Tettelisa

Ja, idag vågade jag prova på en lite längre sträcka. Tyckte att mitt knä har känts himla bra den senaste veckan. 

 

Blåste som f-n så jag åkte in till stan för att försöka få lite lä. Började med att gå en liten bit så Lova hann göra ifrån sig. Sen när jag tar de första joggkliven känns det som om knät inte ska bära och snön börjar vräka ner. Djävulshornen tittar fram. Så f-n heller att detta ska knäcka mig när jag väl har kört in till stan för lite meeetime! Fokuserar järnet på min löpstil för att hitta min takt och mitt steg igen. Efter två km stannar jag till och stretchar i ordning knä och vad. Sen drar jag igång och då jäklar visade det sig vad tempoträningen har gjort med mitt steg. Hade rätt mycke högre fart än vad jag brukar ha på mina distansträningar. Det dämpades dock när jag hamnade i motvind och mitt medeltempo på rundan blev ungefär som det brukar. Men med tanke på knä och annat gick rundan himla bra och det var ett nöjt team som ramlade fram till bilen efter 13 km och lite mys och peptalk med min lagkamrat (LOVA ASSÅ!!) i bagageutrymmet satt fint när vi var klara. 

 

NÖJD!!