Tettelisa

Casper har helt klart varit bra för mitt psyke, även om han har dragit det till sin spets i sina trots-, nej förlåt, utvecklingsfaser. Redan som liten gjorde han allting lite när han själv ville och det var oftast lite senare än "alla andra barn". Detta gjorde mig rätt så stressad på exempelvis mammagruppen så jag hoppade av rätt så snabbt. Trivdes bättre med att prata med de mammorna jag hade runt omkring mig som jag kände sen innan. Han gör allting i sin egen takt min herre. Det visar sig i hans motorik, hur våghalsig han (inte) är och som jag har talat om innan, hans tal. Men det bästa är att det som alla föräldrar redan har upplevt och som deras barn tragglade sig igenom rätt fort, dvs början till talet, när de börjar sätta ihop ord och prata med en, det upplever jag nu, i sakta mak, och jag hinner stanna upp o glädja mig åt det. Idag var det "Tilda tanna bilen". Klart o tydligt. Min duktiga kille!