Tettelisa

Igår lämpade jag av barnen hos mor min och seglade vidare till Galgberget. Lite backar skulle köras. Kommer dit och sätter på mig min nyköpta mössa och tillhörande vantar. Coolt! Där va ett hål på mössan anpassat för min lilla tofs i nacken. Snyggt! Goa vantar! Perfekt! Bajspåse ner i fickan (till Lova naturligtvis ;p ). Började rota i handskfacket där jag ALLTID har bajspåsar liggande... fast inte idag... attans bananer... Rotar igenom resten av bilen, någon jäkla påse måste jag ju ha någonstans! Nä.... Får väl fråga nästa hundägare som kommer gåendes om jag kan snylta till mig en av dom. Där går ALLTID någon med hund när man gör sig i ordning... Förutom idag... Efter en stund kommer det ett trevligt par med en lagotto som gav mig en påse. TACK! Bajsproblemet löst och påsen använd bara ett 50-tal meter senare. Det visar sig under rundans gång att det inte räckte med en påse men nu hade jag gjort så gott jag kunde i alla fall.... 

Backar stod på schemat. Skulle traggla femmans backar ett antal gånger var planen. Fick lägga ner det när jag kände att benen inte var i form alls. Fick vara glad om jag klarade två varv på femman. Lova var lycklig över att komma ut och var inte alls lika stum i benen som sin matte. 

När första varvet var avklarat ändrade jag planerna och svängde in på Hälsans stig istället. Den är gjord för de människor som typ har hjärtproblem. Det hade jag i denna stund, hjärtat klapprade som fasen innanför bröstbenent så det var bara att kuta in på den stigen! En kilometer in på slingan blir det lite dåligt skyltat och lilla Tette kan bara inte sakta ner för att kolla ordentligt, Hitåt är det nog, tänkte jag och rände på. Det var det inte. Ramlade in på femman... igen... ajdå... Trött...

Men Lova hittar en liten kärlek på vägen, hon förstökte ställa sig in hos en labbeblandning, Sixten, som vi sprang förbi ett par ggr. Han verkade intresserad men Lovas matte förhindrade eventuell närkontakt genom att jogga vidare...

När Lova stannade till för att uträtta behov blev vi omsprungna av en tjej som höll lagom tempo. Det tyckte Lova var jätteroligt! En liten hare!! Den ska vi ifatt, sa hon o började dra! Lät henne ha ett jämnt drag i linan så hon fick jobba lite. Så de tre sista kilometrarna hade vi ett byte att jaga, perfekt! Gjorde fint för mattes tempo me! Lova passade även på att charma ett gäng brudar som var ute o gick. Hon påminner helt klart om sin matte i löparspåret genom att hela tiden se till att alla andra har något att titta på, le åt och beundra!