Tettelisa

Det är inte alltid så lätt att få ihop vardagen. Ännu krångligare blir det när jaktsäsongen drar igång på riktigt. Men med de här underbara godingarna funkar det även om det inte alltid blir riktigt som man tänkt sig.

 

Idag var dagen då dalmasarna skulle åka hem och jag hade lovat att jag skulle hjälpa till med ett utbildningstillfälle klockan elva. Kände mig lite stressad över tidpunkten men laddad för att stå på "scen" en gång till. Det visade sig att jag skulle få gott om tid. Vi var färdiga med förmiddagens göromål i god tid och jag var i stan redan klockan tio. Det var ju bara att sätta sig på Ståhlboms och ta en riktigt god fika. Det kunde ju i och för sig bli utbildningens fall, två sockerstinna ungar som ska försöka hålla sig lugna....

Väl på plats i lokalen skulle sen tekniken roddas ihop. Sätter i sladdar och trycker på "on" på respektive device.... svart.... va fan?? vi gör om, kopplar om, googlar men nä.... svart.... Här någonstans släpper något av den nervositet man ändå hade hunnit bygga upp. Man rycker på axlarna och säger "jahopp, tur att vi inte blir så många... vi får kolla på datorn allihop..." men fan va d kändes oproffsigt. Aja, vi snygga talare fick ju väga upp det på ett proffsigt vis istället. Och att vi gjorde! Vi var grymma! Faktiskt. Casper tyckte det var kul att kolla på datorn tillsammans med oss även om han fick kämpa för att stå emot impulsen att trycka fram slide efter slide själv. Tilda började leka med plastmuggar med vatten vilket inte kändes helt bra men fick avstyrt det relativt bra. En eloge till ungarna som faktiskt höll sig rätt lugna. Jag har lovat dom att dom inte ska behöva hänga med på så många såna aktiviteter, det kändes inte helt bra att göra en presentation med en unge som kramade min midja och en som hängde i mitt ben.... men ok... det funkade ju. Belöningen blev så klart McDonalds....

 

Väl hemma var det dags för ett intervallpass. Det brukar funka att ha med ungarna på det. Vi går till en plats vid en koja i skogen så leker dom där medan jag springer fram o tillbaka fram o tillbaka. Den här gången slår vi två flugor på smällen och tar med Lova me, hon ska ju också rastas. Allt är frid och fröjd tills vi kommer till kojan och det blir dags för mig att sätta fart. Då vill inte Tilda. Hon vill springa med. Får henne att förstå att hon gärna får springa med men jag kommer ösa på och troligtvis springa ifrån henne. Hon känner ändå att detta är ok på nåt vis så vi börjar ösa på allihop, casper också. Jag sprang förbi ungarna till en punkt, vände och då vände ungarna också, jag sprang förbi till motsatt punkt och vände, ungarna vände och jag sprang förbi. Så höll vi på. Jäklar va ungarna sprang. Lova (hunden) var mindre imponerad. Det här med att springa fram o tillbaka kände hon nog inte riktigt var hennes grej. Rätt så skittråkigt faktiskt, tror jag snarare hon tyckte att det var. Men rastad blev hon. Rastad blev jag och rastad blev då banne mig ungarna också!

 

Sen var det dags för mitt livs första skype-samtal. Ett gruppsamtal dessutom. Hade bett ungarna vara tysta och låta mig prata med tjejerna, det skulle inte ta så lång stund. Det hinner inte mer än ringa till mig så står båda ungarna som klistrade vid skärmen och vinkade hej vilt till mina kurskamrater.... Nu kände jag mig så där proffsig igen.... 

 

Men det är så det är nu. Ni får ta mig för den jag är även i mina lätt oproffsiga stunder. Det är inte lätt att få ihop det alla gånger och jag står gärna för att jag är en småbarnsmamma som har många järn i elden och är kanske en gnutta oproffsig men jäkligt charmig ändå. That´s me! Och trots att jag släpar med ungarna på mycket egna konstigheter så har vi rätt så roligt ihop ;)

 

Ja, jag blir utsatt för en hel del prövningar, men jag hoppar på dom frivilligt så de e bara o gasa på.

 

Fick en förfrågan tidigare i veckan: Vill du utanför din comfortzone igen? 

Innan jag hinner tänka en vettigare tanke så svarar jag Japp! Ångrade mig direkt när jag tryckade på Skicka-knappen men de e ju bara o gilla läget nu. Jag skulle få äran att hålla i utbildningen kring produkterna på söndagen med tema AloeVera och djur. Jag ville dö lite grann när jag fick detta uppdraget. Aja, men är det något jag ska hålla utbildning i så är det ju då när det ska handla om djur..... Eller? Cochens anledning till varför jag skulle göra det var ju naturligtvis att det skulle väga tungt och vara väldigt trovärdigt när en som jobbat i djuraffär så länge berättar om detta.... Jag kunde ju inte säga emot på den punkten. Det var bara o sätta sig o plugga på, leta upp en bra presentation och köra. Hur svårt kan det va lixom?

 

Det är inte så svårt. Egentligen. Men spärren finns där ändå. Ska lilla jag göra detta? Jag har ju lixom inte kommit nån vart. Jag är ju inte manager. Ska det verkligen vara jag som gör detta? Vad kommer folk tycka egenligen? 

 

Jag övar och övar här hemma. Hundarna undrade vem jag pratade med och svassade runt benen på mig. Dom tänkte väl "Jahopp, nu är det klippt, nu har hon blivit knäpp på riktigt". Till och med Tilda tyckte jag var lite konstig. Övade och övade, pratade och pratade, tog ut pommes ur ugnen medan jag rabblade all fakta kring propolis. Svarade på dotterns frågor och plockade upp tråden i min presentation direkt efter svaret, nästa slide, mer fakta, mer exempel, serverade mat, nästa slide. Ja men ni fattar. Jag var inte riktigt klok. Men det satte sig. Ändå var jag nervös kvällen innan. Hade världes konstigaste drömmar den natten och nervositeten bet sig fast i mig även på morgonen. När vi väl kom till lokalen släppte det. Hur svårt kan det va lixom?

 

Jag körde mitt race var nöjd med vad jag gjorde och sen fick jag äntligen lunchat med min älskade kusin och bästa vän. Som vi tjötade. Så underbart att umgås lite för oss själva, utan barn! 

 

Väl hemma ringer jag Jimmie och han frågar hur det hade gått. "ja, det gick bra, men jag pratade ju inte så mycket så..." VARFÖR??? VARFÖR SÄGER JAG SÅ?? Varför förminskar jag min egen prestation?? Jag var ju grym! Jag gjorde detta trots att jag definitivt inte var bekväm! JAG gjorde detta trots att sånt här skrämmer mig! Jag har alltid sett upp till fantastiska talare, blivit inspirerad. Nu står jag själv där och jag förminskar mig själv! Skärp till dig kärring lixom! Jag var grym! punkt! tihi

Jaha, det här pluggandet kanske blir nyttigare för mig själv än vad jag först trodde. Skulle fylla i ett frågeformulär. jag hade flow och betade av fråga efter fråga. Så kom en fråga som gjorde att jag helt kom av mig. "Vad är du naturligt bra på?" Eeeeeeh, what? Naturligt bra på. Ingen aning. Kissa länge? Det är jag faktiskt en jäkel på. Speciellt när man har druckit kaffe och fått hålla sig riktigt riktigt länge. Då kissar jag i evigheter när jag väl når en toalett. Men det kanske inte är riktigt det man är ute efter i det här formuläret. Ringer Jimmie för att flytta fokus en liten stund. Efter att vi lagt på så kommer jag på den brighta idén att utnyttja den bästa resursen jag har för att komma ur mitt eget tankehjul, jag frågar min fyraåring som svarar spontant utan att direkt tänka. 

 

"Tilda, va e du bäst på?" Det tog ungefär 0,5 sekunder så svarade hon:

"Pärla" Naturligtvis, så lätt kan det faktiskt vara. 

"Vad tycker du att jag är bäst på då?" Nu blev hon lite mer tveksam... va fan lixom? 

"Knyta" blev svaret till sist. Klart jag är bäst på att knyta i början och slutet på hennes pärlande, haha! Älskade unge!

 

Nej, jag får nog komma på ett eget svar. Det gjorde jag också, efter Tildas underbara spontanitet. Jag är naturligtvis bäst på att pussla. Har alltid varit och kommer alltid att vara. En grej man kan vara riktigt bra på utan att behöva glänsa inför andra.

 

En rätt bra fråga att ställa sig själv. Man är ju alltid bra på något men man är oftast inte så duktig på att tala om det för sig själv.

 

Vad är DU naturligt bra på? 

Ja, det här med semester är väl roligt! Den här "semestern" är så uppbokad den nästan bara kan bli, men jag försöker se till att göra lite roligt också. Jag har alltså ledigt lördag- torsdag. Typ.Visste att jag hade mycket grejjer inbokat så lördagen fick bli min dag som jag samlade på mig energi med fina vänner. Söndagen gick åt till kyrkbesök och utbildning. Måndagen har gått till träning, hundpromenad och besök på mödravården. Då fick mamma passa barnen medan jag var på mvc så tog vi en riktig go-fika efteråt. Energin påfylld igen. Imorgon är det simskola vilket är ett litet projekt när man ska göra allt ensam (ha med två barn och sedan ordna med kvällsmat). På onsdag är det utvecklingssamtal, innebandy, gympa och egen träning som står på schemat.... Ännu en gång är lixom "fixa kvällsmat" ett problem, får nog förbereda detta väl. På torsdag är det utbildning klockan åtta på morgonen. Så! Semestern slut! Kul! Tur att jag inte är en människa som måste ha semestern på playan för att må väl. Mysa lite extra länge i soffan på morgonen räcker för mig ;)

 

Tilda hade ju en rolig och lugnare fas nu. Den är över. Den gick nog över i ungefär samma veva som Jimmie åkte till Norrland igen. Fast hon har fortfarande många roliga kommentarer. Som i morse när jag kom ner till vardagsrummet sa hon "Hej mamma! Eeeeeh, e du vaken nu?" Va svarar man på den lixom? Nej? haha! Men att tösen kan ha så mycket energi att bråka med. Jag menar hon springer runt, grejar och lever mest hela dagarna men ändå har hon ork kvar att testa mig heeeeeela tiden om allt! De e klart, hon är lite lätt understimulerad nu med när Casper är sjuk och inte orkar göra någonting. Det drabbar ju lixom henne också.

 

Det är många roliga utmaningar på gång just nu. Två av dom startade idag faktiskt. Jag har ju lite svårt att sitta still, jag vill ju hitta på mycket och ha nya mål att sträva efter. Startade en höstutmaning genom Runacademy idag. Tre bestämda pass ska göras under fem veckor. Perfekt när någon annan säger till mig vad jag ska göra för pass, mycket lättare att ta sig i kragen då. Så den startade idag och jag passade på att göra styrkepasset idag när Casper ändå behövde vila. Tilda kämpade på med burpees och med balansplattan under tiden ;) 

 

Min utbildning startade idag med. Den skrämde mig lite i början. Jag ska lixom göra saker jag inte alls är bekväm med men nu är det bara att tuta och köra och det ska faktiskt bli riktigt roligt! De första sidorna är nu lästa och jag fortsätter ikväll ;)

 

Tänkte även försöka bjuda hem till en liten julvisning med Forevers produkter. Va tror ni om det? Vi käkar clementiner och pepparkakor, tittar på lite olika paketerbjudanden och känner och klämmer på lite härliga salvor. Kanske provar Toningkitet och ansiktsmasker. Kanske blir en skön tjej-eftermiddag eller tjej-kväll? Kanske e nån karl som vill komma med och beställa ett smidigt paket till sin partner? Får fundera lite kring detta men kom gärna med synpunkter och önskemål!

 

Nu e d dags att göra kvällsmat sen ska andra lagret nagellack på (min tredje nya hobby, haha!) PÖSS!

... börjar lixom falla på plats.

 

Jag har nu gått ner i tid. Asläskigt var det. Jag har inte riktigt kommit in i det ännu. Det här med att släppa lite av mitt eget pushande på jobbet. Jag hinner ju inte med lika mycket där nu och det var lite svårt att acceptera. Men nu har jag så smått börjat komma in i det med. Jag kan ju inte göra samma jobb på fyra dagar som jag gjorde på fem innan. Jag är lixom ingen superkvinna med magiska krafter även om jag hävdar det för Tilda varje gång jag låser upp toaletten utifrån. 

 

Det här med att jobba med Forever min lediga torsdag har jag också så smått börjat komma in i även om jag inte har hunnit med att testa det så många torsdagar ännu. Men tänket är där, jag måste inte sitta måndag kväll med det utan jag kan ta det på torsdag förmiddag som är avsatt till Forever och det känns himla bra faktiskt.

 

Jag har även, med hjälp av min 39-dagars utmaning, hittat vilka dagar och vilka tidpunkter som jag lättast kan få till min träning. Att slippa känna mig stressad över det och verligen ha hittat rutiner som funkar både på hemmaplan och reslutatmässigt känns riktigt bra!

 

Sen har vi då barnen. Casper gör stora framsteg och vi har hittat rutiner som funkar med läxläsning och fritidsaktiviteter. Väldigt skönt för ett stressat mammahjärta. Sen har vi då Tilda. Vi har varit som två nordpoler jag och hon den senaste tiden. Vi har bråkat om allt. Skrikit på varandra. Gråtit. Bankat i väggar. Stampat i golvet och slitit i våra hår, den ena mer förbannad än den andra. Men nu har något hänt. Vi har lixom kommit över den högst punkten på den där "utvecklingskullen" och har nu lite medvind. Vi har riktigt roligt ihop. Skrattar. Tramsar. Diskuterar. Och jag försöker lära henne allt jag kan.