Tettelisa

Hade verkligen ingen motivation till att städa idag.... verkligen ingen alls... drog ut på det... segade med frukosten... drack två koppar kaffe i soffan... sen hade jag lixom inte mer att sinka tiden med. Det var bara o sätta igång. Igång med Nanne på ordentlig volym, gav Casper en trasa, Tilda en våtservett, hundarna åkte ut i trädgården, sen satte vi igång. När jag väl började fann ambitionen inga gränser. Skulle bara göra d o d o d o d också... Helt plötsligt var klockan halv ett, fasen, ungarna behöver nog ha mat i sig. Fram med mat och i sen i säng med Tilda. Fortsatte röjjet medan hon sov till Caspers förtret. Han började bli lite lätt uttråkad. Fortsatte även efter att Tilda hade vaknat. Vid fem la jag ifrån mig städprylarna, insåg att jag får fortsätta i morgon och började med kvällsmaten istället. Jimmie tog hand om övervåningen när han kom hem. 

 

Efter mat och läggning stack jag ut på en liten joggingtur. Planen var 6 km lugn jogg, lämna av hundarna och sen lite backträning. Det blev 6 km tempo (avklarade på 30,44 min), lämnade av hundarna, passade på att ta ett toabesök och stack sedan iväg på backträning. 7 stigningar på ca 45 sek, lite "nedjogg" och sen var då milen avklarad på bättre tid än vad jag hade på stadsloppet.... trots tuffare pass....

 

Imorgon blir det barn-mamma-dag. Det har jag lovat. Dom fick inte mycke utav sin mamma idag så imorgon blir det vi-tid!

Min träning är MIN tid. Jag kan ta me hundar på turerna men that´s it! Tränar gör jag själv.... fram tills idag.... Det är inte ofta jag ruckar på mina principer.... idag gjorde jag det....

 

Träningsdjävulen har tittat fram. Terese ska in i toppform. Ett crossfit-pass som Madde skickade till mig för ett par månader sen rotades fram. Värmde upp med en powerwalk med dubbelvagn och alla hundarna. Svettig o go satte jag sen igång i trädgården medan ungarna sparkade boll, grävde i sandlådan och retade sin mamma. Tilda skulle inte ha någon annan pinal i hela trädgården förutom mammas block där upplägget stod. Hon kunde fetglömma blocket. Casper ville sparka "rökare" till mamma när han hade tröttnat på att hoppa tillsammans med henne. Tilda ville krama mamma när hon hoppade "jumpin´jacks" som bäst. Hundarna tyckte jag var skitrolig när jag sprang mellan träden sidleds. Men jag tog mig igenom det, svettig och andfådd blev jag så nåt gav det ju. ;)

 

Sen hängde jag upp kläderna på tork, gjorde mat, slängde in ungarna i bilen, in till bvc, vägde och mätte Tilda, åkte hem o la Tilda, fixade i ordning logoped-korten till Casper, väckte Tilda, fikade och sen gjorde vi nåt mer jag sagt att jag inte ska göra.... Jag trädde på mig dom nu torra träningskläderna igen, satte på mig löpardojsen och drog ut med vagnen.... 7,7 ASAJOBBIGA kilometrar blev det. Casper hejjade på sin mamma och skällde på henne när hon gick i uppförsbackarna. Va fan, give me a break, d e ju skitjobbigt! Det var ingen riktig löparglädje men säkert bra träning. Hade ett snitt på drygt 6min/km. Det var ju mina små promenader som drog ner tiden. Annars höll jag ett 5,40-5,50 tempo i alla fall. Det är synd att inte kunna nyttja de dagar då kroppen känns bra för löpning bara för att man inte vill ha me vagnen. Nu har jag testat. Det funkar så nån gång i veckan får det bli så. För nu ska det tränas. Om tre veckor är det halvmara.... revansch....

Stadslopp. Det där jäkla stadsloppet. Det förföljer mig lite grann. ETT år har jag haft en bra tid. Resten har jag bara gått in med inställningen att ta mig runt, gärna under timmen. I år åker jag dit småstressad, en förkylning kvar i kroppen, varmt, ja det var bara att acceptera att det inte skulle sättas några rekord idag. Under 55 fick jag vara nöjd med. Travade på bra första kilometrarna men insåg att det här tempot skulle knäcka mig, drack vatten och drog ner på tempot. Tyckte bara det var pest. Men när det är en kilometer kvar tänker djävulen i mig "nu är det nästan bara backar kvar, där är du GRYYYM, kom igen!" Hornen kryper fram. Hamnar brevid en annan tjej när det är två backar kvar, henne ska jag om, jajjemen, förbi. Hamnar brevid en annan tjej i sista backen. Sista svängen, upploppet, raksträcka, nu jävlar. Börjar spurta, tjejjen hänger på, skriker på henne "NU KÖR VI!!!". Hon springer förbi med hästakliv, jävla brud, men trött o nöjd kom jag i mål. Det var inget bra lopp, men förutsättningarna var inte bra heller. Nu har däremot djävulen krypit fram i mig och inspirationen är skyhög. Prinsens minne (21km) om tre veckor, då jäklar. Revansch.

 

Makadam-körning idag. Mor min tog hundar och ungar på en promenad medan jag, Jimmie och Janne kämpade på med att köra upp makadam i deras slänt. Vi såg till att hålla uppe vätskebalansen med lite öl och karlarna såg även till att hålla strupen blöt med jäger. Efter lite näringsintag och ett par kärror till var vi färdiga! Nöjda! Fint blev det! En dusch kändes väldigt lockande. När jag insåg att det låg en död fluga i min bh förstod jag att duschen inte bara var lockande utan en nödvändighet.

 

Nu ska den här träningsdjävulen ta några djupa andetag, tryna in och ladda batterierna. I morgon börjar Camp Terese. Tre veckors hårdträning. Ska tamigfan klara 21 km me bravur ÄVEN om det är 30 graders värme ute, här ska jäklar i mig svettas!

När man säger att man har varit på stranden med barnen får alla en sån där drömsk blick och suckar "åååååh, va mysigt!!". Ja visst får man en fantastisk bild framför sig. Glada ungar som plaskar i vattnet. Glada ungar som gräver i sanden. Glada ungar som sitter blöta i sanden. Glada ungar som gräver blöta i sanden. Glada ungar som rullar runt i sanden. Glada ungar som ska äta lunch och lägger maten "så länge" i sanden... Denna jävla sand. Den är överallt! Ska försöka smörja in ungarna en extra gång med kräm. har dock inte varit så smart så jag skaffat en spray-kräm ännu utan det blir att man kör nån typ av peeling på dom samtidigt som man försöker massera in den smältande krämen. Kom nu ungar, det är mat! Båda ungarna kommer springande och dimper ner på handdukarna med sand överallt! Speciellt på händerna... som dom ska äta med.... nä asså jag har bestick med mig men det är inte lätt att hålla i tallrik/skål och använda bestick samtidigt. Gaffeln/skeden läggs åt sidan... i sanden... medan man dricker och sen tas gaffeln/skeden upp igen för att fortsätta med maten. Allra roligast var det när Tilda skulle gå ifrån och jag då ryckte väck melonbiten ur näven på henne "inte gå runt och äta samtidigt". Hon får då ett raseriutbrott, slänger sig ner i sanden, rullar runt, bestämmer sig för att mamma får väl ha rätt då, kommer tillbaka till handduken och sätter sig och med ännu mer sand på sig sträcker hon sig efter melonen... suck... här höll jag på å få ett nervöst sammanbrott och ingen var lyckligare än jag när matstunden var över och jag kunde skicka iväg ungarna till vattnet igen... va fan ger man sig in på detta för?? För att dom har så roligt. För att se glädjen i ansiktet när dom sitter i det grunda vattnet, sparkar med fötterna så det skvätter på dom och dom kiknar av skratt. DET är underbart. Sanden är ett helvete.

 

Så nu har vi kommit hem, ett barn sover, det andra handlar med pappa och jag dricker kaffe. Söker inspiration till min träning. En enveten förkylning håller mig tillbaka och det kliar i kroppen som aldrig förr. Vill hitta tillbaka till min strukturerade träning så jag ser att jag får ut något av det, vill lägga till lite mer styrketräning efter passen. Sitter med en liten bibel i handen för att få inspiration, googlar och längtar tills kroppen är fit for fight igen. Stadsloppet i morgon. Hade tänkt sätta en bra tid men får nog hålla igen och helt enkelt hoppas på att jag slår tiden jag har för just det loppet, personbästa blir det inte, förkylning har tagit en del på kroppen så ja får börja bygga om lite nu. Nu ska jag luta mig tillbaka med min Runners World igen... har lite kaffe kvar också ;P

Det var längesen jag hade så mycke energi som höll i sig hela dagen! Hela dagen började med att vårt hittepå med Tildas pyjamas verkar funka! Ni som kanske mot all förmodan har missat detta dilemma så har alltså Tilda börjat kränga av sig pyjamasen och sen sett till att sprida blöjjans innehåll i sängen. Pga ett missöde när jag krängde på pyjamasen i becksvartet när jag skulle köra hem me ungarna från Dalarna, så kom jag på att prova sätta pyjamasen ut o in på henne. Det verkar funka! Sen började vi lite raskt med frukost direkt efter uppstigning (annat idag då jag började me blogg istället...). Sen gick vi ut me hundarna direkt innan det blev för varmt. Det var dock redan asavarmt o hundarna flåsade sig runt rundan. Annat med matte, powerwalkade så gott det gick med vagn och hundar i värmen. Besvikelsen var dock stor då både hästar och kossor var i annan hage. Ja asså JAG blev väl inte så besviken, Casper blev. 

 

Vi slängde in hundarna i hundgården och stack iväg och handlade. Jag var på shoppinghumör. Vagnen blev full. Men det är ju bättre att mamman lägger sin shoppinglusta på matvaror än annat skräp... eller?? Ja det blev en dyr runda i alla fall och det tog tid att packa in allt. Sen var det pannkaks-göra som stod på schemat. Tilda fick en skål med vatten och en visp som hon fick ansvara för medan Casper tog hand om den riktiga smeten. Observerar ni att jag inte har hunnit bråka med Tilda ännu??

 

Efter maten hamnade Tilda i säng, jag och Casper städade av golvet. Sedan förbereddes kvällsmaten. Har nu gjort mitt livs första coleslaw och den blev riktigt god! Dutti Tette. Sen baxade ja in ungarna i bilen och for ner till getinge till mamma och mormor. DÄÄÄÄÄR hann jag äntligen me min första kopp kaffe för dagen.... och den andra.... och den tredje.... äntligen... Höll på o dö lite grann där på förmiddagen men jag klarade mig och tog igen det ordentligt ;) Ungarna plaskade i barnpoolen. Inget bråk. Mamman nöjd. 

 

Hem till ett nästintill färdigställt kvällsmål, var bara dukningen som fattades och den hamnade på altanen. Där satt vi och bara njöööt i ett par timmar. Vilken dag!

 

Idag var tanken hundpromenad, rörmokare, stranden. Hundpromenaden får dock flyttas till kvällen. Rörmokaren dyker väl upp någon gång mellan 7 o 4. Och idag, IDAAAG, har vädret bestämt sig för.... regn... kyss mig där bak. Det har varit fantastiskt fint väder i flera veckor men idag när jag har förberett mig och tänkt dra iväg med ungarna till stranden, dåå sätter vi in lite regn. Ja asså, det har inte börjat regna än men det är molnigt värre. Det blir en hemmadag idag och stranden i morrn.... Så idag lär jag nog bråka lite mer med Tilda.... Men vi börjar med frukost.... och kaffe.... för det hinner jag jäklar i min låda me idag!

Ja i fredags 04.00 bar det iväg. Optimistiska Terese tänkte att ungarna somnar nog minsann om i bilen. Eh, nä. Strax innan Alingsås stannar vi för att trycka i oss lite frukost kvart över fem på morgonen. Där låg några "campare" och sov intill en av bänkarna på en luftmadrass. Haha, den modellen har jag aldrig sett förut! Men med tanke på vilken underbar morgon det var så såg det inte helt oangenämt ut. Bilturen fortsatte, lugnt och behagligt. Barnen skötte sig exemplariskt och somnade efter hand någon timme var. Mottagandet i Leksand var ljuuuvligt. En snabb lunch och en kall öl. Och i den andan har det fortsatt. Njutning på hög nivå med härliga promenader, god mat, god dryck, poolhäng och lyckliga ungar. Tilda visade dock upp sin "bästa" sida lite då och då också. En snusdosa gick åt fanders och det var inte bara jag som sprang efter henne för att se vad hon hittade på för hyss. Men det var skönt att hela tiden ha någon mer som sprang ;)

 

Hemåtfärden startade också 04.00. Skönt. Ingen trafik första 20 milen. Nej, barnen somnade inte om direkt den här gången heller men det gick fantastiskt bra ändå. De sov mer den här turen än uppåtfärden. Mamma lilla fick stanna till o ta en powernap vid sju-tiden, sen var det bara o köra igen. 11.00 körde vi in på gården och det var lyckliga hundar och ungar som rusade runt i trädgården. Men det dröjde inte länge förrän Tilda började köra hela sitt register här hemma igen. Hon åkte i bingen och livet var lite lättare när hon hade sovit klart.

 

En skön helg med härliga människor. Känner mig utvilad och påfylld, men hemma bäst ;P

Jag är alltid likadan. Vill alltid hinna med 4000 saker innan jag åker. Om det så bara är för en helg, vecka eller weekend. Den här listan bestod av:

 

• Vattna blommor ute
• Vattna blommor inne
• Rensa ogräs
• Bada hundar
• Packa
• Handla

Gårdagen funkade riktigt bra faktiskt. inga större sammandrabbningar och Casper var bästa hjälpredan hela dagen. Han plockade i ordning skålar och leksaker, han hjälpte till o tvätta bilen, han tvättade sin cykel och han skurade trappan. Sen tyckte hans mamma att han minsann kunde cykla fram och tillbaka lite på gårdsplanen. Den lutar dock lite grann så när han skulle vända om blev det att han och gårdsplanen lutade åt samma håll. Jag såg att katastrofen skulle komma och försökte mig på att fånga upp Casper i fallet. Det ledde till att jag spetsade honom på min nagel. Ett ordentligt märke på armen blev det av mamma men inte ett enda av att han välte med cykeln. Bra där Terese.

 

Detta var dagen då Tilda började med att ta av sig en full blöjja i sängen. Den började ju bra redan där. Den fortsatte lite i samma anda och irritationen och frustrationen hade inga gränser. Man blir så trött av att bara höra sig själv skälla och tjata hela tiden. Flera gånger när jag var förbannad på Tilda försökte Casper sjunka genom jorden, han hatar verkligen när mamma blir så arg. Men idag var en sån dag då man inte är så jäkla stark. En dag då man inte är så fantastiskt stolt över sig själv som mamma. Men så kommer sambon hem. Halleluja. Han var förberedd på att komma hem till ett krig. Han var förberedd på att hans sambo behövde avlösning. Han var förberedd på att hans sambo flyr ut genom dörren så snart han stiger innanför den. Och det gjorde jag. Jag högg tag i koppel och hundar i bara farten och drog med dom på en timmes powerwalk. Djupandades lite i början på promenaden men ju längre jag gick desto fler knutor löstes upp och hela kroppen började kännas mycke lättare. HÄRLIGT!! Detta behövde jag! Kom hem, nöjd och hungrig, till ett dukat bord, kvällsmaten färdig och glada barn. Tack o lov för de skiftbytet! Nu sover barnen och jag laddar för att ta nya tag i morgon. Hoppas på mindre pms, bättre humör och längre tålamod imorgon! Natti natti!

Ja så kom då den där dagen. Dagen då Tilda tog av sig en full blöjja i sängen. Stoltheten man då känner som mor, finner inga gränser. Jag har bara väntat på den här dagen då det är Tildas nya grej, att ta av sig pyjamas och blöjja i sängen på morgonen om jag inte är tillräckligt snabb upp... Jag kommer nog vara det hädanefter... Lyfte ner barnet i duschen, sanerade henne och plockade ihop lakan för dagens första tvätt. När man sen står och sanerar sängen kommer den där stoltheten över sin dotter igen. Jag känner mig så fantastiskt stolt över hennes framåtanda, envishet och uppfinningsrikedom... jag svär nästan ingenting medan jag står i pyjamas o skurar sängen. Det var PRECIIIIS det jag ville pyssla med den här morgonen när jag har sovit så fantastiskt bra i natt! 

 

När jag sedan kommer ner från min sängsanering och ser att hon har gått lös på det mesta hon inte får göra i vardagsrummet känner jag återigen den där stoltheten över hennes uppfinningsrikedom....

 

Ironin i det här inlägget finner inga gränser. Dags för kaffe!! ( <------ OBS! INTE ironi!!)

....bara känns så där bra. Dom går rakt in i hjärtat och hela kroppen fylls med välmående, trots snor, feber och hosta på 3 av 4 familjemedlemmar. Stunder då det blir äkta mys. Stunder då man kan ligga och gosa in näsan i håret på sonen som har lagt sig för o mysa med sin mamma i soffan. Eller stunder då Tilda sitter lugnt brevid, myser mot armen och tuggar popcorn. Stunder då man kommer hem svettig efter en tuff runda och ser Casper mysa ihop sig med sin pappa i soffan och äter popcorn. Stunder när man ser hur glada barnen blir för att man kommer hem, sträcker upp händerna och vill bli kramade. Stunderna när dom rusar mot en i trädgården för att få en kram och lite bus. Det gäller att mitt i livet verkligen stanna upp och andas in, känna och omfamna som här stunderna. 

Ja, den har inte varit dålig på några vis men full av ... eh... ja skit.

 

Ja ni fattar, känsliga läsare... lämna sidan.... nu...

 

Trots en jobbig natt med förkylning och känningar av kruppen på Tilda så fick jag sova länge på morgonen, tack för det. Klarade morgonbestyren hyffsat, inga större fighter. Vi begav oss ut med hundarna. Vi skulle titta på lastbilarna idag. Promenerar iväg, Casper skulle gå själv. Hundarna får gå och nosa där det passar, dvs där jag inte behöver plocka upp om dom sätter sig. Vad jag inte räknar med är att en hund helt sonika ska sätta sig vid vagnen när vi står o tittar på lastbilarna... mitt på vägen uppe på viadukten... eh jaha... hade den här hundägaren med sig några bajspåsar?? nä... va gör man? Man brukar kunna sparka de åt sidan eller pilla iväg det med en pinne men jag tror inte att fordonen som svishade förbi nedanför hade blivit så glada över den påhälsningen på vindrutan... så det fick ligga... en lite hög.... mitt på vägen... alldeles allena... kändes asadumt... men men, va gör man? 

 

Lunch intogs, Tilda la sig, jag o Casper gottade oss i solen i trädgården. Tilda vaknar och följer med ut, nakenfis naturligtvis. Lite olyckor får man räkna med, men nakenfis måste hon vara. Värme och blöjja är ingen bra kombo... Jag går på toa. När jag är färdig hör jag casper "Näe, Tilda, USCH!!" Fan. Det riktigt knyter sig i magen. Skyndar mig ut för att få väck hundar från eventuella katastrofer. Det var inte hundarna som var problemet. Tilda hade gjort ifrån sig på altanen... och undersökt det... med fötterna... och med händerna... troligtvis försökte hon ta bort kladdet från händerna genom att "torka av" det på magen.... myyysiiigt. Problemet nu var själva organisationen och minimera kladd. Stängde inne hundarna och ute Casper. Bar in Tilda i duschen. Bar ut henne in trädgården. Såg till så barnen höll sig borta från altanen och sen började projekt skurning med hundarna instängda i huset.... Jag överlevde... Altanen är ren... Inga hundar fick festa loss på något opassande och Tilda hölls ren resten av utevistelsen... Men va man får uppleva som mamma.... 

 

Nog skitprat. Sitter nöjd efter en löptur på 13,5 km. En skål jordgubbar blev belöningen.... toppat med mjölk.... och socker... haha, GOTT!!! Natti natti

Äntligen en dag med paus. Äntligen en dag med ny energi. Äntligen en dag me lite flyt. Äntligen en dag då Tilda inte testar mig heeela tiden. Kan bero på att den lilla stund vi var hemma så var vi i trädgården och hon är nästan alltid snäll när vi är iväg. 

 

Såg till att få klätt mig och gått på toaletten INNAN jag tog upp Tilda ur sängen. Vinnande koncept. Får köra på det. Lunch hos Anna kombinerat med lite 30-årsfirande. Sen hem, Tilda deckade i sängen me en gång medan jag och Casper mös i trädgården. Jag laddade lite också. IDAG skulle jag springa. Jag kände verkligen för det. Mariette hakade på och mina små fyrbenta damer fick hänga med också. En härlig runda från Folkared, runt Ljungsjön och tillbaka. Härligt väder, härlig känsla i kroppen, härligt sällskap. 

 

Nöjd o glad kom jag hem, god mat väntade (japp, han fick laga mat på sin stora dag) och nu sitter vi (nej, förlåt, JAG) i soffan o har det gött. Jimmie ligger ner. Casper ligger på honom och sover... Goa unge...

Vi går upp, jag sätter på barnen deras kläder och skickar ut hundarna i trädgården. Går och kissar. Hör hur Tilda börjar dra i en stol i köket. Kissar färdigt. Möter Tilda med en kaffedränkt hakklapp i ansiktet. En del kaffe har hon fått på sig (obs gammalt kallt kaffe som har legat i den här haklappen) resten av kaffehärligheten har stänkt över halva köket och spisen var igång... Go morron Terese. Jag städar upp. Vi äter frukost. Jag ska gå och klä mig. Raskar på och det enda ungen har hunnit göra när jag kommer ner är att sätta i sig några nävar kaffesump och sprida det hon inte fick in på golvet i köket... Ljuvliga unge. Behöver jag säga att vi har sett till att inte vara hemma så mycke idag?

 

Efter en skön lunch hos Anna så åkte vi hem och jag la båda barnen för en powernap. Då brukar jag vara effektiv som sjutton. Idag, icke. Bikini på, bok fram, solen here i come! Mitt sköna slappande fortsatte efter att jag väckt barnen. Efter en insmörjning skickade ja ut båda mina nakenfisar medan jag fixade fika. Tanken var att jag skulle springa en sväng sen. Min motivation var rätt låg.... Det blev ingen springtur. har liiite ångest över det. Är en vecka sen nu. Datumet för halvmaran närmar sig med stormsteg och min motivation och kosthållning har aldrig varit sämre. Men det löser sig. Så småningom. Börjar om på ny kula (igen) på onsdag. Det kändes rätt så keligt att ge sig av hemifrån för att springa när båda barnen är nöjda och vi myser i trädgården... Man måste ju prioritera! Haha! Undanflykterna var mååånga ikväll. Men onsdag.... då kör vi. Nu ska jag och en skål med popcorn läsa ut boken ;)

Jag borde insett redan när jag hörde Casper "Usch! Nääee Tilda!! Usch!! Baaajs!! att jag borde trycka på "STOPP"-knappen för livet och dra täcket över huvet igen. Kan man göra så? Nä, det är ju bara till att börja ta tag i det hela. Går upp, sneglar in i barnens rum, inser att den här katastrofen får vänta, jag måste kissa först = den här saneringen kommer ta tid.... Ja o Casper går ner, toabesök, sätter igång Disney, släpper ut hundarna, ställer mig nedanför trappan och tar ett djuuuupt andetag för att bemöta katastrofen på övervåningen.... Går in i barnens rum och drar upp rullgardinen. Pyjamasen hade hon lyckats slita av sig, blöjjan var full och hade därmed spridit sitt innehåll. Tilda var lycklig. Jag tog upp henne men det var ingen moderlig omfamning som infann sig där inte. Nänä. Hon fick hänga i luften på armslängs avstånd från min kropp. Ner i badrummet. Upp på skötbordet, väck med blöjja,  in i duschen. Så där ja. Nu var det värsta gjort. In med barnet nakenfis vid tv:n, upp och ta bort lakanet från sängen. Tack o lov var det bara det som var drabbat! Kommer ner, Tilda är tyst och inte vid tv:n. Trubbel. Fann henne i köket. Hon torkade golvet. Med kaffesump. Slänger ut barnet, stänger till sopskåpet (varför fattar jag inte, hon öppnar ju som hon vill trots lås!), torkar golvet, går ner med min tvätt, sätter igång en maskin, går upp igen och ser Tilda greppa efter ett kort hon inte får ha. Hon hör att jag kommer. Vänder sig om, sätter sig i soffan, lyfter upp sin bok, ler mot mig och säger "muuuu". Skitunge. Tur att jag älskar dig ändå....

Varför är det så? Varför blir man stressad när ens barn inte "kan" det dom "ska"? Kände detta redan i mammagruppen när Casper bara var ett par månader. Han gjorde aldrig som dom andra barnen. Detta blev för mycke för mig så jag slutade. Jag visste att Casper inte var onormal på några vis, nej han gör helt enkelt allting på sitt eget vis och i sin egen takt. Men allt ska jämföras, ungarna ska vara bäst på allt och det ska skrytas om minsta lilla framsteg. Sen på alla kontrollerna; gör han det? kan han det? har han börjat med det? Nej, nej och nej, men han gör det hääär! jaha, va bra... Varför ska det vara så?? Varför ser man inte det Casper faktiskt gör? Vad HAN klarar av, istället för att titta i deras checklista och bara gå efter den? Caspers kontaktperson på dagis har alltid kunnat se det på det viset så det har alltid känts så bra att diskutera med- och motgångar med henne. Vad vi kan göra för honom och vad dom kan göra på dagis, både för att puscha han framåt och för att höjja honom för det han redan kan.

 

På fyraårs-kontrollen idag fick han bakslag på bakslag. Allt var svårt och inte riktigt rätt. Han skulle bygga på ett speciellt vis, han ville bygga torn. Han skulle rita på ett speciellt vis, han ville rita hår. Han skulle trä på kulorna på en tråd, det var jättesvårt och ingenting han hade provat innan och han kämpade. Jag sååg hur stressad han blev av att inte riktigt klara nåt, att inte riktigt göra rätt, att han inte riktigt förstod vad som förväntades av honom och det skar i mitt hjärta. Min älskade pojk, du är ju så duktig! Du har börjat våga gå balansgång själv! Du vågar ta stegen mellan stubbarna trots att det är lite högt! Du kan mata ankorna så dom äter direkt från handen! Du pratar mer och mer! Du hjälper mamma göra köttbullar även om det är allt från flygande flygplan som störtar i plåten till farliga lejon och aldrig köttbullar! Du plockar undan efter din syster! Du sätter igång tv:n själv! Du vattnar blommorna själv! Du går på toaletten själv! Du håller hunden själv! Du går 4 km själv! Och idag, IDAG!!!! satte du på dig jympadojjorna alldeles själv!

 

Vi skiter i kontrollerna du och jag. Vi kämpar på med det vi tycker är roligt du och jag. Hela eftermiddagen ska vi bara ha roligt du och jag. Vi ska till Kajsa, du tycker det är så roligt och prata med henne (Iogopeden) och sen ska vi leka på vallarna, du och jag. För jag tycker du är så jäkla bra.