Tettelisa

I fredags ringde Jimmie mig och talade om att han var på väg att hämta barnen, Tilda hade blivit magsjuk. Egot i mig tänkte "bara inte jag blir sjuk, jag ska ju springa lopp på söndag!". Vi får en lugn natt och jag börjar hoppas att det bara är något hon ätit. Vi bestämmer ändå att jag och Tilda ska bli hemma från kvällens kalas. Strax efter att jag kommit hem från jobbet åker Casper och Jimmie på kalas och min o Tildas myskväll kan börja! Den där tösen kan verkligen mysa när man är ensam med henne! Precis när jag ska börja natta Tilda ringer Jimmie.. Dom är på väg hem från kalaset, han har blivit dålig. Shit. Men då har jag nog inte hunnit bli smittad ännu och då bör det klara sig till imorgon kväll i alla fall, då hinner jag ju springa loppet!! Planeringsdamen är i högform. Jimmie kommer hem, vi lägger barnen sen försvinner Jimmie in på toa med förmaningar från mig om hur han ska rengöra toaletten. När vi sedan lägger oss vet jag inte om jag är nervös inför morgondagen eller om jag är så smått hypokondrisk, jag mår lite illa.

 

Vi elva-snåret tar jag ett snack med porslinsguden, det blir inget lopp för mig under söndagen. Jag och Jimmie går i skift ett par gånger sen får jag bara en känsla och springer in till Casper med hinken i högsta hugg. Jag hann nästan. Kul. Tre av Fyra medlemmar i familjen ska slåss om att få spy på EN toalett hela natten. Skålar och hinkar åkte fram. Casper fick sova hos mig så jag skulle höra när det var dags. Nu insåg jag plötsligt det smidiga med att ha ett barn i sängen och ligga med ansiktet tryckt mot sängbordet, det var bara att vinkla ansiktet lite så träffade man hinken! Haha! Dock insåg jag snart att det var bättre Casper låg i bra vinkel mot hinken för jag hann oftast ner till toa, det gjorde inte han. Vi sov inte mycke den natten. Typ ingenting faktiskt. 

 

Nästa dag låg vi som urvridna trasor i soffan, utom Tilda. Vi gjorde ett tappert försök att vara ute en liten stund, få lite frisk luft. De blev väl 20 minuter i alla fall. Det "roliga" när man har den här kräksjukan är att när kräket har slutat tar andra änden vid så man får kämpa med det istället. Det bättrar inte på ens välmående att Casper under han pigga stunder, tyckte att man skulle äta bajskorv med kissås :S

 

Dagen tog äntligen slut och vi gick o la oss allihop när barnen gick o la sig och sov i 12 timmar! Ljuvligt. Man vaknade full av ny energi, fortfarande inte helt bra men man orkade lite mer. Klockan elva inser jag att vi har missat logopedtiden. Ringde dom idag och bad om en ny tid, min son hade tyvärr varit magsjuk. "Det ska ni ju ringa om" Ja för deeeeet var precis det jag tänkte på i vår dimma och koncentration på överlevnad i söndags! Skit dig i näven kärring, eller vänta JAG skiter dig i näven istället, det blir mycke otrevligare då, moahaha.

 

Nu e vi pigga i alla fall, inte helt friska, men tillräckligt pigga för att vara ute i d fina vårvädret!

Det är lite tyst här på bloggen. Det är lixom lite tuffa tider nu. Man e lessen, förbannad och ofokuserad. Men mitt i den här dimman så fylls hjärtat av kärlek till så mycke. Alla känslor blir så tydliga och det har aldrig varit så lätt att visa uppskattning för någon som det är nu, det är viktigt att göra NU, det kan vara försent i morgon.

 

Igår var en sån där dag då hjärtat svällde hundratals gånger och jag kände tacksamhet över det vi har här hemma och vilka fantastiska ungar vi har. Tilda lägger huvet på sne när hon funderar över hur hon ska lösa sitt problem. Glädjen och buset i hennes ögon när hon slänger sig i min famn för en kram. Caspers kramar är helt ljuvliga. Vilken stor kille han har blivit. Va duktig han är på att öppna barngrinden och springa på toa själv. Hjärtat sväller när båda barnen hoppar upp i soffan och säger "Mysa mamma" och så har man två par med barnarmar slingrade runt sig. Glädjen i deras ögon när de får varsin tablettask som lördagsgodis. Glädje, skratt, kärlek, hela dagen....

 

Sen väckte dom mig 06.25 på söndagmorgonen....Det var lite dåligt med kärlek i kroppen då måste jag säga....