Ja!
Det här året började ju rent skit måste jag säga. Ändå sakta men säkert har den kantrade båten börjat räta upp sig och lilla Terese har börjat le igen och känna ordentlig glädje och inspiration till att våga göra och hitta på mer nytt! Eller så är det bara idag jag är stark... man vet ju egentligen aldrig med den här kvinnokroppen, haha!
Nä, men det här året bäddar för så mycke nytt och roligt!
- Jag är äntligen på gång och i form igen! Efter sjukdom och skada kan jag äntligen känna njutning och det meditativa med löpningen igen. Jag kan även känna en spänd förväntan för den utmaning som väntar i augusti i form av nio jävla mils löpning i ett sträck.... Det ska ju bara gå! Det kommer göra ont. Det kommer vara så sjukt jobbigt. Jag kommer vilja bryta så galet många gånger. Men när jag väl står i målet... Känslan... Det kommer bli så jädra häftigt!
- Älskade hundar! Vi hittar på så mycket roligt! Det är så kul att äntligen känna att jag kan lägga tid på sånt jag tycker är roligt och hundarna är en stor del av det. Att våga hoppa på en agilitykurs var ju inte jättesvårt men nu är jag banne mig anmäld till en tävling också! Det trodde jag aldrig för ett år sen! Men nu så! Funkar den så anmäler jag mig till fler nybörjartävlingar! Och så är roliga träffar med annat hundfolk inbokat och det ska bli så himla roligt! Det är väl egentligen inget speciellt med det. Det som gör det speciellt är att jag skiter i om någon annan än jag och hundarna åker. Förr hade jag tvekat och skitit i det om inte respektive vill följa med. Nu kvittar det. Jag vill dit. Jag tar husvagnen, hundarna och ungarna o åker helt enkelt! Och jag vet att jag löser det! Det är jädrigt stärkande faktiskt att känna att jag inte tvekar inför den utmaningen för jag ser bara det roliga i det. Något jag inte hade gjort för ett par år sedan.
- Nya fritidsintressen. Eller nytt och nytt. Jakten har varit med mig i de 20 år jag har levt med han ❤. Men motivation, tid och anledning att ta tag i intresset själv har inte funnits. Nu finns tiden. Och anledningen - jag vill ju kunna jobba ordentligt med mina vovvar! Motivationen var svårare. Ska jag verkligen ge mig in i den världen? Lilla jag? Och dessutom kvinna....? Löjligt tänk, jag vet, men dom tankarna fanns där. Jag tvivlade starkt på min egen förmåga att ta till mig all information som behövs tryckas in i hjärnan. Jakt är ju inget jag är "uppfödd" med. Det finns liksom inte naturligt hos mig. Det blir ju säkert alldeles för svårt. Ändå har suget efter det funnits i åtminstone 15 år. Men inte modet. Och ursäkterna har därför varit många. Men för ett år sen ser jag en vän ta jägarexamen... Det klickar till i hjärnan. Jädrar vad häftigt. Hon fixade det! Jag borde också försöka. Vågar hon försöka vågar väl jag?! Sista sparken i arslet fick jag av Vimsa. Jag älskar att arbeta med henne och enda sättet att kunna göra det fullt ut är att själv kunna jaga. Jag tog språnget och nu har jag sakta men säkert börjat ta mig mot en stor dröm. Teorin är klar. Fy fan va gött. Nu ska jag bara lära mig hantera en sån där pangare me....
Så här sitter jag med ett fånigt smile på läpparna och en pirrande känsla i kroppen. Det är mycke kul på gång. För att inte tala om.... asså jag börjar ju våga hoppas och planera på allvar nu.... det blir nog ta mig fan bröllop i år!
I´m busy doing nothing at all
Skrämmande vad min hjärna hinner beta av på en kort stund efter två koppar kaffe. Innan jag ens hinner börja öppna ekonomi-boken - som dessutom är föga inspirerande med sitt krångliga språk och 600 sidor - så har jag läst om provresultat för olika hundar, funderat kring upplägget på träning för Vimsa, hittat en agilitytävling i närheten till våren som hade varit rolig att testa och skrivit till Tramsas och Vimsas uppfödare.
Nu öppnar jag boken.... Svarar på meddelanden, kollar mail, kollar provinstruktioner för Vimsas ÖKL, funderar en vända till på den där agilitytävlingen.
Läser två stycken, öppnar kollegieblocket, borde nog anteckna detta. Jaha, det hade jag redan gjort från föreläsningen. Fattar dock inte riktigt. Läser stycket igen. Kan undra vart man får tag i apportvilt? Måste definitivt börja träna med fågel i apporteringen. Googlar denna fråga.
Läser igen. Svarar på fler meddelanden. Läser igen. Fattar fortfarande ingenting. Kan undra om alla bagerier tar ungefär samma pris/bit på tårta till bröllop?? Googlar... Det blev bara dyrare och dyrare.... Googlar tårtrecept....
Läser lite till. Borde kanske ta upp någon klöv och lägga något spår till hundarna idag... Just det, mjölken är nästan slut. Borde nog åka och handla lite men när ska jag göra det? Och för vilka pengar då? Måtte det bli den 17:e snart. Kan undra om alla räkningar har dragits? Kollar upp detta.... Yes.... på tal om ekonomi.... läser lite till....
Upp och släpp ut hundarna. Kan passa på att själv gå på toa då. Något mer jag borde göra innan jag sätter mig igen?... nej, inga fler undanflykter... sätter mig igen. Läser. Ja just det, måste släppa in hundarna me. Vilket löppass var det idag? Just det, lite längre skulle det vara. När ska jag planera in det? Sätter mig igen... Detta är så jädra trist.... Vad var det nu som gällde för klass 3 ammunitionen? Fan snart prov. Ångest. Släpp det nu. Fokusera. Läs! Ska jag ta upp den där haren så jag o Vimsa kan träna lite imorgon? Kan ju passa på att ta upp något till kvällsmat då också. Va sjutton ska vi äta? Något som jag inte måste handla till. Just det, mjölk var det ju....
Och så här håller det på... Och här sitter jag nu o bloggar.... med boken öppen... Kapitlet dock färdigläst men ingenting har gått in i hjärnan. Men även om jag har mycket som sysselsätter hjärnan nu så är det mycket roligt som är på gång och det är väl därför jag är så splittrad. Vill ta tag i allt och att allt ska hända NU! Tålamod....
