Tettelisa

Jag har fortfarande kvar en lycklig känsla i kroppen för att det gick så bra på löpningen i måndags. Jag vågar nästan inte ge mig ut igen, rädd för att jag aldrig kommer att få uppleva känslan igen utan vara nere på mitt tuggandepå 5,35 igen. Men jag tänkte ta tjuren vid hornen när vi är upp i dalarna. Om inte så blir det i alla fall en farlig massa annan träning förhoppningsvis! Vet inte heller om jag vågar springa me grabbarna igen, jag kommer ju aldrig klara av det i samma tempo igen!! eller??

 

Renoveringen fortsätter här hemma. Det mesta är finputs nu. Jimmie ordnade me dom sista listerna igår och lite tavlor och det fina älghornet åkte upp på väggarna. Idag tvättas stolsdynor och ikväll ska förhoppningsvis både akvarium och bord bara ha hoppat in i rummet tills dess att jag kommer hem från svärmor *fniss* vi får väl se ;)

 

Fick en liten nervös mage idag när jag fick reda på att det minsann skulle me en riktigt rutinerad löpare på dagens tur. Me lördagens pass färskt i minnet (katastrof!!!) fick jag en riktig klump i magen. Fasen, ska jag behöva vara den som sinkar?? Jag vet ju inte ens vart vi ska springa så jag måste ju fan hänga me!! Känner nervositeten tar över och ringer då min pappa för lite pepp-talk och dunk i ryggen. Börjar ladda. Mentalt. Och med näring. Va fasen, rundan skulle ju bara vara en mil, det klarar jag i lite tuffare tempo om bara kroppen vill....

 

Milen klippte vi på 53,03. Rekord för min del, tack så mycke för det grabbar.

 

Rundan blev 13,3km.....

 

Med 5,16 i snitt....

 

Hallefuckingluja! Har aldrig sprungit så fort!! Så länge!! Med ork kvar!!

 

Jisses... Eufori...

..bli ordning på torpet. Jimmie tapetserade igår och det blev riktigt bra! Och det gick så pass smidigt så jag fick lite egentid med en löptur runt Hästhagen me karl nummer två i den här familjen. 

 

Rundan blev riktigt tuff. Benen var fantastiskt tunga, dom hade INTE hämtat sig efter mitt superpass i torsdags. Det hade Christian riktigt roligt åt. Han var pigg o fräsch i kroppen och struttade runt som om jag i princip gick min runda... Knäckande. Kämpade på backe upp och backe ner men allt var bara tungt. Christian hämtade upp mig ett antal ggr och pikade mig minst lika många... Det kommer han få äta upp en vacker dag, vänta bara. 

 

La in rundan i datorn och tittar på mina tider med en bättre överblick. Hehe. Vilka krav man har fått. Det var faktiskt inga dåliga km-tider! Ändå så gick det "långsamt". Hehe. Roligt när man ser att tiderna börjar bli bra! Trots dålig dag...

 

Får ta revansch sen en dag. 

Nej, det var det inte... Färgen till taket räckte inte. En rad blev inte målad. Det var bara att köpa ny färg, måla den raden och sen måla hela taket en tredje gång så det säkert inte blev ränder.

 

Golvet lät vänta på sig. Förväntat lev.datum var först 21:e. Det blev flyttat till den 22:e. Den 22:e blev det flyttat till den 25:e. Senare den 22:e blev det flyttat till den 26:e. Fasen, ville så gärna haft lagt golvet innan påsk. Det ville Jimmie också. Vi bestämde att jag skulle försöka ordna barnvakt och dra iväg till KÅLLERED!!!! För DÄÄÄÄR hade dom kvar av de golvet....

 

Så min dag såg alltså ut typ så här:

 

• Gå med hundarna
• Handla färg, tapeter, lim
• Handla mat
• Fixa pannkakor
• Åka till Kållered
• Göra i ordning fredagsmys-maten och ha den färdig tills Christian kom.

Tanken var ett intervallpass idag. Men under dagen blev jag mer o mer sugen på o köra ett distanspass på en sisådär 15km. Ger mig ut med ett distanspass i tankarna. Förnuftet har fått tala och håller mig ifrån den längre rundan, vill inte fresta på knät för mycke, det var lite underkylt på vägarna me så jag ville vara lite försiktig.

 

Ännu en gång fick jag kvitto på vad tempopassen har gjort med mitt distanstempo. De första 7 km gick med en fart på 5,11 i snitt!

När man har passerat 7 km-punkten har man precis tagit sig uppför en backe och halva rundan är avklarad. Där belönar jag mig med att gå för att inte köra slut på mig själv och lugna ner mig lite. Resten av rundan låg jag på i ett lugnare tempo som kändes riktigt bra. När jag kom vid 12 km-punkten kan jag välja att länga rundan. Allt kändes bra så det var bara att svänga in på omvägen. 15,5km avklarade på 1,26 med ett snitt på 5,33. Jag är mycke nöjd! 

 

Lova var naturligtvis med. Hon springer på bra och blev extra lycklig när jag släppte henne lös de sista tre kilometrarna. Då springer (skuttar) hon glatt framför mig och kikar bak på mig ibland för att se till så jag hänger me. Det är faktiskt lite knäckande när hon, efter 12 km, SKUTTAR framför mig....

 

Dock har det aldrig varit tydligare för mig än nu, varför man ska använda trosor som sitter bra! Inte urtvättade sladdriga saker utan några som sitter fast där dom ska även när man rör sig... Man får skavsår annars..... Funkar det att sätta compeed tror ni?? 

Hm, fick mig en liten tankeställare idag. 

 

När Casper var liten försökte jag vara en duktig mamma. Ja, ni vet, en sån där präktig som hävdar att allt är en dans på rosor hela jävla tiden, ungen alltid snäll, jag ger bara hemlagat, vansinnigt nyttigt, inget godis och rätt skullre vara rätt. Det är bara mina närmaste som har sett mina bryt, att livet inte var en dans på rosor hela jävla tiden. 

 

Casper växte upp en aning och man började bli bekväm i sin roll som mamma. Rutinerna satt som en smäck.

 

Tilda kom. Allt vändes upp o ner igen. Ja ammade, ammade och ammade. Fy fan vad jag hatade skiten! Tack GUD för att Casper var en sån snäll treåring. När jag satt där o ammade hann jag surfa en del och min räddning hittades. Bloggar som sa "Det är OK att känna sig som en urvriden mjölksur trasa, att inte älska att vara mamma, att inte tycka att det är en dans på rosor hela tiden". Bara som att enkelt konstatera "jag är ingen bebismamma" som det här inlägget, såååå mitt i prick! Eller att vardagen är som den är och helvetestimmen ibland sätter in.

 

Så idag insåg jag hur långt jag hade kommit med att acceptera att man FÅR känna som man gör och att man inte behöver vara så jävla duktig hela tiden. Jag står och fixar i ordning lunch när jag kika ner på Tilda. Tänker "Gött, hon är nöjd där hon sitter o leker med ett rivjärn". Fortsätter hacka Tildas gryta när jag plötsligt kom på vad Tilda lekte me. Ett RIVJÄRN! *suck* Snurrig, eh ja. Rivjärnet åkte bort och ersattes med en smörkniv.... När vi sedan satt o åt fick Tilda psykbryt, hon får ju tänder. Orkar inte bry mig så mycke utan hon får sitta där o skrika medan jag lite halvlojt försöker få henne o tänka på annat. När hon hade ätit upp och jag fick äta min lunch i fred fick hon ett bryt till. Ser mig omkring, ah, en sked! Me mimosa på. Varsågod. En lycklig Tilda slickar i sig mimosa och ropar "MMMMmmmm" förnöjt. Rivjärn och mimosa... ja, jag har tagit ett par steg ner från de präktigas stege...

Renoveringen av matrummet fortsätter. Idag var mitt stora krux att försöka hitta ett golv. Jimmie sa häromdagen att ek blir det minsann inte igen. Eeeeh, nähe?! Shit, va ska det då vara? Kommer tapeterna vi redan valt ut bli helt fel då?? Ja men ni förstår, det ställde till en hel del ;) Men ROLIGT! Så jag fick två exempel med mig hem idag + böckerna med tapeterna vi har valt. Och spackel. Och takfärg. Och en hel del annat som ska användas.

 

Ni som känner mig vet att jag inte riktigt kan sitta still, rulla tummarna och hoppas att något händer i matrummet... Inte när jag har tid över... inte när jag kaaaanske kan göra något själv. Hm, spackla kan väl inte vara så jäkla svårt. Provade lite. Nä, inte svårt alls. Skruvhål ovanför Tildas längd spacklades snabbt igen. Riktigt roligt! Jag SAAAA ju att jag var jävlig på att spackla! Sen om jag gjorde det riktigt rätt, vet jag inte. Skit i det. Resultatet blir någon gång bra. Jimmie kommer att komma hem, le åt mig, fråga "Har du redan börjat spackla??" "Jaaaa, liiiite". Han kommer titta sig omkring lite sen kommer han säga "Va redig du är älskling! Prova gör så här nästa gång! (visar) Bra det blir!" Haha! Han är bäst, min älskling, på att pusha men samtidigt se till så jag gör rätt och inte rusar fram som en bulldozer! Hoppas nu bara han gillar golvet jag hittade och tapeterna jag ändrade mig till ;P

Tuffa tag här hemma idag. Jag stod och pekade med hela handen och berättade hur jag ville ha det och Jimmie utförde... 

 

nä...

 

Jag hjälpte till direkt när jag hade lämnat av barnen, slängde ut skräp och drog ut spik. Kände mig jättenyttig. Sen fanns det inget mer för en fumlig, snurrig, icke-snickare till brud att göra i de rummet. Christian kom och de for iväg för att hämta mer material. Då tog jag på mig ytterkläder och grabbade tag i sex koppel och lika många hundar, här skulle fanimej promeneras! Ska hundarna behöva vara i hundgården hela dagen så ska dom minsann vara trötta i hundgården i alla fall! Man känner sig rätt häftig när man går där med sex jyckar i en hand och har läget helt under kontroll. Kvinnan som kan tala med hundar lixom, haha! Sen satt jag med mitt kaffe en stund för att se om det blev mer för mig o göra. Näpp. Hm. Barnen är hos farmor och farfar HEEEELA dagen. Va behöver jag få gjort?? Tvätten veks och las in i garderoben, ny tvätt hängdes upp. Källaren blev röjd och städad, äntligen! Vet inte vart dagen tog vägen men sen blev det dags att städa och hämta barnen. Bra dag!!

 

Jimmie fortsätter kämpa på här i morgon. Det gör inte vi. Barnen o jag flyr fältet. Våfflor hos mamma/mormor låter MYYYYYCKE bättre!

 

Nu?! POP CORN!

Barnen är hos farmor och farfar. Jimmie har börjat på och jag hjälper till me det jag kan (asså inget just nu). Renoveringen av matrummet har äntligen börjat! Nu jäklar!

Ja, jag vet att jag klagade på snön igår. jag gör det idag me, men jag är liiiite blidkad.. Var ute och gick morgonprommisen i nästan ingen vind och med solen i ansiktet. Det var heeeeelt fantastiskt. Nu ska bara snön bort!.

 

Lova klarade ett eldprov häromdagen när vi var ute o sprang. Vi sprang intervaller och då får hon vara lös. Framför oss ser jag hur 7 rådjur så sakteliga masar sig mot vägen där vi kommer springandes. 30 meter framför oss bestämmer de för att gå över vägen och stanna till för att titta på oss där vi kommer rusande mot dom. Lova höll sig vid mig och gjorde ingen ansats att springa fram och hälsa på rådjuren. Duktig Lova!!!

Jag har förut hävdat att jag är lite av en mästarinna på rester. Idag nådde jag dock botten. Hann inte ställa mig o göra något utan det var verkligen rester som gällde! Hade tänkt mig att jag o Tilda skulle dela på pannkakorna som blev över häromdagen. Men där var bara tre kvar... en till Tilda, två till mig. suck. Det blir inte en löpare mätt på. Va f-n ska jag äta mer då? Hm, va är det i den här burken? Det får duga.

Dagens kombo: 2 pannkakor men lingon, ärtor och spaghetti med ketchup....

ingen smaksensation direkt och kroppen jublade väl inte direkt av lycka över den fantastiska sammansättningen av kolhydrater (MÅNGA), proteiner och fett..... Vi får hoppas att kroppen överlever till nästa mål, då blir det bättre, det looooovar jag.

Ja, idag vågade jag prova på en lite längre sträcka. Tyckte att mitt knä har känts himla bra den senaste veckan. 

 

Blåste som f-n så jag åkte in till stan för att försöka få lite lä. Började med att gå en liten bit så Lova hann göra ifrån sig. Sen när jag tar de första joggkliven känns det som om knät inte ska bära och snön börjar vräka ner. Djävulshornen tittar fram. Så f-n heller att detta ska knäcka mig när jag väl har kört in till stan för lite meeetime! Fokuserar järnet på min löpstil för att hitta min takt och mitt steg igen. Efter två km stannar jag till och stretchar i ordning knä och vad. Sen drar jag igång och då jäklar visade det sig vad tempoträningen har gjort med mitt steg. Hade rätt mycke högre fart än vad jag brukar ha på mina distansträningar. Det dämpades dock när jag hamnade i motvind och mitt medeltempo på rundan blev ungefär som det brukar. Men med tanke på knä och annat gick rundan himla bra och det var ett nöjt team som ramlade fram till bilen efter 13 km och lite mys och peptalk med min lagkamrat (LOVA ASSÅ!!) i bagageutrymmet satt fint när vi var klara. 

 

NÖJD!!

Ännu en morgon där Tilda åker i badet det första hon gör... 

 

Slutsats: Blöjjorna suger upp kiss, inte diarré.

Nu har jag kollat över Aftonbladet. Näpp, där stod inget. Kollade även Hallands Nyheter men näe, stod inget där heller! Det BORDE vara åtminstone en av de största nyheterna i länet!

 

"Mamman i huset vaknar runt kvart i fem av att hennes dotter skriker. Hon stapplar trött in i rummet för att leta upp nappen då hon ser det fasansfulla. Hela sängen är nerkletad med kräk. Pappan i familjen får också gå upp och bädda rent sängen medan mamman försöker byta katastrofpyjamasen. Familjen klarade sig utan några större skador och kunde vid 05.00 lugnt somna om. Dock vaknade mamman sen av att sonen hade kissat ner hennes säng. 

Nu på förmiddagen, runt 08.00, har mamman plockat ut bajskatastrofen från igår, ur tvättmaskinen och fått in kräk- och kisskatastrofen i maskinen istället. Maskinen bör vara klar vid 11.00 och runt 12.00 bör då hela katastrofen vara hävd."

 

"Artikel uppdaterad 08.30"

"Mamman upptäcker efter fem minuters surfande att det har skett en ny katastrof. En luktbomb har exploderat i dotterns blöjja med ett spridningsområde som enbart begränsades av att mamman agerade snabbt och slet av kläderna och satte barnet i ett bad. En maskin till ska startas så snart möjlighet finns."

Efter en riktigt dryg, lång och döööötråkig dag fick jag rastat mig på en liten intervall-tur. Knät tyckte det var sådär kul. Lova tyckte det var roligare för hon fick springa lös när matte flåsade på intervallerna. 4x4 min och 4x2 min blev det. Lite drygt åtta sega kilometrar. Nu är det vila till söndag som gäller, då är det distans på schemat. Kanske blir en 13-14km i alla fall. Vi får se hur kroppen känns.

Idag har det varit en sån där sällsynt dag där allting bara har blivit som jag har tänkt mig. Klockan åtta befann sig Casper på dagis - ja fattar ni?? klockan åtta??? jag var i tid!. Sen gick jag och Tilda ut med vovvarna på promenad. Lova och Lystra rusade lyckliga runt när dom slapp kopplena och höll sig lydigt intill vagnen när jag bad dom även om energin låg och dallrade under ytan... va hände här?? när klarade dom av det?? jaha, bara o glädjas.

 

Medan Tilda sov en liten stund i vagnen la jag ett litet spår till lova. Hon har inte spårat på flera månader så jag förväntade mig egentligen ingenting alls. Tilda vaknade till när spåret var lagt så vi gick in och tog lite kaffe och bara skrattade åt varandra. Vid halv elva tog vi spåret och damen gick jättebra, näääästan hela vägen. Hon tappade helt plötsligt och började irra runt. Bara det att när hon "irrar" så gör hon det med största koncentration och med näsan i backen så man får vara jäkligt observant hela tiden på när man ska stå still, vänta ut henne och låta henne cirkulera och när man faktiskt ska följa med henne. Inte lätt, men vi lär oss hela tiden att fokusera. Tilda dinglade glatt me på mammas rygg. Klöven hittades och lycklig grupp gick tillbaka till huset.

 

Mat intogs medan både jag och Tilda diggade till "Full house". Casper hämtades och när vi kom hem la jag båda barnen och kors i taket, båda barnen somnade! Klorna klipptes på hundarna, nedervåningen dammsugades och sen var det meeeeetime på toaletten. Jag hann raka benen! På riktigt! Inte sånt där stressat "tvål, vatten, rakhyvel"-experiment i duschen utan lugnt och stadigt kunde jag raka dom INNAN duschen med raklödder! KACHING!! Hann även med en snabb inpackning av huvet i duschen. Nu är jag fräsch, luktar himla gott, håret glänser, benen är lena som en barnrumpa och jag har absolut IIINGA baktankar med detta!! yeeeah right!

Äntligen sover min lilla terrorist. Hon sov en liten sväng på förmiddagen men då fick jag så snällt börja på lunchen. Så mina kafferaster har varit allt annat än lugna. Den på eftermiddagen såg ut ungefär så här. Jag sätter mig ner i soffan, Tilda rusar mot hundarnas bädd, jag lyfter bort henne, hon asgarvar, "rusar" mot hundarna igen och slänger sig i bädden, jag lyfter bort henne, "AJJA!!!!", hon asgarvar, rusar mot hundarna igen over and over and over again. Kaffet blev kallt. Jag blev j*vligt irriterad. Båda ungarna asgarvade. Hundarna suckade. Jag slängde till slut ut kaffet och byltade på oss kläder. Här behövdes miljöombyte. Ut me hundarna i det fina vädret. Det gjorde susen. Nu äntligen sover hon. Tilda asså.

Jag skulle ju träna i morgon.... springa en liten lätt sväng imorgon.... Christian skulle springa idag. Skulle jag me??? Naturligtvis! Säger man inte nej till... En "lugn" härlig runda på nästan 8km.... med snitt på 5,12....jävligt lugn och ledig runda.... Usch. Christian var pigg i benen och sprang på rejält de första tre km sen behövde mitt knä en paus och lite stretch, på det igen och sen ballade tack o lov Christians mage ur lite så han lugnade ner tempot lite... lite.... Tänker INTE springa några distansrundor med honom i alla fall, det fixar jag aldrig! Nu dunkar det i mina ben och ryggen tackar så mycke för den genomgående stretchen jag gav den som belöning. natti natti.

Ja idag blev det en dag i de överambitiösas tecken, fast ändå inte på något vis.

 

Dagen började lugnt och beskedligt. Fick reda på direkt vid uppstigning att Lystra minsann har lärt upp Tilda med hur man gör med sin bädd. Man tuggar sönder den.... Det har alltså gått hårt åt Tildas skumgummimadrass innan jag masade mig ur sängen i morse.... Hon har dock bajsat idag så det har inte blivit förstoppning i alla fall....

 

Frukost intogs i lugn och ro och jag kikade lite på Vasaloppet medan kaffet intogs. Sen masade vi oss ut i det härliga vårvädret. Inspirerad bestämde jag mig för att ge min stackars bil en välbehövlig tvätt. Lägger Tilda i vagnen och placerar Casper i trädgården medan jag ska plocka ihop grejjerna. Inga svampar... jäklar... men jag VILL ju tvätta bilen. Det blir en trasa till Casper och en kökssvamp till mig. Det är inte lätt att tvätta en hel bil ordentligt med bara en liten scotch bright-svamp.... Men det blev bättre än vad den såg ut innan i alla fall. En snabb koll i vagnen, barnet sover, då hinner vi kanske dammsuga bilen me! Asar fram dammsugaren och börjar släpa den med mig. Helt plötsligt försvinner fötterna under mig när jag går i trappan och jag ramlar ner de två sista stegen med dammsugaren i famnen och får med mig en kartong som står brevid trappan så den välter ut alla sina pinaler över mig. Det kändes lite som en tecknad film där det ramlande objektet sitter kvar stilla där man trillat och grejjer fortsätter välta ner över huvet. har ni bilden klar för er? Kände efter så kroppen var hel, var bara ryggen som fick sig en smäll, sen slet jag tag i dammsugaren och fortsatte med det jag hade tagit mig för. När den delen var klar kollade vi läget i vagnen igen. Tyst o lugnt. Då hinner jag ju torka av i bilen me!! Tvättar rutor, tar med mig en skål med vatten och en trasa. Ställer ner skålen och börjar torka. Kliver ur bilen och trampar rätt på skålen så jag välter ut näääästan allt vatten... fan... det går bra för mig nu.... Får torkat resten i bilen hjälpligt sen plockar jag ihop skiten och går in med barnen för lite lunch.

 

Nästa gång Tilda sov var det tvättens tur. Har faktiskt haft tvätt hängande ute idag! Underbart!! Nu är det vår!! Med tanke på hur det har gått för mig innan idag så kan ni ju räkna ut att jag har tappat tvätt på marken ett antal gånger och att jag har kladdat ut tvättmedel både här o där.

 

Nu sitter jag här i soffan och har bestämt mig för att inte göra mer. Allt krånglar ju bara för mig! Och ryggen gör ont nu.... Go kväll

Nu kliar det i kroppen. Den har inte sprungit på över en vecka! Knät känns bättre och nu vill jag bara ut o röra på mig. Hostan sätter väl stopp ett par dagar till men på tisdag ska jag ut!! 

 

Nu ska folk få göra kors i taket. En ny mobil kommer snart i paket. En sån där avancerad utan knappsats... jisses.... Jag har även sagt till mig själv att den dagen en sån mobil står på mig som ägare så ska jag även skaffa fb. Så ja, gott folk. Snart ska jag lägga in en massa bilder på hur jäkla gulligt allting är här hemma HEEEEEELA tiden. Ska hela tiden uppdatera med en massa söta kort och visa världen att vi är den perfekta lilla familjen som aldrig har kaos runt omkring oss och som alltid gör en massa gulligull och lull lull ihop. Haha! Näpp, min fb kommer helt klart bli en helt annan typ av reality. Men det dröjjer ett tag till.

Min goa Casper har gosat ner sig under mitt täcke. Min kind har tillsammans med lite dreggel lixom fastnat i sängbordet men jag ler ändå lite grann. Min goa Casper. Rycker loss kinden från sängbordet och vänder mig om för att hålla om min lille kille. Lägger armen om honom och känner att va f-n, han är fuktig.... i blöjområdet.... tar ett andetag med den något snorindränkta näsan och genom kladdet som finns i snoken får jag ändå in en väldigt bekant doft. Bajs.... Leendet har helt klart slocknat. Tar Casper med mig in i duschen. God morgon.

 

Redan något äcklad av morgonens bestyr får jag sedan ta emot Jimmie åsikter om makrillen i tomatsås som ligger på min smörgås. Han gillar inte den. Jag brukar inte vara äckelmagad. Men hans beskrivning i kombo me morgonens händelser, ja nej, det blev för mycke. Mackan las åt sidan. Fortsatte med gröten, den var ofarlig.

 

Sitter och funderar på hur jag ska få ihop dagen. Tur att Casper fick upp mig ur sängen i tid, annars hade vi aldrig hunnit me allt innan vi ska på kalas. Är faktiskt riktigt stressad. Men först MÅSTE jag ha fötterna på soffbordet och ta mig en kopp kaffe, resten får vänta ;)

Jag trodde inte det var möjligt. En telefonförsäljare har fått mig att skratta. Fråga Jimmie hur jag är mot telefonförsäljare. De stackarna har inte en chans när dom ringer hit. Men idag fick faktiskt en jäkel mig till att skratta. Han undrade väl vad jag skrattade åt egentligen, han hade ju hört mig ryta till på Casper "TYST nu, mamma pratar i telefoooon!!", så när jag helt plötsligt började småskratta i telefonen framgick jag nog snarare som lite lätt hysterisk. Men jag kan ge mig f-n på att hade man sett karln jag pratade med så hade han säkert varit lika snygg som trevlig, för visst hörs det på rösten om karln är snygg??