Tettelisa

Det hela började i tisdags. Vi skulle vara på Landvetter omänskligt tidigt på onsdagen så jag och "fläfen" (<--- Tildas ord för Chefen) skulle sova på hotell för att få några timmar extra sömn. Jag kunde knappt komma hemifrån snabbt nog, jag studsade upp o ner i bilen av sjudande jubel i bilen. Vi kommer fram till Landvetter. Väl efter parkeringscermonin hade Terese lite otur med kommunikationen mellan hjärncellerna i huvet (dom var lixom lite otränade på det här med resandet). Vi gick fel två gånger när vi skulle ta oss till hotellet och då parkerade vi typ bara hundra meter från entre´n, den var alltså synlig för oss... ändå gick jag fel... fantastiskt. Väl inne på rummet öppnas champagneflaskan med en väldig fart och dricks upp ungefär lika snabbt... Gonatt.

Upp tidigare än, jag vet inte vad, sminkar oss (jag skulle ju faktiskt träffa VIKTIGA personer idag så ja, jag var TVUNGEN att sminka mig klockan fyra på morgonen... Vi checkar in, möter upp ett gäng, flyger till Köpenhamn, byter flyg och här någonstans hinner släggan ifatt mig.... Det glamorösa jetset-livet är inget för mig.... Men med riktigt dålig humor kommer man långt och vi skrattade oss fram till Hamburg. Nio timmar senare får vi checka in på hotellet..... Nu börjar himmelriket skymtas igen; badkar, balkong, MINIBAR och två GIGANTISKA sängar!!! NUU börjar livet för två småbarnsmammor i Tyskland! Vi tar genast itu med att försöka förstå vad det är som finns i minibaren för att sedan börja göra oss i ordning. Nu upptäcker vi att vi inte reder ut att låsa toaletten... Det var ju ett tag sen man gjorde det så färdigheten lixom hade försvunnit för både mig och chefen... jajja, vi är bra på annat. En timme senare samlas gruppen igen och iväg vi for med bussarna igen, här skulle ätas! Dock kommer den där berömda släggan i huvet igen när vi har suttit på restaurangen en stund och halleluja-kören börjar stämma upp när vi rumlar in på hotellrummet igen. Den tystnar när jag lagt huvet på kudden, BEEEEDRÖÖÖÖÖVLIG kudde... Jajja, just där och då är jag inte kräsen, snark.

Sammanfattningsvis. Tre fullspäckade dagar!! Tidiga morgnar, sena kvällar, mycket information som skulle pumpas in i hjärnan, hur mycket intryck som helst att mata in, hundra intressanta människor men man hann bara prata med hälften och skrattmusklerna fick kämpa i tre dygn!!! Jag var heeeelt slut när jag satte mig i bilen för att köra hem MEN va roligt jag har haft och vilka fantastiska människor jag har träffat!