Då ska vi se om vi kan sparka igång den här bloggen igen. Det har varit lite mycke runt omkring den här damen så det har lixom inte blivit speciellt mycket inspriation över.Igår var det då ett faktum. Målet för årets träning skulle genomföras. Ännu ett Göteborgsvarv skulle läggas till min meritlista. Försökte tänka: Ska bara ha roligt och må bra hela vägen, ingen tidspress. Väl där kryper djävulshornen fram ändå. Klart man vill ha bra tid. 9.22 hoppade ett glatt gäng på tåget som skulle ta oss till den stora staden och klockan 11 njöt vi av att vara på plats. Nummerlapparna fick våra namn på sig. Hade vi några medicinska uppgifter att delge? Ja, seriösa jag skriver ju naturligtvis ner sina allergier. En annan i gruppen skrev något om att han var jaktsugen och kåt.... hm, ja. Vidare. Mat intogs sen planade vi ut raklånga på marken och njöt av allt runt omkring oss och det härliga vädret. En efter en gav vi oss iväg på toabesök, väskinlämning och sen vidare till våra startfållor. Nu jäklar.Första fyra kilometrarna var jag mest förbannad för att folk inte kunde flytta på sig. Jag ville fram! Sen var det bara och inse, gbg-varvet är för mig inget lopp att sätta rekordtider på. Det får jag nog göra hemma istället. Här gällde det att njuta av upplevelsen, känna att man är bra och ha roligt hela vägen! Slappnade av, gick vid varje vätskestation. Ändå ville jag bara spy vid 12 km. Fy fan, tänkte jag bara. Benen hade gett upp av allt sicksackande. Kände även av de problemen jag kan ha av mitt blodtryck så jag fick verkligen fokusera på att andas och bara ta det lugnt. De fem sista kilometrarna var ett enda jäkla krig. Men när jag hör någon ropa "1,5 km kvar!!" Så får jag en dunk i ryggen av en annan som går, "Nu kör vi!", säger han. Det var allt som behövdes, djävulen kom fram "Ja, nu e d ju bara 1,5 kvar" skriker jag tillbaka. "Ja de e ju ingenting" säger han lite småironiskt till min ryggtavla, jag har redan dragit iväg. Sista kontrollen skiter jag fullständigt i, jag skulle kriga mig imål. Jag sprang in i mål på 2.01. Vansinnigt besviken över att jag inte fick bättre tid. Men känslan försvann rätt fort. Detta loppet kändes ju 100 ggr bättre än fjolårets, jag mådde bra, benen var ok och intaget av vätska hade funkat hela vägen. Då kom leendet. Fan va bra jag är! Va roligt det var! Hur kunde jag bara tänka "Nästa år skiter jag i det!" där vid 12km-strecket?? Löjligt! Det här är ju skitkul och ashäftigt! Lite dricka sen letade jag upp mitt sällskap, där väntade en kall klunk med öl och en go kram.Sen är det då det här med duschandet efteråt. Det ÄÄR inte kul att duscha i en ishall. Tur att det är så jäkla kallt så man aldrig hinner frysa, allt domnar direkt lixom. Sen så upphör lixom den här servicen runt omkring banan ju fler som hinner in i mål, dvs det saknas toapapper på alla bajjamajjorna.... Jag använde en entrébiljett till ramshall. Funkade hyffsat.Sen drack vi öl på vår lilla samlingsplats i solen. Sen drack vi öl på vägen till bussen. Vi hittade rätt buss och åkte till stationen. Tog oss lite mat och drack lite öl. Gick till baren och tog lite öl. Sen gick vi till tåget och på vägen hem tog vi ett par öl. Mellan alla ölen hade vi vansinnigt dålig humor och det var längesen jag skrattade så mycke!!Härligt med en heldag för sig själv med grabbar som har lika dålig humor som jag. Jag är bara jag hela dagen, njuter i fulla drag av mitt sällskap och känner ett riktigt lyckorus. Jag hinner sakna den här Terese mellan gångerna jag träffar henne. Men i september är det dags för ännu en löparresa, då kryper hon nog fram igen, damen me skrattet och djävulshornen ;)Tack Christian och Magnus, för en fantastiskt rolig dag från morgon till kväll!! Tack för att ni står ut med att jag är som jag är och jag hoppas det blir den här starka trion nästa år med!!Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, gå med hundarna och fixa i trädgården. Slut på lyxlivet ;)
