Tettelisa

Jag borde insett redan när jag hörde Casper "Usch! Nääee Tilda!! Usch!! Baaajs!! att jag borde trycka på "STOPP"-knappen för livet och dra täcket över huvet igen. Kan man göra så? Nä, det är ju bara till att börja ta tag i det hela. Går upp, sneglar in i barnens rum, inser att den här katastrofen får vänta, jag måste kissa först = den här saneringen kommer ta tid.... Ja o Casper går ner, toabesök, sätter igång Disney, släpper ut hundarna, ställer mig nedanför trappan och tar ett djuuuupt andetag för att bemöta katastrofen på övervåningen.... Går in i barnens rum och drar upp rullgardinen. Pyjamasen hade hon lyckats slita av sig, blöjjan var full och hade därmed spridit sitt innehåll. Tilda var lycklig. Jag tog upp henne men det var ingen moderlig omfamning som infann sig där inte. Nänä. Hon fick hänga i luften på armslängs avstånd från min kropp. Ner i badrummet. Upp på skötbordet, väck med blöjja,  in i duschen. Så där ja. Nu var det värsta gjort. In med barnet nakenfis vid tv:n, upp och ta bort lakanet från sängen. Tack o lov var det bara det som var drabbat! Kommer ner, Tilda är tyst och inte vid tv:n. Trubbel. Fann henne i köket. Hon torkade golvet. Med kaffesump. Slänger ut barnet, stänger till sopskåpet (varför fattar jag inte, hon öppnar ju som hon vill trots lås!), torkar golvet, går ner med min tvätt, sätter igång en maskin, går upp igen och ser Tilda greppa efter ett kort hon inte får ha. Hon hör att jag kommer. Vänder sig om, sätter sig i soffan, lyfter upp sin bok, ler mot mig och säger "muuuu". Skitunge. Tur att jag älskar dig ändå....