Tettelisa

Idag var det dags för utvecklingssamtal och det var som vanligt tufft. Man lever i sin egen bubbla, sin egen vardag som bara rullar på, allt är som vanligt. Men på såna här samtal vaknar man upp och inser att allt är inte så vanligt längre. Det är en sorg man går och bär på. Vetskapen om att ett "vanligt" liv inte kommer att bli mitt barns liv. Skola. Jobb. Förhållande. Familj. Flytt. Lägenhet. Hus. Det är en sorg man känner i hjärtat när man inser att framtiden kommer se så annorlunda ut för sitt barn. Inte riktigt som man tänkt sig. 

Dessa dagarna när den sorgen väller över en blir man så himla tacksam för allt det lilla. Lärare som bryr sig och vill barnets bästa. En innebandyträning med underbara kompisar och tränare. Så tacksam. Men bäst av allt, den mest fantastiska systern i hela världen.

Det kan inte vara helt enkelt att vara syskon till ett barn med speciella behov. Det är en ständig inre konflikt hos mig som förälder, där jag måste sätta det ena barnets behov främst men i nästa andetag vaknar rädslan för att andra barnet hamnar i kläm eller i bakgrunden. Samtidigt vill jag tro att syskon till barn med speciella behov får en förmåga att se andra människor och får de att växa utefter deras förmåga. Jag vill tro att de lär sig att se människan och inte diagnosen. 

Idag fick jag ett underbart kvitto på att vi inte är helt ute och cyklar.

Jag hade varit ute o sprungit för att lugna känslostormarna. Jag var tvungen att få komma ut o bryta ihop. Jag behövde få vara ledsen, sörja lite, för att kunna räta på ryggen igen. När jag kommer tillbaka möter Tilda mig på altanen. 

- Mamma! Vet du vad Casper gjorde?! (här förbereder jag mig på en anklagelse med påföljande syskongnabb) Han bäddade! Helt själv! Fixade nya lakan och grej till kudden o så utan att jag behövde göra någonting! Jag RÖRDE inte ens någonting! Han gjorde allt själv! Och det blev till och med finare än min säng! 

Nu bryter jag ihop igen. Tilda har redan tidigare reagerat på att jag varit ut gängorna så hon skrattar mest åt mig. 

- Älskade unge! Du är helt underbar!

- varför? 

- För att du ser Casper

Fler tårar föll. Tilda bara skrattade åt mig och kramade mig. Älskade älskade unge. Du är den bästa systern i hela världen. 

Det är en gåva. Igår kände jag hur värdefull den gåvan är. Jag såg på min dotter att något i hennes värld var galet. Genast börjar mammahjärtat måla upp både det ena och andra hemska scenariot med slag, mobbing etc etc. Nu visar det sig att det inte alls var speciellt allvarligt men för Tilda var det jättestort. Gigantiskt. Och hon våndades. Jag fick lirka länge för att hon skulle berätta för mig. Till slut kom det. Mammahjärtat fick lugnat sig, det var inte så farligt, men jag fick kämpa för att inte le av lättnad, Tilda våndades fortfarande. Lite moderliga råd fick lämna mina läppar sen ville Tilda gå undan. När jag sen håller på med annat kommer hon och vill ha en kram.

"Mamma, det är fortfarande jobbigt" 

Nu, exakt nu, fylls jag av en enorm tacksamhet. Min envisa och starka åttaåring kommer till mig och söker stöd och tröst när hon har tagit tag i något som var känslomässigt jobbigt för henne. Vi pratade om det flera gånger under kvällen och vid varje tillfälle blev jag återigen fylld av tacksamhet. Det kommer en dag då hon inte kommer vända sig till mig med den här typen av problem, men jag hoppas det dröjer läääänge.

Min älskade, bångstyriga, envisa, vackra skitunge börjar bli så stor. Stanna tiden ❤️

Så liten har hon varit... ❤️❤️

Ja, haha, tolka rubriken hur ni vill!!

 

Japp, idag tänkte jag att jag minsann skulle börja putsa rutorna. Skulle lixom göra några stycken för att sen ta nåt då o då i veckan och sen slänga upp stakarna. Men när det gäller stakar blir jag gärna lite otålig så när jag väl hade satt igång med att putsa ville jag gärna få gjort allt idag. Casper och Jimmie hade åkt iväg en stund och Tilda sov, bara o plocka fram den effektiva Terese och köra på. Hann ett köksfönster. När jag var på nummer två hörde jag Tilda. Hon var redan vaken och det var inte snack om saken, hon tänkte inte somna om... hon hade ju (som vanligt) slitit av sig blöjjan i sängen och helt enkelt kläckt nummer två där... vilket gjorde henne skitfrustrerad.,... Jaha. Det var bara att ta ner henne och hoppas på att jag får gjort några fönster ändå. 

 

Gav Tilda en våtservett "Här! Gå och städa med den, mamma ska städa lite här" Japp, jag körde igång igen. Under tiden som jag höll på fick jag se till så att Tilda inte fick min "skurskål" över sig när hon vrångt skulle se vad som var i den. Hon fick heller inte äta av pappret jag använde, eller låna skrapan medan jag putsade. Jag försökte även hindra henne från att trycka ner hela våtservetten i svalget... "Nej, inte HELA i munnen!!" säger jag, pedagogiken är på hög nivå idag. Det var mycket som hon inte fick göra och gjorde damen i fråga frustrerad och vissa humörsvängningar infann sig på både mor och dotter.

 

Väl klar med köket och matrummet så var det vardagsrummet som stod på tur. Då står jag i soffan när jag putsar... går till o med lite i soffan... och lutar mig ut... Behöver jag säga att Tilda skulle göra som jag?? Kan lugna alla med att hon aldrig trillade ut genom fönstret... Hon trillade dock ner från soffan.... hundbäddarna räddade fallet... Fick henne o lugna sig, sambon kom hem och vips! så fick jag en öl i näven! Tackar! Gör de sista två fönstrena medan jag hela tiden lotsar bort barnen från den lämpliga delen av soffan där fönstret var öppet. 

 

Ska sedan städa efter mig, plockar bort papper, går till köket, lämnar av allt (är alltså borta ca20 sek från vardagsrummet) går tillbaka och ser min älskade dotter sitta i soffan och dricka öl..... va fan??? den hade jag ju gömt! Inte tillräckligt bra tydligen..

 

Börjar sen att plocka bort lampor för att sedan sätta upp stakar och stjärnor. Tilda hjälper till och ser till att lamporna säkert försvinner från fönstret genom att helt enkelt dra i sladden....

 

Men nu är alla stakar och stjärnor på plats. Nä, en stake fattas fortfarande men det ska vi nog ändra på under kvällens gång!

Lite förkylning stoppar inte min lilla tös! Nädå! Idag var hennes rätta jag åter tillbaka. Det är extra roligt att visa den sidan när mor lilla inte har ork nog att engagera sig utan blir arg rätt så medesamma.

 

Sopskåpet har öppnats och stängts 74 gånger idag, tack o lov har inga direkta skräpattiraljer östs ut.

 

Det har tagit hårt på våtservett-paketet på köksbordet idag... Dom har damen använt till att damma med... och torka näsan.... och sen damma.... jajja, så höll Casper också på när han var liten.

 

Casper har fått ett antal blåmärken idag. Slag, nyp, leksaker och flugsmäck har antastat hans kropp. En redan dunderfökyld Casper blev gnälligare än vanligt...

 

Lyckades hindra henne från att stoppa ner nävarna i toaletten innan jag hade hunnit spola efter Caspers nr2-visit, poäng till mig!

 

Hon fick en skål med liiite vatten i och en visp när jag o Casper skulle göra smet.. tur att det bara var vatten i, det var ju lätt o torka upp ;)

 

Maten är inte vidare god när man är förkyld och har därför tendenser att hamna lite överallt i köket om den serveras till Tilda. Jag har torkat av skåpen nu....

 

Skulle leta fram en påse i en låda. Ni vet såna där smörgåspapper, såna små ark man lägger mellan smörgåsarna när man packar ner dom?? Det ligger typ 7000 såna i en frp... Förpackningen var tom... Innehållet i lådan var täckt av såna ark... 5373 av dom är tillbakalagda i kartongen, resten har bekantat sig med matresterna i soporna....

 

Men nu sover båda barnen. Är väl inte nöjd över mitt dåliga tålamod idag men äh, jag ville verkligen sitta ner och dricka mitt kaffe ifred.... Gott var det och satt ner nästan hela tiden gjorde jag... Ny dag i morgon!! Tjejkväll!!

Ja idag fanns det en plan.... frukost, kaffe, springa, lunch, Tilda-sömn, Vallarna, kvällsmat, go natt.

 

Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig.

 

Tilda började med att visa sitt rätta jag direkt på morgonen. Vi var alltså tillbaka i systemet "Mamma-kan-inte-gå-på toaletten-utan-jäkelskap-händer". Vi börjar med att jag vänder ryggen till min lilla dotter medan jag håller på o brer mackorna. Vänder mig om lagom för att se Tilda hälla ut en skål med havregryn o vatten över golvet. Skickade ut båda ungarna väldigt fort från köket. Resten av frukosten kom fram utan några större bekymmer. Dock skulle det krånglas under tiden. Vattenflaska åkte i golvet, smörgåsen skulle geggas in ordentligt i håret, gröten skulle man äta med handen och squeeeeza den ordentligt så den sipprar ut mellan fingrarna... Behöver jag säga att det var Tilda som hade de här fasonerna för sig?? När vi sitter o äter frukosten mullrar även åskan in och himlen öppnar sig. Listan blir alltså typ frukost, kaffe, springa, lunch... osv. Istället målar vi med vattenfärg (kritor till Tilda, ville hålla lite förstånd kvar i mitt huve) och sätter i pluppar i sån där hålig tavla. Tilda kunde ju naturligtvis inte nöja sig med sin igen utan skulle ha Caspers. Ska bli intressant o höra hur hon beter sig på dagis sen....

 

Vid ett obevakat ögonblick försåg sig lilla damen med en persika också. Möter henne med den gigantiska persikan i munnen, hon tittar på mig, tar persikan ur munnen, håller den med båda händerna, vänder sig om och springer järnet. Hon ville ha persikan.... Tittar på köksbordet. Tydligen så var den första hon tog inte god, den låg kvar på bordet med bara en tugga tagen... Den fick Casper ;P

 

Lunchen intogs och Tilda fick gå och lägga sig. Så sprack de minsann upp! Men blåste en del. Kände att det var skönt i blåsten även om det var varmt. Vi drar ut på springtur. Vi hoppar Vallarna för hundarna måste ut i vilket fall som, då kan vi lika gärna springa. Sagt o gjort. Vi smörjer oss med solkräm, trär på träningskläder och drar ut. Alla hundarna hänger på bra i fyra km, sen blir det lä. Kikar ner på den gamla fyrbenta tanten vi har. Hon är jättevarm. Börjar gå och vid första bästa vattenpöl stannar vi till, där lägger sig alla hundarna ner och dricker. Inget mer springande här så länge det är lä. Vi stannar till vid varje vattenpöl och sköljer nosar och mungipor. Tilda var inte nöjd över fartändringen men hon fick så snäll foga sig. När det var en km kvar hem kom vi ut i fritt blås igen och kunde springa hem sista sträckan. Bad i balja för barnen och ofrivilligt duschande för hundarna väntade när vi kom hem.

 

 

Ja så kom då den där dagen. Dagen då Tilda tog av sig en full blöjja i sängen. Stoltheten man då känner som mor, finner inga gränser. Jag har bara väntat på den här dagen då det är Tildas nya grej, att ta av sig pyjamas och blöjja i sängen på morgonen om jag inte är tillräckligt snabb upp... Jag kommer nog vara det hädanefter... Lyfte ner barnet i duschen, sanerade henne och plockade ihop lakan för dagens första tvätt. När man sen står och sanerar sängen kommer den där stoltheten över sin dotter igen. Jag känner mig så fantastiskt stolt över hennes framåtanda, envishet och uppfinningsrikedom... jag svär nästan ingenting medan jag står i pyjamas o skurar sängen. Det var PRECIIIIS det jag ville pyssla med den här morgonen när jag har sovit så fantastiskt bra i natt! 

 

När jag sedan kommer ner från min sängsanering och ser att hon har gått lös på det mesta hon inte får göra i vardagsrummet känner jag återigen den där stoltheten över hennes uppfinningsrikedom....

 

Ironin i det här inlägget finner inga gränser. Dags för kaffe!! ( <------ OBS! INTE ironi!!)

Jag borde insett redan när jag hörde Casper "Usch! Nääee Tilda!! Usch!! Baaajs!! att jag borde trycka på "STOPP"-knappen för livet och dra täcket över huvet igen. Kan man göra så? Nä, det är ju bara till att börja ta tag i det hela. Går upp, sneglar in i barnens rum, inser att den här katastrofen får vänta, jag måste kissa först = den här saneringen kommer ta tid.... Ja o Casper går ner, toabesök, sätter igång Disney, släpper ut hundarna, ställer mig nedanför trappan och tar ett djuuuupt andetag för att bemöta katastrofen på övervåningen.... Går in i barnens rum och drar upp rullgardinen. Pyjamasen hade hon lyckats slita av sig, blöjjan var full och hade därmed spridit sitt innehåll. Tilda var lycklig. Jag tog upp henne men det var ingen moderlig omfamning som infann sig där inte. Nänä. Hon fick hänga i luften på armslängs avstånd från min kropp. Ner i badrummet. Upp på skötbordet, väck med blöjja,  in i duschen. Så där ja. Nu var det värsta gjort. In med barnet nakenfis vid tv:n, upp och ta bort lakanet från sängen. Tack o lov var det bara det som var drabbat! Kommer ner, Tilda är tyst och inte vid tv:n. Trubbel. Fann henne i köket. Hon torkade golvet. Med kaffesump. Slänger ut barnet, stänger till sopskåpet (varför fattar jag inte, hon öppnar ju som hon vill trots lås!), torkar golvet, går ner med min tvätt, sätter igång en maskin, går upp igen och ser Tilda greppa efter ett kort hon inte får ha. Hon hör att jag kommer. Vänder sig om, sätter sig i soffan, lyfter upp sin bok, ler mot mig och säger "muuuu". Skitunge. Tur att jag älskar dig ändå....

Har ni sett den där reklamen där dom talar om att vid 6 månader har man bytt blöja x antal gånger på sitt barn - se det som x antal mysstunder. Whaaaat??? Dom reklamnissarna som kom på detta idiotiska har AAAAALDRIG bytat blöjja på Tilda! NU när hon är 14 månader, börjar det gå bättre. Hon har insett att mamma fortfarande får sin vilja igenom. Ändå så ligger silvertejp och spännband på handfatet, just in case lixom. Har aldrig behövt användas men när bajskatastrofen är ett faktum och kläder, salvor och nya blöjjor är farligt nära det nersmutsade området HEEEELA tiden och ungen vrider sig som en ål och man försöker så gott det går att inte få bajs över heeeeela skötbordet innan man har hunnit torka bort det värsta, DÅ har jag funderat på den lösningen.... Men men, hon slutar snart med blöjja.... bara en sisådär två år kvar....

 

Mysstund idag på morgonen. Jag har alltid ett gäng händer för lite. Vare sig  det handlar om mysstund eller andra praktiska saker. Men just på mysstunden. Problemet börjar bara på hundarna. Tre stycken. Det säger sig själv, det ÄR svårt att klappa alla samtidigt, man får lixom mysa med huvet också haha. Sen kommer lite förtröten dotter och ska också mysa. Hon löser dock problemet väldigt smidigt. Hon tränger sig helt enkelt in bland hundarna och slänger sig i mammas famn, det finns helt enkelt inte plats för några hundar då. Rörigast blir det när Casper också ska sitta i knät och mysa. Men allt detta får ju en att le, det är kääärleeek!

 

Nu tittade min dotter provocerande på mig medan hon stack ner handen i hundarnas vattenskål... Stolt man blir...

Ja den här lilla damen får en att slita sitt hår i ena stunden och skratta i nästa.

 

Jag städade i onsdags. På torsdag morgon när jag kommer in i barnens rum för att plocka upp Tilda är hela deras rum nerstrött av skumgummi... Tilda har kommit på att man kan vända på madrassen och peta stora hål i den.... Kul... Sliter håret... Men så tittar hon på mig, pillar lite i munnen och sträcker sen fram sin nerdreglade hand mot mig och säger "ta ta". Jaha, tack tack, tar det hon sträcker fram och ser att det är skumgummi... Så log jag... Hennes farmor har nu ordnat en ny madrass till henne med ordentligt överdrag! Haha! Sug på den! Eller nä, gör inte det.

 

 

Jag har även funderat lite på hur Casper ser på sin lillasyster. Idag kröp hon runt med en av Jimmies använda sockar i munnen. Hon gav den till Casper, Casper kastar iväg den och skriker "Apport!!", Tilda kryper iväg och hämtar strumpan..... Efter en halvtimme av suckar åt Tilda tar han helt sonika ena filten och lägger den över henne.

 

Idag har jag testat min egen smidighet och mitt jävlaranamma. Båda sakernas testresultat förvånade mig. Kanske inte jävlaranammat men smidigheten. Som de flesta vet så har vi ju ett nytt altandäck. 60 cm längre än det förra. Vilket gör att ett land har lixom hamnat under... Vi har nätat så inte hundarna ska in under altanen... Vi har alltså även nätat in landet. Innan  jag hann gräva upp de plantorna jag ville flytta därifrån, 2 funkia och 2 stäppsalvia. DET skulle jag fixa idag medan Tilda sov idag... Jag skulle alltså krypa in under altanen och med en liten trädgårdsspade lyckas gräva upp typ 20 år gammal funkia.... Bara att sitta därinunder på huk och försöka få kraft att gräva upp plantorna utan att slå sig gul och blå var ett test i sig. Jag lyckades. Jag är glad att ingen mer än Casper och möjligtvis grannen såg mig....

Ja, en viljornas kamp har redan hunnit utspela sig i det Wahrenberg-Holmska residenset. De envisas kamp. Ja, det var jag och Tilda som tog en omgång... Klockan sex i morse.

 

Jag är väldigt trött på att hon vaknar och fem minuter senare är hon vansinnig för att ingen är hos henne, när hon egentligen borde somna om, hon äääär ju trött. Enligt mig i alla fall. Och Casper behöver få sova vidare, vilket han inte gör om jag går upp. Så här ska banne mig läras in att hon får klara sig själv en stund på morgonen. 

 

Så som sagt, strax innan sex var hon vansinnig. In, gav nappen, la henne, tillbaka till sovrummet där Casper sov gott i min säng, stängde dörren, lät det gå en stund och sen samma visa igen. Tre gånger. Sen hade hon somnat om. Haha! 1-0 till mig! Det gäller att gå in i kamper man tror sig kunna vinna. Ett nederlag den tiden på dygnet hade jag inte fixat. Fem över halv sju sov hon och halv åtta vaknade hon igen och då hade Casper också hunnit vakna. Lagom. 

 

Nu ska mamma lilla morna sig med lite wordfeud här i soffan innan det är dags för frukost och en vända in till stan.

Ja det är en så mastodontstor grej så det förtjänar ett eget inlägg. 

 

Det var kalas hos Felix igår, hennes jämnårige halvkusin. Brukar vara fantastiskt roliga kalas för ungarna - Casper leker me sina jämnåriga halvkusiner och Tilda med sina. Bra o komma till hem som redan är barnsäkrade, man lixom bara kan släppa in ungarna utan att behöva oroa sig. Så har det varit hela tiden där. Ändå tills Tilda kom....

 

Hon ska ju bara stoppa ALLT i munnen. Det gjorde aldrig Casper. De andra barnen gör inte så heller. Vilket gör att lekrummet är fullt av kvävningsrisk-saker. Vilket gör att Tildas föräldrar inte får sitta still speciellt mycke.... Som om det inte är nog bara att tänka på att få med sig säng, pyjamas, välling, ombyten, blöjjor, sippflaska, nappflaska och annat livsnödvändigt så ska man tänka på att hålla ungen vid liv hela kvällen också... 

 

Matandet är en historia för sig då hon spottar ut allt man ger på sked. Man får lägga det i små klumpar framför henne så hon stoppar in det själv... På pappersduk.... Det är hål i den där Tilda satt.... 

 

När Tilda har ätit upp tittar jag på min egen tallrik, lite mat hade suttit fint. Hm, tallriken är kladdig... och tom... jag har alltså på något sätt hunnit få i mig mat.... jaha... den var säkert god också....

 

Sätter ner Tilda på golvet och helvetet börjar. Jag sätter mig på en stol en bit från bordet med mitt glas i handen så jag kan ha uppsikt över vår lille terrorist. Får resa mig ideligen för att styra upp hennes bravader eller för att gå o kissa med Casper.  Efter en stund tar Jimmie över cirkusen och jag sätter mig o pratar. Så fortsätter kvällen. Vi håller koll i skift.... Underbart att vara på kalas.... med Tilda.... 

 

Vi åker hem vid niosnåret, 1,5 timme efter läggdags för Tilda. Gött, nu sover hon väl liiite längre i morgon bitti i alla fall.... nej det gjorde hon inte... och hon såg till att väcka Casper som nog gärna hade mornat sig en stund till....

 

Terrorist-Tilda

 

Och som hennes morfar sa: Hon kan ju allting själv redan! Jag har ju inte lärt henne nåt!!

Ja....fantastiskt....

 

Ännu en morgon där Tilda åker i badet det första hon gör... 

 

Slutsats: Blöjjorna suger upp kiss, inte diarré.

Nu har jag kollat över Aftonbladet. Näpp, där stod inget. Kollade även Hallands Nyheter men näe, stod inget där heller! Det BORDE vara åtminstone en av de största nyheterna i länet!

 

"Mamman i huset vaknar runt kvart i fem av att hennes dotter skriker. Hon stapplar trött in i rummet för att leta upp nappen då hon ser det fasansfulla. Hela sängen är nerkletad med kräk. Pappan i familjen får också gå upp och bädda rent sängen medan mamman försöker byta katastrofpyjamasen. Familjen klarade sig utan några större skador och kunde vid 05.00 lugnt somna om. Dock vaknade mamman sen av att sonen hade kissat ner hennes säng. 

Nu på förmiddagen, runt 08.00, har mamman plockat ut bajskatastrofen från igår, ur tvättmaskinen och fått in kräk- och kisskatastrofen i maskinen istället. Maskinen bör vara klar vid 11.00 och runt 12.00 bör då hela katastrofen vara hävd."

 

"Artikel uppdaterad 08.30"

"Mamman upptäcker efter fem minuters surfande att det har skett en ny katastrof. En luktbomb har exploderat i dotterns blöjja med ett spridningsområde som enbart begränsades av att mamman agerade snabbt och slet av kläderna och satte barnet i ett bad. En maskin till ska startas så snart möjlighet finns."

Äntligen sover min lilla terrorist. Hon sov en liten sväng på förmiddagen men då fick jag så snällt börja på lunchen. Så mina kafferaster har varit allt annat än lugna. Den på eftermiddagen såg ut ungefär så här. Jag sätter mig ner i soffan, Tilda rusar mot hundarnas bädd, jag lyfter bort henne, hon asgarvar, "rusar" mot hundarna igen och slänger sig i bädden, jag lyfter bort henne, "AJJA!!!!", hon asgarvar, rusar mot hundarna igen over and over and over again. Kaffet blev kallt. Jag blev j*vligt irriterad. Båda ungarna asgarvade. Hundarna suckade. Jag slängde till slut ut kaffet och byltade på oss kläder. Här behövdes miljöombyte. Ut me hundarna i det fina vädret. Det gjorde susen. Nu äntligen sover hon. Tilda asså.

Man förändras... hela tiden... nu är man ju mamma också, vilket har förändrat en i vardagen en hel del. Men ibland glimtar den där gamla Terese fram. På tjejkvällen tittade hon fram genom att få ett rejält psykbryt och asgarva till den stackars förlamade sengångaren i Ice Age 4. Idag tittar hon fram och gjorde en riktig Terese-klassiker som Tilda fick ta del av på närmare håll...

 

Vi satt o åt. När allt var nermanglat i buken ville jag ha något annat än rödvin, lånade Caspers glas (utan att fråga först) och bad om lite mjölk. Jimmie hällde upp och jag började dricka. "NÄ, MITT GLAS!!!!" skriker Casper ut och det lät så vansinnigt roligt. Jag hade munnen full med mjölk så jag försökte på allvar att inte skratta men nä, det gick inte. Knäckte mig totalt, trycker handen för munnen för att minska "fontäneffekten" något och famlar efter Tildas skål för att spotta ut resten där. Tittar upp, hysteriskt skrattande, och möter en förvånad Tilda-blick... hon är alldeles full av mjölk... oups...

Ja, kan ni gissa! Barn har en UTVECKLINGSFAS när dom är runt nio månader då dom gärna blir gnälliga, sover dåligt, äter dåligt och klänger på mamma eller pappa.... NO SHIT!!! Jag trodde verkligen att det hade råkat sätta sig lite superlim på alla mina byxor och att Tilda ideligen bara råkade FASTNA i det! *suck*