Stranden

När man säger att man har varit på stranden med barnen får alla en sån där drömsk blick och suckar "åååååh, va mysigt!!". Ja visst får man en fantastisk bild framför sig. Glada ungar som plaskar i vattnet. Glada ungar som gräver i sanden. Glada ungar som sitter blöta i sanden. Glada ungar som gräver blöta i sanden. Glada ungar som rullar runt i sanden. Glada ungar som ska äta lunch och lägger maten "så länge" i sanden... Denna jävla sand. Den är överallt! Ska försöka smörja in ungarna en extra gång med kräm. har dock inte varit så smart så jag skaffat en spray-kräm ännu utan det blir att man kör nån typ av peeling på dom samtidigt som man försöker massera in den smältande krämen. Kom nu ungar, det är mat! Båda ungarna kommer springande och dimper ner på handdukarna med sand överallt! Speciellt på händerna... som dom ska äta med.... nä asså jag har bestick med mig men det är inte lätt att hålla i tallrik/skål och använda bestick samtidigt. Gaffeln/skeden läggs åt sidan... i sanden... medan man dricker och sen tas gaffeln/skeden upp igen för att fortsätta med maten. Allra roligast var det när Tilda skulle gå ifrån och jag då ryckte väck melonbiten ur näven på henne "inte gå runt och äta samtidigt". Hon får då ett raseriutbrott, slänger sig ner i sanden, rullar runt, bestämmer sig för att mamma får väl ha rätt då, kommer tillbaka till handduken och sätter sig och med ännu mer sand på sig sträcker hon sig efter melonen... suck... här höll jag på å få ett nervöst sammanbrott och ingen var lyckligare än jag när matstunden var över och jag kunde skicka iväg ungarna till vattnet igen... va fan ger man sig in på detta för?? För att dom har så roligt. För att se glädjen i ansiktet när dom sitter i det grunda vattnet, sparkar med fötterna så det skvätter på dom och dom kiknar av skratt. DET är underbart. Sanden är ett helvete.
 
Så nu har vi kommit hem, ett barn sover, det andra handlar med pappa och jag dricker kaffe. Söker inspiration till min träning. En enveten förkylning håller mig tillbaka och det kliar i kroppen som aldrig förr. Vill hitta tillbaka till min strukturerade träning så jag ser att jag får ut något av det, vill lägga till lite mer styrketräning efter passen. Sitter med en liten bibel i handen för att få inspiration, googlar och längtar tills kroppen är fit for fight igen. Stadsloppet i morgon. Hade tänkt sätta en bra tid men får nog hålla igen och helt enkelt hoppas på att jag slår tiden jag har för just det loppet, personbästa blir det inte, förkylning har tagit en del på kroppen så ja får börja bygga om lite nu. Nu ska jag luta mig tillbaka med min Runners World igen... har lite kaffe kvar också ;P

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jim tycker att gul asfalt hade varit en bra idé. Jag håller med honom. Jag är ingen strand människa, inte Jim heller. Sand överallt. Men men.... Vad gör man inte för dom där små.

Svar: Nej va gör man inte för dom. Casper tjatade hela vägen tillbaka till bilen "standen annan da" Ja Casper vi åker hit en annan dag. "imonn???" Nä, inte imon... Give me a break! Har precis överlevt en förmiddag! Tvinga inte hit mig redan nästa dag!
Terese Wahrenberg

2013-07-26 @ 15:50:21
Postat av: Emilie

Två gånger per sommar på stranden räcker tycker jag. Hihihi! Tacka vet ja våran å som rinner en bit från oss. Där är det sten och gräs. Gött! :D :D

2013-07-26 @ 22:28:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0