Tettelisa

Ja, det var alltså dags att bryta rutinerna idag. Vi skulle inte baaara inom Coop idag och handla utan även inom Fynda. Där skulle vi köpa de o de o de o de o de... Med två små barn i släptåg.... Jag är INTE skapt för sånt. Speciellt inte när det minsta barnet har lika långa armar som en apa och den store har kommit in i en typ av trots-period, nej förlåt, utveckligsfaaaaas, där det ska gnällas, tjatas och tjuras om allt.... Kände mig ändå lite glad när den här "fasen" kom igång, han behöver säga emot lite... men det finns en gräns, när jag säger nej är det nej.... punkt....

 

Jajja, jag började samla mod för den här förmiddagen genom att titta på Sofia den första, på Disney Junior. Dock blev jag hela tiden avbruten av en liten dam som skulle kissa på toaletten... När jag väl skulle börja med frukosten var jag så jäkla trötta på att springa på toa med henne så när hon sa för 74:e gången att hon behövde bajsa så blev svaret "bajsa i blöjjan då, jag gör frukost!" Så det gjorde hon.... Så fick mamma lilla kladda med det istället för att enkelt torka henne i rumpan... rätt åt mig...

 

Till slut kom vi iväg i alla fall, mot Fynda. Första projektet är att få ut barnen ur bilen utan att ett blir påkört medan man tar ut den andre. Första åthutningen för Casper när han inte gjorde som jag sa... första i raden av typ 215 under Fynda-besöket. Vi provade kängor och C var nära ett psykbryt när han trodde att han bara skulle få EN sko... Men snälla Casper, dom har den andre framme vid kassan. Han var inte övertygad förrän expediten höll upp nummer två och visade för honom... Ett par svart/rosa kängor till Casper, check!

 

Sen skulle vi ta oss igenom hela Fynda och på vägen få med oss ljus, hygienartiklar, kanske en julstjärna, kanske ett överkast och lite annat smått o gått. Det hade kunnat gå smidigt om en fyraåring hade kunnat gå ordentligt, inte krypa igenom gångarna, inte hade tjatat om godis och diverse leksaker och när han inte gjorde det tjatade han om en direkt hemfärd.... Då hade vi fortfarande inte handlat på Coop...

 

Jaha, jag överlevde Fynda... mot Coop. Problem ett, han skulle ha en egen vagn kom han på.... bara o gå ut i bilen och hämta ett vagnmynt till... Egen vagn, första dramatiken hävd. Sen gällde det att hålla honom på rätt kurs och se till så han inte krockade med allt och alla eller försvann i mängden. Han skötte sig ändå bra tycker jag, bortsett från gnäll och andra småsaker. Tilda slängde av sig skorna där hon satt i den stora kundvagnen, jag var bara glad över att hon inte träffade några prydnadsgrejjer.  En allt mer tilltagande huvudvärk... inget kaffe i kroppen... aha... det är där det felar ;)

 

Mot mcDonalds, en småbarnsmammas ständiga räddning från panikångest. Min mor mötte upp och en timmes samtal, en jäkla massa kalorier och en kopp kaffe senare körde vi hemåt. När vi kör av motorvägen stoppar Tilda ner en rem i halsen, vilket framkallar en kräkreflex som leder till en liten kaskad som snyggt lägger sig mellan tröja och jacka. Som den perfekta mamma jag är stannar jag vid vägkanten och ser genast till att få bort allt kräk från barnet... eeeh... nej... Det lät snarare så här "Rör inget Tilda, vi är snart hemma!! NEJ, inte röra! Snart hemma!" Väl hemma hade jag inom fem minuter fått mig en tvätthög med kräkkläder och en med kisskläder. Kul med merarbete... 

 

Nu sitter jag ner, laddar om batterierna med en kopp kaffe och tittar på min nakenfis till son som stolt springer runt med sina nya kängor som enda "plagg". 

 

Dagens konstaterande, shopping är fortfarande inte min grej....

Ja, haha, tolka rubriken hur ni vill!!

 

Japp, idag tänkte jag att jag minsann skulle börja putsa rutorna. Skulle lixom göra några stycken för att sen ta nåt då o då i veckan och sen slänga upp stakarna. Men när det gäller stakar blir jag gärna lite otålig så när jag väl hade satt igång med att putsa ville jag gärna få gjort allt idag. Casper och Jimmie hade åkt iväg en stund och Tilda sov, bara o plocka fram den effektiva Terese och köra på. Hann ett köksfönster. När jag var på nummer två hörde jag Tilda. Hon var redan vaken och det var inte snack om saken, hon tänkte inte somna om... hon hade ju (som vanligt) slitit av sig blöjjan i sängen och helt enkelt kläckt nummer två där... vilket gjorde henne skitfrustrerad.,... Jaha. Det var bara att ta ner henne och hoppas på att jag får gjort några fönster ändå. 

 

Gav Tilda en våtservett "Här! Gå och städa med den, mamma ska städa lite här" Japp, jag körde igång igen. Under tiden som jag höll på fick jag se till så att Tilda inte fick min "skurskål" över sig när hon vrångt skulle se vad som var i den. Hon fick heller inte äta av pappret jag använde, eller låna skrapan medan jag putsade. Jag försökte även hindra henne från att trycka ner hela våtservetten i svalget... "Nej, inte HELA i munnen!!" säger jag, pedagogiken är på hög nivå idag. Det var mycket som hon inte fick göra och gjorde damen i fråga frustrerad och vissa humörsvängningar infann sig på både mor och dotter.

 

Väl klar med köket och matrummet så var det vardagsrummet som stod på tur. Då står jag i soffan när jag putsar... går till o med lite i soffan... och lutar mig ut... Behöver jag säga att Tilda skulle göra som jag?? Kan lugna alla med att hon aldrig trillade ut genom fönstret... Hon trillade dock ner från soffan.... hundbäddarna räddade fallet... Fick henne o lugna sig, sambon kom hem och vips! så fick jag en öl i näven! Tackar! Gör de sista två fönstrena medan jag hela tiden lotsar bort barnen från den lämpliga delen av soffan där fönstret var öppet. 

 

Ska sedan städa efter mig, plockar bort papper, går till köket, lämnar av allt (är alltså borta ca20 sek från vardagsrummet) går tillbaka och ser min älskade dotter sitta i soffan och dricka öl..... va fan??? den hade jag ju gömt! Inte tillräckligt bra tydligen..

 

Börjar sen att plocka bort lampor för att sedan sätta upp stakar och stjärnor. Tilda hjälper till och ser till att lamporna säkert försvinner från fönstret genom att helt enkelt dra i sladden....

 

Men nu är alla stakar och stjärnor på plats. Nä, en stake fattas fortfarande men det ska vi nog ändra på under kvällens gång!

Det har suttit långt inne och det har varit många svordomar och besvikelser dom senaste turerna men nu, äntligen, hittade jag känslan igen. Efter någon km känner jag hur allt släpper och jag bara mjuknar i hela kroppen och njuter. Hundarna är med och springer på utan problem. Även Fredrik är med tillsammans med sin vovve och allt är roligt, allt bara funkar. Löparglädjen när den är som bäst. Det blev en tur utan några krav, utan press, utan något direkt tempo (förutom sista hälften, man måste ju testa lite) och jag kände att hjärta, blodtryck och flås satt där det skulle. Jag bara njöt. Underbart!

 

Så nu har äntligen motivationen till träningen börjat komma tillbaka. Upplägget för träningen kommer inte att bli riktigt likadant som det har varit inför halvmara tidigare. Jag kommer gå lite mer efter kroppens signaler och inte bara efter djävulshornen på huvet... Är trycket kasst blir det inget tempo- eller intervallpass, då blir det ett lugnt avslappnat pass bara för att få in kilometrarna i benen. Det kommer kanske inte bli några pb-tider men jag ska klara det bättre än i fjol i alla fall. Gbg-varvet 2014 ska bli min revansch, revansch mot förra året, mot blodtrycket och mot vardagens stress och jäkt. 2014 ska bli mitt SKÖNA träningsår!

Ja, det har varit en tuff o jobbig helg, känslomässigt, med händelser och beslut som har rört upp tårar och skratt i mängder. Alldeles utpumpad sitter jag och latar mig med ett glas vin i soffan.

 

Jag har ju haft högt blodtryck i veckan. Eller rättare sagt de två första som bedömde det sa att det var högt men inte den tredje. Så nu är jag alltså friskförklarad... typ... Det har även fått mig att återigen reflektera över vad man ska "klara av" som mamma. Jag tycker att jag har taggat ner mycket och gör det mesta jag gör för min eller familjens skull. Mycket av min pedantiska sida har lixom försvunnit, lagts åt sidan eller minskats. Men jag har fortfarande inte riktigt gjort det i rätt ordning men nu har det nog rättat te sig.

 

Det är inte bara jag som reflekterat över cupcake-bakande morsors supertalanger. De klarar allt, har 712 bollar i luften och ser inte ens ansträngda ut. De lämnar på dagis nästan inga timmar alls samtidigit som de jobbar, kanske har en typ av karriär och gör allt fantastiskt roligt med barnen. De fixar och donar med hur mycke lull-lull som helst och har ett fläckfritt hem. För att inte tala om de perfekta barnkalasen! Cupcakes, småkakor och en magnifik tårta kombinerat med 7 miljoner ballonger och serpentiner överallt och, naturligtvis, högvis med paket. Eh... hur gör dom??? Här hemma står gästerna för paketen, vi har max köpt ett, tårtan består av max tre ingredienser och de flesta kakorna är köpekakor eller rent av frukt. jag menar hallå?? Det går knappt att göra kvällsmat här hemma, hur ska man då klara av att fixa ett lull-lull-kalas?? 

 

Tilda har kommit på att hon inte vill ha blöjja på sig alltid, utan vill gå på toaletten och kissa. Pottan funkar INTE. Baaaara toaletten.... Och det är tydligen väldigt kul att sitta där och kämpa ut kissdroppar.... Så roligt att man vill göra det med ungefär fem minuters mellanrum när man väl har bestämt sig för att blöjja inte ska sitta på längre den dagen.... Prova att laga en måltid och avbryta, gå på toaletten, vänta två minuter på kiss som inte kommer, för att sedan avbryta måltiden igen fem minuter senare och göra om samma procedur... Det gäller att planera vad man ska äta så man klarar de här avbrotten....

 

Som mamma är jag även tidsoptimist. Är jag ledig så är jag klar med frukost och kan sätta mig med en kopp kaffe klockan tio. Planen är att ha druckit upp, klätt på mig och barnen och gett oss iväg för o handla till halv elva. Tio sätter jag mig med kaffet. Fem över tio hjälper jag barn nummer ett att torka sig efter ett toabesök. Hinner ta någon klunk. Sen får jag hindra Tilda från att äta hundmat och går sen ut o stänger fodertunnorna hon har öppnat. Tar en klunk. Får två barn i knäet, kan alltså inte dricka kaffet. Tar sen en klunk. Barnen tröttnar och leker med annat. Hinner dricka upp kaffet. Ska göra mig i ordning. Tilda tar hundmat. Får spotta ut i mammas hand, tunnor stängs (hänglås snart kanske???), går tillbaka för att kanske hinna tvätta tvålen ur ögonen denna gången.... Tilda tar av sig blöjjan. Det ska kissas på toaletten. Det kissas och hon skickas in till tv:n igen. Jag springer upp o klär på mig och sliter med kläder till barnen. Ner igen. Klär på Tilda. Klär på Casper. Då har Tilda slitit av sig byxor och blöjja igen. Toaletten. Sen ska alla ha på sig ytterkläder. Någonstans vid kvart över elva kommer vi utanför dörren och då börjar övertalningen med att få in Tilda i bilen.... Jag vet inte hur de andra perfekta cupcake-bakande morsorna gör men här är jag vansinnig och genomsvett och då väntar fortfaranda shoppingturen på Coop! 

 

Näpp, inte konstigt att blodtrycket har farit i höjden, haha! Ny vecka nya tag!

             Ja, det är lite tyst här. Vi kan väl säga som så att jag har fullt upp med att få koll på hur jag ska göra med hundar, ungar, jobb, hus, träning och repning. När man tycker att man börjar få koll och börjar slappna av, då sackar man o man får ett helvete att hinna ifatt igen. Lägg därtill alla små finurligheter ungar och hundar kommer på under vardagens färd, allt för att sinka lite extra eller göra sin mamma/matte lite mer irriterad. Jag försöker ändå hitta mina små guldkorn i tillvaron, vara tillsammans med mina barn och inte bara grejja runt omkring dom. Försöker ha alla "måsten" avklarade till mina lediga dagar så jag kan vara med barnen då och inte bara göra massa tråkigt. 

 

Casper ser till att hjälpa till. Förra helgen sa han att han ville ha fest. På söndagen.... Vi gick fortfarande runt i pyjamas och hade bara precis fått i oss frukost när han kom på detta. En fest.... ok... eh... Va vill du ha på din fest då? "Ballonger!" Ok, ska vi ha roliga hattar också? "JA!" Handla skulle vi i vilket fall som, då kunde vi lika gärna handla lite partygrejjer då. Men party??.... bara vi tre?? nä, ringde runt och fick fatt i min svägerska, de ville så gärna komma på fika. Förvarnade dom om att sänka ribban så lågt de kunde, det skulle nämligen vara partyhattar på den här söndagsfikan.

 

Vi handlade ballonger, partyhattar, partysugrör och köpekakor för hela slanten. Hem, slängde i oss lite lunch och började sen förbereda för Caspers fest. Ballonger blåstes, hattar las fram, kakorna la vi på fat och dukade fram, sen kom gästerna. Casper var i sitt esse och jag tror även vi vuxna hade rätt roligt. När barnen försvann från bordet satt vi fortfarande kvar med partyhattar på huvet. 

 

När partyt var över och gästerna hade åkt kastade Casper upp ballonger i luften, sprang fram till mig, gav mig en kram o sa "Tack mamma, för ballongerna och för min fest!" A men älskade unge! Det var bara roligt! En liten tår letade sig fram i ögonvrån och hjärtat svällde lite grann. Att så lite kan göra en unge så lycklig.

 

Det är såna här små guldklimpar jag försöker hitta i tillvaron. Ja kämpar för att vi ska ha tid för såna här små upptåg. Tydligen gör jag lite tokigt. Någonstans blir det fel. Jag har roligt, jag hinner med mina egna intressen, Jimmie hinner med sina, jag älskar jobbet men någonstans blir det ändå fel. Jag mår inte bra. Något jag gör, gör jag tokigt. Du måste lugna ner dig, säger sambon. Jag ÄR lugn... jag har bara 7000 saker jag ska hinna med.... Ett annat snille sa, du måste lära dig att vara lugn MEDAN du gör de här 7000 sakerna... hm... ja, det lät ju rätt logiskt... får väl försöka jobba på det, för sakerna som ska göras, försvinner ju lixom inte. Får kanske försöka meditera under tiden jag sliter bort Tildas nerkissade sängkläder för femte gången den veckan... För det är ju verkligen jag, haha! Kan ni se det framför er? Terese sliter bort lakan i rask takt medan hon mumlar "uuuuooommmmmm" för sig själv??! Haha, nä, får nog hitta på nåt annat.

 

Nu har jag inte tid med detta mer för nu ska jag lägga mig i soffan o mysa med min Casper. Ja, ni förstår ju varför jag har högt blodtryck, stressar heeeela tiden, haha!