Du vet...

Du vet att du är småbarnsförälder när:
 
  • Du hittar saker i toalettstolen som inte du själv har lagt dit...
  • Ditt hjärta tar sjutton extraslag på grund av en öppen grind och direkt börjar du vråla ungarnas namn.
  • Du planerar upp hela dagens aktiviteter runt måltiderna 12.00, 15.00 och 18.00, allt för att hålla uppe ungarnas sockernivå och därmed hålla dig själv ifrån en mental kollaps.
  • Du plockar bort en snorbobba ur håret utan att ens fundera över hur f-n den kom dit och vems den är...
  • Du ser duschen som rena spavistelsen, den gången du får vara ensam i den.
  • Ditt hjärta svämmar över av kärlek när du får en komplimang... av barnet.... Allt från "fint du har gjort" till "fint halsband mamma" drar fram en tår i ögonvrån.
  • Du trampar på något och väntar dig ett högt skrik eller en truddelutt från någon av alla de leksaker som har förgyllts med ljud.... Kommer det inget ljud, DÅ tittar man efter vad det var man trampade på.
  • Du inte längre tycker det är konstigt/äckligt att ha sockarna fulla av mosad spaghetti, majs, köttfärs och annat organiskt som hamnat på golvet under en av alla mer eller mindre kaosartade måltider.
  • Du inte längre blir äcklad eller fundersam över vad du har på handen, det kan vara bajs, det kan vara choklad, vem bryr sig?
  • Du inte längre prioriterar att ha det fint runt omkring dig. I samma veva som barnen börjar ta sig framåt/bakåt/någonstans då lägger man ner allt vad ordningssinne heter.
  • Du kan varenda jingel på junior-kanalen
  • Din familj betyder allt. Du kan få hur många motgångar som helst, hur många slag i ansiktet som helst, hur många hårda ord som helst, det spelar ingen roll. Man skjuter undan allt det när hela familjen sitter samlad kring köksbordet, uppdaterar varandra om vad som hänt under dagen, skrattar, busar lite och bara känner kärleken familjemedlemmarna emellan. Bara vi har varandra spelar inte någonting annat någon roll.
Jag är småbarnsmamma... och trots mina "hårda" ord, suckar och sammanbrott så älskar jag det. Nu måste jag sluta. Min pojk drog precis upp filten i soffan, lutade sig mot mig och sa "Mamma, jag gosa me dig". Så nu fick jag viktigare saker för mig! BYE!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0