Tettelisa

Igår var Casper och jag på ge-kås. Det var längesen jag hade med barn dit... inget jag uppskattar... men han var tvungen att prova regnställ. Min duktige kille hänger på utan gnäll trots att det blir tid och övertid för mat. När vi ska ta den sista pinalen säger jag till min redige kille att han får välja en leksak nu för att han har varit så duktig. Jag går förbi spindelmannen, leksaksbilar och han är alldeles tyst... Sen kommer vi in på instrumentavdelningen. Nu vaknar han till liv. "Den mamma, oooohhh snygg!!" Trodde han hade fastnat för nån hypad keyboard eller trumma. Nä. En knallgul gitarr för barn över 18 månader med knappar, jobbiga melodier och en blinkande stjärna... Kollar priset... hade ju inte riktigt tänkt mig den prisklassen men ljuset i sonens ögon gick inte att ta miste på. Brottas lite med mammaförnuftet här. Liiite för dyrt... men å andra sidan köper jag nästan aldrig några leksaker till honom.... "Är det verkligen den du vill ha? Inte den här?" Fingrar lite på en liiite billigare sak. "Nä mamma, deeen!! Den ja mååååste ha!" Okej. Vi ryckte bort "try me"-fliken och Casper satte sig ner i vagnen och fingrade och spelade på sin gitarr. Nu kommer ju då kassamomentet. Köer överallt. Jag är liiiite allergisk mot köer. O så väljer jag lixom alltid fel... Vi hänger där i kön jag och Casper, han spelar på sin gitarr och jag facebookar. Lite prat om kissenödig och hungrig börjar stressa mig liiite grann. Då, plötsligt händer det, en kassa till öppnas och jag slänger mig dit, kommer först, kommer ut, halleluja!

 

Casper visar stolt upp gitarren när vi kommer hem och sitter och pillar med den resten av hans vakna tid. Inser att jag har skaffat mig problem inför morgondagen när Tilda upptäcker gitarren... Min morgon har komponerats med gitarren och en av Tildas gamla speldoser, ibland en åt gången och ibland båda samtidigt.... Casper sköter hanteringen av gitarren själv och bestämmer pedagogiskt och rättvist när det är Tildas tur att låna den. 

 

Ikväll är det dans. Sannex. Ska bli asaroligt! Tänkte att jag skulle ta det lugnt då min fot fortfarande är öm. Men så sticker tjurhuvet fram. Klarar den inte en danskväll så ska den inte springa halvmara på lördag heller. Kommer inte att komma ut på min test-runda av foten så testet får lixom bli dansen. Vet längst in i hjärtat att den inte kommer klara en halvmara. Den mår inte riktigt bra. Men så fort jag tänker dom förnuftiga tankarna blir jag sur och irriterad. Vill ju så gärna! O nu pissar jag blod me! SUR är jag!

Varför är det så? Varför blir man stressad när ens barn inte "kan" det dom "ska"? Kände detta redan i mammagruppen när Casper bara var ett par månader. Han gjorde aldrig som dom andra barnen. Detta blev för mycke för mig så jag slutade. Jag visste att Casper inte var onormal på några vis, nej han gör helt enkelt allting på sitt eget vis och i sin egen takt. Men allt ska jämföras, ungarna ska vara bäst på allt och det ska skrytas om minsta lilla framsteg. Sen på alla kontrollerna; gör han det? kan han det? har han börjat med det? Nej, nej och nej, men han gör det hääär! jaha, va bra... Varför ska det vara så?? Varför ser man inte det Casper faktiskt gör? Vad HAN klarar av, istället för att titta i deras checklista och bara gå efter den? Caspers kontaktperson på dagis har alltid kunnat se det på det viset så det har alltid känts så bra att diskutera med- och motgångar med henne. Vad vi kan göra för honom och vad dom kan göra på dagis, både för att puscha han framåt och för att höjja honom för det han redan kan.

 

På fyraårs-kontrollen idag fick han bakslag på bakslag. Allt var svårt och inte riktigt rätt. Han skulle bygga på ett speciellt vis, han ville bygga torn. Han skulle rita på ett speciellt vis, han ville rita hår. Han skulle trä på kulorna på en tråd, det var jättesvårt och ingenting han hade provat innan och han kämpade. Jag sååg hur stressad han blev av att inte riktigt klara nåt, att inte riktigt göra rätt, att han inte riktigt förstod vad som förväntades av honom och det skar i mitt hjärta. Min älskade pojk, du är ju så duktig! Du har börjat våga gå balansgång själv! Du vågar ta stegen mellan stubbarna trots att det är lite högt! Du kan mata ankorna så dom äter direkt från handen! Du pratar mer och mer! Du hjälper mamma göra köttbullar även om det är allt från flygande flygplan som störtar i plåten till farliga lejon och aldrig köttbullar! Du plockar undan efter din syster! Du sätter igång tv:n själv! Du vattnar blommorna själv! Du går på toaletten själv! Du håller hunden själv! Du går 4 km själv! Och idag, IDAG!!!! satte du på dig jympadojjorna alldeles själv!

 

Vi skiter i kontrollerna du och jag. Vi kämpar på med det vi tycker är roligt du och jag. Hela eftermiddagen ska vi bara ha roligt du och jag. Vi ska till Kajsa, du tycker det är så roligt och prata med henne (Iogopeden) och sen ska vi leka på vallarna, du och jag. För jag tycker du är så jäkla bra.

Min älskade lille Casper fyller 4 år. FYRA ÅR!!! Stora killen! Det är fortfarande klurigt att säga "fyra" så han är oftast tre eller fem år om man frågar honom själv, haha.

 

Med en födelsedag kommer det ett kalas. Ett kalas som man har 7 miljoner grejjer att göra inför. Varför? Varför är att-göra-listan 7 mil lång? Varför är den full av en massa sidospår? En massa grejjer som faktiskt inte MÅSTE göras? Blinkade sömnen ur ögonen i morse och kände hur pulsen steg avsevärt från min vilopuls. Varför? Lät den skena iväg med mig ett tag så jag kom igång o blev lite effektiv. Sockerkakan är gjord, vaniljkrämen står och svalnar och frukosten är uppäten. Nu borde jag göra det och det och det och det. Men varför? Dagen blir inte roligare för det. Det är ju Caspers dag. Vad är viktigast? Ballonger.... och tårtan... japp, där har vi mina prioriteringar för dagen. Så medan vaniljkrämen svalnar tittar jag på Disney Junior med fötterna på soffbordet och jajjemen, dricker KAFFE!

Den nya hundföraren i familjen!

 

Nu har jag kollat över Aftonbladet. Näpp, där stod inget. Kollade även Hallands Nyheter men näe, stod inget där heller! Det BORDE vara åtminstone en av de största nyheterna i länet!

 

"Mamman i huset vaknar runt kvart i fem av att hennes dotter skriker. Hon stapplar trött in i rummet för att leta upp nappen då hon ser det fasansfulla. Hela sängen är nerkletad med kräk. Pappan i familjen får också gå upp och bädda rent sängen medan mamman försöker byta katastrofpyjamasen. Familjen klarade sig utan några större skador och kunde vid 05.00 lugnt somna om. Dock vaknade mamman sen av att sonen hade kissat ner hennes säng. 

Nu på förmiddagen, runt 08.00, har mamman plockat ut bajskatastrofen från igår, ur tvättmaskinen och fått in kräk- och kisskatastrofen i maskinen istället. Maskinen bör vara klar vid 11.00 och runt 12.00 bör då hela katastrofen vara hävd."

 

"Artikel uppdaterad 08.30"

"Mamman upptäcker efter fem minuters surfande att det har skett en ny katastrof. En luktbomb har exploderat i dotterns blöjja med ett spridningsområde som enbart begränsades av att mamman agerade snabbt och slet av kläderna och satte barnet i ett bad. En maskin till ska startas så snart möjlighet finns."

Idag har det varit Caspers dag (än så länge). Han har suckat bedrövat varje dag den här veckan när jag har sagt att vi ska gå ut o gå med hundarna så idag fick Casper välja vad vi skulle göra och så fick hundarna rasta sig på annat sätt. "DAGIS!!" hm, sportlov..."Nä, gubben, dagiset är stängt nu. Du ska dit på måndag! Ska vi leka på Vallarna i stället?" "JAAA!!" Så vi packade ihop oss efter frukosten (och mitt heliga kaffe) och iväg for vi till lekplatsen. Tilda sov som en stock så jag kunde lattja runt ordentligt med Casper vilket jag helt klart hade energi för idag. Vi blev dock lite hindrade av all is men lyckan var stor när Casper satte sig på en gunga och jag satte mig i samma och vi gungade högt högt högt tillsammans! Det var längesen jag gungade! Jag blev rent yr. Det var en kille brevid oss som gungade också och han ansåg ju naturligtvis att dom skulle gunga likadant. hans mormor var lite tveksam "Jag vet inte om jag får plats där" "Jojjemen, det är en viljesak!" gastade jag skrattandes (kan jag aldrig hålla tyst??), fasen va härligt det var att gunga! Stackars mormodern fick så snällt knö sig ner i gungan men vi skrattade gott tillsammans där vi gungade me våra pojkar!

Sen bar det iväg mot stockarna och stubbarna där vi skulle gå balansgång. Casper gick först medan jag höll honom i handen. Därefter var det min tur, då fick Casper hålla mig i handen och visa vilken stubbe jag skulle gå till. Goa unge, han tog sin uppgift på största allvar så hans klumpiga lilla mamma tog sig runt hel ;)

Ut me hundarna direkt efter frukost. På rundan fick jag kvitto på vilket jaktämne Lystra är. Hon stod o nosade i diket när det stöttes upp en hare två meter bakom henne. Bella stod o darrade frustrerat i kopplet och Casper gastar "HAJE HAJE HAJE!"  medan Lystra fortsatte "lukta på blommorna", hade ingen som helst koll på att ett byte stack iväg... Nä hon trivdes bättre där, där hon kunde lukta på eh... bajs troligtvis...

 

Sen packade jag in ungarna i bilen o iväg vi for o handlade. Det flöt på snyggt ända fram till slutet. Vi skulle ta en påse till och där var en familj det inte flöt lika bra för, Casper förlorar då allt fokus och börjar vanka runt och tittar me stora ögon på den här familjen med dom lessna barnen. Min telefon ringer, försöker fiska upp den och göra mig hörd bland barnskriken, sliter tag i Caspers arm för att dra undan han så han inte fäller den stackars mannen som försöker ta sig runt den skrikande familjen och min zombieliknande son med sin rullator. Avslutar kvickt samtalet och taxar sedan ut från affären.

 

Hemma blir det diskussioner om vem som skulle äta pannkakorna och vem som skulle äta makaroner. Vi löste detta stora problem och packade sen ut oss i bilen igen för att åka ner till mormor Ulla. Där vankades semlor och total lycka för Casper. Han får semla, russinkaka, Ullas odelade uppmärksamhet och RUSSIN! En mycke lycklig Casper bestämde sig för att här skulle han minsann sova över nån dag!

 

Hem, fixade paj och sen började jag min joggingtur till Christian. 8,2 km på 45 min med ett ömt knä. Mycket nöjd. En fantastiskt glad Casper rusade in till Christian, gapade "ATTIS!!" och fick äntligen ge honom paketet vi hade hjälpts åt att slå in. 

 

En stolt och nöjd mamma sitter nu med fötterna på soffbordet o sambon sover i soffan brevid. En bra dag. En något hektisk dag. En lyckad dag. En ROLIG dag!

 

Jag bad han klä på sig själv idag för jag höll minsann på o byta på Tilda. Stora killen som han är börjar han med kalsonger, inga problem, byxor, inga problem, lite jobbigt med tröjjan, hjälper honom lite grann och sen när jag är fördig med Tilda vänder jag mig om för att se resultatet min son har åstadkommit. Plutten, mamma tänker inte släppa dig utanför dörren med byxorna bakofram! Sötegöte! Men det var ett gott försök. Det där med "lappen bak" har vi inte börjat pränta in i skallen ännu men jag får nog lägga till det i mina instruktioner!! haha! 

Idag har jag ett riktigt bryt. Alla känslor som betyder "jag vill inte!!" väller fram! En tuff natt igår och en alldeles för tidig morgon idag sätter sina spår på tålamod och ork. Jag är dessutom inne i en period där jag inget hellre vill än att börja jobba, komma ut, träffa folk och så är jag "instängd" här! Missuppfatta inte. Mina barn är underbara. Tilda är dock en liten terrorist och det är inte en gång om dagen hon får sig lite smäll på fingrarna utan väldigt väldigt många gånger. Nervbanorna är nog inte färdigutvecklade i hennes lilla huvud för hon gör om samma "fel" bara några minuter senare.

Casper däremot är inne i världens goaste period och vill ha mycke kramar och gos. Ger jag han så gääärna. Det är skönt att bli påmind ett antal gånger om dagen att det finns annat o göra än att fixa en massa, nämligen kramas. När han på sitt lilla småbarnsspråk säger "jag älskar dig" smälter man ju som smör i solen.

Så jodå, den här klagande mamman älskar sina barn. Men jag är så trött på att gå hemma. Samma visa dag ut och dag in. Hundar, handla, städa, leka, en satans massa "ajja" och diskussioner som går till den intelligensnivån så dom handlar om huruvida det ska vara gröt eller yoghurt till frukost. Sorry, men jag är inte den mamman som tycker det är roligt i längden och vissa perioder känns det värre än andra... Men nu gott folk ska jag titta på "Djungelhjul", dricka kaffe och sitta under filten med min son, sen ska vi ut i kylan o promenera och inspektera varenda kott-fan, för det är vad min pojke vill!

Man förstår ju känslan av förväntan som barnen bär på när de ska träffa tomten. Han är ju spännande/skrämmande/mysig/snäll/bullrig/läskig. Men man tror ju lixom ändå att även barnen borde komma till den punkten att de tycker att det är skönt att julen trots allt är över. Men nejdå. När vi var och handlade tittade han likt förbaskat storögt på de stora tomtarna vid juldekorationerna. Viskar hänfört "tomten". Ja, suck, men nu är det ett år kvar till nästa omgång jul!

Casper har helt klart varit bra för mitt psyke, även om han har dragit det till sin spets i sina trots-, nej förlåt, utvecklingsfaser. Redan som liten gjorde han allting lite när han själv ville och det var oftast lite senare än "alla andra barn". Detta gjorde mig rätt så stressad på exempelvis mammagruppen så jag hoppade av rätt så snabbt. Trivdes bättre med att prata med de mammorna jag hade runt omkring mig som jag kände sen innan. Han gör allting i sin egen takt min herre. Det visar sig i hans motorik, hur våghalsig han (inte) är och som jag har talat om innan, hans tal. Men det bästa är att det som alla föräldrar redan har upplevt och som deras barn tragglade sig igenom rätt fort, dvs början till talet, när de börjar sätta ihop ord och prata med en, det upplever jag nu, i sakta mak, och jag hinner stanna upp o glädja mig åt det. Idag var det "Tilda tanna bilen". Klart o tydligt. Min duktiga kille!

Ja det blir inte så många "uppisar" nu. Anledningen är att en sladd till den bärbara datorn är avtuggad, därav inget batteri i den lilla laptopen. Det är inte så ofta jag tar med mig barnen till övervåningen för att sätta mig vid datorn. nä, vill blogga när andan faller åp och då görs det via den lilla burken. Så i väntan på att den nya kabeln ska ramla ner i postlådan så får ni en liten upp idag om Casper. Det har varit mycke Casper-prat idag och lite dilemman för hans mor hur hon ska klara av allt rodda med allt. Första mötet på morgonen var inga större problem. Gick upp lite tidigare för att för en gångs skull komma i tid till dagiset. Där pratade vi med specialpedagogen som har ett litet öga på Caspers språkutveckling. Efter det gällde det att rasta odjuren och få i mig lite lunch. Sen var det logopeden kvar töver ett. Halv ett sov fortfarande Tilda.... Fasen... Hon måste ju ha mat i sig... Ska jag väcka henne?? Hon behöver VERKLIGEN sova. Näpp, brer en smörgås och hivar ner en banan i skötväskan, hon får äta hos logopeden. Så medan Casper och Kajsa pratar om vilka djur som finns i hennes spännande påse mölar jag i Tilda macka och banan. Gick finfint. men nu är vi trötta hela högen, så over and out!

En härlig långpromenad blev det nu på förmiddagen. Kanske inte så lång egentligen men den varade länge. Casper fick gå själv och han ville gå själv hela rundan egentligen men jag satte stopp när vi kom till stora vägen. Vi gick o filosoferade över snöpinnar, frost, is, en springande Lova, gäss, kajjor, hästar, hundar och en intressant sten han försökte trolla bort och hitta bakom örat. Karln inne på Team-sportia lyckades helt klart bättre än Casper ;p Nu är vi lite möra efter den kyliga promenaden. Mat har intagits, Casper nanar och Tilda nanar fortfarande i vagnen. En fantastisk förmiddag i en mammas ögon :thumbup:

Idag har jag och Casper haft en givande diskussion om blöjja, bajs och toaletten. Det är nämligen så att Caspers mamma är något lat på morgonen om vi inte ska upp till dagis. Så länge barnen är lugna och nöjda ligger jag alltså kvar i sängen. Säger till casper att om han behöver bajsa så får han säga till så går vi på toaletten. han säger ju till på dagarna så fort han behöver gå på toa, han är jätteduktig. Men det är något som inte kopplar på morgonen. Han kommer ALDRIG in o säger till. Istället har jag en fruktansvärt vidrig blöjja att byta när Tilda väl ser till att jag kommer upp ur sängen. *suck*

Ett tag gjorde jag så att jag tog med pottan upp kvällen innan, satte han på den när han började kravla ur sängen så fick han gå utan blöjja sen o jag kunde ligga kvar en stund till.... Inte sällan ledde det till bajs i pyjamasen....

Det finns nog bara en lösning på mitt dilemma... Jag måste gå upp.... Får nog slänga ut den bekväma mamman och iklä mig rollen "effektiv, alltid pigg mamma"... blä.... Vad skulle jag inte betala för en toalett på övervåningen....??

Caspers språk utvecklas hela tiden. Han säger efter många ord och härmar gärna sin mamma i mycke. Roligt, tills han drar fram de sämre sidorna. Häromdagen blev han frustrerad och förbannad, rusade ut ur köket medan han röt "daaaaan"... Hans kära mor brukar låta exakt så men sätta ett "f" först, inte ett "d".... Ajdå.... Får helt klart rätta till mitt språkbruk..... Kliver efter Casper o säger "Casper, så där säger man inte! Det är fult att säga så. Det är bara mamma som säger så när hon är arg och jag ska sluta me det. Säger du så en gång till så hamnar du i trappan utan några varningar." Den här vanan ska helt klart brytas, även på mamma lilla... så säger jag det måste jag ju också hamna i trappan, eller hur? Man ska sitta där lika många minutrar som man är år gammal. Casper ska alltså sitta där i tre minuter, jag ska då sitta där i 28 minuter... Inte så dumt... Tänk o sitta ostörd i 28 minuter.... Tror ni barn o hundar låter bli att riva huset under tiden? 28 minuter av lugn o ro... hm, ska nog gå o bli lite arg tror jag, statuera ett exempel... ;p

Man får vara med om en del roligt som småbarnsförälder, vissa saker som förgyller ens dag eller åtminstone får en att dra på smilbanden.

 

Sitter o försöker titta lite grann på Greys anatomy i förmiddags med mitt kaffe i högsta hugg. Casper sitter nöjd i soffan med sin fina sång bok. Mysiga barnsånger med tillhörande melodislinga kan spelas upp. "Sjörövarfabbe" börjar bräka ur dom små högtalarna, Casper börjar vråla på "Blinka lilla stjärna" och uppslaget i boken visar på "Bä bä vita lamm".... 

 

Efter att vi har varit o hälsat på jimmie på hans arbetsplats så är vi på väg hem. Då säger Casper till att han behöver kissa. Kors i taket, det är bara o stanna. Färdiga åker vi sen vidare. Sänker volymen på radion och säger: "va DUKTIG du var som sa till att du behövde kissa, Casper. mamma är så STOLT över dig!" "VAaaaa??" Vänder mig om, ungen sitter med fingrarna i öronen... "Äh, det va inget" Höjjer volymen på radion igen....

Nu jäklar släppte segheten. Vi var inne o handlade. När vi väl var hemma igen och satt o åt så sa jag till Casper att vi skulle gå ut o gå med hundarna sen när han hade sovit. "Neej" "Nähe, vad vill du göra då??" "Påååja" "Jaha, vill du det så gör vi det!" Så min son ser alltså till att jag kommer ut o spårar med hundarna. Ska försöka hinna lägga ett spår till alla vovvarna. Rådjur till Lova, gris till Bella och Lystra får ränna efter en liten rådjursklöv som Casper sticker iväg med. Man blir inspirerad när ens treåring tycker det är roligt! Sen blir det nog bad på alla vovvarna!