Asså den här hjärnan....
Ja, den här hjärnan ihop med den här kroppen... vet inte riktigt vart det fallerar eller om det är så att jag hade kunnat må värre med en annan hjärna 😄 Troligtvis faktiskt....
Cyklerna som återkommer varje månad, år ut och år in, har sett likadana ut i många år. Det är först nu jag reflekterar över hur olika de faktiskt är och hur olika bra jag mår i varje. Förra månaden behövde jag inte ens fundera över att ta tabletter, den här månaden hade jag nog egentligen behövt ta de tre veckor i rad... Men den här obstinata människan har svårt att acceptera det... Det är svårt att lyssna på kroppen när man vet att det ändå är övergående... Det är dessutom inte kul att ta dom när jag vet att jag blir deckad och det är massa roliga saker inplanerade 😁. Det är ju ett dilemma jag har, men det är många som har det så mycket värre än jag har det. När ångesten vill slita mitt bröst i stycken använder jag alla verktyg jag har för rätt mindset, verktyg jag fick av en helt annan anledning för många år sen. Jag vet att andra med pmds mår mycket sämre än mig och jag skattar mig lycklig över mitt mindset som kanske ändå gör att jag håller näsan relativt väl över ytan (frågar ni Jimmie säger han säkert att jag egentligen är under ytan mer än jag är över 😁). Men jag vill tro att detta mindset gör att jag kan ha en relativt väl fungerande vardag och pusha mig själv till att hitta på roliga saker som ger mig energi...
Asså jag har ju börjat med en massa roligheter den här hösten/vintern och verkligen kastat mig utanför min bekvämlighet. Löjligt roligt i många fall... Stela jag anmälde mig till buggkurs där man skulle släppa loss, vara dansant och ta för sig i dansen... HAHA!! Ni kan ju tänka er mig, stel som en pinne, försöka vara mjuk o dansant med folk jag inte känner!! Det filmades ibland... Kände jag mig löjligt obekväm innan var det inget mot när jag såg filmerna... Det kändes som att jag verkligen levde ut, svängde med armar, var mjuk i höfterna.... med bevismaterialet kunde jag se att det var lite mer som bara knix i lederna lixom 😂
Jag anmälde mig till en löpargrupp. Tänkte att det kanske blir en kul motivator i löpningen som jag lite har tappat sen ultravasan. Glömde den där poängen med att man ska vara social i en löpargrupp. Prata och sånt. Med en massa nya människor.... Asså så mycket inte min grej när jag ska träna. Jag kan absolut springa och snicksnacka med en vän under en löptur, många av de bästa turerna har upplevts på detta vis. Men då är det en vän. Inte ett nytt gäng där alla jäklar känner alla utom jag. Och mitt "blåa" jag gjorde sig så starkt påmint. Löpargrupp var inget för mig. Jag höll mig i bakgrunden och bad till högre makter att folk inte skulle prata med mig utan låta mig göra mitt intervallpass i fred. Men nä. De var ju skitgulliga och ville ha med alla i gemenskapen. Så de gjorde tappra försök med mig. Det gick skitdåligt...
Ha nu den där asociala blåa Terese i bakhuvet. Och så säger jag att det roligaste jag har gjort i höst är att åka iväg själv som hundförare till ett helt nytt gäng där jag inte känner någon och sitta och snicksnacka med dom under korvgrillning mellan såterna eller i bilen påväg ut till såten. Det har hänt ett par tre gånger i höst och jag älskar det. Jag har så jäkla roligt! Kanske är det för att det inte förväntas något av mig, det är hundarna som ska prestera.
Det var galet läskigt första gången men jag har haft stöttning av en känning hela tiden som gör mig lugn och när jag har berättat att jag har flång ny jägarexamen för gruppen får jag inget annat än positiva och uppmuntrande ord. Ingen ifrågasätter att jag behöver hjälp med att ställa in grejer på rätt frekvenser, koder och fan o hans mormor. Ingen ifrågasätter att jag vill ha lite vägledningen över vart jag ska gå med hunden. Ingen tittar snett på mig för att jag frågar en gång extra vem det var jag skulle åka med. Och jargongen som de här gängen har haft som jag har hamnat i... älskar den... rått men hjärtligt... den kan jag, den är jag bekväm med.... En ny favoritsyssla har letat sig in i mitt liv och jag ser fram emot att upptäcka vad den har att erbjuda ♥️
En osminkad kvinna, mitt i livet, en solig höstdag och hundskallen ljuder i skogen. Lycka ♥️
