Tettelisa

Äntligen fick jag sprungit en tur på mitt älskade Galgberg igen. Ett varv på femman och ett varv på trean blev det. Det gick grymt tungt men hade bestämt mig för att ta det försiktigt så jag inte pajjade för mig igen. Femman gick ändå rätt bra. jag var helt slut efter det varvet men bestämde mig för att stampa på ändå på treans slinga me. Näst sista mördarbacken togs med stora kliv och jag flåsade som en tok när jag kom upp. Lyckades sträcka på mig, ta ett par djupa andetag o pumpa vidare. Sista mördarbacken klarade jag också av men var precis lika slut efter den. Tycker att det rör sig i ögonvrån, sneglar dit, ser inget, stampar vidare, försöker komma in i rätt tempo igen. Nu rör det sig i ögonvrån igen, va fan, springer någon i skogen eller? Ja visst, där kikade en grå jacka fram. Terränglöpare eller nåt. Fokuserar på att hålla mig upp, andas rätt och mitt i allt inser jag att terrängnissen ska korsa mitt spår. Tittar upp, tittar på HONOM, han tittar på mig, jag saktar in för att släppa förbi honom, jag får ett blixtrande leende från en karl som absolut inte hade några problem med att se snygg ut medan han sprang i rejält tempo. F-n, varför tog jag inte den andra löparjackan som visade min figur lite? Äh, hade inte överskuggat mitt röda ansikte, flåsandet och stapplandet ändå...