Tettelisa

Så blev det dags för ett distanspass.... en torsdag bestämde jag mig för det. Bara där rimmade det dåligt... Tänkte ta det direkt när Jimmie kom hem men kände mig hungrig då och insåg att jag inte skulle klara så långt på kurrande mage. En måltid intogs tillsammans med familjen, bra upplägg på tallriken... trodde jag... Barnen gick o la sig och jag snörade på mig skorna. Första milen kändes det bra och jag höll ett lungt behagligt tempo någonstans mellan 5,20 och 5,30. Sen ballade magen ur. En löpares värsta mardröm. Inte värre än att det gick o kontrollera men man kan inte slappna av. Gick en stund vid 10km, 12km och 15km, kände att jag hade behövt lite påfyllning av energi nu men dålig planering av en amatör gjorde att det bara var o bita ihop. Nu kände jag även av de ställen jag hade tränat för dåligt med styrka (rygg, höftböjjare och axlar, blir att ta tag i det). Men djävulshornen kom på och jag tog mig hem. 18 km på 1,42,43. Jag är nöjd men passet ska göras om nästa helg och tiden ska bantas ner, va fan, bättre kan jag ju!