Möta sina rädslor
Det är mycket på gång just nu och det är framför allt mitt huve som får jobba. Går just nu en 21-dagars-kurs som jobbar framför allt med mitt Mindset. Det jag får lära mig nu är så långt ifrån mig själv det bara går att komma. Att gå runt och tänka positiva tankar om sig själv, so not me. Men jisses så välbehövligt! Att rannsaka sig själv lite grann. Att ställa frågor till sig själv som "varför är jag rädd för det här?" "varför drar jag mig för att göra detta?" "varför skulle jag inte klara det här?" "hur vill jag vara?". So not me. Men detta gör mig gott! Hade jag inte börjat med detta så hade jag haft mycket svårare för att ställa mig och hålla ett träningspass för folk jag inte känner i en gympasal. JAG gjorde det! Tillsammans med en väninna så klart, vi pushade varandra och var lika nervösa båda två. Vi lovade även att vi skulle hålla ett pass veckan därpå. Nu blev det så att jag ska hålla det passet helt själv. Inga problem, tänkte jag med mitt nya sätt att se på saker. Finns inget att vara rädd för, bara o köra. Mitt undermedvetna har inte kommit riktigt lika långt...
Inatt drömde jag en jäkligt jobbig dröm. Jag skulle hålla ett träningspass. Ensam. Det kom jättemycket folk och det kändes riktigt bra i början! Men så dök en individ (ingen jag kände) upp. En individ som började håna mig, skratta åt mig och fick alla andra att misstro mig och skratta åt mig. Alla tittade på mig med höjda ögonbryn och hånflin. Istället för att slänga en trätolla i huvvet på den korkade individen fick han mig att krympa, känna mig löjlig och de fula tankarna "varför skulle jag klara detta? Vilket dumnöt jag är. Varför skulle någon vilja träna med mig som ledare? Han är säkert mycke bättre" dök upp. Jag vaknade svettig med ren ångest i kroppen och med tvivlet skrikande i huvet. Andades en liten stund och såg sedan till så att tankarna banade in på det jag har lärt mig den senaste veckan som har gjort att jag lyft mig själv. Mumlade mitt egna mantra för mig själv. Kände hur jag lyckades knuffa undan de obehagliga tankarna och jobbade upp mig själv igen.
Nästa dag klättrade jag upp för en stege, upp på ett tak. Bara för att jag kan. Jag är höjdrädd.
Så på söndag håller jag ett träningspass i Långås klockan elva. Bara för att jag kan. Mina mentala hinder är det bara jag själv som bygger upp och dom ska rivas ner med stora släggan tills dess! C ya!
