fram löpmuskler" har bara börjat. Det blir lite backträning kombinerat med intervaller i morgon på slingan här hemma. 

 

Idag har Tilda visat sig från sin bästa sida och snällt låtit mormor och mamma röjja järnet i trädgården. Två lass med byggskräp har körts iväg, gardiner har hängts upp, golv dammsugats, element lackagesäkrats och löv har krattats. Hejja oss! Nu ska det bli gott med kvällsmat! Blir extra pommes till mig idag!

Det är rejält svårt att hålla tempo när man joggar själv. Lyckades ändå hålla ett snitt på 5,20 i 13,5 km. Nöjd över mitt pass men känner att jag behöver bli starkare. Nu ska jag in på slingan här hemma o träna backar och intervaller. Den sista isen där ska bort bara. Ska även se till så jag får gjort en del styrka. Kände ju på mitt långpass att det var några muskler som inte riktigt orkade hålla ihop hela vägen. Alltså, distanserna har jag och klarar jag, nu ska djävulshornen fram ordentligt så kroppen får pressa lite!

Tristess.... tristess.... samma sak vaaarje daaaag.... speciellt nu när Casper har påsklov. Annars är hans "lediga" dagar våra mysdagar och de andra tre dagarna är "to-do-dagar". Nu är det samma sak vaaaarje daaag. Alla dagar är mysdagar där man får baka in alla måste-grejjer. Så tjatigt. Jimmie hade jätteroligt åt mig för att jag bara kunde se så uttråkad ut. Inte svårt alls faktiskt. Han följde med ut med hundarna så det hände något "ovanligt" i alla fall.

 

Klockan ett skulle jag vara på Falkenbergs Brukshundsklubb för mentalbeskrivning på Lova. Kul. Kallt som fan. Kul. Nej, jag var inte alls laddad. Men väl där, fan va kul det är me hund! 

 

Lova försökte av hela sitt hjärta att skrämma bort de läskiga spökena som närmade sig men det blev lite för mycke för damen. Annars tyckte hon det var en annorlunda och kul runda att gå. Den där konstiga typen 40 meter bort som ville att hon skulle komma o leka, hon fick sig en rejäl diss men annars var det rätt spännande. Lova kröp direkt ihop bland lite mjuk inredning i bagaget och la sig o sov efter avklarad runda. Matte kom hem med ny energi, tog ner tvätt och började fixa med mat. Inget kul på tv, la mig uttråkad klockan nio och läste en bok istället.

 

Ny dag, nya tag! Golv ska läggas och jag o barnen flyr fältet till våra kompisar i Tröingeberg istället! Kaffe till mamma och bus till Casper. Tar med en bur till Tilda tror jag.

Ja det är en så mastodontstor grej så det förtjänar ett eget inlägg. 

 

Det var kalas hos Felix igår, hennes jämnårige halvkusin. Brukar vara fantastiskt roliga kalas för ungarna - Casper leker me sina jämnåriga halvkusiner och Tilda med sina. Bra o komma till hem som redan är barnsäkrade, man lixom bara kan släppa in ungarna utan att behöva oroa sig. Så har det varit hela tiden där. Ändå tills Tilda kom....

 

Hon ska ju bara stoppa ALLT i munnen. Det gjorde aldrig Casper. De andra barnen gör inte så heller. Vilket gör att lekrummet är fullt av kvävningsrisk-saker. Vilket gör att Tildas föräldrar inte får sitta still speciellt mycke.... Som om det inte är nog bara att tänka på att få med sig säng, pyjamas, välling, ombyten, blöjjor, sippflaska, nappflaska och annat livsnödvändigt så ska man tänka på att hålla ungen vid liv hela kvällen också... 

 

Matandet är en historia för sig då hon spottar ut allt man ger på sked. Man får lägga det i små klumpar framför henne så hon stoppar in det själv... På pappersduk.... Det är hål i den där Tilda satt.... 

 

När Tilda har ätit upp tittar jag på min egen tallrik, lite mat hade suttit fint. Hm, tallriken är kladdig... och tom... jag har alltså på något sätt hunnit få i mig mat.... jaha... den var säkert god också....

 

Sätter ner Tilda på golvet och helvetet börjar. Jag sätter mig på en stol en bit från bordet med mitt glas i handen så jag kan ha uppsikt över vår lille terrorist. Får resa mig ideligen för att styra upp hennes bravader eller för att gå o kissa med Casper.  Efter en stund tar Jimmie över cirkusen och jag sätter mig o pratar. Så fortsätter kvällen. Vi håller koll i skift.... Underbart att vara på kalas.... med Tilda.... 

 

Vi åker hem vid niosnåret, 1,5 timme efter läggdags för Tilda. Gött, nu sover hon väl liiite längre i morgon bitti i alla fall.... nej det gjorde hon inte... och hon såg till att väcka Casper som nog gärna hade mornat sig en stund till....

 

Terrorist-Tilda

 

Och som hennes morfar sa: Hon kan ju allting själv redan! Jag har ju inte lärt henne nåt!!

Ja....fantastiskt....

 

Jimmie har haft ute Lystra ett par gånger i skogen och hon har varit lite lätt förvirrad i spåren... och lite för het... Planen blev att under vår o sommar ska hon tränas med spår (grisklöv framförallt) med täta vinklar, i lina så hon måste dra ner på tempot och fokusera. Vi har nu börjat me den träningen. 

 

Första gången blev med en rådjursklöv och tre vinklar. En hetsporre slängde sig framåt i linan och matte fick nästan köra ner hälarna i backen för att minska tempot. Dock tappade hon ju direkt vid första vinkeln och fattade ingenting. Hon redde dock ut det och började koppla på hjärnan vid vinkel två och nummer tre tog hon galant. 

 

Igår blev det grisklöv och fyra vinklar. Inte fullt lika het men ändå för uppskruvad och slarvade med första vinkeln. Sen kopplade hjärnan på hon började metodiskt ta sig igenom spåret. 

 

Det är en fantastiskt lycklig Lystra varje gång hon når fram till klöven så det blir en kul vår och sommar för henne! Hoppas man snart ser ett framsteg vad det gäller tempo så man kan börja träna utan lina!

Så blev det dags för ett distanspass.... en torsdag bestämde jag mig för det. Bara där rimmade det dåligt... Tänkte ta det direkt när Jimmie kom hem men kände mig hungrig då och insåg att jag inte skulle klara så långt på kurrande mage. En måltid intogs tillsammans med familjen, bra upplägg på tallriken... trodde jag... Barnen gick o la sig och jag snörade på mig skorna. Första milen kändes det bra och jag höll ett lungt behagligt tempo någonstans mellan 5,20 och 5,30. Sen ballade magen ur. En löpares värsta mardröm. Inte värre än att det gick o kontrollera men man kan inte slappna av. Gick en stund vid 10km, 12km och 15km, kände att jag hade behövt lite påfyllning av energi nu men dålig planering av en amatör gjorde att det bara var o bita ihop. Nu kände jag även av de ställen jag hade tränat för dåligt med styrka (rygg, höftböjjare och axlar, blir att ta tag i det). Men djävulshornen kom på och jag tog mig hem. 18 km på 1,42,43. Jag är nöjd men passet ska göras om nästa helg och tiden ska bantas ner, va fan, bättre kan jag ju!

Det går inte att undvika

 

När man är småbarnsförälder och mammaledig så har man en kanske något udda önskelista. En önskelista som många kanske bara hade ryckt på axlarna åt och sagt "a men det är väl inte så svårt". You have noooo idea! Både ekonomi och praktiskt problematik spelar in.

 

Min önskelista:

 

• Sovmorgon till 07.00. Förr var det 08.00 som önskades men Tilda har ordnat så jag har sänkt mina krav...
• Ta en våffelfika tillsammans med barnen. Kladdigt värre men hade varit mysigt efter coop-shoppingen som en belöning för oss alla. Dock har man inte råd att unna sig såna dumheter. Tur för formtoppen ;)
• Påskliljor i utekrukorna
• En powerwalk ensam med hundarna. Det blir alltid i Caspers tempo numera och med barnvagn.
• En måltid utan att behöva stoppa in Tilda i duschen efteråt
• Att få göra sig i ordning i lugn o ro. Terroristen här hemma har alltid vansinnigt mycke fuffens för sig så fort ja lämnar rummet.
• Att få bajsa i fred. Häftig det hade varit att få känna att man är heeeelt färdig innan man lämnar toaletten lixom. Numera hinns det inte riktigt med. Samtidigt som man sitter där ska man hindra Tilda från att blöta ner sig i duschen eller äta upp något dödligt och Casper vill alltid ha hjälp att klä på sig just som jag kämpar som mest....
• Distansrunda. Ja men det gör jag väl varje vecka?? Ja, men tänk att får kliva upp, sätta i sig en god frukost, sen någon timme senare få ge sig ut på en skön långrunda, komma hem trött, ingen som skriker efter en, man kan gå in i duschen i lugn o ro, klä sig i lugn o ro, sätta sig o äta lite till i lugn o ro och bara känna att man fick ut mesta möjliga av sin träning den dagen. Nu lämnar ja huset oftast med tidspress i ryggen, man vill vara hemma till kvällsmat, eller Tilda har varit terror hela dagen och hur gärna man än vill slippa ifrån resten av dagen så kan man inte me att lämna Jimmie med allt själv, eller så vill man avlasta under läggdagstid, eller så har man gott om tid på sig men när man kommer hem så är det alltid något som ska göras innan man kan prioritera sina egna behov - blöjjor ska bytas, ungar tröstas, hundar kissas eller något annat....

•  

Mådde kasst i bilen på vägen hem igår. Mådde mindre kasst idag men inte heeelt bra. Tänkte ändå ta en kortare lätt löptur följt av ett litet styrkepass där jag kan reglera allt efter min egen ork. Frågar Christian om han ska me. Grabbarna hade bestämt att sticka ut o springa idag, skulle ja me?? A men va fan. En utmaning. Fixar jag det? Fixar kroppen det? Bagare 1 tyckte att jag minsann skulle det. Bagare 2 ville ha en kort, långsam runda. Lät ju bra. Jag fick bestämma runda. Max en mil.... 

 

Va långsamt det gick....

 

Milen på 51....

 

Snitt på 5,04....

 

Pressar alltså ner mitt pr på milen med TVÅ minuter... en dag jag inte mår riktigt bra....  

 

är det en formtopp tro?? Jag dansar runt på mina moln ett tag nu. Natti natti!

Ja det har vi banne mig haft. En härlig påsk med fantastiskt väder i fina Leksand. Vi åkte upp i torsdags och hem igår. Förutom snorig, prickig, smått febrig Tilda och en fantastisk kräkincident från Casper så har helgen varit problemfri och fylld med skratt. 

 

Vi kom hem vid sex igår och medan jag försåg barnen med en makalöst avancerad kvällsmat så åkte Jimmie o hämtade marsipanätande Bella som trots sitt svullande har hållt sig i trim med att skita och kräka ordentligt. Vår lilla bullemihund. 

 

Hemma återtog alla sina gamla vanor snabbt och enkelt. Disney Junior sattes igång på dumburken. Tilda har gjort allt hon inte får under den timmen hon fick vara "lös" (vi ska snart ordna med krok o sele me lagom långt snöre), Lystra har kissat inne och Lova har bajsat inne. 

 

Välkommen hem lixom.

 

Idag ska tvätt hängas ut, mat handlas, hundar rastas, akvariegrus sköljas och en joggingtur avverkas.... tror jag.... kaffe först....