Tettelisa

För den här högpresterande morsan är det inte helt dumt med tydliga regler vad det gäller symptom och jobba eller inte jobba. Jag skulle jobbat som idag (söndag) och hade löst det med barnvakt då ungarna vägrade vara själva hemma de här timmarna. Fullt förståeligt. Hade inte jättelång framförhållning, jag hoppades på att de skulle ändra sig och kunna vara själva, så först på lördag förmiddag löste jag barnvaktsfrågan. Lunchen går och jag får lämpat Tilda till övernattningskompis. Sen var tanken att jag och Casper skulle springa en sväng och därefter invänta kvällssällskapet som vi skulle käka pizza ihop med.

Ju mer eftermiddagen går desto tätare blir Casper i näsan. Han hänger med ut på en kort springtur och sen blir bara näsan värre. Nu får den här morsan brottas med sig själv. Det är inte helt lätt att få någon som kan hoppa in för en på jobbet en söndag. Han kanske inte är så förkyld ändå. Jag slits mellan "jag borde jobba" och reglerna kring covid-19. Jag är en blå person, regler vinner alla dagar i veckan. Det är bara att gilla läget. Förkylning är ett symptom. Ersättare måste lösas annars får han sitta i lunchrummet medan jag jobbar, att utsätta barnvakten finns inte på kartan. Avbokar barnvakten och börjar kontakta kollegor. Tack och lov gick det att lösa! Sen fick jag ju även då avboka kvällssällskapet och POFF har vi en hel kväll och en hel söndag utan någonting inbokat. Inte ett dyft. Och det är banne mig inte så dumt! Jag hinner ju till och med ha tråkigt! Men det bästa är att jag hinner med hundarna ordentligt, typ soffmys och sånt. 

 

Idag gjorde vi något roligt! Idag fick Lova testa att viltspåra för första gången sen det stod klart att hon var blind. Det går ju inte att lägga spår var som helst när man har ett blindstyre utan ett fält utan hinder får det ju vara så hon inte tappar självförtroendet. Hur roligt det än ser ut när hon går rakt in i träd och dylikt så kunde jag inte med att utsätta henne för et nu.... Så vi spatserade ut på en vall och la ett kort spår med bara tre vinklar. Jag måste säga att jag inte hade jättehöga förhoppningar och när hon gick av spåret och började ta i vind så ryckte jag bara på axlarna. Jaha, det är så hon kommer jobba nu. Men hon överraskade genom att ta sig tillbaka i halvmåne och gå på spåret igen i vinklen där hon tappat det och gick sen alldeles klockrent i nästkommande två vinklar! Asså att man kan bli så stolt! Och klöven hittade hon så klart! SJUKT ROLIGT!! Mer spår kommer det bli för lilla blindstyret! Filmer hittar ni på min instagram @tettelisa

Nu har man varit bortskämd med härligt soliga dagar länge. Nu kom lite välbehövligt regn och genast försvann motivationen att ge sig ut o gå me hundarna. Brottas med mig själv så att jag inte ska hitta någon löjlig ursäkt till att strunta i det. När jag sitter o grubblar och blänger på vädret som mest vid frukosten utbrister Casper "Påja Lysstja!" "Jasså, tycker du vi ska spåra med Lystra?" "JA! Lova också påja" "Ja, det kan vi göra. Det är ju roligare än att promenera" "Bella me?" "Ska vi spåra med alla hundarna?" "Jaa" Ok...

 

Nu gäller det att planera hur man ska lägga upp det med läggning av spår, mat- o sovtider och sen när spåren ska tas. Blev lite laddad när Casper ville spåra. Klart vi ska spåra! Nu så här 30 minuter senare när jag tror att jag har en plan och klövarna ligger o tinar ångrar jag mig nästan. Vet att Casper kommer att tröttna på att gå, han kommer att säga emot mig när jag ber han lägga en vinkel, han kommer dra benen efter sig, tappa pinnen 700 ggr och bli vansinnig OM jag tappar tålamodet och tar pinnen ifrån han. Sen kommer han sucka när vi ska dra på oss alla kläderna andra gången och ta spåren. Tilda kommer faktiskt inte bli några problem, hon älskar åka ryggsäcken. Men jag får nog rota fram hennes regnkläder...

 

Jag vill verkligen spåra... men det är en liten apparat att få allt o funka.... fasen... giv mig styrka och tååålaaamooood.

Ja, jag vet att jag klagade på snön igår. jag gör det idag me, men jag är liiiite blidkad.. Var ute och gick morgonprommisen i nästan ingen vind och med solen i ansiktet. Det var heeeeelt fantastiskt. Nu ska bara snön bort!.

 

Lova klarade ett eldprov häromdagen när vi var ute o sprang. Vi sprang intervaller och då får hon vara lös. Framför oss ser jag hur 7 rådjur så sakteliga masar sig mot vägen där vi kommer springandes. 30 meter framför oss bestämmer de för att gå över vägen och stanna till för att titta på oss där vi kommer rusande mot dom. Lova höll sig vid mig och gjorde ingen ansats att springa fram och hälsa på rådjuren. Duktig Lova!!!

Ja, idag vågade jag prova på en lite längre sträcka. Tyckte att mitt knä har känts himla bra den senaste veckan. 

 

Blåste som f-n så jag åkte in till stan för att försöka få lite lä. Började med att gå en liten bit så Lova hann göra ifrån sig. Sen när jag tar de första joggkliven känns det som om knät inte ska bära och snön börjar vräka ner. Djävulshornen tittar fram. Så f-n heller att detta ska knäcka mig när jag väl har kört in till stan för lite meeetime! Fokuserar järnet på min löpstil för att hitta min takt och mitt steg igen. Efter två km stannar jag till och stretchar i ordning knä och vad. Sen drar jag igång och då jäklar visade det sig vad tempoträningen har gjort med mitt steg. Hade rätt mycke högre fart än vad jag brukar ha på mina distansträningar. Det dämpades dock när jag hamnade i motvind och mitt medeltempo på rundan blev ungefär som det brukar. Men med tanke på knä och annat gick rundan himla bra och det var ett nöjt team som ramlade fram till bilen efter 13 km och lite mys och peptalk med min lagkamrat (LOVA ASSÅ!!) i bagageutrymmet satt fint när vi var klara. 

 

NÖJD!!

Lova har så gott som gått ur löpet.

 

Bella är nog på väg in i löpet (totalt ding i huvet)

 

Lystra är nog också på väg in i löpet (minst lika ding i huvet)

 

Lilla jag har varit ute på löptur. Trodde det skulle gå skit me tanke på mitt knä men vågade ändå ge mig ut då "skadan" har uppkommit vid felbelastning när jag går med vagnen, inte av löpningen. valde en runda jag kan korta ner om jag känner att jag inte pallar hela. Knäet trilskades och jag fick verkligen fokusera på min löpstil för att belasta rätt, bra i och för sig. Kände av mitt söta lilla knä de första 8 km men de sista 2,5 hade jag fokus på annat så som motvind, backar och en rejäl blåsa på en trampdyna, knät hamnade alltså i skymundan. Trodde att tiden skulle bli katastrof men visste att jag hade hållt rätt bra tempo i mitten på rundan. Jajjemen, 1 minut från personbästa på milen trots mitt knä. Mycke nöjd! Förutom knät kändes kroppen pigg och lätt och flåset funkade fint så det var lite tetigt att något annat skulle sinka.. Men men, håller mig på såna här smårundor nu tills knät har kommit i ordning... eller det kanske blir liiite längre på söndag.... tar det lugnt på torsdag i alla fall... tror jag... *fniss*

Igår lämpade jag av barnen hos mor min och seglade vidare till Galgberget. Lite backar skulle köras. Kommer dit och sätter på mig min nyköpta mössa och tillhörande vantar. Coolt! Där va ett hål på mössan anpassat för min lilla tofs i nacken. Snyggt! Goa vantar! Perfekt! Bajspåse ner i fickan (till Lova naturligtvis ;p ). Började rota i handskfacket där jag ALLTID har bajspåsar liggande... fast inte idag... attans bananer... Rotar igenom resten av bilen, någon jäkla påse måste jag ju ha någonstans! Nä.... Får väl fråga nästa hundägare som kommer gåendes om jag kan snylta till mig en av dom. Där går ALLTID någon med hund när man gör sig i ordning... Förutom idag... Efter en stund kommer det ett trevligt par med en lagotto som gav mig en påse. TACK! Bajsproblemet löst och påsen använd bara ett 50-tal meter senare. Det visar sig under rundans gång att det inte räckte med en påse men nu hade jag gjort så gott jag kunde i alla fall.... 

Backar stod på schemat. Skulle traggla femmans backar ett antal gånger var planen. Fick lägga ner det när jag kände att benen inte var i form alls. Fick vara glad om jag klarade två varv på femman. Lova var lycklig över att komma ut och var inte alls lika stum i benen som sin matte. 

När första varvet var avklarat ändrade jag planerna och svängde in på Hälsans stig istället. Den är gjord för de människor som typ har hjärtproblem. Det hade jag i denna stund, hjärtat klapprade som fasen innanför bröstbenent så det var bara att kuta in på den stigen! En kilometer in på slingan blir det lite dåligt skyltat och lilla Tette kan bara inte sakta ner för att kolla ordentligt, Hitåt är det nog, tänkte jag och rände på. Det var det inte. Ramlade in på femman... igen... ajdå... Trött...

Men Lova hittar en liten kärlek på vägen, hon förstökte ställa sig in hos en labbeblandning, Sixten, som vi sprang förbi ett par ggr. Han verkade intresserad men Lovas matte förhindrade eventuell närkontakt genom att jogga vidare...

När Lova stannade till för att uträtta behov blev vi omsprungna av en tjej som höll lagom tempo. Det tyckte Lova var jätteroligt! En liten hare!! Den ska vi ifatt, sa hon o började dra! Lät henne ha ett jämnt drag i linan så hon fick jobba lite. Så de tre sista kilometrarna hade vi ett byte att jaga, perfekt! Gjorde fint för mattes tempo me! Lova passade även på att charma ett gäng brudar som var ute o gick. Hon påminner helt klart om sin matte i löparspåret genom att hela tiden se till att alla andra har något att titta på, le åt och beundra! 

Laddar... idag smäller det... idag byter jag ut en svart mamma-outfit i velour med chili concarne-rester på axlen mot lager på lager med löparkläder. Kletar in läpparna med lypsyl, astmaspray inhalleras, flaskorna fylls med svag juice, garminklockan åker på. Drar ett djupt andetag, ser till att självförtroendet är på plats i huvet och dubbarna ordentligt på fötterna. Lova står å piper vid mina fötter. Idag ska vi spränga en psykbarriär jag och min följeslagare. Idag ska vi ta mitt mål för 2013. 21 km ska avverkas!

 

So did we do it?

Hell yeah!

 

Målet för 2013 är avklarat! Jag och Lova fixade 21 km idag! OOOOoooohhh yyyyäääääää!!

Det har nu gått 10 dgr sen senaste träning. Förbannade halsf-n. Risken är överhängande att det blir en liten lätt löprunda på ett par km på söndag så jag får rört på mig lite!

 

Det blev spår för Lova igår. Casper gick med superduktigt! Fyra timmar fick spåret ligga. Lova gick det lugnt o metodiskt men det var nog lite krångligt. Mindre o mindre störd av linan och jobbar på bra utan att dra sig tillbaka till mig. Tror hon har mognat lite lilla damen! Ute i spåret i alla fall. Nu när Lystra har börjat växa upp i skallen och ge fasen i strumporna på golvet så har Lova tagit över den uppgiften.... Valpjäklar. Men vi har rätt roligt ;p

Distans på schemat idag. Nä egentligen stod det intervaller men kände inte för det. Ville vara ute läääänge i det härliga vädret. Selade på Lova och sen drog vi iväg. Vi gick i 500 m sen satte vi igång. Lyckades hålla ett stadigt 5.40-tempo, sackade efter halva ungefär till 5.50. När vi var på g hemåt så kändes det faktiskt riktigt bra i kroppen. Äh, vi svänger in här o tar en omväg! Så jag la till 1,5 km på min runda som redan var 13,8 lång. 15,2 km senare, varav 600 m var uppvärmning och nedvarvning, kom vi hem nöjda och trötta efter 1,5 timmars aktivitet. 21km-målet är inom räckhåll!

Fasen va bra ja o Lova är! Vi klapp en sju-kilometare nu på eftermiddagen när Jimmie hade kommit hem. Först tio minuter lugnt sen 20 min tempo och tio minuter lugnt. Tempot gick i riktigt bra takt, Lova tyckte det var lite svårt att hänga me i de tempot i 20 minuter men det är bara o träna träna träna. 5min-tempo blev det, jag är myyycke nöjd!

En härlig förmiddag. Direkt efter lämning på dagis for jag o dotera o handlade. Sen var det hem, ta min livsviktiga kopp med kaffe, mata hundarna, lägga spår, tvätta, gå spåret, gå med hundarna till dagis och plocka med Casper hem. En aktiv förmiddag helt i min smak.

 

Det var Lova som fick det lilla spåret. Det var nog en 300 meter i alla fall och fick ligga en timme. Hon tuffade på jättebra, mycke säkrare i linan och inte lika förvirrad längre. Hon går säkert med näsan i backen hela tiden, snygga sick-sack rörelser, en lite cirkel när hon tappar och sen på igen, fokuserad. Hon har även vågat dra på lite i linan och bryr sig inte så mycke om benen trasslar in sig i linan. Så nu blir det att jobba upp längden på spåret och sen kör vi längre liggtid. Tilda fick ju haka på i selen på magen. Tänkte ta ett gulligt kort på henne där hon hängde med men hon trynade in me en gång så det blev inget bra kort. Mina duktiga töser!

 

Jag är VÄRDELÖS på att fickparkera. Detta insåg jag när jag fick utöva det idag för första gången typ sen jag tog körkort för tio år sen. Hade en tid o passa också så jag var lite småstressad, det gjorde absolut inte saken bättre. jag hoppas att någon tittade ut genom fönstrena på byggnaderna runt om så dom fick sig dagens goda skratt. Alltid roligt att kunna roa någon ;P

 

Tandläkare, handla, Greys anatomy, städa lite, gå med hundar, hämta på dagis och distansträning stod på dagens to-do-list. Fickparkering stod alltså INTE med, men det kan jag ju lägga till nu o sätta en snygg bock brevid. Överlevde tandläkaren, handlade på rekordtid, hann hem till Greys, bölade en skvätt till det, fick plockat undan en del, gick med hundarna till dagis o plockade med Casper hem. När Jimmie sen kom hem så stack jag och Lova ut på en distansrunda. Hon var ivrig när jag satte på henne selen och tyckte att det var skittöntigt att gå i uppvärmningen. Gick 500m sen följde 13,1 km löpning därefter 200 m nedvarvning. Lagom högt tempo gjorde att vi kunde trampa runt hela rundan i 5.50-tempo ungefär. Lagom för oss. Lova klarade det alldeles utmärkt och fick en skön massage sen när hon hade varvat ner och jag hade fått mat i magen. Vi får väl se om hon blir en liten distansbrud och orkar med att haka på i 21 km sen....

Ja så var det äntligen dags för Tettes alldeles egna kväll, natt och dag. Jag förberedde mig väl hela lördagen med att spy o springa på toa jag vet inte hur många gånger. Kände ändå efter en del rännande att jag började rätta till mig så jag plockade ihop lite grann o for iväg med Lova till mor min. En utställning väntade på söndagen. En mysig kväll med lite rövin och god mat. Det visade sig dock att vätskebrist kombinerat med rövin inte var så smart, en migrän ramlade in som på beställning under natten. Men till slut blev det morgon och det bar iväg till Laholm för en liten valputställning. Lova och Jussi skulle visa vad dom gick för. Det var EXTREMT hård konkurrens i dvärgschnauzerklassen.... Tyvärr tyckte domaren att Jussi var för mörk så han gick inte vidare. Lova däremot vann sin klass och blev bäst i rasen! Visst låter det bra! De båda var ensamma i sina respektive klasser så det var ingen mördande konkurrens direkt. Men kritiken blev riktigt bra och Lova placerade sig faktiskt som grupp3:a när hon fick möta de andra vovvarna i schnauzer- och molossklassen. Lite blodad tand fick hennes matte helt klart. Nu vill man ju ha lika positiv kritik från en domare som är lite mer inriktad på just schnauzer! Grattis Lova till en fin uppvisning!

 

Tänkte tagit en massa härliga kort när vi var ute o spårade i blåsten men det var lättare sagt än gjort när man skulle hålla reda på lina, spårande hund, treåring och bebis på magen. Så nej, det blev inga kort den här gången.

 

Casper var fantastiskt duktig på att först gå med o lägga spåren och stärkt av lite glass med strössel orkade han även gå med o leta upp klövarna. 

 

Det blåste ordentligt igår så spåren blev nog lite sönderblåsta och det var inte lätt för Lova. Första gången hon provade på att spåra på fält och hade helt klart en del bekymmer. Hon var dock väldigt ivrig och arbetsglad så jag lät henne hålla på o leta runt i rätt så lös lina så hon kunde cirkla ordentligt och reda ut hur spåret gick . Fantastiskt duktig var hon. Lite krångel i slutet men hon hittade klöven och en överlycklig Lova gick med klöven i munnen och med en lika lycklig Casper i släptåg.

 

Sedan var det Bellas tur. Den här lata damen har problem ute på fält, framförallt när det blåser och jag lägger spåret i medvind. Det ligger inte riktigt i hennes natur att sätta ner näsan i backen när det blåser så men jag hade tänkt försöka jobba in det lite grann. Vi bråkade lite grann då hon började äta skit istället för att jobba men jag kunde bryta henne o skicka iväg henne igen. Till slut redde hon ut det och stolta Bella släpade med sig klöv och Casper hem.

 

Lystra fick inget spår igår, allt drog ut på tiden så jag kände inte riktigt att vi hann med det. Kanske blir en kortis på promenaden idag. Vi får se.

 

Urblåsta och matta kom vi sen in, gjorde lite mat och satte oss o åt den i "matsalen" med massa ljus tända och mysade...

Nu jäklar släppte segheten. Vi var inne o handlade. När vi väl var hemma igen och satt o åt så sa jag till Casper att vi skulle gå ut o gå med hundarna sen när han hade sovit. "Neej" "Nähe, vad vill du göra då??" "Påååja" "Jaha, vill du det så gör vi det!" Så min son ser alltså till att jag kommer ut o spårar med hundarna. Ska försöka hinna lägga ett spår till alla vovvarna. Rådjur till Lova, gris till Bella och Lystra får ränna efter en liten rådjursklöv som Casper sticker iväg med. Man blir inspirerad när ens treåring tycker det är roligt! Sen blir det nog bad på alla vovvarna!

Idag fick hon premiärturen. Tycker att hon har vuxit färdigt det mesta nu så nu vågade jag släpa med henne på en löptur. 7km blev det med ca 4 km i högt tempo, ja asså högt tempo för min dagsform i alla fall... Lova sprang med bra vid sidan om mig, höll ett öga på henne så hon inte såg ut att börja krokna men hon sprang på o ökade fint när det kom glada tillrop från matte. Efter en tempohöjning i 20 min så saktade vi in ett par minuter. Därefter gick vi. Tänkte vara en duktig matte o se till så hunden håller sig hel genom att gå ett par minuter innan och även "gå ner" oss i fem minuter. Men när jag började gå i slutet travade Lova framför mig så långt hon kom, tittade bak på mig o undrade va f-n jag saktade ner för. Hon ville springa MER!! Härligt!! Gud va roligt det var att ha en löparkompis igen! Nästa runda blir en intervallrunda. Härlig inspiration i kroppen nu! Hejja Lova!!

Idag tog jag, min mor, Casper, Tilda och fem hundar vårt pick o pack o åkte ut i skogen till grillplatsen i Borgared. Där skulle det grillas aambuujjaje och påjas.

 

Goda hamburgare blev det.

 

Lova tog sitt spår som den säkra tös hon är när hon får en timmes liggtid, blod och en god rådjursklöv. Korsa en väg var heller inga problem för damen, speciellt inte nu när hon som håller i snöret vet hur hon ska agera...

 

Bella tog två spår. Hon började med ett från en älg som hon även hade vindat efter när vi grillade. Sen tog hon det spåret mamma hade lagt med en grisaklöv. Mycket stolt dam gick tillbaka med klöven.

 

Även lilla Lystra fick sig ett litet litet spår på typ tio meter. Mamma höll henne medan jag hetsade henne lite på klöven och sen gick inåt skogen med den. Hon satte allt ner sin lilla näsa i backen men behövde styras upp lite för valphjärnan drog gärna iväg på annat men helt plötsligt fanns där en intensiv doft av något välbekant o visst var klöven där! Så glad hon blev! O så glad matte lilla blev! Duktig tös! Detta ska vi träna i skogen här hemma så vi får ner snoken i backen lite! Duktiga vovvar!

 

En fröjd för ögat är sovande vovvar efter en mysig promenad. Det blev en promenix till fotbollsplanen.

 

Där fick Lova sig en dust med utställningskopplet som har varit avlegat länge. Även lite inkallning med ligg och stopp. Trodde inte för mitt liv att hon skulle klara stanna i inkallningen men jodå, ännu en gång överraskade hon mig med hur överdrivet smart hon är. Dock behöver vi jobba med positiviteten i utställningskopplet. Att ställa upp henne fritt är inga problem, men går jag ner på huk brevid och ställer upp henne eller rättar till henne handgripligen (låter brutalt men ni fattar hur ja menar) då blir hon låg med än gång, står perfekt med de fyra små men viker ner rumpan så hela ryggen blir diagonal. Men så leker vi lite och ställer upp oss utan att mina händer är med o korrigerar och då blir det jättebra. Träning träning träning.

 

Bella fick sig lite godisbitar efter snygga inkallningar och lite följ.

 

Lystra fick följa i koppel i olika tempon så hon lärde sig att inte dra bakåt i kopplet. Det gick jättebra och en fantastisk ögonkontakt hade hon! Även en inkallning på fem meter gick alldeles utmärkt. Nu ska kommandot "ligg" tränas in. Det var svårt...

 

Alla hundarna fick väl typ 5 minuter var, Lova lite fler men det var så det räckte för trötta är dom nu! En fröjd för ögat och jag måste säga att man känner sig rätt bra när man går med tre hundar och en syskonvagn och det bara funkar!