Da Bitch is here
Jag har varit uppe i 2,5 timme och redan har jag märkt av henne. Hon är tillbaka. Bitchen. Häxan. Den hormonstinna pms-kossan på 30 bast är tillbaka. Hon är hemsk. Hon blir förbannad utan anledning. Riktigt förbannad. Hjärtat bankar och blodtrycket når nya höjder. Hon ser inget positivt. Hon rackar ner på mig; varför gjorde du inte detta igår, nu måste du göra det idag, och det här och det här och när fan hade du tänkt hinna med det här??!! En scizofreni utan dess like. Detta är ju inte jag. Det känns som om man står utanför sin kropp och bara tittar på, man kan lixom inte ändra på den här rasande människan som har tittat fram. Man står brevid kroppen och tänker varför reagerar jag så?? Varför gör jag så?? Varför stressar jag upp mig över det?? När bitchen har rasat runt nån timme kommer det makalöst dåliga samvetet mot barnen, dom får ju ta det mesta. Då kommer gråten istället. Så lugnar man sig, ler en stund men så händer nåt litet och bitchen kommer tillbaka. Så håller dagen på och när den väl är slut är man helt utmattad. Man vill bara sova, vakna nästa morgon och känna att den där riktiga Terese är tillbaka. Den Terese som tycker att det är ok att granen lutar, att det är ok att i stort sett alla barren redan ligger på golvet, att det är ok att huset inte är städat, att det är ok att krokarna lossnar från väggen för att jag är värdelös på det här med plugg, den Terese som inte behöver vara perfekt, som inte blir irriterad över att huset egentligen inte är som jag vill ha det.
Pms är hemskt. Och det pratas alldeles för lite om det här.
Så hur går det med julkänslan nu när det är två dagar kvar?? Vädret... fantastiskt... eh nej.Trodde att julkänslan på något magiskt vis skulle smyga sig på när granen var inne o klädd. Istället får jag snart ett sammanbrott för att den jäklen lutar och den snart tappat alla barr. Jag hoppas att den på något vis infinner sig när årets roligaste dag på jobbet (23:e) är över och man sitter ner i Björkäng och äter skinka, att man nånstans inser att nu äntligen är julen här. Nu längtar jag mest tills den är över och nyårsdagen kommer. Nyårsdagen gör man verkligen ingenting. Det längtar jag efter nu. Och en hård löptur där man gör av med ALL negativ energi, eller ja efter en sån tur är ju all energi slut över huvudtaget, men det är så gött. Tacka vet ja löpningen.
