Tettelisa

Vaknade i torsdags med en härlig känsla i kroppen. Jag var laddad. Jag hade energi. Jag var förväntansfull. Sen gick jag  upp ur sängen... Tydligen tyckte en av hundarna att min uppstigning hade dragit ut på tiden och hon opponerade sig mot det hela genom att helt enkelt kissa på golvet.... En sån där liten femliterspöl.... God morgon lixom....  Förmiddagen fortsatte i samma stuk. Bad hair-day. Får använda dotterns spraybalsam och luktar därefter som godis i håret. Ska fixa i ordning alla sängar däruppe och bädda rent med nya lakan. Luftmadrasserna vägrar göra som jag vill och det är med svetten rinnandes, en trasig luftpump och en viss syrebrist som jag med ett leende kan försäkra mig att jag vann kampen madrass vs Terese... Nu skulle de tvättas! Tvättmaskinen startar inte.... Fan.... Bestämmer mig för att höja blodsockret med lite lunch. Ingenting i kylen. Ingenting i frysen. A men hallåååå! Tittar på barnen. "Nu drar vi till McDonald´s!!" Supermorsan checkade härmed ut för helgen....

 

På mcDonald´s slappnade vi alla av och inhandlingen av helgens utfodringsschema klarades av utan större problem. På kvällen kom Christian och kollade tvättmaskinen och dödförklarade den. Han såg även till att jag satte mig ner med en stadig kopp kaffe som var liiite utspädd med en ljusbrun lite mer genomskinlig dryck. Halleluja! De e en riktig kompis, haha! Sen fortsatte jag på den inslagna vägen med alkoholhaltiga drycker när dalmasarna kom. Tvättmaskinen var återigen glömd.

 

Nästa dag bar det av till Ihlströmmarna i Skogstorp. Där utlovades det bad i tunna, öl, vin, barnpassning och tjejsnack. Åt tvättmaskinen ägnades inte en tanke...  Jisses så roligt det var! Jag gjorde mig naturligtvis nyttig i köket först genom att misslyckas öppna en vinflaska, se till så tårtan gjordes snygg (berömde resultatet av de andra tjejernas slit), såg till så att kycklingen skars tillräckligt tunt (smakade av bitarna) och såg till så att disken röjdes undan (skickade vidare frågan efter diskassistans). Allt detta hårda slit gjorde jag uppflugen på en barstol med ett glas rött i näven. Såg handgripligen till att hon som skar kycklingen också fick i sig ett par klunkar. Sen var det dags att bada tunna... Det gjorde vi... I två timmar.... Och ett antal öl slank ner.... Jag ska tydligen till Turkiet i sommar... 

 

Nu, två dagar senare, har dalmasarna gett sig av hemåt, promillehalten i blodet sjunkit avsevärt och supermorsan börjar så sakteliga hitta tillbaka. Den supermorsan längtar efter sin nya tvättmaskin OCH torktumlare som inhandlades igår! 

 

Tack alla inblandade för en fantastiskt skön helg där jag slappnade av och bara var jag i fleeeera timmar!!

Ja, nu har vinter kommit med besked. Det började yra lite flingor för ett par dagar sen till barnens stora förtjusning. Dock var det mer barmark än snö. Men nu de två senaste dagarna har det kommit mer och i natt kom det säkert nära en decimeter. Roligt!! Tänker den här lilla mamman. Nu ska vi åka pulka och göra snögubbar! Me riktig morot som näsa och stenar till ögon och mun. Först ska dock på projekt ett: få på barnen ytterkläder. Det gäller att bylta på och täcka så mycke hud som möjligt så de kan leka vilt i snön utan att bli kalla. Får på Tilda ytterkläder medan jag frustrerat försöker få Casper att fokusera på sin påklädning till vanliga kläder. Stora rediga killen kan detta men idag så ska det vara så sinkesamt som möjligt. 

 

När Tilda fått på dig ytterkläderna springer jag upp för att rota fram termobyxor till mig och Casper och tjocka mössor till oss allihop. När jag kommer ner har Casper fortfarande inte fått på sig sina mjukisbyxor och Tilda börjar bli varm och tappa tålamodet.... Jag med.... 

 

Till slut har Casper båda vanliga kläder och ytterkläder på sig. Mammas tur. Sen uuuut! Nu ska vi leta upp pulkan. Börjar leta i förrådet. Var är den?? För vi ha väl en?? Eller??? Tvivlet börjar gnaga. Casper börjar tjata om pulkan. Det börjar gå upp för mig... Vi. Har. Ingen. Pulka.... Shit.... Eh... Va säger man till sonen lixom?? Lyckas prata kring den där pulkan och det är bara med liiiite sur min vi beger oss till skogen för att komma undan blåsten och rasta hunden lite. 

 

Vi busar lite, kastar lite snö och bestämmer oss sen för att gå tillbaka till trädgården. Vid den här tidpunkten har jag insett att jag kommer att göra min son besviken igen... Det kommer aldrig gå och göra snögubbe me den här snön... Men vi gjorde ett gott försök. Det blev snöänglar istället... Tilda hade dock inte lika roligt som jag och Casper. Hon tyckte att det var för djupt. Så jag vågar nog säga att vår härliga förmiddag ute i snön påminde mer om en katastrof än snölycka....

 

Jajja, alla blev rastade i alla fall ;)

I början på veckan tänkte jag "skööönt, nu är alla helger över, då kan man börja  njuta lite grann av julen, tomtarna och ljusen här hemma". Riktigt mös i måndags.... men ja, det var i måndags det.

 

Tisdagen: Hjärthuset i Varberg. Manlig läkare. Ta av dig på överkroppen, Terese. Varför är det så svårt?? Han är LÄKARE! Han tittar inte Terese!! Inte på DE viset, bara i läkarsyfte. Ja, nej, det är skitjobbigt. När han sen ber mig o lägga mig på sidan på britsen (ska göra ultraljud på hjärtat) och han tar bort en bit från britsen, för att se bättre, ramlar tutten ner i de här fallhålet och jag vill bara dö. Gå och häng mig. Skaffa mig en kvinnlig läkare, blääää. Jajja, överlevde. Ny kallelse för cykeltest. 

 

Onsdag: Förlöpte rätt smärtfritt när jag tänker efter. Fick en härlig löptur på kvällen efter jobbet där jag fick upp ögonen för hur många det är som numera är ute och springer med sina hundar. Det gav mig en riktigt glad känsla, att fler har förstått hur roligt det är att springa med sin fyrfotade kamrat och att även mindre hundar orkar springa med.

 

Torsdag: Positiva besked från Lystras veterinär, hurra! Bakterierna i öronen kommer dö!! Döda, döda, döda! Fick vara lättad fram till lunch när de ringer från dagis. Dom e trötta på att hitta mask i Tildas blöja.... Hämta henne... Eh ok. Ringer läkare för att få utskrivet starkare maskdödar-preparat. Går inte utan att ses först. Får en akuttid som Jimmie avbryter matlagningen för att åka in till. Är där en timme och får ett papper, ja, bara ett jävla papper!!!, om hur vi ska sanera hemmet. Det där KAN vi redan! Vi har gjort det fyra gånger innan! Två gånger vid varje maskupptäckt... På det igen, behandla me d vanliga preparatet. Jahopp. Besviken och förbannad resten av kvällen.

 

Fredag: Jimmie får jobba över och mamma rings in som akutbarnvakt. TACK! Jag och barnen lyckas ändå hitta en typ av fredagsmys-känsla på kvällen och jag lyckas stanna upp och andas lite. Förundras över hur stor min lilla tjej börjar bli. Så förståndig, mysig, glad, sprallig, skrattande, tetig, busig, jävlig och underbar. Va mycke som hänt nu under julledigheten, hon har verkligen blivit stora tjejen, det går att kommunicera ut henne ur hennes utbrott och ett visst lugn infinner sig i min kropp. Kanske den allra jävligaste tiden äntligen är över. Hjärtat sväller lite grann och jag njuter i fulla drag av mysstunden jag får med henne ensam när Casper har gått o lagt sig. Älskade unge.

 

Lördag: Casper fick äntligen hoppat med Lova! Svårt men roligt för både tvåbent och fyrbent. Tomtarna städas ut. Så mycke hann jag njuta av julkänslan... men den är lixom över nu ändå... väck me den bara.

 

Söndag: Ett sår hittas på Bella. Vildsvinsjävlar. Detta skulle bli en skön dag med lite fixa-grejjer och en löptur. Nu får vi se vad som hinns med... men myskänslan är långt bort måste jag säga....

 

Så vad säger vi?? Ny vecka möts med ett nytt leende på läpparna och ny ork!

Ja ibland vet man inte riktigt vad man ska tänka om sig själv. Vad man utsätter sig för lixom.

 

I söndags fick jag för mig att jag minsann skulle ta mig till My-dog-mässan i Gbg.... Kan ge mig fan på att det är Sveriges största hundutsällning, om inte världens, och dit åker jag med två små barn.... Laddade upp mentaliteten och tålamodet i flera dagar. Detta skulle bara gå.

 

Djungelns lag råder när man ska hitta parkering i parkeringshuset. Tycker jag klarar det bra. Men jag inser min begränsning när jag skulle baxa barnvagn, hålla ett barn i handen OCH prata i telefon samtidigt. Bara o lägga ner när jag inser att bilarna har noll koll på mig och det lösa barnet. Vi kommer till kön för att komma in. Där stannar jag till en bit ifrån, drar upp jackärmen på Casper, sliter fram en tuschpenna och rafsar ner mitt telefonnummer på hans arm. "Tappar du bort mamma så visa handen för vem som helst!" Va hände me "gå inte fram till främmande människor"?? haha! In kom vi, fram till ringen kom vi sen börjar nästa projekt. Ta sig fram till vår lilla ruta med vagn, få fram de nödvändigaste grejjerna ur vagnen och servera frukost, allt utan att köra på "grannarnas" prylar, tår och hundar. Sen att hålla Tildas yoghurt-kladdiga fingrar borta från alla finklädda utställare som slank förbi oss, var också ett projekt.

 

Efter frukost var det en liten färd ner bland stånden. Där hörde vi jubel och klappar från finalringen, detta måste kollas. Agility-staffett! Skitkul! Casper och Tilda tyckte det var helfestligt! Bara o låta Casper prova locka Lova över lite hinder. Det kommer han nog tycka e kul. 

 

Vi överlevde hela förmiddagen på mässan och barnen skötte sig fantastiskt bra faktiskt! 

 

Inspirerad av att låta Casper prova på det mesta med Lova stack vi ut på ett spår idag. Det var ett tag sen men Casper såg fram emot att lägga spår och sen låta Lova leta. Han tycker det är helfestligt! Lova går som en klocka. När spåret hamnar i medvind blir det krångligt men hon reder ut det, sakta och metodiskt med fantastiskt samspel med mig och linan. Häftigt och känna att man läser varandra så bra. Casper jublade när Lova hittade klöven och naturligtvis får den gladaste leka med Lova. Lyckan är total och Tilda jublar i ryggsäcken. Älskade ungar.

 

Ja, det är ju nu som man som bloggare ska summera det gågna året, ge en tillbakablick och förnuftigt säga att man har lärt sig ditten och datten, i slutet skriver man hur fantastiskt året har varit men välkomnar 2014 med öppen famn bla bla bla... Vi får se hur min summering blir...

 

Ett år i humörsvängningarnas värld får jag nog säga. Tålamodet har blivit hårt prövat av både barn och sambo, diskbänken har fått sig ett par rejäla smällar i min frustration men musiken har visat hur helande den kan vara, hur lätt det kan vända en mammas humör. När man tycker att man har hittat ett bra sätt på hemmafronten kommer nästa prövning, att börja jobba. Det gjorde att mycke fick omprioriteras, igen, och frustrationen har fått utlopp på diskbänken ett par vändor till.

 

Vad har jag lärt mig av det här året??

 

• Tre dagar med ca två veckors intervaller HAR jag humörsvängningar vare sig jag har snälla barn eller inte. Känner inte igen mig själv över huvudtaget dessa dagarna men har börjat lära mig att tackla detta. 
• Tilda gör ALLT för att testa sin mamma.
• Dygnet har bara 24 timmar och jag behöver sova 7-8 av dom
• Diskbänken är hård och jäkligt hållbar....
• ...Det är inte fönstrena... hållbara alltså...
• Jag kan hänga upp sammanlagt tre maskiner tvätt på tork i källaren
• Kaffe sätter inte lika mycke fart på magen om man har en skvätt mjölk i.
• Kaffet är livsnödvändigt för att hålla uppe en dräglig aktivitet i hjärnan
• Jag har fått teflonminne, inget fastnar.
• Dubbelhäftande tejp kan vara ett helvete att få bort
• Drar man ut alla lådorna i byrån samtidigt så välter den.
• Det är svårt att klippa håret på en 1,5-åring.
• Att få bajsa ifred är egentid och högt prioriterat. 
• Att få duscha ifred är en smärre spaupplevelse.