Tettelisa

Dagen började lite lugnt och beskedligt med ett kyrkobesök. Casper skulle sjunga med kören och Tilda hakade glatt på och var som klistrad vid sin brors sida när de var alla möjliga djur från Noas Ark under sångerna. Sen var det dags för däckbyte, lunch och sen barnkalas! Under barnkalaset så var det meningen att jag och Tilda skulle roa oss i stan. Tänkte att då åker vi o kollar luften i däcken, handlar på Blomsterlandet och sen tar vi en fika. Ungefär tre kilometer kom vi med bilen sen sov hon. Tilda asså. Det fortsatte hon med. Hon bara skakade på huvet när jag frågade om hon skulle me in i affären. Jag fick knappt liv i henne när vi väl var hemma på gården igen. Behöver jag säga att det inte blev någon fika? Det blev mys i soffan istället, lite frukt och krokodilspelet.

 

Sen var det dags att hämta Casper igen och efter lite fix o trix här hemma så skulle jag iväg på lite utbildning med teamet inom Forever. Det är alltid lite spännande det där. Man åker alltid därifrån med några uträtade frågetecken, inspiration, motivation och nya frågetecken. Den här gången funderades det extra kring varför man har gett sig in i detta och vilka mål man har i livet. Vart man vill komma, hur man vill leva, hur man vill jobba. Sätt upp ett mål, planera hur du ska ta dig dit och sen ta dig dit. 

 

Min tanke kring Forever när jag började var att jag vill använda produkterna själv och kunna rekommendera de till nära och kära och på så sätt få en lite extra kronor i kassan. Men när jag satte igång så var det roligare än jag trodde och nyfikenheten på hur långt man skulle kunna ta sig vaknade. Så jag klurar lite på detta. Hur långt vill jag komma och hur mycket tid vill jag lägga på detta. 

 

När vi då satt där och pratade om varför man gett sig in i detta började tankarna snurra. Vad vill jag? Vad är det jag är missnöjd med idag? Hur hade det kunnat ändras? Vill jag vara hemma mer med barnen? KAN jag vara hemma mer med barnen? Hur ska jag kunna vara det? Eller vill jag resa mer? Vad drömmer JAG om? Ja, det snurrade på bra i huvet när jag åkte från teamet för att åka och leverara grejer till en kund. Det fortsatte att snurra när jag kom hem till familjen. Bästa botemedlet? En löptur. Kvart i åtta på kvällen bestämmer damen sig för att snöra på sig dojjorna, ta med hundarna ut på en långtur och rensa skallen. Till och med skitvädret hade gett med sig och man bestämde sig för att ge mig en fantastisk solnedgång att springa mot när jag började sätta upp mina mål i huvet..... If you dream it, you can do it.

...ner som en pannkaka oooo seeen upp igen. Ja, tisdagen i ett nötskal.

 

Jag hade tidsplanen klar för mig. Jag skulle ner till Halmstad o leverera boxar, sen tänkte jag åka o träna på galgberget medan dottern lekte på lekplatsen, sen vidare upp till Blomsterlandet i Falkenberg så att vi kunde våra i trädgården efter att vi hämtat Casper.... Därefter simskola och sen är det lixom typ natten....

 

Boxarna lämnades, mysigt tjejprat och en kopp kaffe senare så for jag vidare med Tilda till Galgberget. Fantastisk vårsol lyfte både mig och Tilda. Jag rev av mitt pass och sen lekte vi lite tillsammans på lekplatsen. Inser då att jag njutit lite för mycket av förmiddagen och att Blomsterlandet får hoppas över. Men hämta sommardäcken hinner jag i alla fall. Nöjd med min omprioritering och den sköna förmiddagen for vi hemåt. Casper hämtades och sen gav vi oss ut i trädgården. Då vi inte hann till Blomsterlandet fick vi så snällt så fröna i förra årets jord.... jaja, tar det sig så tar det sig. Mest en kul grej. Lite nöjd över mig själv över att jag kunde rycka på axlarna åt detta istället för att bli frustrerad gick jag för att leta upp sekatören så jag kunde nypa av de sista pinnarna som stack upp efter vårt röj bland buskarna. Ingen sekatör funnen. Nähe. Men jag kan ju åtminstone kratta upp skräp och pinnar. Hittar krattan. I bitar. Nu börjar det blir jäkligt svårt att rycka på axlarna och frustrationen börjar krypa på. Tar en liten kratta och går igenom landen i alla fall och får plockat upp lite skräp i trädgården. Ser då hålet Jimmie grävt upp för att de skulle kunna tömma vår brunn. Ja men DET kan jag ju få gjort i alla fall, fylla igen hålet! Tittar ner och ser hur illa brunnslocken är tillbakalagda. Får nog rätta till det först. Går lös på brunnslocken men orkar inte och mer grus rasar ner. A men va faaaaan! Inte det heller?? Nu är jag förbannad på riktigt. Uppenbarligen  är det inte meningen att jag ska få gjort ett jäkla skit i trädgården idag. Uppenbarligen så måste jag ta en annan av mina lediga dagar till detta. Tar ett djupt andetag. Kaffe. Jag skiter i allt och tar kaffe istället. I solen. På altanen. Bra plan. Kan klippa lite klor på hundarna istället. Något produktivt måste jag ju får gjort i alla fall ;)

 

Jag fick inte gjort något i trädgården men Casper gjorde fantastiska framsteg på simskolan och jag vågade mig på att fråga lite folk om visningar igår som flera nappade på. Så på kvällen var jag rätt nöjd med dagen ändå. Jag la huvudet på kudden trött och nöjd i alla fall ;)

Jadu, den här gamla tanten kan fortfarande lära sig sitta kan jag säga! Vissa höjde på ögonbrynen när jag började med Forever Living. Ska jag verkligen sälja sånt? Har jag verkligen tid med det också?

 

Den senaste veckan har jag tänkt ungefär samma sak. Va fan håller jag på med? Hur sjutton ska jag ha tid till det här? Jag är ju redan pressad som det är?

 

Men sanningen är faktiskt att genom att börja med det jag tycker är riktigt roligt så har jag lärt mig MASSOR om mig själv. DET har gett mig SÅ mycket. Nu vill jag dessutom jobba vidare med Forever och det gör att jag måste utmana mig själv på plan jag aldrig trodde att jag skulle behöva annars. jag måste våga vara engagerad kring det JAG gör inför andra. Våga visa att jag har roligt! Våga visa att jag tror på detta. Våga prata om sånt som jag mår bra av! Lite osvenskt och väldigt olikt mig, men det har gett mig mycket. Speciellt i mitt tankesätt. Jag kände idag på morgonen att det började bli mig övermäktigt och hormonerna spökade med mitt humör så jag var riktigt låg. När jag fick sorterat ut vad det var som gjorde att jag kände mig stressad så fick hundarna stå åt sidan och så tog ja istället tag i det som "hängde över mig". Nu känns allt lättare och jag kan gå med ett leende till mitt andra jobb. Jag väljer hur jag själv vill må. Jag väljer hur jag själv tänker. Jag är påväg mot nya mål och ett välmående jag inte varit med om förut. I min egen takt. Alla detta har jag insett genom denna nya möjlighet och mina nya kollegor. TACK!