Vår "fantastiska" helg
Äntligen helg! En ledig helg som jag hade längtat efter! Jag skulle vara ledig både lördagen och söndagen och tack vare den effektivitet vi hade i tisdags så hade jag INGA måsten hängande över mig, det enda som var planerat var vessigeloppet på lördagen. Jag borde anat oråd över vad som väntade i helgen redan på fredag morgon. Jag åkte utmattad och förbannad till jobbet. jag och Tilda hade bråkat heeeela morgonen om precis allt....Det var inget jätte-märkvärdigt på lördag fm. Vi var iväg och handlade blommor i värsta åskvädret. Jag åkte iväg till vessigeloppet där jag drog ner fjolårets tid med en minut! Haha! Stärkt, glad och nöjd ringde jag hem. Tur var väl det så jag fick en förvarning, en chans att bygga upp mitt eget tålamod. Jimmie behövde komma iväg, få en paus, nu.... Åkte hem, laddad till tänderna med tålamod och pedagogik (<----hahahaha!!!!). Slet ut jordsäckarna ur bilen. Uppehåll, klart som fan här ska planteras klockan sex på kvällen!! TILLSAMMANS MED BARNEN!!! Jimmie stack iväg och handlade. Jag och barnen badade i jorden. Vi hade roligt och jag blev stärkt över att klara av detta utan något större krig. Tryckte i barnen lite kvällsmat, sen var det dags för nattning. Det tog två timmar att natta Tilda..... Hon ville mycke hellre sitta på skämmar-stolen än o gå o lägga sig. Visst, om det var så hon ville fördriva kvällen så. Tack o lov kom denna testen när vi var lediga, inte hade några måsten eller något inplanerat. Behöver jag säga att nattningen ikväll gick MYCKE lättare?? Vi e ett jäkla team jag och Jimmie när vi vill.Idag försökte vi verkligen vända den negativa trenden genom att dela på barnen större delen av dagen (dom e mycke enklare att ha ensamma) och vi försökte hela tiden involvera dom i dagens "att göra", berömde heeeela tiden, höjde dom till skyarna för minsta lilla och det verkade gå hem. Men nu är man helt klart psykiskt utmattad.Det är skrämmande när man som förälder blir så förbannad på sitt barn att det tillslut bara är den där ängeln på axeln som är förnuftig, knackar en på axeln och säger "tar du i mer skadar du barnet, du kommer ingen vart på detta viset". På något sätt lyckas du bryta situationen genom att slänga ungen i säng eller bara gå därifrån men då kommer skräcken och skammen. Så arg man är. Man tappade nästan kontrollen. Man tappade aldrig den över sig själv, bara över situationen. Ändå. Man känner sig så dålig. Då är det skönt att vara två. Att vara två som känner likadant. Att man kan lufta sina mörkaste tankar och den andra säger att den förstår, man känner likadant. Det är då inte lätt att vara småbarnsförälder och det tänker jag då banne mig inte mörka. Tänkte nästan lägga ut en sån där fantastiskt gullig och charmig bild på när ett barn diskade och ett barn lagade mat. på fb "Vi har det alltid så här ljuvligt tillsammans" skulle bilden förmedla. Kunde inte bli mer missvisande än så. Men det är ju så småbarnslivet "marknadsförs". Man bakar ihop, leker ihop och är alltid glada. Så fan heller, så är det INTE här! Varsågoda, den nakna sanningen!
Jaha, ledig igen
Ja, det här med att vara ledig... Jag hatar att vara ledig.... Jag är ju lixom aldrig leeedig! Dagarna är fulla av en massa måsten, tråkiga dessutom! Ligger o vrider mig kvällen innan för jag inte har planeringen klar, vilken ende jag ska börja i, hur mycket jag ska hinna med den dagen. Vill ju hinna med så mycke som möjligt, hinna ifatt så långt det går, då kanske man bara kan släppa allt nästa lediga dag och leka hela dagen... Det var längesen nu. Receptet är väl att åka iväg så som vi gjorde i midsommar. Inte många måsten där inte.... Älskar sommaren, njuta i solen är lixom min grej. Men då vill jag njuta i solen, titta på medan ungarna leker i baljan, sparka boll, fika i gräset. Inte rensa ogräs. Nu ligger jag även efter så mycket så det börjar likna ängsmarker på gårdsplanen....
Men ni vet ju hur jag är, när alla måsten hopar sig över mig, jag känner pulsen rusa iväg, då svarar jag med en moteld som heter duga... lägger helt enkelt upp fötterna på soffbordet och tar mig en kopp kaffe...
Inte riktigt....
Den här förmiddagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig...Jag borde fått onda aningar om vad som komma skulle när jag vaknar av en snyftande Casper strax efter fyra på morgonen. Vi löste problemet och en nöjd men trött Casper kurade ihop sig i min säng sen. Måtte jag bara kunna somna om nu! Har inte behövt ställa nån klocka idag för en gångs skull ju!! Hinner jag somna?? Ingen aning. Jag tror det, för jag rycker till när Jimmie frågar mig om jag sett bilnyckeln.... Somna om nu Terese, du har ju sovmorgon! Nästa gång jag lyfter på ögonlocken är klockan kvart över åtta!! Halleluja!! Jag har fått sova ut!! Då förstår jag vad som väckt mig. Sopbilen... Och jag har glömt sätta ut tunnan.... fan... Med en suck försöker jag ramla in i drömvärlden igen, ungarna sover ju fortfarande! Inte länge till. Vid kvart i nio går vi upp, letar fram kläder till barnen, sätter igång en maskin tvätt. Jag går runt o skrotar i min pyjamas, jag är ju leeeedig!! Och har typ INGET planerat. Strosar ut i köket. Börjar göra i ordning gröt. Stannar upp med blicken på almenackan. "Logoped 16:e juni kl 9.30". Just det, vi skulle ju dit me nästa vecka. Va e klockan? 09.12. Härligt. Vänta lite nu. 16:e?? E inte det idag?? JOOO!!!! Aaaahh!!! Lämnar förberedelserna, skriker åt ungarna att sätta på sig skorna, springer upp o drar på mig gårdagens outfit, springer ut med hundarna i hundgården, spänner fast barnen i bilen med blixtens hastighet och slänger till dom varsin banan.... god frukost...Vi hann in i tid. Nu sitter jag här o försöker hämta andan och ska ta en kopp kaffe.... Vi har ätit en något sen frukost och alla måsten har letat sig in i mitt huvud, speciellt nu när hela förmiddagen försvann. Vi skulle ju gått med hundarna nu. Men det hinner vi nog i eftermiddag. Vi ska ju bara handla, fixa i trädgården, springa ett långpass och tvätta då....Men jag fick ju en sovmorgon... precis som jag ville.... be careful what you wish for....
Det här med 30....
Japp, så skulle man då bli uppgraderad till 3.0. Förväntade mig att jorden skulle skaka till lite eller att solen skulle vinka till mig men nä.... inget hände...??? Va fan??!!! Jag fyller 30 här!!! Näpp, det var bara att kravla sig ur sängen och servera barnen frukost som vilken annan dag som helst. Men det låg liiiite mer kärlek i luften idag.... Dock blev känslan av " en helt vanlig dag" ännu starkare när Casper helt enkelt ville åka och handla. Men han ville att vi skulle åka allihopa tillsammans...
Sagt och gjort, vi drog iväg till affären. Vi festade loss ordentligt genom att slänga ner en brieost i kundvagnen. Vi har även fått lära oss att om man grillar folielindad brieost så ramlar det in en hallelujakör i truten i samma veva som den smälta osten når gommen.
Lite glass på Läjet och sen lite öl efter hemkomsten lyxade till vardagen något. Sen knackade Emilie på dörren. Hon körde 8 mil tur o retur bara för o se om det gamla aset var hemma så hon kunde krama henne på 30-årsdagen.... Goa Emilie, du e unik du!! Fina rosor från hennes egen rosenbuske fick jag me!
Nog för att jubileumsdagen blev en helt vanlig dag, helgen för övrigt har varit allt annat än vanlig. Vi har ju varit på Kålmårdens djurpark! Familjen Wahrenberg/Holm njöt i fulla drag av att spendera så mycke tid tillsammans. Känslan i en mammas hjärta när barnen skriker högt av förtjusning när en stor tiger går alldeles intill gallret, eller när björnungarna busar, eller när sälarna applåderade med sina labbar, den är helt enorm. Hjärtat lixom sväller o får knappt plats i bröstet. även tårarna kröp fram när delfinerna hoppade högt upp i luften för att nudda bollarna och Casper i extas skriker och hoppar upp o ner vid bänken. TACK kika och pappa för den här underbara presenten till vår familj. Och TACK Kalle, Viktor, pappa, Kika, farmor och farfar för att ni ville uppleva detta äventyr tillsammans med oss!!
