Tettelisa

Idag var det dags för utvecklingssamtal och det var som vanligt tufft. Man lever i sin egen bubbla, sin egen vardag som bara rullar på, allt är som vanligt. Men på såna här samtal vaknar man upp och inser att allt är inte så vanligt längre. Det är en sorg man går och bär på. Vetskapen om att ett "vanligt" liv inte kommer att bli mitt barns liv. Skola. Jobb. Förhållande. Familj. Flytt. Lägenhet. Hus. Det är en sorg man känner i hjärtat när man inser att framtiden kommer se så annorlunda ut för sitt barn. Inte riktigt som man tänkt sig. 

Dessa dagarna när den sorgen väller över en blir man så himla tacksam för allt det lilla. Lärare som bryr sig och vill barnets bästa. En innebandyträning med underbara kompisar och tränare. Så tacksam. Men bäst av allt, den mest fantastiska systern i hela världen.

Det kan inte vara helt enkelt att vara syskon till ett barn med speciella behov. Det är en ständig inre konflikt hos mig som förälder, där jag måste sätta det ena barnets behov främst men i nästa andetag vaknar rädslan för att andra barnet hamnar i kläm eller i bakgrunden. Samtidigt vill jag tro att syskon till barn med speciella behov får en förmåga att se andra människor och får de att växa utefter deras förmåga. Jag vill tro att de lär sig att se människan och inte diagnosen. 

Idag fick jag ett underbart kvitto på att vi inte är helt ute och cyklar.

Jag hade varit ute o sprungit för att lugna känslostormarna. Jag var tvungen att få komma ut o bryta ihop. Jag behövde få vara ledsen, sörja lite, för att kunna räta på ryggen igen. När jag kommer tillbaka möter Tilda mig på altanen. 

- Mamma! Vet du vad Casper gjorde?! (här förbereder jag mig på en anklagelse med påföljande syskongnabb) Han bäddade! Helt själv! Fixade nya lakan och grej till kudden o så utan att jag behövde göra någonting! Jag RÖRDE inte ens någonting! Han gjorde allt själv! Och det blev till och med finare än min säng! 

Nu bryter jag ihop igen. Tilda har redan tidigare reagerat på att jag varit ut gängorna så hon skrattar mest åt mig. 

- Älskade unge! Du är helt underbar!

- varför? 

- För att du ser Casper

Fler tårar föll. Tilda bara skrattade åt mig och kramade mig. Älskade älskade unge. Du är den bästa systern i hela världen.