Tettelisa

Småbarnslivet gör verkligen att man får uppleva mycket roligt, konstigt och känslosamt. 

 

Jag började min dag med att få en ledsen Casper i sängen. "Tilda biter mig!" Var? "I ryggen?" Viker upp tröjan men i det skumma ljuset från sänglampan kan jag inte påstå att jag ser något märke men tror ändå det värsta om min dotter, det hade lixom inte varit första gången. "Tilda, du får inte bitas. Så gör man inte. Håller du på på det här viset så blir det faktiskt inget lördagsgodis för det får man bara om man är snäll. Det är ju inte snällt att bitas" Jag vet. Låg pedagogik. Jag vet. Men ha förståelse, jag hade inte ens hunnit kliva upp. Klockan var inte ens sju. En lördag! En LEDIG lördag! Vi ligger sen allihop och mysar och jag tänkte att det är lika bra att ta tjuren vid hornen direkt och berätta för barnen att Bosse inte längre kommer vara hemma hos mormor och Janne och leka med dom när dom kommer. Ett samtal som var långt mycket jobbigare för mig än för barnen. När jag avslutade med "så han är uppe hos farfar nu." frågar barnen "I himlen?" Ja. "Leker dom då, farfar och Bosse?" Säkert, farfar gillade hundar. Sen började barnen prata om dagens kalas.

 

Det sista samtalet jag och Tilda hade var rätt så intressant... eller ja... intressant är kanske fel ord.... småroligt är nog mer rätt. Vi mysar i soffan och tittar på tv i godan ro när Tilda plötsligt säger:

 

"Pappa har små bröst mamma!"

Va?

"Pappa har små bröst mamma, precis som jag och Casper"

Eh, jaha?

"Du har stora bröst, mamma"

Jaha?

"Ja så hääär stora" (Damen sträcker ut armarna så långt åt sidorna hon kan för o visa exakt hur stora dom är) 
Jasså?

"Nä så här" (Hon minskar avståndet något)

Tycker du?

"Nä så" (Hon minskar igen)

Jaha, är det lagom då?

"Ja"

Ungefär två minuter senare sov hon....

 

Det är inte bara konversationerna som ändrar sig i huset med småbarn. Även prioriteringarna ändrar sig. Speciellt nu när jag har hittat en liten hobby som visar sig vara så fantastiskt rolig. Fixet och trixet med allt som har med Forever att göra är så himla kul. Tänkte gjort en egen liten hemsida ikväll men får nog fila lite grann på det innan jag jobbar vidare med det. Så länge får ni gärna gå in på www.foreverliving.se och titta. Kontakta mig gärna sen för att få reda på vilka produkter som hade kunnat passa just dig och dina behov! Så där jag, smidigt jag smög in lite reklam där! Och ännu en gång har jag prioriterat i mitt liv. Prioriterade detta skrivandet istället för att dammsuga. Och nu sover barnen så nu vill jag ju inte asa fram dammsugaren och väcka dom.... dom är MYCKET lättväckta.... eller nåt.... vi säger så.... ikväll i alla fall.... ;)

 

Att vara småbarnsmamma, vara ledig och inte få äta..... inte lätt asså.... Kör nu min C9-box, andra gången för min del. Jag upplevde en wow-känsla första gången, förstörde det rätt kvickt när kuren var klar och vill nu hitta tillbaka till den där wow-känslan. Så nu e jag alltså på det igen. De första två dagarna äter man ingenting.... Tilda hjälper verkligen till. "Mamma, den lastbilen kör nog PIZZA!" "Mamma, nu e jag ASAhungrig!" "Kolla mamma, GLASS!!" "Får vi lördagsgodis idag?" "Vad blir det för mat, mamma?" Så nu ska man ställa sig och göra en god korvstroganoff till ungarna.... Själv får jag en shake.... Det är tufft och stubinen är inte jättelång. Jag bryter alla småkrig här hemma väldigt kvickt med en höjd stämma. Men det är sista fastedagen nu, sen så får jag äta igen! Hela kylen är fullproppad med frukt och grönt! Det stora problemet blir nog till helgen. Två kalas.....

 

Det händer så mycket i det här lilla livet nu! Jag springer runt med ett fånigt leende mest hela tiden! Det går lixom bra nu. Jag har verkligen kommit igång med det jag har tagit för mig och det går bättre än väntat. Det här lilla ForeverLiving-projektet som bara skulle vara lite på skoj har blivit rätt stort för mig och är väldigt roligt. En träningsutmaning jag tog för mig för fem veckor sen gav mig finfina resultat när jag genomförde nya tester i söndags. Så bra resultat att jag nästan tappade hakan själv. Klarade JAG det här??? Japp! Klapp på axeln. 

 

Nog för att jag är bra men det är ändå människorna runt omkring mig som hjälper till att lyfta mig. Så här mycket positiv energi runt omkring mig har det inte varit på länge! Mycket för att jag själv inte har orkat eller tyckt att jag har tid. Så jag började jobba med mig själv, då började positiviteten och orken komma, då vände allt. Så tack alla nära o kära för att ni finns i mitt liv!

Jag ser på mig själv som en rätt så ung (att jag faktiskt är snart 32 vägrar jag att tänka på, sinnet är någonstans kring 16,17 fortfarande) småbarnsmamma. Det är hektiskt att hinna med allt men någonstans nu har jag börjat hitta mig själv igen. Man springer runt där i ekorrhjulet, hämtar, lämnar, jobbar, handlar, tränar, tvättar, städar, osv. En never ending story. Ser mig själv i spegeln varje dag men tänker inte riktigt på det jag ser. Spacklar över de värsta utsvävningarna min hud gör och skyndar mig sen till köket för att slänga i mig en kopp kaffe innan vi måste iväg till dagis och jobb. Skolan då? tänker ni, lämnar du inte på skolan? Jodå, det är redan klart sen länge. Ni förstår ju. Prioriteringarna ligger inte riktigt på mig själv. Förutom min älskade träning där jag får rensa huvet.

 

I höstas började jag prioritera annorlunda. Träningen måste få finnas kvar men någonstans måste jag nog börja investera i mig själv på andra sätt också. Provade då C9-boxen för att få en kickstart på mitt nya tänk. Testade även något som hette Argi+. Jag mådde super. När grejjerna sen var slut struntade jag i att köpa igen. Det var jul och pengarna fanns bara inte där så mitt nya tänk med att investera i mig själv fick ligga på sparlåga ett tag. 

 

Under höstens gång fick jag en ny svägerska med som sen efter julen började pracka på mig grejjer. Prova detta! Prova detta, Terese! Prova detta med! Berätta sen vad du tyckte! Jag provade och provade och kände att det här, det här var grejjer för mig! De här stämmer för mig! Sen krävdes det inte speciellt mycket övertalning för att få mig till att själv börja sälja grejjerna. Så nu står jag här. Säljare även på fritiden, haha! Men nu för prylar jag själv brinner för och använder. 

 

Jag har nu fått hem min första box från Forever Living med en hel massa aloevera-prylar och det här ska bli så roligt! 

 

Välmående och annat... Det är ju lixom lite inne nu.... Mitt välmående har ju då varit lite sisådär. Jag har provat naturläkemedel, jag har varit i kontakt med läkare och jag har försökt ignorera problemet. En kvinna i min ålder (som läkarhelvetet så snällt uttryckte det) kanske SKA må så här... Eller? Ska hjärtat klappra så hårt ibland? Ska det finnas ett tryck över bröstet lite då och då? Bara för att jag är kvinna? Ska jag bli hindrad i min träning för att jag är kvinna? Det är alltså normalt för kvinnor att inte kunna träna ibland för det känns som att lungorna inte får plats i bröstet och det känns som att man inte får tillräckligt med luft så fort flåset går upp. Jag ska stå och få yrsel framme vid kassan när jag pratar med kunden. Det är normalt för kvinnor i min ålder. Okej. Då är det väl så. Jag är inte läkare. Då fortsätter jag väl träna inför Lidingöloppet.... 

 

Någon gång strax efter att jag accepterade faktum blev jag introducerad för nåt som var nytt för mig. Forever Living och deras AloeVera-produkter. Ett detox-program. Har kört en detox förut och var inte särskilt imponerad. Jag frös, var trött och hungrig mest hela tiden. Magen blev bra och kilona rasade men nej, det var mest en pina att ta sig igenom. Skulle jag våga mig på att prova detta? Det var en vän som sålde det och jag ville gärna hjälpa henne att komma igång med den här försäljningen så jag tänkte att jag ger det en chans. Magen behöver det i vilket fall som helst. 

 

Nio dagar. Går in i den här utmaningen utan några förhoppningar. Kliver ut på andra sidan nio dagar senare med ny insikt. En wow-känsla. Så här kan man alltså må! När jag klev in i utmaningen ryckte jag lite på axlarna och tänkte att magen blir nog bra, några kilon kanske försvinner och några centimeter mindre runt magen lär det ju bli. Jag trodde aldrig att det skulle påverka mig så mycket. Jag blev piggare och senare insåg jag även vad kuren hade gjort med min "trånga bröstkorgskänsla". Den var borta! Herregud! Det är ju så HÄR man ska må! Jag hade fortfarande lite dåliga dagar när jag hade sovit dåligt men inte alls lika tuffa som förut. Kosttillskott har aldrig varit min grej men vissa produkter från den här detoxen har jag fortsatt med för jag känner att det gör skillnad på mig.

 

Nu har jag antagit en ny utmaning. Att sälja de här produkterna själv. Jag hoppas att jag kan nå ut till fler och få dom att våga prova det jag har provat, både C9-kuren och andra salvor och kosttillskott som jag tycker har funkat bra. 

 

Nu efter jul har jag slarvat hejvilt med mat och godis och jag är tillbaka på ruta ett. Så den 15:e ska jag sätta fart med en detox till. Kanske fler som vill hänga på?! Säg till i så fall. Det här året blir möjligheternas år!