Tettelisa

Kände en jobbig värk i magen igår. Fick en flashback till senaste gången jag hade samma känsla. Då slet jag till mig mina ytterkläder, hundarnas koppel åkte på och sen gick jag ut o spatserade aggressivt och målmedvetet. Ett dygn senare ligger jag som en urvriden trasa i en säng som är allt annat än bekväm. Jag fryser om fötterna, någon sticker mig i ena armen, någon pressar ihop den andra armen tills handen domnar, någon knådar min mage, någon glor rätt ner i mitt heligaste där jag är öm och trasig, syr mig, sticker mig i låret. All denna röran gör mig ingenting. Vrider jag huvet åt vänster ser jag in i världens finaste ögon som har hjälpt mig genom ett rent helvete, ögon som får mig lugn, ögon där jag finner trygghet. Det är Jimmies ögon. Tittar jag lite snett neråt ser jag ett annat par ögon. Dom tittar nyfiket men den lilla individen ser omtöcknad ut. Ja dom senaste värkarna jag hade i magen ledde till ett litet underverk. Dom värkarna jag kände igår ledde inte till något underverk... nä... tillbaka till det återkommande månadsbidraget som jag i ett svagt ögonblick lovade att aldrig mera klaga på då det inte är någonting jämfört med att föda barn. Vill bara säga att jag då var lustgashög och tänker klaga hur mycke jag vill på den här pesten.