Tettelisa

Vid sex-snåret igår satte jag mig i bilen, drog en djup suck, slappnade av och for iväg mot Friskis. Kände på vägen in att fasen, Caspers förkylning har nog börjat gå på en annan också. Öm i kroppen och känningar i halsen. Jajja, jag kör tills kroppen säger något annat. Började med att köra tempo på löpbandet i en kvart sen gick jag in i salen där cirkelfysen skulle vara. Sätter mig på en bräda vid en station och pustar ut. Känner hur det börjar ömma mer i kroppen, den är inte på g. Tänker att jag tar första varvet i alla fall, känns det inte bra då så bryter jag. Fan, det kör i magen. Va är nu detta? Slappnar av och känner att det rumlar till i magen, fasen, löpningen har gjort att det helt klart är en fis på tvären... O nu börjar naturligtvis passet, ingen chans att sticka ut nu för att fisa... Kör igång me uppvärmningen, känner att kroppen börjar slappna av och gilla det den gör, hela kroppen förutom rumpan... den kämpar för att inte släppa ut fisen. Skulle den smyga ut så skulle den inte osa nådigt. Kan inte låta min kamrater i min grupp dras med det oset! det följer ju lixom me från station till station då. Det luktar ju inte bättre heller när hela salen blir varm och svettig... Hela passet kör jag alltså knipövningar med röven samtidigt som det crunchas, curlas och allt annat det heter. Skyndar mig att slänga på mig jacka o skor efter passet, rusar ut, ingen bakom mig? näpp. aaaaaahhh....   Så det blev ett bra pass med lite extra styrkeövningar för min del ;p

För första gången bockar och tackar jag för att Casper har gått o blivit förkyld. Han blir lite mattare, myser gärna och sover gärna mitt på dagen. Perfekt när det blåser storm och ösregnar ute. Hade varit jobbigt att aktivera en fullt frisk Casper idag utan att komma utanför dörrarna. Vi har grejjat med lera, målat med vattenfärger, tittat på film, spelat piano och städat. Tack o lov tog dagen slut till slut... Mammahjärnan är minst sagt slut av att bara aktivera en nästan pigg 3-åring. Tur att det ska bli bättre väder i morgon!

Distans på schemat idag. Nä egentligen stod det intervaller men kände inte för det. Ville vara ute läääänge i det härliga vädret. Selade på Lova och sen drog vi iväg. Vi gick i 500 m sen satte vi igång. Lyckades hålla ett stadigt 5.40-tempo, sackade efter halva ungefär till 5.50. När vi var på g hemåt så kändes det faktiskt riktigt bra i kroppen. Äh, vi svänger in här o tar en omväg! Så jag la till 1,5 km på min runda som redan var 13,8 lång. 15,2 km senare, varav 600 m var uppvärmning och nedvarvning, kom vi hem nöjda och trötta efter 1,5 timmars aktivitet. 21km-målet är inom räckhåll!

Ja nu var det dags att ställa om klockan. Alla ler, man får sova en timme extra! Fuck off, ni är uppenbarligen inte småbarnsföräldrar :mad:

Nu på förmiddagen tog jag, Casper, Tilda och Lova vårt pick o pack o drog till stranden. I princip vindstilla, kallt och soligt. Härligt! Allt förlöper bra. Tilda åker med i selen på magen, Lova fick en ny fyrbent kompis vid namn Lotus, Casper kollade in havet, pinnar och snäckor. Sen går vi upp till lekplatsen och klättrar runt där lite, sen börjar lilla mamma bli trött i ryggen av att bära på Tilda, dags att gå tillbaka till bilen. "Kissa!" Jäklar, nu är det bråttom. Hur f-n ska jag lösa det här? Sekunderna tickar. Surrar upp Lova vid en stolpe, sliter av Casper jackan och knäpper upp regnbyxorna, får ner de andra lagrena med byxor och kalsonger. O nu då?? Tilda grimaserar och opponerar sig där hon hänger näst intill upp o ner i selen. Står Casper upp o kissar hamnar allt på alla lagrena av kläder som nu är vid hans anklar. I o me att Tilda är på min mage kan jag inte lyfta Casper heller så han kissar "i luften", Det funkar inte heller att han sitter på huk pga alla j-vla kläder!! Aaaah!! Vi får göra ett försök med att stå så jag får försöka hålla lite grann så det inte kommer i kläderna. F-n f-n f-n. Det går skitdåligt. Här har min pojk varit så duktig o sagt ifrån så bara gör jag så allt fallerar!!! Skit också. Men det gällde då att snabbt få bort fokus på att det kom lite på kläderna, gilla läget och berömma ungen för att han sa till.... Varför lärde dom inte ut sånt hääär på föräldragruppen och mammagruppen?? Hur man kissar en son med vinterkläder och en liten som hänger på magen! Det är ju DET HÄR som är de STORA problemen i vardagen! Skiter fullständigt i kolik, tänder, diarré, tredagarsfeber, höstblåsor och sånt skräp! Ge mig mer info om hur man hanterar olika kiss- o bajssituationer!

 

Casper kom in tidigt o kröp upp i sängen för att somna om en stund. Tog inte lång tid innan han bestämde sig för att gå upp. Vaknar till av att han står o flåsar mig i ansiktet. Säger till honom att han så snällt får gå ut härifrån eller lägga sig hos mig i sängen igen o försöka vila lite till. Han kryper upp o lyckas somna om. Tio i nio vaknar vi till igen av att Tilda börjar bli förbannad. Casper tittar på mig, sträcker fram handen "oooj, bjäääärk!". "Vaddå, vad är det på handen (mörkt i sovrummet)" "baaajs" "Casper!! Det är ÄCKLIGT att klia sig i rumpan när man har bajsat!!" Suck.... Tittar vilken hand det är han sträcker fram. Fint, den handen har han även kramat om mig med... o tagit i mitt hår.,... dags för en dusch....

 

Sen har vi ju härligt väder också, det är spännande när det haglar.

 

Fasen va bra ja o Lova är! Vi klapp en sju-kilometare nu på eftermiddagen när Jimmie hade kommit hem. Först tio minuter lugnt sen 20 min tempo och tio minuter lugnt. Tempot gick i riktigt bra takt, Lova tyckte det var lite svårt att hänga me i de tempot i 20 minuter men det är bara o träna träna träna. 5min-tempo blev det, jag är myyycke nöjd!

En härlig förmiddag. Direkt efter lämning på dagis for jag o dotera o handlade. Sen var det hem, ta min livsviktiga kopp med kaffe, mata hundarna, lägga spår, tvätta, gå spåret, gå med hundarna till dagis och plocka med Casper hem. En aktiv förmiddag helt i min smak.

 

Det var Lova som fick det lilla spåret. Det var nog en 300 meter i alla fall och fick ligga en timme. Hon tuffade på jättebra, mycke säkrare i linan och inte lika förvirrad längre. Hon går säkert med näsan i backen hela tiden, snygga sick-sack rörelser, en lite cirkel när hon tappar och sen på igen, fokuserad. Hon har även vågat dra på lite i linan och bryr sig inte så mycke om benen trasslar in sig i linan. Så nu blir det att jobba upp längden på spåret och sen kör vi längre liggtid. Tilda fick ju haka på i selen på magen. Tänkte ta ett gulligt kort på henne där hon hängde med men hon trynade in me en gång så det blev inget bra kort. Mina duktiga töser!

 

Tänk va snabbt drömmar kan slå in! Erbjudandet om hotell o spa kom samma kväll. Det blir hotell Larsgård och en spadag med en väninna. Härligt!! Nu ska det bara lösas med pappadagar också så jag har någon som "passar barnen" för jag tänker banne mig åka ensam!

 

Sömndrömmen då? Jodå, den slog in den me! Fick sova en fem timmar innan valpen (Lova) drog igång och kort därefter ville Tilda ha mat. Sen kunde jag sussa två timmar till! Halleluja!

I have a dream....

 

Man har ju många drömmar men en som ligger mig nära om hjärtat nu är att få sova fyra timmar i streck utan att behöva gå upp o ge nappen, lugna efter mardrömmar, ge mat eller kissa. Någon hotellkedja kanske som känner för att erbjuda mig ett gratis rum i present där även en heldag på deras spa-anläggning ingår? Jag kommer utan tvekan ta emot det ;p

Armarna skakar när jag schamponerar håret, jag får hålla hårt i ledstången i trappan för att hjälpa låren att ta mig ner för trappen. Tisdag, tisdag, tisdag

 

T- Tar i

I- Ihärdig

S- Sliter

D- Dårskap egentligen

A- Anamma, ja asså jävlaranamma

G- Grimaserar

 

Förmiddagen gick i lugnets tecken. Lugn frukost, därefter lååång kaffepaus, sen fick hundarna en promenad. Gick in i skogen i slutet så Casper fick rastat av sig också. Vi kollade in vattenpölsljup med pinnar, kände hur äckligt vattnet luktade när vi rörde runt, kollade in de fina färgerna på höstlöven, gick balansgång på en bänk och det bästa på hela promenaden var en sten.... en sten han kunde gå upp på alldeles själv, stå på och sen "hoppa" nerför! Stod och betraktade ren och skär lycka.

 

Jag är VÄRDELÖS på att fickparkera. Detta insåg jag när jag fick utöva det idag för första gången typ sen jag tog körkort för tio år sen. Hade en tid o passa också så jag var lite småstressad, det gjorde absolut inte saken bättre. jag hoppas att någon tittade ut genom fönstrena på byggnaderna runt om så dom fick sig dagens goda skratt. Alltid roligt att kunna roa någon ;P

 

Tandläkare, handla, Greys anatomy, städa lite, gå med hundar, hämta på dagis och distansträning stod på dagens to-do-list. Fickparkering stod alltså INTE med, men det kan jag ju lägga till nu o sätta en snygg bock brevid. Överlevde tandläkaren, handlade på rekordtid, hann hem till Greys, bölade en skvätt till det, fick plockat undan en del, gick med hundarna till dagis o plockade med Casper hem. När Jimmie sen kom hem så stack jag och Lova ut på en distansrunda. Hon var ivrig när jag satte på henne selen och tyckte att det var skittöntigt att gå i uppvärmningen. Gick 500m sen följde 13,1 km löpning därefter 200 m nedvarvning. Lagom högt tempo gjorde att vi kunde trampa runt hela rundan i 5.50-tempo ungefär. Lagom för oss. Lova klarade det alldeles utmärkt och fick en skön massage sen när hon hade varvat ner och jag hade fått mat i magen. Vi får väl se om hon blir en liten distansbrud och orkar med att haka på i 21 km sen....

Ja så var det äntligen dags för Tettes alldeles egna kväll, natt och dag. Jag förberedde mig väl hela lördagen med att spy o springa på toa jag vet inte hur många gånger. Kände ändå efter en del rännande att jag började rätta till mig så jag plockade ihop lite grann o for iväg med Lova till mor min. En utställning väntade på söndagen. En mysig kväll med lite rövin och god mat. Det visade sig dock att vätskebrist kombinerat med rövin inte var så smart, en migrän ramlade in som på beställning under natten. Men till slut blev det morgon och det bar iväg till Laholm för en liten valputställning. Lova och Jussi skulle visa vad dom gick för. Det var EXTREMT hård konkurrens i dvärgschnauzerklassen.... Tyvärr tyckte domaren att Jussi var för mörk så han gick inte vidare. Lova däremot vann sin klass och blev bäst i rasen! Visst låter det bra! De båda var ensamma i sina respektive klasser så det var ingen mördande konkurrens direkt. Men kritiken blev riktigt bra och Lova placerade sig faktiskt som grupp3:a när hon fick möta de andra vovvarna i schnauzer- och molossklassen. Lite blodad tand fick hennes matte helt klart. Nu vill man ju ha lika positiv kritik från en domare som är lite mer inriktad på just schnauzer! Grattis Lova till en fin uppvisning!

 

Man får vara med om en del roligt som småbarnsförälder, vissa saker som förgyller ens dag eller åtminstone får en att dra på smilbanden.

 

Sitter o försöker titta lite grann på Greys anatomy i förmiddags med mitt kaffe i högsta hugg. Casper sitter nöjd i soffan med sin fina sång bok. Mysiga barnsånger med tillhörande melodislinga kan spelas upp. "Sjörövarfabbe" börjar bräka ur dom små högtalarna, Casper börjar vråla på "Blinka lilla stjärna" och uppslaget i boken visar på "Bä bä vita lamm".... 

 

Efter att vi har varit o hälsat på jimmie på hans arbetsplats så är vi på väg hem. Då säger Casper till att han behöver kissa. Kors i taket, det är bara o stanna. Färdiga åker vi sen vidare. Sänker volymen på radion och säger: "va DUKTIG du var som sa till att du behövde kissa, Casper. mamma är så STOLT över dig!" "VAaaaa??" Vänder mig om, ungen sitter med fingrarna i öronen... "Äh, det va inget" Höjjer volymen på radion igen....

Jag hamnade på rätt köl igen igår. Vad krävdes? En härlig milarunda me min nya löparkompis Lova. Vi gjorde en bra tid o kom in nöjda, glada och lite lätt fuktiga. Härliga träning!

Det är en jäkla massa som strular för mig nu. Nej inte en massa men det är några saker som retar mig något sanslöst. 

 

• Vi kan väl börja med det faktum att det är höst!! HÖST!! Skitårstid. Jättefint när det är kallt, klart och solen skiner. Men 90% av hösten består av bruna, skittråkiga färger (brunt ser jag tillräckligt av i byxor, blöjjor och på mattor här hemma, det räcker!), regn och blåst. Det är inte lätt att ge sig ut med tre hundar (en valp som hatar vädret lika mycke som jag) och en syskonvagn som blir som ett segel i motvinden, skittungt. Bra träning dock men jag är inte ute efter det...
• Med hösten kommer jakten. Say no more... Jag går o väntar hela sommaren, vet att jag snart kommer få ta en större del hemma, förbereder mig mentalt. Likt förbannat står jag där helt överrumplad när väl skithösten kommer o de gröna kläderna åker på, vilken gång i ordningen den veckan vet jag inte. Jag VET om det. Jag är inställd på det VARJE höst. Likt förbannat kommer det som ett slag i magen VARJE höst. Blir sne o skitsur i ett par månader innan jag accepterar och vänjer mig. Det är ju lixom ingen nyhet att sambon jagar varje höst. han har gjort det de senaste nio åren vi har setts.... Min far drog en bra liknelse, det är som när man ska byta till vinterdäck. Man drar sig för det i det längsta, man vet att man måste byta till vinterdäck snart och vips kommer snön, man blir lika överraskad varje gång.
• Ekonomin ÄÄÄR så tråkig att ha o göra med och den har helt klart jobbat emot oss sen i våras. I december hoppas vi vara på rätt köl igen men det är så trist att behöva vända på varje krona. Drömmar som flyttar sig längre och längre bort, semesterplaner som grusas, egentid som krossas. Blääää....

Tänkte tagit en massa härliga kort när vi var ute o spårade i blåsten men det var lättare sagt än gjort när man skulle hålla reda på lina, spårande hund, treåring och bebis på magen. Så nej, det blev inga kort den här gången.

 

Casper var fantastiskt duktig på att först gå med o lägga spåren och stärkt av lite glass med strössel orkade han även gå med o leta upp klövarna. 

 

Det blåste ordentligt igår så spåren blev nog lite sönderblåsta och det var inte lätt för Lova. Första gången hon provade på att spåra på fält och hade helt klart en del bekymmer. Hon var dock väldigt ivrig och arbetsglad så jag lät henne hålla på o leta runt i rätt så lös lina så hon kunde cirkla ordentligt och reda ut hur spåret gick . Fantastiskt duktig var hon. Lite krångel i slutet men hon hittade klöven och en överlycklig Lova gick med klöven i munnen och med en lika lycklig Casper i släptåg.

 

Sedan var det Bellas tur. Den här lata damen har problem ute på fält, framförallt när det blåser och jag lägger spåret i medvind. Det ligger inte riktigt i hennes natur att sätta ner näsan i backen när det blåser så men jag hade tänkt försöka jobba in det lite grann. Vi bråkade lite grann då hon började äta skit istället för att jobba men jag kunde bryta henne o skicka iväg henne igen. Till slut redde hon ut det och stolta Bella släpade med sig klöv och Casper hem.

 

Lystra fick inget spår igår, allt drog ut på tiden så jag kände inte riktigt att vi hann med det. Kanske blir en kortis på promenaden idag. Vi får se.

 

Urblåsta och matta kom vi sen in, gjorde lite mat och satte oss o åt den i "matsalen" med massa ljus tända och mysade...

Nu jäklar släppte segheten. Vi var inne o handlade. När vi väl var hemma igen och satt o åt så sa jag till Casper att vi skulle gå ut o gå med hundarna sen när han hade sovit. "Neej" "Nähe, vad vill du göra då??" "Påååja" "Jaha, vill du det så gör vi det!" Så min son ser alltså till att jag kommer ut o spårar med hundarna. Ska försöka hinna lägga ett spår till alla vovvarna. Rådjur till Lova, gris till Bella och Lystra får ränna efter en liten rådjursklöv som Casper sticker iväg med. Man blir inspirerad när ens treåring tycker det är roligt! Sen blir det nog bad på alla vovvarna!

Usch, det är riktigt segt att komma igång idag. Skitväder. Har inte lust med någonting. Men vovvarna måste ut och treåringen måste aktiveras men jag har dåligt med motivation idag. Får väl mitt vanliga ryck någon gång efter halv elva när jag har fått kaffe i mig och jag har suttit på röven tillräckligt länge. Det slår aldrig fel. Då klarar jag lixom inte av att vara seg längre ;) Vi får väl se vad det blir idag. 

Vi tar det lugnt på morgonen, snoozar lite o myser vidare, jag o Casper. Efter en stund går vi upp, klär på oss, tar upp Tilda o ser till så hon får kläder på sig också. Sen ställs frukosten fram med en väldig fart, tiden hade sprungit iväg. Sen borstar vi tänder o ger oss av till dagis, utan några speciella bekymmer. Hemma igen myser jag och Tilda lite o jag tar mig även en kopp kaffe. Nöjd över min relativt lugna morgon packar jag och Tilda ihop oss för att åka till ge-kås. Usch. Gillar inte det stället så här års. Åker iväg, drar fingrarna genom håret och fastnar.... fasen, en tova... eller?? Får ut fingret, börjar känna runt i kalufsen. Där var den! Kladdigt??! Får på lite på fingret, kollar läget, marmelad??!! Hur gick det till?? Frukosten var lugn och sansad och Casper kletade aldrig mig i håret vad jag vet och han är den ende som äter marmelad på morgonen... hm... marmeladmystiken tätnar. Ett par timmar senare är fallet fortfarande olöst men ändå ett faktum. jag åkte till ge-kås med håret fullt av marmelad.... nu ska jag duscha...

Kände en jobbig värk i magen igår. Fick en flashback till senaste gången jag hade samma känsla. Då slet jag till mig mina ytterkläder, hundarnas koppel åkte på och sen gick jag ut o spatserade aggressivt och målmedvetet. Ett dygn senare ligger jag som en urvriden trasa i en säng som är allt annat än bekväm. Jag fryser om fötterna, någon sticker mig i ena armen, någon pressar ihop den andra armen tills handen domnar, någon knådar min mage, någon glor rätt ner i mitt heligaste där jag är öm och trasig, syr mig, sticker mig i låret. All denna röran gör mig ingenting. Vrider jag huvet åt vänster ser jag in i världens finaste ögon som har hjälpt mig genom ett rent helvete, ögon som får mig lugn, ögon där jag finner trygghet. Det är Jimmies ögon. Tittar jag lite snett neråt ser jag ett annat par ögon. Dom tittar nyfiket men den lilla individen ser omtöcknad ut. Ja dom senaste värkarna jag hade i magen ledde till ett litet underverk. Dom värkarna jag kände igår ledde inte till något underverk... nä... tillbaka till det återkommande månadsbidraget som jag i ett svagt ögonblick lovade att aldrig mera klaga på då det inte är någonting jämfört med att föda barn. Vill bara säga att jag då var lustgashög och tänker klaga hur mycke jag vill på den här pesten.

Har en lista framför mig där det faktiskt, tro d eller ej, är mer gjorda saker än väntande saker. Känns riktigt bra! Men dom sista grejjerna är inte lätta att göra när man är själv hemma och ska hinna med barn och hundar. Vill få allting gjort men inte låta Casper bara sitta framför Tv:n heller och hundarna MÅSTE ut, trots vädret... Barnen får lixom gilla läget... Satt o funderade... lääänge... tog en kopp kaffe och funderade lite till. Sen kommer det alltid ett rastlöst ryck i kroppen kring halv elva. Då brukar Tilda somna och min aktiva tid brukar träda in så då började tankeförmågan komma tillbaka. Ringde svärmor och svärfar. Naturligtvis kunde dom ta barnen ett par timmar i morgon. GOTT!! Då ska ja fixa det sista i trädgården och springa en liten sväng. Det andra jag hade på listan har jag fått gjort idag. Klor är klippta, skägg badade och Casper hjälpte mig byta sängkläder och medan jag dammsugade så skurade och moppade han. Han är så duktig! Så nu vilar han, jag tar min tredje kopp kaffe för dagen och sen tar vi ett djupt andetag, byltar på oss och ger oss ut i blåst o ösregn med vovvarna. Belöningen kommer ikväll. Då kommer Becka o äter tacos med oss! 

En skön tjejkväll med Hälge blev det igår. Skratt och prat, prat, prat, prat. Underbart. Har ny energi, ett nytt sätt att ta tag i dagen idag (skita i allt) och en liten lyckokänsla i kroppen. Det är skönt att veta att även om man inte hörs varje vecka och trots att jag är så fruktansvärt dålig på att ringa så finns hon ändå. 

Idag fick hon premiärturen. Tycker att hon har vuxit färdigt det mesta nu så nu vågade jag släpa med henne på en löptur. 7km blev det med ca 4 km i högt tempo, ja asså högt tempo för min dagsform i alla fall... Lova sprang med bra vid sidan om mig, höll ett öga på henne så hon inte såg ut att börja krokna men hon sprang på o ökade fint när det kom glada tillrop från matte. Efter en tempohöjning i 20 min så saktade vi in ett par minuter. Därefter gick vi. Tänkte vara en duktig matte o se till så hunden håller sig hel genom att gå ett par minuter innan och även "gå ner" oss i fem minuter. Men när jag började gå i slutet travade Lova framför mig så långt hon kom, tittade bak på mig o undrade va f-n jag saktade ner för. Hon ville springa MER!! Härligt!! Gud va roligt det var att ha en löparkompis igen! Nästa runda blir en intervallrunda. Härlig inspiration i kroppen nu! Hejja Lova!!

Det blev en liten promenad i blåsten på slingan idag. Tog med mig en liten rådjursklöv för att se vad Lystra gick för. Vi stannade till på en liten öppen plats. Där lekte vi lite med Lystra o klöven. Sen fick Casper gå iväg en liten bit med klöven medan jag höll kvar Lystra. När jag släppte henne sen for hon iväg som ett skott. Ivrigt letandes efter klöven. Dock försökte hon dra klöven i vind och sprang runt som en toka. Den låg tyvärr i medvind så det gick inte men tillslut satte hon ner näsan och hittade den. Gick en bit bort och körde en omgång till. Casper stack iväg lite med klöven och sen släppte vi Lystra. Näsan kom ner i marken mycke snabbare och hon hittade klöven på ett kick!  Då fick Casper o Lystra leka järnet med klöven sen. Duktiga tösen! Roligt tyckte hon det var med! Svansen gick som en elvisp på henne!

 

Strax efter fyra i går eftermiddag fick jag reda på att världen hade vänts ordentligt upp o ner för min bästa vän o hennes syster som också står mig nära. Det var inte längesen vi skrattade järnet i hennes kök och nu... ja det finns inga ord. Det är bara att försöka finnas där när det behövs.

 

Strax efter fyra i natt började ett annat helvete. Barnen turades om att gnälla o hålla sin mamma vaken. Tilda började. Gick upp, gav henne nappen, la mig, somnade nästan, då började Casper, tröstade, la mig, somnade nästan, Tildas tur. Ja så fortsatte det.

 

Så nej, fyra har inte varit något bra klockslag det senaste dygnet.

Ja, det blev en riktig myskväll igår. Halleluja va roligt jag hade. Det var länge sen jag skrattade så mycke, eller pratade så mycke! Mina kusiner fick knappt en syl i vädret. Men det var så härligt att prata om sånt som intresserade mig och som angick mig. Annars blir det ofta om intressen som jag inte delar eller människor jag inte känner men nu pratades det släktingar, barn, djur, relationer you name it! Fasen va skönt det var! Bara vara JAAAAG. Ses snart igen kusiner! Hade så roligt!

Äntligen fick jag sprungit en tur på mitt älskade Galgberg igen. Ett varv på femman och ett varv på trean blev det. Det gick grymt tungt men hade bestämt mig för att ta det försiktigt så jag inte pajjade för mig igen. Femman gick ändå rätt bra. jag var helt slut efter det varvet men bestämde mig för att stampa på ändå på treans slinga me. Näst sista mördarbacken togs med stora kliv och jag flåsade som en tok när jag kom upp. Lyckades sträcka på mig, ta ett par djupa andetag o pumpa vidare. Sista mördarbacken klarade jag också av men var precis lika slut efter den. Tycker att det rör sig i ögonvrån, sneglar dit, ser inget, stampar vidare, försöker komma in i rätt tempo igen. Nu rör det sig i ögonvrån igen, va fan, springer någon i skogen eller? Ja visst, där kikade en grå jacka fram. Terränglöpare eller nåt. Fokuserar på att hålla mig upp, andas rätt och mitt i allt inser jag att terrängnissen ska korsa mitt spår. Tittar upp, tittar på HONOM, han tittar på mig, jag saktar in för att släppa förbi honom, jag får ett blixtrande leende från en karl som absolut inte hade några problem med att se snygg ut medan han sprang i rejält tempo. F-n, varför tog jag inte den andra löparjackan som visade min figur lite? Äh, hade inte överskuggat mitt röda ansikte, flåsandet och stapplandet ändå...

Idag är det banne mig MIN dag! I eftermiddag drar jag ner till Galgberget o kämpar häcken av mig i backarna där. Sen tar jag mitt pick o pack o drar hem till Emilie för lite kusinkväll med taco o en massa mys. BARNFRI!! DJURFRI!!! Ja ni fattar. Euforin har inga gränser...

Idag tog jag, min mor, Casper, Tilda och fem hundar vårt pick o pack o åkte ut i skogen till grillplatsen i Borgared. Där skulle det grillas aambuujjaje och påjas.

 

Goda hamburgare blev det.

 

Lova tog sitt spår som den säkra tös hon är när hon får en timmes liggtid, blod och en god rådjursklöv. Korsa en väg var heller inga problem för damen, speciellt inte nu när hon som håller i snöret vet hur hon ska agera...

 

Bella tog två spår. Hon började med ett från en älg som hon även hade vindat efter när vi grillade. Sen tog hon det spåret mamma hade lagt med en grisaklöv. Mycket stolt dam gick tillbaka med klöven.

 

Även lilla Lystra fick sig ett litet litet spår på typ tio meter. Mamma höll henne medan jag hetsade henne lite på klöven och sen gick inåt skogen med den. Hon satte allt ner sin lilla näsa i backen men behövde styras upp lite för valphjärnan drog gärna iväg på annat men helt plötsligt fanns där en intensiv doft av något välbekant o visst var klöven där! Så glad hon blev! O så glad matte lilla blev! Duktig tös! Detta ska vi träna i skogen här hemma så vi får ner snoken i backen lite! Duktiga vovvar!

 

Man blir lite smått yr i huvet ibland när allting måste funka och klaffa på morgonen och sonen har blivit så frisk så han har mage att säga emot sin mamma. Svettig och inte alls så fräsch längre har jag fått ut tre hundar i bilen och fått på Casper ytterkläder. Tilda hämtar jag direkt från sängen, hon tog sovmorgon. Trycker ner henne i bilstolen ,fortfarande iförd pyjamas, och drar iväg till dagis. In med Casper och sen tillbaka hem igen. Ut med Tilda och tre hundar ur bilen. In och fodra vovvarna, kissa den lilla och sen upp med Tilda ur bilstolen för att klä på henne och byta blöjja. Sen sätter vi oss i köket, pustar ut och lite gröt serveras till den lilla. Det här mammalivet är banne mig inte alltid en dans på rosor, tänker jag och hajjar sen till när jag inser att jag sitter o pratar bajs med min 5 månader gamla tös....