Tettelisa

Idag skulle jag åka in till stan alldeles allena, gå och strosa, titta på kläder, ta en fika. Jimmie skulle ha barnen. Frågan kom om vi inte kunde åka in allihopa och ta en fika tillsammans. Det lät ju himla mysigt men jag poängterade kraftigt att jag skulle shoppa så jag tänkte inte bekymra mig om barnen. Inga problem.

 

Vår lilla dag började med att vi körde Casper till ett par kompisar där han fick leka ordentligt så vi hade bara ett barn med oss in. När vi väl var i stan så började så sakteliga mitt strosande humör att upplösas, istället tittade den effektiva shopparTette fram. En person som bara har ögon för det jag letar efter just för dagen och inget annat. hivar upp vad jag kan tänka mig över armen, hoppar in i provrummet, den passar, inte den, sitter lite pösigt där - bort med dom, inte den, den passar. Tjopp o tjohej, väck me plaggen som inte passade och direkt fram till kassan sen ut. In i nästa affär. Går raka vägen fram till det jag har tittat ut, provar, passar! betalar, ut. Någon fika blev det inte heller. Min strosande förmiddag blev en timme i effektivitetens tecken... suck.. jag e ju hopplös....