Tettelisa

Ikväll fick jag en riktigt lycklig känsla i kroppen. Jag har börjat springa mer och mer i skogen och mina följeslagare Lova och Lystra är naturligtvis med mig. Men när vi springer på smala stigar där jag måste fokusera på vart jag sätter fötterna, då är det inte lätt med två jyckar i koppel runt sig. Så nu har jag dom alltid lösa efter att dom har sprungit av sig den värsta energin. På smala stigar, genom planteringar, i branter, nerför hala stigar, över spångar och rötter springer vi på, jag och mina små fyrfota vänner. O va vi njuter. Känslan av lycka kommer när de båda glatt springer bakom mig på smala stigar eller när dom kommer upp brevid mig och vi springer i bredd när det blir mer utrymme. Aldrig framför, aldrig på avvägar, utan precis där jag vill ha dom. Lycka. En sån frihet. Hund och människa i perfekt samspel utan krav. Vi bara vet hur det ska vara, allt bara funkar. Koppelparagrafen kan slänga sig i väggen. jag och mina jyckar njuter av vår frihet på löparrundan i skogen. Trötta och blöta slänger vi oss sen i bilen, klappar om varandra och tycker vi är så jäkla bra!. 11km i terrängen kan trötta ut vem som helst, men Ljungsjön runt är helt klart nya favoriten!