Tettelisa

Fick en liten nervös mage idag när jag fick reda på att det minsann skulle me en riktigt rutinerad löpare på dagens tur. Me lördagens pass färskt i minnet (katastrof!!!) fick jag en riktig klump i magen. Fasen, ska jag behöva vara den som sinkar?? Jag vet ju inte ens vart vi ska springa så jag måste ju fan hänga me!! Känner nervositeten tar över och ringer då min pappa för lite pepp-talk och dunk i ryggen. Börjar ladda. Mentalt. Och med näring. Va fasen, rundan skulle ju bara vara en mil, det klarar jag i lite tuffare tempo om bara kroppen vill....

 

Milen klippte vi på 53,03. Rekord för min del, tack så mycke för det grabbar.

 

Rundan blev 13,3km.....

 

Med 5,16 i snitt....

 

Hallefuckingluja! Har aldrig sprungit så fort!! Så länge!! Med ork kvar!!

 

Jisses... Eufori...