Fragilt X

Ja, det är ju det vår son är diagnosticerad med och som han kommer få leva med. Inget som går att medicinera bort utan det är sådan han är. Dock så har han en rätt så mild variant vilket gör att det ibland är svårt att avgöra när man ska pusha honom och när man ska acceptera att just detta får ta den tid det tar. En evig kamp för mammahjärtat då jag blir både frustrerad, irriterad och förbannad ibland, men i nästa andetag stolt som en tupp över allt han faktiskt klarar.
 
Casper spelar innebandy. Något han älskar. Och det går faktiskt riktigt bra. Han är riktigt duktig med boll och klubba även om hans konflikträdsla gör att han inte går på som de andra gör. Min fasa är att de andra barnen snart inte vill att han ska vara med för att han inte riktigt hänger med i utvecklingen i laget. På träningarna är det inte speciellt allvarligt så han kommer rätt så lätt undan i mängden lixom. Det blir lite annorlunda när det är match. Då blir det lixom så tydligt... tycker jag.... Så jag har alltid lite ont i magen första matchen. Inne i mitt huvud skriker den pushande morsan "kom igen nu Casper, visa vad du går för!! Gå på!!" samtidigt som jag sitter och är livrädd för att de andra barnen ska vända sig mot honom för att han stjälper mer än hjälper.
 
Men vad jag oroar mig i onödan. Alla är ju underbara. Casper får vara den han är. Han har skitroligt och har riktigt brighta moments på plan. Trots att han har några bryt när han ska bli utbytt så gaskar han snart upp sig och ledarna låter honom vara den han är. Dessa fantastiska ledare. Grabbar som tar timmar från sin fritid för att coacha detta knattelag. Grabbar som på ett fantastiskt vis lyfter alla knattar, även min Casper, utan att behandla honom på ett speciellt vis för att han har ett handikapp. Han får vara en i gänget. Det är SÅ guld värt för mig. Även föräldrar till andra barn ser till att Casper är en i gänget och hejjar fram honom när han gör något på plan. Det är underbart. Och jag får tårar i ögonen av lycka och tacksamhet när vi sitter i bilen och Casper lyckligt utbrister "Jag älskar dig mamma! Det var så roligt att spela innebandy! Jag fick medalj! Ni hejjade på mig!"
 
Asså Glommens IF och föräldrar till barn som spelar i Caspers lag, ni gör mig så tacksam. Ni är fantastiska. 
 
Stolt mamma säger nu godnatt.
 
 

RSS 2.0