Tettelisa

I början på veckan tänkte jag "skööönt, nu är alla helger över, då kan man börja  njuta lite grann av julen, tomtarna och ljusen här hemma". Riktigt mös i måndags.... men ja, det var i måndags det.

 

Tisdagen: Hjärthuset i Varberg. Manlig läkare. Ta av dig på överkroppen, Terese. Varför är det så svårt?? Han är LÄKARE! Han tittar inte Terese!! Inte på DE viset, bara i läkarsyfte. Ja, nej, det är skitjobbigt. När han sen ber mig o lägga mig på sidan på britsen (ska göra ultraljud på hjärtat) och han tar bort en bit från britsen, för att se bättre, ramlar tutten ner i de här fallhålet och jag vill bara dö. Gå och häng mig. Skaffa mig en kvinnlig läkare, blääää. Jajja, överlevde. Ny kallelse för cykeltest. 

 

Onsdag: Förlöpte rätt smärtfritt när jag tänker efter. Fick en härlig löptur på kvällen efter jobbet där jag fick upp ögonen för hur många det är som numera är ute och springer med sina hundar. Det gav mig en riktigt glad känsla, att fler har förstått hur roligt det är att springa med sin fyrfotade kamrat och att även mindre hundar orkar springa med.

 

Torsdag: Positiva besked från Lystras veterinär, hurra! Bakterierna i öronen kommer dö!! Döda, döda, döda! Fick vara lättad fram till lunch när de ringer från dagis. Dom e trötta på att hitta mask i Tildas blöja.... Hämta henne... Eh ok. Ringer läkare för att få utskrivet starkare maskdödar-preparat. Går inte utan att ses först. Får en akuttid som Jimmie avbryter matlagningen för att åka in till. Är där en timme och får ett papper, ja, bara ett jävla papper!!!, om hur vi ska sanera hemmet. Det där KAN vi redan! Vi har gjort det fyra gånger innan! Två gånger vid varje maskupptäckt... På det igen, behandla me d vanliga preparatet. Jahopp. Besviken och förbannad resten av kvällen.

 

Fredag: Jimmie får jobba över och mamma rings in som akutbarnvakt. TACK! Jag och barnen lyckas ändå hitta en typ av fredagsmys-känsla på kvällen och jag lyckas stanna upp och andas lite. Förundras över hur stor min lilla tjej börjar bli. Så förståndig, mysig, glad, sprallig, skrattande, tetig, busig, jävlig och underbar. Va mycke som hänt nu under julledigheten, hon har verkligen blivit stora tjejen, det går att kommunicera ut henne ur hennes utbrott och ett visst lugn infinner sig i min kropp. Kanske den allra jävligaste tiden äntligen är över. Hjärtat sväller lite grann och jag njuter i fulla drag av mysstunden jag får med henne ensam när Casper har gått o lagt sig. Älskade unge.

 

Lördag: Casper fick äntligen hoppat med Lova! Svårt men roligt för både tvåbent och fyrbent. Tomtarna städas ut. Så mycke hann jag njuta av julkänslan... men den är lixom över nu ändå... väck me den bara.

 

Söndag: Ett sår hittas på Bella. Vildsvinsjävlar. Detta skulle bli en skön dag med lite fixa-grejjer och en löptur. Nu får vi se vad som hinns med... men myskänslan är långt bort måste jag säga....

 

Så vad säger vi?? Ny vecka möts med ett nytt leende på läpparna och ny ork!