Tettelisa

Ja, det här ekorrhjulet till småbarnsliv kan göra en bra frustrerad ibland. Hur sjutton ska man få ihop allt man vill?? En tidsoptimist blir hemskt frustrerad när man inte kan pussla ihop jobb, familj, träning och vänner. Då gäller det att prioritera. Jag är skitdålig på att prioritera. Speciellt på att prioritera och hålla mig nöjd med att jag hann med just DET. Jag vill ju prioritera ALLT! Jag lyckas rätt så bra med att få ihop jobb, familj och träning. Träningen har blivit lidande sista månaden med för jag har tappat motivationen men annars har jag blivit duktig på att bara köra en halvtimme om det är vad kroppen och knoppen orkar med den dagen, jag måste inte pressa hårt en timme varje gång. Men vännerna.... Jadu.... Jag tackar en högre makt för att de flesta är småbarnsföräldrar dom med och inte hinner med mig heller, det dämpar lite av det dåliga samvetet. Men jag vill ju. Jag vill ha tid och ork att ringa och prata en halvtimme. Jag saknar den känslan, att sitta o babbla me en vän om allt mellan himmel o jord, lite då och då, inte bara två gånger om året. Jag saknar gemenskapen, att göra något tillsammans med en vän som man skrattar sig igenom kvällen med. Det är inte så att jag står utan vänner, nej nej, jag vet precis vilka jag kan med och ringa när som helst om jag verkligen skulle behöva hjälp. Men jag saknar den spontana kontakten med mina vänner. Det är bara att inse, jag vet det, man är i en period i livet då det är väldigt svårt med spontanitet.... men icke desto mindre saknat....

 

Så till mina vänner som jag vet finns där, förlåt för att jag inte är så bra på att höra av mig, jag saknar er!

Ja, det har jag nu... verkligen.... med träningen asså. HJÄLP MIIIIG!!! Hittar inget riktigt flyt när jag springer, bara flåsar som en tok. Mörker och regn bara suger musten ur mig. SÅ svårt o ge sig iväg efter jobbet nu när det är så ruggigt utanför fönstret. Mycke mysigare att gotta ner sig i soffan. O det här med att trycka ner PB på milen..... Hur tänkte jag där?? Idag tog jag två km lugnt och två km i tufft tempo, så mycket som jag orkade för dagen. Ville bara kräkas när jag var färdig och insåg att det är meningen att jag ska hålla detta rasande tempo i EN MIL för att klubba ner personbästa.... Shit, höll ju på att flåsa upp lungorna efter två km.... Det är väl bara till o hoppas på att detta är en formsvacka i kombo med motivationsbrist.... Men medan jag rör på mig mindre och mindre så förser Jimmie mig med mer och mer nyttig mat så vågen står ju still i alla fall ;)

Ny dator, nya problem, mindre på kontot...

Ja, men så kan man väl lite lätt sammanfatta det... men kanske bloggen sparkas igång lite extra igen....

 

Idag har vi varit företagsamma här hemma, både jag och barnen. Jag har ju alltid 73 000 saker för mig på mina lediga dagar och skulle det vara så att jag kanske har en lugn stund så ser barnen till att ta för sig något så jag kommer på fötter igen. idag hjälpte dom mig att fylla på den flytande pumptvålen så jag fick städat badrummet idag....

Det går nämligen åt en del tvål i det här huset. Har skällt på min dotter efter konstens alla regler, hon bara tittar på mig, nickar och säger "Men tvål är gott, mamma!" Eeeeh, jahopp....

 

Ja, så fick vi då köpt en dator till slut... vår gamla är lixom... eeeh... hur ska jag säga.... förbrukad. Går in till butiken för att få hjälp i mitt val. Hade siktat på en prisklass. Går därifrån med en dator i en annan prisklass.... Slår det hela ifrån mig och försvarar mig med att jag faktiskt inte känner mig lurad så det var nog ett bra val.... vi kan väl helt enkelt bara konstatera att jag träffade på en lika bra säljare som mig själv ;)

 

Nu har mössen invaderat huset och nu äntligen har vi hittat en plats där vi kan ta dom jäklarna. Tog fram fällorna och tog ett allvarligt snack med barnen om att dessa var AJJA, på RIKTIGT lixom. Dom nickade väääldigt förstående när jag förklarade att va dom var till för... Tvivlade mycket starkt på att Tilda skulle låta dom vara. 3 st fångades igår kväll och en till under natten som jag då såg på morgonen. Jag hade ju fortfarande mina tvivel på Tilda, att hon skulle kunna hålla sin klåfingrighet i styr... Så den här supermamman tar helt enkelt ut fälla + mus och visar upp för Tilda. Hon har inte försökt nå fällorna idag i alla fall, haha!

 

Nähe, nu är det dags för nattningsrutinerna för den här småbarnsmamman. Mycket som ska göras innnan man kan sluta ögonen; fixa med tvätten, kissa hundar, kissa son, kissa mamman, gå till sängs. Natti natti!

Det hela började i tisdags. Vi skulle vara på Landvetter omänskligt tidigt på onsdagen så jag och "fläfen" (<--- Tildas ord för Chefen) skulle sova på hotell för att få några timmar extra sömn. Jag kunde knappt komma hemifrån snabbt nog, jag studsade upp o ner i bilen av sjudande jubel i bilen. Vi kommer fram till Landvetter. Väl efter parkeringscermonin hade Terese lite otur med kommunikationen mellan hjärncellerna i huvet (dom var lixom lite otränade på det här med resandet). Vi gick fel två gånger när vi skulle ta oss till hotellet och då parkerade vi typ bara hundra meter från entre´n, den var alltså synlig för oss... ändå gick jag fel... fantastiskt. Väl inne på rummet öppnas champagneflaskan med en väldig fart och dricks upp ungefär lika snabbt... Gonatt.

Upp tidigare än, jag vet inte vad, sminkar oss (jag skulle ju faktiskt träffa VIKTIGA personer idag så ja, jag var TVUNGEN att sminka mig klockan fyra på morgonen... Vi checkar in, möter upp ett gäng, flyger till Köpenhamn, byter flyg och här någonstans hinner släggan ifatt mig.... Det glamorösa jetset-livet är inget för mig.... Men med riktigt dålig humor kommer man långt och vi skrattade oss fram till Hamburg. Nio timmar senare får vi checka in på hotellet..... Nu börjar himmelriket skymtas igen; badkar, balkong, MINIBAR och två GIGANTISKA sängar!!! NUU börjar livet för två småbarnsmammor i Tyskland! Vi tar genast itu med att försöka förstå vad det är som finns i minibaren för att sedan börja göra oss i ordning. Nu upptäcker vi att vi inte reder ut att låsa toaletten... Det var ju ett tag sen man gjorde det så färdigheten lixom hade försvunnit för både mig och chefen... jajja, vi är bra på annat. En timme senare samlas gruppen igen och iväg vi for med bussarna igen, här skulle ätas! Dock kommer den där berömda släggan i huvet igen när vi har suttit på restaurangen en stund och halleluja-kören börjar stämma upp när vi rumlar in på hotellrummet igen. Den tystnar när jag lagt huvet på kudden, BEEEEDRÖÖÖÖÖVLIG kudde... Jajja, just där och då är jag inte kräsen, snark.

Sammanfattningsvis. Tre fullspäckade dagar!! Tidiga morgnar, sena kvällar, mycket information som skulle pumpas in i hjärnan, hur mycket intryck som helst att mata in, hundra intressanta människor men man hann bara prata med hälften och skrattmusklerna fick kämpa i tre dygn!!! Jag var heeeelt slut när jag satte mig i bilen för att köra hem MEN va roligt jag har haft och vilka fantastiska människor jag har träffat!