Tettelisa

Vilken helg! Så fantastisk på så många vis. Att man kan få så många aha-upplevelser under en enda helg bara genom att lyssna på folk, folk som pratar på scen och på folk som har gjort det arbete jag nu tänker göra. 

 

Vi lyssnade exempelvis på Elaine Eksvärd som enkelt och tydligt pratade om hur man skulle tala till olika personer, men skulle man klara det så måste man först ta reda på vad man själv var för typ av person. Här kom en aha-upplevelse. Jag såg tydligt vilken kategori jag själv tillhörde och vad jag då behöver jobba på för att göra det här jobbet. 

 

Vi lyssnade även på Brian Mayne som pratade om målsättning. Du måste sätta ett mål och ett datum för det målet för att det ska bli ett mål och inte fortsätta vara en dröm. Läskigt för mig ska jag säga.

 

För många är detta kanske självklara saker. Rycker på axlarna när de ska prata med folk de inte känner. Rycker på axlarna när de ska sätta ett mål och ser allt bara som roliga utmaningar. För mig är detta jättesvårt. Läskigt rent utav. Jag har alltid brytt mig lite för mycket om vad folk ska tycka och tänka om mig så i ett rum med nya människor är jag rätt så tyst och känner av innan jag öppnar truten. Det funkar inte när man ska hålla visningar och ta kontakt med nya människor. Målsättning. Att våga drömma. Nej, att fånga en dröm och göra den till ett mål, skitläskigt. Sätter jag drömmen som ett mål så kan jag ju misslyckas, fortsätter det vara en dröm så är det fortfarande abstrakt och uppnår jag drömmen så är det ju roligt men har jag inte satt det som mål behöver jag inte bli besviken om jag inte når målet. Det är alltså lättare för mig att inte sätta nåt mål.

 

Men helgen förändrade mig. I helgen trycktes jag ihop med 3500 andra människor som på ett eller annat sätt jobbar med Forever Living Products. Vissa var på samma nivå som jag. Vissa har kommit jättelångt och har detta som deras enda inkomst. Vissa är någonstans i mitten, är nöjda med det eller vill jobba sig högre. Den gemensamma nämnaren? Alla gör samma jobb. Alla måste göra på samma sätt för att ta sig till en heltidsinkomst. Människorna som har hållt i inspirerande utbildningar och hämtat checkar på jag vet inte hur många tusen kronor var där. De var av kött och blod och de har gjort samma arbete som jag gör nu, de har börjat på precis samma plattform som jag. Skillnaden är att jag måste ändra mitt sätt att se på det här.

 

Jag måste börja våga tro på det här. Jag måste våga drömma och sen sätta det som mål. Jag måste våga vara stolt över det här. Jag måste våga säga till folk att det är detta jag vill göra. Jag måste våga sträcka på mig och stå för att jag håller på att bygga upp ett eget företag med mål att ha det som en del av min inkomst, inte som hobby.

 

Så Hej, jag heter Terese Wahrenberg. Jag är tvåbarnsmamma. Jag jobbar deltid i en djuraffär och på min fritid håller jag nu på att bygga upp ett eget företag där jag sysslar med produktförsäljning och affärsutveckling. 

 

Tjusigt va? 

 

Tack alla tjejer och Robin för den här helgen! Jag tror inte ni förstår hur mycket det gjorde för mig att lyssna på er, era drömmar och hur ni hanterar ert jobb med Forever. Jag kanske inte deltog mycket i diskussionerna men oj, vad jag lyssnade. Ni fick mig att inse att detta är något att vara stolt över och värt att kämpa för. Ni fick mig att inse att allt är möjligt om jag vill. Ni hjälpte mig även att hitta min nyckel, den nyckeln som låste upp en dörr och fick mig att förstå precis varför jag drogs till direkthandeln från början. Ni hjälpte mig med ert självklara självförtroende. Den här helgen kommer jag alltid bära med mig som en vändpunkt i livet.

 

Nu kör vi! Mot EN FANTASTISK RESA!

Jahopp. 31 blir 32. Hur stor skillnad kan d va? Det är inte ens jämt. Men det här året har det hänt en hel del faktiskt. När ja fyllde 31 hade jag precis fått veta en del om caspers diagnos, fragilt x. Under året har detta mognat o huvet. Jag har börjat se casper på ett annat sätt, eller rättare sagt ur en annan vinkel. Jag har lättare att förstå och vet bättre när det ska pushas och inte. 

 

Jag har även lärt mig att pusha mig själv på ett positivt sätt. Jag känner av när det är dags att sätta sig ner med en kopp kaffe istället för att hysteriskt försöka bocka av på att-göra-listan. Omprioritera. Jag har pressat kroppen till nåt ja aldrig trodde jag skulle genomföra. Ever. Lidingöloppet. Jag har även börjat med en hobby som så sakteliga ska bli mitt företag. Jag har börjat bli beroende av den kick det ger att hoppa utanför boxen och testa sig själv. Kanske blir det ett år då ja kliver ett steg fram som karriärskvinna inom direkthandel eller detaljhandel. Kanske blir det ett år som jag hittar en njutning att finnas där och vara hemma mer med barnen. Kanske kombinerar jag allt? 

 

Det kommer i vilket fall som helst bli ett toppenår! 32 bast! D e nu ja peakar! TACK för alla grattishälsningar!