Tettelisa

Trots regnet bestämde jag mig för att springa Vessigeloppet ändå. Ett lopp jag aldrig har provat innan. Folk säger att det är jobbigt. Förberedde mig mentalt för det. Tur var väl det! Tur att jag har tränat på både Långåsslingan och Ljungbyslingan. Backträningen kom väl till pass nu. Gick det inte uppför så gick det nerför. Ungefär en kilometer av banan var mer eller mindre flack och tack o lov i medvind. Det var ASJOBBIGT men  jag hann få in en bra teknik med min löpning i nerförsbackar innan loppet var klart så nu ska jag träna mer på det när jag har fått in den snitsen. 53:55 blev tiden på 10,5 asajobbiga kilometrar så jag är jättenöjd. Jag fick en dunk i ryggen vid målet av en karl som tackade för draghjälpen, han sprang i o för sig om mig efter hälften av banan och jag försökte förgäves ta upp jakten på honom. Han vann sin klass... Jag borde ju fått ta del av den vinsten, jag gjorde ju halva jobbet! Haha! I bilen hem laddade jag om mentalt för partaj.

 

Japp, ungarna hade dumpats hos deras farmor och farfar medan jag svettades o svor i Vessige. Så nu var man alltså barnfri fram till söndag middag och vi hade även en chafför för kvällen! Tack Pia! Rockabilly-festival på Björnås-puben. God mat hos Christian innan som gjorde att vi hade fantastiskt svårt att ta oss alla metrarna till puben men det gick!! Väl där klarade vi oss utan regn fram tills Playtones började spela... Synd. Men va mycke roligt folk där va!! Många känningar som man inte träffat på länge! Och som dessutom hade börjat bilda familjer. Så även om man var av med ungarna så pladdrade man om dom halva kvällen och visade varandra kort på sin små juveler. En riktigt rolig kväll!

 

Sovmorgon!! Vaknade 05.55. Fan. Gick på toa och lyckades faktiskt somna om sen. Gick inte upp innan halv tio. Gött!

 

En riktigt rolig och lyckad helg och klappar fortfarande mig själv på axeln för ett väl utfört lopp! Nästa löptur får vovvarna haka på, dom var mäkta besvikna över att behöva stanna hemma! Härligt o se ivern på dom när man börjar blippa med klockan, snörar på sig skorna och plockar fram selar. Dom tycker det är så roligt! Ja me!

Du vet att du är småbarnsförälder när:

 

• Du hittar saker i toalettstolen som inte du själv har lagt dit...
• Ditt hjärta tar sjutton extraslag på grund av en öppen grind och direkt börjar du vråla ungarnas namn.
• Du planerar upp hela dagens aktiviteter runt måltiderna 12.00, 15.00 och 18.00, allt för att hålla uppe ungarnas sockernivå och därmed hålla dig själv ifrån en mental kollaps.
• Du plockar bort en snorbobba ur håret utan att ens fundera över hur f-n den kom dit och vems den är...
• Du ser duschen som rena spavistelsen, den gången du får vara ensam i den.
• Ditt hjärta svämmar över av kärlek när du får en komplimang... av barnet.... Allt från "fint du har gjort" till "fint halsband mamma" drar fram en tår i ögonvrån.
• Du trampar på något och väntar dig ett högt skrik eller en truddelutt från någon av alla de leksaker som har förgyllts med ljud.... Kommer det inget ljud, DÅ tittar man efter vad det var man trampade på.
• Du inte längre tycker det är konstigt/äckligt att ha sockarna fulla av mosad spaghetti, majs, köttfärs och annat organiskt som hamnat på golvet under en av alla mer eller mindre kaosartade måltider.
• Du inte längre blir äcklad eller fundersam över vad du har på handen, det kan vara bajs, det kan vara choklad, vem bryr sig?
• Du inte längre prioriterar att ha det fint runt omkring dig. I samma veva som barnen börjar ta sig framåt/bakåt/någonstans då lägger man ner allt vad ordningssinne heter.
• Du kan varenda jingel på junior-kanalen
• Din familj betyder allt. Du kan få hur många motgångar som helst, hur många slag i ansiktet som helst, hur många hårda ord som helst, det spelar ingen roll. Man skjuter undan allt det när hela familjen sitter samlad kring köksbordet, uppdaterar varandra om vad som hänt under dagen, skrattar, busar lite och bara känner kärleken familjemedlemmarna emellan. Bara vi har varandra spelar inte någonting annat någon roll.

Har ni sett den där reklamen där dom talar om att vid 6 månader har man bytt blöja x antal gånger på sitt barn - se det som x antal mysstunder. Whaaaat??? Dom reklamnissarna som kom på detta idiotiska har AAAAALDRIG bytat blöjja på Tilda! NU när hon är 14 månader, börjar det gå bättre. Hon har insett att mamma fortfarande får sin vilja igenom. Ändå så ligger silvertejp och spännband på handfatet, just in case lixom. Har aldrig behövt användas men när bajskatastrofen är ett faktum och kläder, salvor och nya blöjjor är farligt nära det nersmutsade området HEEEELA tiden och ungen vrider sig som en ål och man försöker så gott det går att inte få bajs över heeeeela skötbordet innan man har hunnit torka bort det värsta, DÅ har jag funderat på den lösningen.... Men men, hon slutar snart med blöjja.... bara en sisådär två år kvar....

 

Mysstund idag på morgonen. Jag har alltid ett gäng händer för lite. Vare sig  det handlar om mysstund eller andra praktiska saker. Men just på mysstunden. Problemet börjar bara på hundarna. Tre stycken. Det säger sig själv, det ÄR svårt att klappa alla samtidigt, man får lixom mysa med huvet också haha. Sen kommer lite förtröten dotter och ska också mysa. Hon löser dock problemet väldigt smidigt. Hon tränger sig helt enkelt in bland hundarna och slänger sig i mammas famn, det finns helt enkelt inte plats för några hundar då. Rörigast blir det när Casper också ska sitta i knät och mysa. Men allt detta får ju en att le, det är kääärleeek!

 

Nu tittade min dotter provocerande på mig medan hon stack ner handen i hundarnas vattenskål... Stolt man blir...

Ja, det fick jag ju kvitto på igår igen. Dom som inte blir skrämda av mig stannar kvar, och va roligt vi har då! Vi brukar lägga beslag på ett bord på Västerhagen varje gång vi är där. Det är alltid fullt där när vi kommer dit men folket flyttar sig efter hand... kan INTE fatta varför. Likadant igår.... Förutom en jävel. Han blev inte alls skrämd av min något vulgära humor, nejdå, han gav igen! Haha! Skitkul! Så en ny bekantskap som dansade fantastiskt och hade min humor (!!!) fick jag igår! Tack för dansen Klas!

 

Ja, som ni fattar, jag hade helkul på dansen igår, det tog tid och somna och trött i kolan är man idag. Nu ska vi packa ihop oss och köra o handla. Jättekul. Bättre det än o vara hemma där Tilda klättrar till bord, öppnar barnlås, bråkar med Casper och annat som bara gör mammsen lilla irriterad. Prova betala räkningar när den ungen är i närheten.... Det gäller att det inte är för långa ocr-nummer, då är man körd. Ska tydligen lyssna in en låt idag också som NÅGON har fått för sig att jag ska tralla. Någonstans mellan låten och handlandet ska jag hinna städa och gå med hundarna också.... Ja... Sysslolös är jag ju inte i alla fall. Och alla eventuella hålrum ser Tilda till att fylla me en gång.

Casper vaknar vid åtta, Tilda är fortfarande lugn i sin säng. Då gäller det att ta chansen! Duschen, here I come! Njuter i duschen medan Casper kollar på tv. Fasen, detta kommer nog bli en bra dag! Sen tar jag ner Tilda....

 

Börjar på frukosten. Hinner hälla upp havregryn, då kommer Tilda ut med en fjärrkontroll hon INTE ska ha, som SKA ligga på ett bord hon INTE ska ta sig till. Tar tillbaka kontrollen och lägger den på det förbjudna bordet, ställer upp ett nervält foto på vägen... Häller i vatten i havgregrynsskålarna. Tar tillbaka fjärrkontrollen. Går med ena grötskålen till mikron, vänder mig om lagom för o se Tilda få hela skål nummer två över sig.... god morgon.... Hur fan hinner ungen me??

 

Frukosten kommer till slut fram på bordet. Casper bestämmer sig för att fylla på sitt juiceglas. Juice på bordet, knäet o golvet... Suck... Det får nog bli en kopp kaffe innan vi drar till Vallarna idag...

Ja det har lixom varit lite stiltje på bloggen ett par dagar. Kan nog skylla en hel del på min lilla terrorist som verkligen lever jävel nu. Barnlås på skåpen är numera onödigt, hon vet hur dom funkar. Jag får alltså gå med soppåsar och elda skräp stup i kvarten nu för att hon inte ska hinna sprida ut det i köket så fort hon kommer åt. Jag är så ivrig på att hålla rent och elda så jag svepte med ett gäng räkningar sist också.... blir ju en billig månad då.... Fick även ringa BVC och kolla va det var för tid Casper hade fått, kallelsen hade eh...försvunnit... Hon tar sig utan problem upp i soffan vilket har lett till hjärtklampning flera gånger i i kvarten för hennes mamma. Men ju mindre jag tittar desto mindre slår hon sig, så jag försöker att inte befinna mig i de området för mycke ;) Alla de här ajja-grejjerna som hon nu kan göra alldeles själv, leder till en hel del konflikter mellan mig och tösen. Vi försöker alltså att inte vara hemma över huvudtaget, därav något blogglöst...

 

Midsommar har kommit o gått. Trots patetiskt dåligt väder så hade vi det himla mysigt. På dagen gjordes det inte så mycke. Hundarna fick sin promenad, vi sket fullständigt i dans runt stång och kransar. Vi hade trötta barn sen gårdagen så båda fick sova middag istället för o dansa loss. Det gör vi ju så bra i köket då o då ändå! Vid fem ramlade Becka, Gustav, Linus och Sander innanför dörrarna. Det skulle fixas förrätt (vitlösstekta räkor), varmrätt (grillad oxfilé och potatisgratäng) och efterrätt (mangomousse). Gästerna sattes ju i arbete naturligtvis. Den som inte hade något för händer fick se till så barnen höll sig levande fram till maten. Johan ramlade också in och fick en rejäl dos av delikatesserna me. Trots att vi helt tog bort sill, nypäror och jordgubbar som annars är måsten på midsommar, så blev maten fantastiskt god och vi hade riktigt roligt! Kvart i tre insåg vi väl att det nog var dags o sova. En midsommar precis så som jag vill ha den, med goda vänner, skratt, inga måsten, utan allt är bara roligt! Tack Becka och Gustav för den!

 

Midsommardagen var som för många andra, tung. Nu gällde det att sticka hemifrån så inte vi behövde ta konflikt efter konflikt med Tilda. Det bar iväg till skogen för grillning och spårning. Det gjorde fint i skallen med lite frisk luft. Lystra tog spåret jättebra! Lova hade det svårare, hon var riktigt förvirrad, inget riktigt engagemang. Det gick upp för oss sen att grisklöv var ju något nytt för henne.... suck... man tänker inte så långt så där dagen efter.... Men en härlig dag trots regn och knott. Tack o lov väntade Tilda till slutet med att sätta sig i den djupaste vattenpölen...

 

Ikväll fick jag en riktigt lycklig känsla i kroppen. Jag har börjat springa mer och mer i skogen och mina följeslagare Lova och Lystra är naturligtvis med mig. Men när vi springer på smala stigar där jag måste fokusera på vart jag sätter fötterna, då är det inte lätt med två jyckar i koppel runt sig. Så nu har jag dom alltid lösa efter att dom har sprungit av sig den värsta energin. På smala stigar, genom planteringar, i branter, nerför hala stigar, över spångar och rötter springer vi på, jag och mina små fyrfota vänner. O va vi njuter. Känslan av lycka kommer när de båda glatt springer bakom mig på smala stigar eller när dom kommer upp brevid mig och vi springer i bredd när det blir mer utrymme. Aldrig framför, aldrig på avvägar, utan precis där jag vill ha dom. Lycka. En sån frihet. Hund och människa i perfekt samspel utan krav. Vi bara vet hur det ska vara, allt bara funkar. Koppelparagrafen kan slänga sig i väggen. jag och mina jyckar njuter av vår frihet på löparrundan i skogen. Trötta och blöta slänger vi oss sen i bilen, klappar om varandra och tycker vi är så jäkla bra!. 11km i terrängen kan trötta ut vem som helst, men Ljungsjön runt är helt klart nya favoriten!

Tittade på en riktig "feel-good"-film igår och började reflektera över mina egna drömmar.

 

Man har ju en hel del drömmar, små och stora. Vissa drömmar sträcker sig inte längre än en vecka framåt. Kanske inte är så för alla men för mig är det så, allt är lixom inte självklart utan man har små dröm-steg längs vägen. Vissa drömmar är stora och kanske ouppnåeliga, men dom finns där. Några drömmar har ändrat sig längs vägen för att passa in i ens livssituation. Några drömmar har man slopat helt, det kommer aldrig att hända. Några drömmar borde slopas, men man vill så gärna, så de ligger kvar i bakhuvet och gnager ibland, trots de omöjliga faktorerna runt omkring.

 

Jag tycker det är härligt att ha drömmar. Det är ett sätt för mig att hålla mig motiverad. Vissa kanske kallar det mål. Ja ok, men det låter finare med drömmar ;) Jag tycker också det är skönt att reflektera över att jag faktiskt har fått nya drömmar, det är inte bara ett gäng man har fått slopa, utan man har hittat nya drömmar, nya trösklar man vill ta sig över.

 

Så va drömmer jag om?

 

Jag vill driva en butik. Inte nödvändigtvis äga den.

Jag vill åka till Kolmården me ungarna utan att behöva bry mig om att jag får leva på knäckebröd de nästkommande halvåret.

Jag vill ta steget o våga sjunga i en mickjävel, sen ska bandet få se på fan.

Jag vill gifta mig.

Jag vill resa till Afrika på safari.

Jag vill klara 21 km på 1:55:00

Jag vill se mina barn ta studenten, gifta sig, och få egna ungar

Jag vill ha ett dygn med 36 timmar.

Jag vill ha ett färdigrenoverat hus.

Jag vill få tid att följa me ut o jaga

Jag vill bli hundförare i skogen.

Jag vill åka till Leksand

Jag vill fjällvandra.

Jag vill åka på skidresa.

 

Ja, som ni märker, både små och stora drömmar, vissa drömmar kan jag bara slänga i papperskorgen - de kommer aldrig slå in, men nä, de här drömmarna små som stora, lätta som svåra, håller mig igång. Va drömmer ni om?

Äntligen kom helgen då jag skulle få jobba lite! Vi skulle alltså stå på Agility-sm i Falkenberg och visa upp oss. Vi kommer dit vid tio på lördagen och inser att shit, det är fullt ös redan. Tältet åker upp med en väldigt fart och medan Svante surrar, tejpar, trycker ner pinnar och gör allt för att tältet ska bli till belåtenhet och hålla sig kvar på backen i blåsten, så slänger jag och Åsa upp varor och kassan så vi kan börja sälja varor! Det börjar vi i och för sig med redan innan vi har fått upp allt. Och så fortsatte det hela dagen. Det var lyckat, många skratt, fullt ös och fantastiskt roligt. När dagen börjar närma sig sitt slut så funderar vi hur vi ska göra med morgondagen. Det ska ju bli skitväder. Jo, vi låter allt vara kvar och så åker vi hit en stund och packar helt enkelt ihop när vädret blir för trist. När jag lämnar platsen håller Svante och Åsa på o säkrar tältet.

 

När jag kommer till spektaklet klockan nio i morse är det bara en tom plats där vi igår hade tält och fullt med prylar.... Eeeehhh whaaat?? En arken-flagga låg på marken.... eeeeeehhh jahaaaa??? Försöker få fatt i åsa, kanske hade dom bestämt sig för att plocka ner allt ändå.... jag kan ju börja plocka fram då medan jag väntar.... får inte tag i Åsa. Ser henne komma i bilen. ""Plockade ni ihop tältet igår eller??" Minen i Åsas ansikte sa allt, det hade dom INTE. Oj. Vi fick berättat för oss att vårt tält hade blåst iväg. Det och våra grejjer ligger i förrådet... dyngsurt... oj. Jaha. Eh... nu då? Kollar igenom prylarna, dom ser faktiskt okej ut. Fint väder än så länge. Då så! Fram me det! Sälj! Skit i tältet! Regnar det åker vi hem. Och va vi sålde!! Ha! Folk tyckte ju synd om oss! Skitbra! Började sälja prylar innan kassan hade hamnat på bordet! Kaching! Inga skyltar med priser så vi fick prata och säljsnacka som aldrig förr! Vansinnigt roligt hade vi, IGEN! Men när molnen hopade sig på himlen vid lunch var vi väldigt snabba på att packa ihop allting i bilarna. Hur det gick med tältet? Ingen aning, vi slängde det. Nästa år kan vi kalla oss erfarna och rutinerade knallar och åker till Tvååker med 20 tjuderpålar som ska hålla ett nytt tält nere på backen! 

Ja jag vet inte riktigt vad som har hänt. Mina barn har börjat sova lite längre på morgnarna. Halv nio har varit standard nu ett antal dagar i rad. Det får ju gärna hålla i sig, speciellt de nätter mamma har sovit dåligt... som i natt. Casper hade en tuff natt med drömmar så han hamnade i vår säng där han ömsom låg i skarven och ömsom tvärsöver med följd att han sparkade sin pappa i ansiktet. Han gick upp vid halv nio och strax efter masade jag mig ur sängen, herregud halva dagen hade ju redan gått!! Kikar på Tilda. Sover. Ok.... Gör mig i ordning, kollar facebook, candycrushar, wordfeudar... o nu då??? Hon sover ju fortfarande!! Börjar sätta fram frukost. 10.00 sätter vi oss ner vid bordet jag och Casper och DÅ vaknar Tilda. 10 minuter senare var hon täckt av gröt. Allt var som vanligt igen. Men då kom ju nästa tankeställare... Hur fasen gör man med sömnen mitt på dagen för henne då?? Hon har ju sovit två timmar längre en normalt... Då kan man väl säga att hennes middagsnapp på två timmar var inbakad där.... eller?? Vi får se.

 

Det händer mycke i mina barns utveckling nu. Även i min. Kanske inte är så kul för barnen alla gånger men... jajja, vi börjar med barnen. Vi har fått ett antal tips på hur vi ska träna olika ljud med Casper och detta kämpar vi på med. Vet inte vem som blir gladast, jag eller Casper, när han säger fler och fler ord riktigt när vi tar hjälp av det där hjälpmedlet! Sen har Tilda börjat tycka det är kul att upptäcka omvärlden med djurljud, bilar, lastbilar, böcker och annat stimulerande. Hennes bok med djurljud är favvosen nu och hon har börjat härma me, låter riktigt roligt! När vi åkte hem i bilen från affären så åkte vi förbi en hage med hur mycke kor som helst, vilket Casper tycker är festligt. "Titta kosssssoooooor" Ja , titta så många. Lycklig Tilda pekar mot korna och hennes mamma börjar raskt härma kossan med flertalet "muuuuu" efter varandra. Då utbrister Casper "Titta tåååååååg!!" Ja titta, tåg! Och genast ser jag ett mycke förbryllat uttryck i min dotters ansikte typ; va fan, vaddå tåg? pratade vi inte om kossor?? 

 

Väl hemma inser jag hur duktig min tös är på att ta instruktioner. man behöver inte ryta ajja på henne hela tiden utan pedagogiskt och bra be henne lägga tillbaka den förbjudna tingesten och stänga skåpet/luckan/korgen/lådan efter sig. Efter en sån instruktion tittar Tilda allvarligt på mig, sätter pekfingret i luften och säger "ajja". Haha! Ja precis. Fasen, det var inte lätt att hålla sig för skratt då!

 

Även jag håller på o tränar här hemma. ja visst med löpningen men jag har ju börjat i det där jäkla bandet och nu klinkas det för fullt på pianot och sjungs mest hela tiden... till mina barns förtret.... Dom är inte den mest engagerade publiken. Har även gett mig på att eventuellt sjunga en liten truddelutt i bandet... Spela kan jag göra... inför folk... inga problem... sjunga... shit... d e jobbigt. Men men, nån gång ska man över den där jäkla tröskeln. Frågar min sambo lite snällt igår om han inte har lust att lyssna lite, säga om det låter ok eller för jäkligt. Ett negativt svar, ingen sång. Nog lika bra, haha! I alla fall var nog barnen lättade!

 

Nu har Tilda gett mig svar på hur vi ska göra med sömnen idag. Hon har gjort samma sak två gånger inom loppet av 55 sekunder och båda gångerna gjorde det lika ont i munnen så nu sitter hon mitt på golvet, gråter och tycker synd om sig själv... Hon åker i bingen. Natti natti!

Ja, vad ska jag säga. Rubriken säger väl allt. Jag är inte riktigt som alla andra. 

 

Min sambo skrattade ju åt mig när jag glatt pratade om att åka till stan och shoppa med båda barnen. Det var inte det lättaste. Började naturligtvis med MIN butik så det säkert skulle bli avklarat. Testade tre par skor, alla tre på löpbandet, fastnade för ett par. Tålamodet börjar avvika från dom små. Men jag ska baaara kolla på lite kläder också. Det görs i alla hast, sliter med mig lite plagg som ska provas. Tilda får vänta utanför medan Casper får följa med in i båset. Medan jag sliter av o på olika plagg försöker jag även hindra honom från att ideligen öppna dörren för att snacka med Tilda och ge fasen att kika under kanten på personen i nästa bås. Bestämmer mig för två plagg, hänger tillbaka resten, betalar, går ut. *puh* Nu kommer den tråkigaste biten, shoppa vanliga kläder. I den första butiken bestämmer jag, i den andra får Casper bestämma. Han hittar ett par coola byxor som finns i hans storlek. Sen ska han leta upp en tröja. Han går o kikar och utbrister efter en stund "HÄÄÄR är min tröjja!" En knallorangde historia med något med huggtänder som tryck.... "Du vill ha en orange tröjja..." "Japp!!" Jaha, sagt e sagt. Betalar, går ut, jisses, det här gick ju riktigt smärtfritt!! MAT! Sen hem nöjda. Inser att jag i villervallan har kommit hem me ett linne i fel storlek..... dock inte så fel så jag bryr mig om att åka o byta ;)

 

Igår skulle de nya skorna testas till max! Har man 30 dgr på sig att testa pjuxen så ska det göras ordentligt!! På Skatberget i Getinge på skogsmaskins"vägar". Stigningar tuffare än jag nånsin sprungit i förr och väl tillbaka hos mor min känner jag att detta kommer att ge en del träningsvärk i ompan. 

 

Jajjemen, träningsvärken satt som en smäck igår men det hindrade inte damen, det skulle dansas på kvällen!! En fantastiskt rolig kväll där ompan i vissa låtar skreeeek av träningsvärken men överlag var det baaara roligt! Det gör mycke när man har härligt sällskap i bilen me. Där fick jag dock höra att jag var för tyst, lite för snäll. Va ÄÄÄÄR detta??!!! Andra gången på mindre än en vecka jag hör detta! För snäll??? Jag har tappat stinget....

Det firades födelsedagar igår. Ja inte bara Caspers utan det smugglades paket till mamman i huset också. Fick presentkort och pengar så jag kan ge mig ut o shoppa lite träningsgrejjer. Hade spetat in mig på ett par nya löpardojs, något helt annat än vad jag har nu så det blir lite variation. Men så tittar den praktiska, ekonoooomiska lilla Terese fram. Kommer jag använda de här? Kommer jag att komma ut på den här typen av löparrundor? Borde jag inte förnya garderoben av träningskläder istället. Bh:arna och tröjjorna är inte nyast i stan direkt. Fast nu i sommar har jag ju gott om kläder, värre till vinter, kanske bättre att vänta o köpa kläder närmare vintern istället och ta skorna nu. Eller kommer jag använda den typen av skor? Kikar runt lite på nätet, jisses, webrea!! Vågar jag köpa skon där istället? Är ju inte riktigt säker på storleken? Tänk om det inte funkar när jag springer med dom? Vill ju gärna testa lixom. Nej, blir det skoköp blir det i butik nu när det är en helt ny dojja för mig, så långt har jag kommit med mitt velande i alla fall. Jimmie skrattade gott åt mig när han hörde att jag skulle åka o shoppa i morgon och glatt förklarade för barnen att dom minsann skulle vara snälla medan jag provade skor och kläder..... dream on baby, dream on....

Min älskade lille Casper fyller 4 år. FYRA ÅR!!! Stora killen! Det är fortfarande klurigt att säga "fyra" så han är oftast tre eller fem år om man frågar honom själv, haha.

 

Med en födelsedag kommer det ett kalas. Ett kalas som man har 7 miljoner grejjer att göra inför. Varför? Varför är att-göra-listan 7 mil lång? Varför är den full av en massa sidospår? En massa grejjer som faktiskt inte MÅSTE göras? Blinkade sömnen ur ögonen i morse och kände hur pulsen steg avsevärt från min vilopuls. Varför? Lät den skena iväg med mig ett tag så jag kom igång o blev lite effektiv. Sockerkakan är gjord, vaniljkrämen står och svalnar och frukosten är uppäten. Nu borde jag göra det och det och det och det. Men varför? Dagen blir inte roligare för det. Det är ju Caspers dag. Vad är viktigast? Ballonger.... och tårtan... japp, där har vi mina prioriteringar för dagen. Så medan vaniljkrämen svalnar tittar jag på Disney Junior med fötterna på soffbordet och jajjemen, dricker KAFFE!

Jag har kommit in i en fas nu där jag har börjat njuta av min löpning igen. jag har fortfarande lite svårt att släppa min "tids-djävul" men på dom längre rundorna har jag lugnat mig lite. Så igår var det dags för en längre tur vid åtta-snåret på kvällen. Solnedgång och vindstilla. Sa till mig själv att njuta nu, det är inte ofta man får sånt här löparväder!

 

Trampar på och känner att kroppen funkar, kroppen njuter. Dofter av rhododendron, syrener, häst och nyslaget gräs avlöser varandra. Ett rådjur spritter till när jag kommer klampandes men inser snabbt att jag är ofarlig. Får lite krångel med buken vid d här laget med ungefär 7 km tillryggalagt. Skyller på min värd Naturen som ideligen ska trycka ner proteinbars i halsen på mig i form av diverse insekter.

 

Försöker få vätskebältet på rätt plats men har man känslig mage är det inte lätt. Vill ha ner d mer på höften men nån idiot har ju skapat oss kvinnfolk lite som timglas och vätskebältet vill gärna åka upp till timglasets mitt... Då är jag ändå inget stort timglas men effekten blir så ändå... Kunde inte Han tänkt på det när han skapade oss kvinnor, att dom här kropparna funkar dåligt till vätskebälte? Efter nån km kommer jag och bältet överrens om en kompromiss o turen fortsätter till en plats där landet öppnar upp sig och visar vidderna. Fält och solnedgång. Fantastiskt. Tar mig över motorvägen och där börjar det ta stopp. Buk-chefen snackar skit och jag vill bara ge mig, men nä, djävulen på axeln skakar på huvet och manar på, så farligt är det inte! Sänker farten lite o tänker på andningen. En sista stigning. Men efter den säger djävulen på axeln "men lilla Terese, då blir rundan bara 14 km, in här på avstickaren och läng den 1,5 km!". Okidoki!

 

Kämpar på. Stampar. Andas. Bara två kvar, kom igen. En kvar, kom igen. En bil kör upp brevid mig, saktar in och två kända ansikten, fräscha som nyponrosor i morgondaggen, vinkar glatt på mig. Jag. Vill. Dö. Varför kunde dom inte kört om mig på mina första 4 km när jag var fräsch och som en gasell i spåret? Nu känner jag mig lika fräsch som en rutten fisk och ser mig själv typ stappla fram knappt upprätt. Vill bara halshugga de leende paret men känner samtidigt att jag får en sista input av energi. Tackar för den istället för att halshugga och tar mig i mål. Anskrämlig tid de sista fem km men jag tog mig runt nonstop i den fantastiska kvällen. Tackar min värd Naturen för en härlig löptur och hoppas vi ses snart igen!

Nu har jag blivit mamma igen! Jätteroligt! Akvariet fullt av yngel hade jag igår! Dom slapp ur "boet" när mamma ville äta lite. Det gick nog åt några som mat till dom andra fiskarna då i virrvarret men idag tror jag mamman har dom flesta i truten igen. Ja det är mina malawis som har kommit igång o leka. Dom har lekt o lekt men det har aldrig hänt något, har bara en stackars hona där i så hon har o stå i. Skulle rensat där i idag men det får klara sig med ett litet vattenbyte. Vill ju inted störa mina små pluttisar!! 

 

Idag kan vi sätta ett kors i taket. Vi har gått en hel promenad utan att Tilda tog av sig skorna en enda gång! Jag brukar annars få titta med jämna mellanrum så hon inte har slängt bort någon, har jag missat då att någon har åkt av får jag lixom backa ett antal metrar och leta lite i diket. Men inte idag!

 

Examens-kalas igår, ett-års-kalas idag, middag på Harrys på fredag, Casper-kalas på lördag och 5-årskalas på söndag. Veckan är fulltecknad och någonstans ska jag hinna me en distansrunda, träna på lite låtar, måla en vägg och städa huset. Städningen minimeras till en dammsugning... sitter ner en stund i stället.... med fötterna på soffbordet.... osså kaffe....

Jag har skirivt förr om de något udda mammaskillsen jag lägger mig till med. Kunde amma medan jag hjälpte Casper på toa osv. Nu har jag insett att jag har ett par superkrafter till, vissa sinnen lixom förstärks som mamma.

 

Lukt: Ett sinne som jag lärt mig att stänga av vid behov. Min känsliga näsa uppfattar en bajsblöja på flera meters avstånd men när hon väl kommer nära med den eller när hon ligger på skötbordet, stänger lixom näsan av. Mycke praktiskt. Dock har jag inte riktigt lyckats lika bra vid olika kräksituationer. Absolut inte när kräket är över mig från topp till tå, då går det inte.... får jobba på det.

 

Smaken: Ett sinne jag också har lärt mig stänga av vid behov. Eller helt enkelt bara strunta i. Kraven på att hinna känna vad min mat smakar har försvunnit. jag är glad om jag helt enkelt får mat i mig. Inte alls svårt att hålla vikten som småbarnsmamma!

 

Känsel: Stänger också av vid behov. Tjuvnyp och bitmärken är vardag, just deal with it.

 

Hörsel: Nu börjar det bli spännande. Nog för att jag inte har haft problem med att höra det jag vill höra innan men nu har det nått nya höjder. Det behövs inte mycke ljud från Tilda för att jag ska veta exakt vad hon håller på med. Jag behöver inte vara i samma rum, bara höra henne. Det är när man INTE hör henne det blir farligt.... Men även det här sinnet har man lärt sig att stänga av vid behov, eller helt enkelt dra ner ljudnivån på ena örat så man kan prata med sonen även när min lilla dramaqueen ligger o vrider sig på golvet o skriker i höga sky.

 

Synen: Det är säkert fler småbarnsföräldrar som förstår vad jag menar nu. Man har blivit en kameleont. Inte så man ändrar färg även om ansiktet får nyanser i rött lite då och då, nä man har ögon som kan vinklas både hit o dit så man har järnkoll på ungen som är bakom en när man står o diskar. Lite fräckt faktiskt. 

 

Sen har man ju utvecklat ett sjätte sinne också. Modersinstinkten. Fattar inte varför det inte står med i böckerna. Att sjätte sinnet skulle vara något som att man ser andar o annat. Nä nä nä, det är helt klart instinkten och just moderinstinkten blir ju väldigt framträdande när man har barn. Inget konstigt alls. När barnen är gnälliga ute i solen så säger mig moderinstinkten att dom är törstiga, hungriga och varma. Eller var det sunda förnuftet?? Nu kämpar o stånkar min son inne på toaletten. Modersinstinkten säger mig att han snart behöver hjälpa att torka sig. Bye bye!

När det är dags för kalas eller middag, man far runt som en hottentott, plockar, dammar, dammsugar, fejjar o lagar mat + att man ska hinna med sig själv mitt i alltihop. Det blir en stress, en massa jobbiga måsten när vissa människor ska komma hem till en. Man vill ha fint överallt, vardag som helg. När man vet att man blir sån här och bävar för dom där "innan-timmarna" då är det så himla skönt o känna tvärtom när man ska ha folk. Man vet att människorna som kommer ger blanka f-n hur där ser ut, för dom kommer för MIN skull. Dom bryr sig inte om hur städat mitt hem är, så länge jag mår bra. Då blir alla förberedelser bara roliga. Man nynnar medan man gör mat och sparkar undan alla leksaker runt fötterna så alla har en stig att följa till o från köket. Man blir inte svettig som en gris redan när man står o sminkar sig för alla måsten som hänger över en utan det är snarare så att hinner man göra sig i ordning så är det en bonus, annars får gästerna passa barnen medan jag byter om, haha! Det löser sig. man rycker på axlarna åt allt, det löser sig. Man är glad medan man förbereder, allt är ett nöje, för snart kommer mina riktiga vänner. Vänner jag kan vara JAG med. 

 

Detta ämnet avhandlades också igår med tjejjerna, varför är man sån?? Varför stressar man upp sig?? Passar inte mitt hem mina gäster kan dom ju ge f-n i o komma! Men så är det ju inte... därför städar man. Men igår kände jag ingen press. Igår var det vänner som kom innanför dörren. Mina vänner..... som var där för mig.... Avslappnat och roligt! Tack för en härlig kväll brudar!!

Igår var det min födelsedag. Firades med pompa och ståt, orkester på morgonen, frukost på sängen, servad hela dagen, fina presenter och god mat på kvällen..... eh nej.... Men jag hade en rolig dag framför mig.

 

Frukosten avlöpte som vanligt med protester och skrik ifrån Tilda innan hon var nöjd med vad som serverades. Det enda som var liiite ovanligt var att det stod en paj i ugnen. Jag hade ingen vaniljsås hemma men det skulle jag lösa på något vis när jag lämnade barnen hos deras farmor och farfar. Jag skulle nämligen iväg o repa med ett band för första gången den här dagen. Och dagen till ära skulle jag ha me lite paj, tårta var det sagt från början men nä, d hade jag inte tid med. Problemet nu var att hitta nån jäkla vanlijsås snabbt som attans, började redan bli sen....

 

Slänger in barn, prylar, vagn och paj i bilen. Far iväg till svärmor som jag kan me och fråga om hon kanske har ett paket vaniljsås jag kan knycka. Naturligtvis, räddaren i nöden har det mesta när Terese har planerat liiiite dåligt. Halleluja! Vaniljsås fixad, mot Varberg! Möter upp med den enda bandmedlemmen jag känner och åker med honom dit. Ja, jag var liiiite nervös. Eller rätt så asanervös. Nej inte riktigt, men nästan. Hade jag inte behövt vara. Mellan 11 och 15 skrattade och käftade jag med fyra underbara grabbar som jag kommer stortrivas tillsammans med. Hyndan är tillbaka....

 

Sen hämtades barnen och hem för att fixa taco. Fyra tjejer skulle komma hem och förgylla kvällen. God mat, rövin, och samtalsämnen som städning, småbarn, studier, jobb och kräkkatastrofer avhandlades. Vi hann även med o spela lite spel. 

 

En underbar dag med många skratt, härlig humor och relativt snälla barn. Hela dagen avrundades med kräk på axeln. Ljuvligt.