Tettelisa

jajjemen, herrejäklar, jag kom iväg till gymmet idag. Lite styrka och lite tufft löpband stod på schemat. Tycker det är såååå tråkigt att bara köra styrka så det är ett MÅSTE att få till ett bra pass på löpbandet också. Idag bidde det 5 effektiva kilometrar med 6x2min intervaller med 1 min lugnt emellan, sen 6x1min intervaller med 30 sek emellan. Svettig o go klev jag ut från gymmet, mäkta nöjd med mig själv. Dutti Tette *klapp på kinden*

Jimmie frågade mig igår om jag var laddad... eh nej, blev svaret. Nu dagen efter sitter jag här med min kaffekopp. Fötterna på bordet, trött i bollen, lycklig och med en pigg känsla i kroppen. Lite trött i benen, men inte värre än att jag vill träna i eftermiddag. Fattar inte att jag satt och pratade och skrattade i bilen klockan två på natten. När var jag senast pigg o vaken vid den tiden på dygnet? Folket var helt fantastiskt. Nya människor som det togs närkontakt med. Blenders var underbara. Ja ni som är inne i svängen har väl förstått vid det här laget...

Vi var på Ramshall igår!

Idag skulle jag åka in till stan alldeles allena, gå och strosa, titta på kläder, ta en fika. Jimmie skulle ha barnen. Frågan kom om vi inte kunde åka in allihopa och ta en fika tillsammans. Det lät ju himla mysigt men jag poängterade kraftigt att jag skulle shoppa så jag tänkte inte bekymra mig om barnen. Inga problem.

 

Vår lilla dag började med att vi körde Casper till ett par kompisar där han fick leka ordentligt så vi hade bara ett barn med oss in. När vi väl var i stan så började så sakteliga mitt strosande humör att upplösas, istället tittade den effektiva shopparTette fram. En person som bara har ögon för det jag letar efter just för dagen och inget annat. hivar upp vad jag kan tänka mig över armen, hoppar in i provrummet, den passar, inte den, sitter lite pösigt där - bort med dom, inte den, den passar. Tjopp o tjohej, väck me plaggen som inte passade och direkt fram till kassan sen ut. In i nästa affär. Går raka vägen fram till det jag har tittat ut, provar, passar! betalar, ut. Någon fika blev det inte heller. Min strosande förmiddag blev en timme i effektivitetens tecken... suck.. jag e ju hopplös....

Idag var det dags för mig och lilla Lova att ge oss ut på en liten runda. Vi har tagit det väldigt lugnt under julen men som många andra lovar nu i mellandagarna så ska 2013 bli ett nyttigare år.

 

Jimmie varnar mig för att det kan vara halt ute. Ger ändå fasen i broddarna, de är bara läskiga o ha på barmark. Börjar springa som vanligt på stora vägen här utanför men inser snart att jag har blankis under fötterna. Många andra smarthuven hade väl vänt om nu och gett sig in på slingan istället eller helt enkelt sprungit en annan dag men se ett sånt smarthuve har inte lilla Tette.... Kortar in stegen och tassar vidare. Det här ska jag lösa! När vi väl svänger in på en mindre väg tar jag till en lösning som en av mina inspirationskällor skrev om på sin blogg. Jag kopplar helt enkelt loss Lova och ut på fälten bär det av! Lova studsar runt förtjust, det här var ju skithäftigt! Hon får springa lös resten av rundan och med hjälp av fälten tar vi oss runt utan några brutna ben. Nu är vi trötta efter annorlunda träning. Nu ska det intas näring!

Såg fram emot att sova ordentligt inatt. Att vakna vid sju och känna mig utsövd. Jimmie vaknade tydligen vid sexsnåret och kände sig pigg... Jag vaknade vid tre och kände mig inte pigg. Inte heller vid halv fyra. Fyra? Näpp. Fem? Nej inte då heller. Vid sex när Jimmie gick upp? Absolut inte. Strax innan sju när han åkte hemifrån och barnen vaknade? Nej, suck ,inte då heller. Det var bara till att acceptera. Det blev inget sova i natt heller. Gav Tilda nappen och satte igång mobilen över sängen ett par gånger för att få lite vila medan Casper mysade i min säng. O se på fan! Nästa gång jag tittade på klockan var hon halv nio! Tja, det blev ju ingen sammanhängande sömn från tre i natt men det känns ändå som om jag orkar ta tag i dagen...

 

Viker tvätt och slänger in lite ny tvätt. Upp till köket och ska plocka ur diskmaskinen... Det är stopp i det röret tydligen.... suck... Jajja, i me propplösning så får vi se vad som händer.

 

Frukost i magarna och en kanna kaffe på gång. Nu ska det tas tag i julklappssorteringen. Tyckte hela tiden att Casper fick så lagom många julklappar. Glömde dock bort att han fick alldeles lagom många julklappar på fyra ställen.... Det blev j**ligt många julklappar. Hela matrummet är fullt. men nu, 30 minuter senare är de flesta leksakerna upplockade, kläder vikta och sorterade och kartonger och papper ihopsamlade i en brännhög....

 

För övrigt blir det en lugn dag. Kanske en springtur för mig senare. Annars en soffslappar-dag. Tror barnen behöver det för att komma ifatt och halka in i rätt rutiner igen... Eller så skyller jag på dom för att ha en anledning att lägga fötterna på bordet och sätta en kaffekopp i näven på mig själv och luta mig tillbaka.

 

Meeeeerry Christmas

Man förstår ju känslan av förväntan som barnen bär på när de ska träffa tomten. Han är ju spännande/skrämmande/mysig/snäll/bullrig/läskig. Men man tror ju lixom ändå att även barnen borde komma till den punkten att de tycker att det är skönt att julen trots allt är över. Men nejdå. När vi var och handlade tittade han likt förbaskat storögt på de stora tomtarna vid juldekorationerna. Viskar hänfört "tomten". Ja, suck, men nu är det ett år kvar till nästa omgång jul!

Ja vi flänger och far runt men tack o lov bara ett ställe per dag. Det räcker för våra barn. Tappra Casper skulle inte sova middag och han skulle minsann gå själv hela glöggrundan. En slagen hjälte somnade i soffan med sin pappa hos momo o "Nanne".

 

Ja vi har en del hem att åka runt i. Klaga ska man inte. Visst ÄR det jobbigt att åka runt, få me sig allt, få ungarna att orka, få me allt hem igen + en väldig massa paket, hundarna ska få sin uppmärksamhet, men man vill ju ändå göra detta! Man VILL ju fira jul med alla! Man vill åka till alla och kramas lite! 

 

Det var tredje stället idag. Vi åkte hem tidigt, barnen var helt färdiga, vi med för den delen. Vi packar in barnen och lägger dom, vi baxar in barnvagn, paket och hundar. Nu sitter vi i soffan med fötterna på bordet och var sitt glas vin och vad får vi igång på tv då???? Magnus Uggla som vrålar ut "Jag och min far". Jävlar. Kranen till tårkanalerna drar igång. Saknar er dalamasar! Ni är dom enda vi inte kommer fira julen med i år och jag saknar er så mycke!!

PUSS O KRAM!!!

Min son har en alldeles fantastisk iakttagelseförmåga. Dotera börjar få tänder... fyra på en gång... Hennes humör visar bara hur nära besläktad hon är med sin mor, enda skillnaden är väl att hon har en väldigt bra anledning till sitt dåliga humör, vilket jag sällan har ;) Igår var hon en riktig böld i röven och tillslut la jag henne i vagnen som jag brukar när hon behöver ta en powernap. Hon ville inte alls powernappa, hon var vansinnig. Hon skrek högt o ljudligt och till sist så tittar Casper förvånat på mig och säger "Tilda vaken!" No shit....

 

Hon powernappade tillslut och var lite fit for fight när vi skulle på kalas. Kalaset var supermysigt och förlöpte utan några större katastrofer. Hem kom vi trots ett smärre snökaos, vi nattade barnen och sen var det dags att se till så strumporna fylldes med paket. Då slår det till, kliandet i ögonen from hell. Tänkte att det lägger sig när jag sluter ögonen och får ner huvudet på kudden. Icke.... Får nog hämta mina ögondroppar. Inser att jag inte kan hålla ögonen öppna tillräckligt länge för att våga mig ner för trappan. Jimmie fick ränna ner. I med droppar i ögonen och sen somnar jag gott. En stund i alla fall. Sen drar natthelvetet igång med mardrömmar och nappintryckningar. Blev inte många timmar där inte. jag blir inte piggare när jag tittar mig själv i spegeln och inser att jag kommer att se ut som någon som har gått en boxarrond och fått ett antal smällar mot ögonen på självaste julafton... God jävla jul lixom. Nu har jag, barnen och Lova öppnat strumpeklapparna och även klapparna från Leksand. Vi är redan stentrötta, sura och gnälliga alla tre tvåbenta. Lite kaffe, sen måste vi nog försöka rasta Lova på något vis. Inte lätt med dubbelvagn, blåst och blankis under fötterna.

 

Meeeeeerry Christmas

Vägrar att stressa upp mig för julen men som mamma har man ändå några våndor och orosmoment. Ikväll smäller det och sen ska julf-n firas i fyra dagar.... Hur sjutton ska barnen palla me det här?? För att orka med långa kvällar är det bra om de hinner sova några timmar innan man ska iväg men det lär inte hända då man ska vara iväg mitt under deras sovtid, dilemma. Tänkte att jag skulle dammsuga av idag för att slippa ha det över mig under julens glada dagar men se på f-n, båda barnen somnar! Då drar vi INTE fram någon brötmaskin utan nu tassar jag runt i mina raggsockar så tyst som möjligt så barnen får några timmars respit innan vi ska iväg. Utsövda ungar = mycke roligare kväll för alla. När barnen vaknar så börjar jag bröta igen. Då ska det klippas klor, dammsugas, sorteras upp paket (4 kalas, 4 kassar), sista paketen ska slås in, barn ska duschas, mamma ska duschas (hoppas jag kommer ihåg detta!), kläder på, mellanmål ska intagas någonstans mellan göromålen också. Men det är DÅ det. NU sitter jag med en kopp kaffe i soffan med mina raggsocksbeklädda fötter på bordet.

Meeeeeeerry Christmas.

Ja nu ska ni få höra! Igår var det dags att fira stort! Vi har stått ut med varandra i nio år. Glada och förväntansfulla åker vi iväg med barnen till faaaamo och fafa. Humörsvängningar, eventuell matning eller nappintryckning nattetid, gnälltrots, bajskatastrofer och tandproblem blir från 16.00 svärföräldrarnas bekymmer. Vi har till o me ordnat fyllechaffis för denna minnesvärda kväll. Christian hjälpte så gärna till med detta hedersvärda uppdrag. En kväll på Bratt skulle starta 19.00 med bord för två och inte en tanke på vad allt skulle kosta.... På vägen in till stan suger det till i magen på mig och tro det eller ej men jag blir nervös! Va sjutton ska vi prata om?? Vad har man INTE luftat efter nio år? O jag skulle ju INTE tänka på vad kalaset kostade men kände likt förbaskat att det pärlades i pannan när jag tittade i menyn, shit vad det kostar! Skit i det!

 

Kvällen blev underbar. God mat (japp, det dyraste som fanns), härligt prat, goda skratt, lite öl på Harrys efteråt och sen körde vår privatchafför hem oss. Det bästa var att vakna på morgonen, inte behöva gå upp med några barn och att min älskade sambo faktiskt var hemma, jag fick äta frukost ihop me min gubbe! En helmysig kväll som säkert inte kommer att upprepas förrän om ett år igen. Under tiden bäddar jag in känslan av att ha blivit kär på nytt :love: , bollar ihop den ordentligt o stoppar in den långt in i hjärtat så jag kan plocka fram den när jag vill (eller måste haha!).

Det har blivit två milarundor nu på tre dagar. Lova har hakat på, nöjd me att få kvalitetstid med matte. På milen i torsdags drog vi till med ett årsbästa. Är inte riktigt i den form jag var i 2011 men nu jäklar är det inte långt ifrån! Milen på 54:09 är jag MYCKET nöjd med för 2012, 7,5 månader efter förlossning! Sug på den!

Idag var jag inte alls motiverad till att springa men jag skulle ta mig från stan och hem, Lova skulle naturligtvis haka på. Börjar springa lite lugnt och känner mig bara stel och omotiverad. Tänkte att det inte skulle bli några intervaller idag utan jag var glad om jag bara tog mig hem i ett lugnt och behagligt tempo. Efter tre kilometer känns det bättre i kroppen men Lova springer på framför mig, kikar på mig och undrar va fan jag springer så sakta för, nosar lite här och nosar lite där. Fasen, går det så sakta?? :O Kikar på klockan, det spritter till i kroppen och ett leende bryter fram. Vårt "lugna" och "behagliga" tempo gick betydligt snabbare än det förr har gjort (har alltid harvat runt i 6min-tempo) och jag inser att lilla Lova och jag har nog banne mig blivit rätt bra tränade! Vi stampade på i ett behagligt 5,35-tempo! :thumbup: Vi belönade oss med en liten kissepromenad på ett par hundra meter vid 8km, vilket sabbade snittet en hel del. Men hem kom vi, snittade 5,45-tempo, varma och nöjda.

Nu har vi högt huvud och går rakryggade in mot träningsåret 2013!

Jag hade bestämt mig.... för längesen.... att jag inte skulle behöva ge mig in i julstressen i stan när det började dra ihop sig inför julen. Just därför fixade jag i ordning alla julklappar för mer än en vecka sen. Gött o slippa röja runt i stan när julstressen är som mest påtaglig.... vad gör Terese idag? Röjjer runt i stan när julstressen är som mest påtaglig... fy fan säger jag bara... men det var lika bra att ta det idag, hellre än att vänta till helgen, då kommer det vara fem resor värre! 

 

Att göra:

 

• Tippen
• Handla
• Shoppa loss på TeamSportia (julklapp från Jimmie till mig :thumbup: )
• Lämna böcker på biblioteket
• Systemet (inte planen från början men det var nu eller aldrig ;p)

Lika pålitligt och troget, som att Kalle Anka visas på SVT på julafton, så stressade vi till dagis idag också. Ramlar innanför dörren och håller på att mangla ner den lilla tösen som står precis innanför dörren. Ojdå, Hejsan! En fröken kommer o möter oss i dörren, "Vi har ett litet problem, vi är kort om folk idag". Shit... Ser bara hur min effektiva förmiddag fladdrar ut genom dörren tillsammans med mitt goda humör. "Tror du att ni kan vända om, vikariepolen kunde inte skicka något folk". Va fan ska man säga? Nej? Skulle aldrig falla mig in, kan jag hjälpa så gör jag ju det, i nuläget betalar jag ju inget för min 15-timmarsplats ändå... Drar ett djupt andetag och hoppas vid Gud att Casper ska visa upp den snälla sidan nu och inte den trotsiga gnällsidan han har showat med hela morgonen. "Casper vet du vad? Vi går ut till bilen till Tilda igen och åker hem till hundarna som är i hundgården! Så får du följa med och handla sen!" Försöker prata som om vi ska göra något väldigt spännande och extravagant idag, typ åka till disneyland eller nåt även om det bara är massa tråkärenden. Till min förvåning säger Casper "Jaaaa!" Eh ok... Så nu har vi krypit upp i soffan, jag med en kopp kaffe och Casper med ögonen på Musses klubbhus medan Tilda kravlar runt på golvet. Snart ska vi slänga skräp på tippen, handla och åka o köpa de sista julklapparna....

Meeeeeerry Christmas.

Jag sitter här o förundras över hur lite jag har att tillföra den här bloggen nu. Förr kändes det som att allt gick på tok och man hade lätt för att bjuda på den ena historien efter den andra. Men nu verkar det som om allting är likadant från dag till dag. De fyra dagarna Casper INTE ska till dagis ser ungefär likadana ut alltid. Vissa dagar har jag eller Casper bättre eller sämre humör, värst är det när båda har lite sämre humör och Tilda lägger sig på tvären me. De tre dagarna Casper SKA till dagis ser också ungefär likadana ut. Varje morgon försöker jag göra det omöjliga möjligt, dvs komma i tid till dagis. Lyckas aldrig. Ska vara där klockan åtta. Det har bara hänt två ggr de senaste tre månaderna. Det kvittar när jag går upp. Varje morgon slänger jag på Casper ytterkläder, slänger ut hundarna i hundgården och rabblar en lång svart ramsa när jag får stress-skrapa rutorna på bilen, rusar motorn när jag ska ta mig ut från gården, sladdar in på parkeringen till dagis, springer med Casper in och snubblar in genom dörren andfådd med svetten rinnandes på ryggen och röda kinder, ler glatt och hejjar på personalen, sliter av Casper ytterkläderna, kram och hej, går ut och tar ett djuuuuupt andetag i den friska luften. Mars-Augusti GICK jag varje morgon med hundarna och Casper till dagis. Hur f*n hann jag det??? Jajja, i morgon gör vi ett nytt försök.... Men se! Det blev en liten svettig mammahändelse i dagens blogg ändå ;p

Casper har helt klart varit bra för mitt psyke, även om han har dragit det till sin spets i sina trots-, nej förlåt, utvecklingsfaser. Redan som liten gjorde han allting lite när han själv ville och det var oftast lite senare än "alla andra barn". Detta gjorde mig rätt så stressad på exempelvis mammagruppen så jag hoppade av rätt så snabbt. Trivdes bättre med att prata med de mammorna jag hade runt omkring mig som jag kände sen innan. Han gör allting i sin egen takt min herre. Det visar sig i hans motorik, hur våghalsig han (inte) är och som jag har talat om innan, hans tal. Men det bästa är att det som alla föräldrar redan har upplevt och som deras barn tragglade sig igenom rätt fort, dvs början till talet, när de börjar sätta ihop ord och prata med en, det upplever jag nu, i sakta mak, och jag hinner stanna upp o glädja mig åt det. Idag var det "Tilda tanna bilen". Klart o tydligt. Min duktiga kille!

Det är inte lätt att få ihop tiden, speciellt inte när man råkar vara tidsoptimist. har ändå blivit lite duktigare på att jag inte MÅSTE hitta på någonting hela dagarna när Casper är hemma från dagis. Idag har vi städat köket, klätt granen (nej det blev inte gjort igår...) och gått med hundarna tillsammans me momo o hennes hundar. Resten av tiden var tv:n igång på Disney Junior och kaffekoppen stadigt placerad i min ena näve och en bok i andra. En rätt skön dag. 

 

Men så hade jag en vision. Jag skulle komma iväg i tid på kvällen så jag kunde springa lite längre på löpbandet innan det var dags för cirkelfys... men nä, jag lyckades inte den här gången heller... Tack o lov hade jag präntat in ett "program" i huvet som jag hade läst om i "Aktiv träning". När man har ont om tid för löpbandet kan man starta lugnt och sen öka 0,5km/h efter varje 500 m. Så det blev ett par aktiva tre kilometer och därefter cirkelfys där jag inte höll igen över huvudtaget utan det var fullt ös alla tre varven. Nu sitter jag här med något darriga armar och en blodsockernivå som helt klart behöver rättas till. Men vet ni?? Jag e bra!! punkt

Så var det den årliga granhuggningsdagen. Enligt tradition grillas det på Borgareds grillplats tillsammans med Johan och Pia innan granen nedtages. Casper var trött av någon outgrundlig anledning (skyll dig själv när du inte sover ungj**el), även hans mamma kände sig som en överkörd grävling och såg säkert ut därefter (skyll dig själv för att du vrångt skulle plocka in ungen till din säng, men jag tyckte ju så syyynd om honom). Efter att ha hävt i mig ett antal koppar kaffe och lite näring iform av hamburgare började det rätta till sig i min skalle i alla fall. Lystra och Lova fördrev tiden genom att köra racerrundor i snön. Framåt eftermiddagen kom vi hem hela familjen. Trötta, lite frusna men nöjda. Vi har ju en gran och tre trötta hundar. Myset i soffan var ett faktum. Vi toppade det med lite varm glögg a la Jimmie. Skön dag, trots trötthet.

 

Den här dagen möts med lite rakare rygg. Casper sov gott hela natten och Tilda ville bara ha nappen vid halv fyra, och vaknade inte förrän sex. Idag ska granen kläs!

När nätterna blir långa o kölden sätter in, eller hur går låten? Ja nu är nätterna långa här hemma och det bryter ner en bit för bit. Har inte haft så ont av lite dålig sömn ett par nätter i rad innan men nu har det tagits till en ny nivå. Har inte riktigt fått chans att hämta mig efter helvetesnatten som var för två kvällar sen.

 

Igår var vi hos min farmor och farfar. Det var så himla mysigt. Nästan alla Wahrenbergare var representerade, det fattades dock två hushåll men det var mysigt ändå och känna att man var lite samlade. Min favoritmamma Emilie gav mig det löjligt enkla tipset att ge Tilda en slurk välling till när vi går o lägger oss. Sover hon hela natten då?? (en strimma hopp tändes i mitt hjärta) Freja började minsann göra det. Halleluja, detta ska testas redan ikväll. Tar även en klunk extra vin så det ska vara extra lätt att somna ikväll.

 

Hem kommer vi och båda barnen åker i säng. Kvart över tio trycker jag i Tilda en flaska välling till. Nu ska här fan sovas! Det tar kanske en kvart, vad vet jag, så drar Casper igång. Han drömmer, o drömmer, o drömmer, o drömmer. Halv två hämtar jag till slut in han till min säng, då har både jag och Jimmie tröttnat på att gå upp o trösta. Vaknar till, huvudet på sängbordet, kroppen totalt stelnad i en konstig ställning som har hindrat mig från att ramla ur sängen, f-n va trött jag är! Verkligheten börjar krypa in i mitt medvetande, Tilda grejjar me lite leksaker i sängen, Casper börjar röra sig, har hört att Jimmie har åkt iväg så klockan bör vara efter sju.... vågar knappt titta efter.... ÅTTA!!! Halleluja! Tröttheten blir som bortblåst i ungefär 10,5 sekunder när jag inser att jag faktiskt har fått ligga till åtta och Tilda har sovit hela natten!! Nä, rättning, jag var uppe o gav henne nappen vid halv sex men jag behövde inte ge välling! Seger!!! GÄÄÄÄÄÄÄÄSP

Svårt o somna, vrider mig, rastlös. Vaknar av att Casper kommer in. Redan morgon?? Hivar upp han i mitten av sängen, försöker somna om. Casper vrider sig och gnäller och till slut tröttnar jag. När jag inser att han inte alls har kommit in på morgonkvisten utan vid midnatt och att han nu har vridit sig i snart tre timmar och därav hållt mig vaken lika länge tryter tålamodet. In me han i sin egen säng igen. Efter tio minuter inser jag att han har väckt Tilda. Med gemensam ansträngning tar jag och jimmie tag i det nattliga besväret med att byta blöjja på två barn, ge välling till ena barnet och alvedon till det andra. Tilda har tyvärr vaknat till liv ordentligt och det tar någon timme innan hon trynar in igen. Efter vad som känns som fem minuter kommer Casper in igen. DÅ är det morgon.... dags att ta sig i kragen och försöka komma upp. Nu, kvart i åtta på kvällen och ett glas vin senare börjar ögonlocken bli tunga... hoppas det blir lättare att somna och soooova i natt....

Laddar... idag smäller det... idag byter jag ut en svart mamma-outfit i velour med chili concarne-rester på axlen mot lager på lager med löparkläder. Kletar in läpparna med lypsyl, astmaspray inhalleras, flaskorna fylls med svag juice, garminklockan åker på. Drar ett djupt andetag, ser till att självförtroendet är på plats i huvet och dubbarna ordentligt på fötterna. Lova står å piper vid mina fötter. Idag ska vi spränga en psykbarriär jag och min följeslagare. Idag ska vi ta mitt mål för 2013. 21 km ska avverkas!

 

So did we do it?

Hell yeah!

 

Målet för 2013 är avklarat! Jag och Lova fixade 21 km idag! OOOOoooohhh yyyyäääääää!!

Man blir något hemmablind. Man rycker gärna på axlarna och tänker "äh, jag tar det sen". Skulle ta med en bok ner ifrån mitt sängbord idag och stannar upp och tar en allvarlig titt på mitt sängbord. Dax att rensa. Med mig ner i famnen får jag min bok (låter fyra ligga kvar på bordet), termometer, vaselin (som använts i kombo med termometern) nässpray, bröstvårtssalva, hydrokortisonsalva, en använd blöjja, en salig massa hårspännen och ett par smutsiga sockar... Småbarnslivet? Japp, i ett nötskal.

Nu åkte dubbarna på så lilla damen kunde ge sig ut på snövägarna. Så länge det inte var moddigt gick det riktigt bra men några rekordtider kommer inte att sättas den här vintern, milen gick rätt långsamt ;) Dock ska distansen arbetas på och inom två veckor är tanken att 21 km ska avklaras... Det bara ska gå...punkt...

Ja det blir inte så många "uppisar" nu. Anledningen är att en sladd till den bärbara datorn är avtuggad, därav inget batteri i den lilla laptopen. Det är inte så ofta jag tar med mig barnen till övervåningen för att sätta mig vid datorn. nä, vill blogga när andan faller åp och då görs det via den lilla burken. Så i väntan på att den nya kabeln ska ramla ner i postlådan så får ni en liten upp idag om Casper. Det har varit mycke Casper-prat idag och lite dilemman för hans mor hur hon ska klara av allt rodda med allt. Första mötet på morgonen var inga större problem. Gick upp lite tidigare för att för en gångs skull komma i tid till dagiset. Där pratade vi med specialpedagogen som har ett litet öga på Caspers språkutveckling. Efter det gällde det att rasta odjuren och få i mig lite lunch. Sen var det logopeden kvar töver ett. Halv ett sov fortfarande Tilda.... Fasen... Hon måste ju ha mat i sig... Ska jag väcka henne?? Hon behöver VERKLIGEN sova. Näpp, brer en smörgås och hivar ner en banan i skötväskan, hon får äta hos logopeden. Så medan Casper och Kajsa pratar om vilka djur som finns i hennes spännande påse mölar jag i Tilda macka och banan. Gick finfint. men nu är vi trötta hela högen, så over and out!

En härlig långpromenad blev det nu på förmiddagen. Kanske inte så lång egentligen men den varade länge. Casper fick gå själv och han ville gå själv hela rundan egentligen men jag satte stopp när vi kom till stora vägen. Vi gick o filosoferade över snöpinnar, frost, is, en springande Lova, gäss, kajjor, hästar, hundar och en intressant sten han försökte trolla bort och hitta bakom örat. Karln inne på Team-sportia lyckades helt klart bättre än Casper ;p Nu är vi lite möra efter den kyliga promenaden. Mat har intagits, Casper nanar och Tilda nanar fortfarande i vagnen. En fantastisk förmiddag i en mammas ögon :thumbup: