Äntligen löparglädje!
Det har suttit långt inne och det har varit många svordomar och besvikelser dom senaste turerna men nu, äntligen, hittade jag känslan igen. Efter någon km känner jag hur allt släpper och jag bara mjuknar i hela kroppen och njuter. Hundarna är med och springer på utan problem. Även Fredrik är med tillsammans med sin vovve och allt är roligt, allt bara funkar. Löparglädjen när den är som bäst. Det blev en tur utan några krav, utan press, utan något direkt tempo (förutom sista hälften, man måste ju testa lite) och jag kände att hjärta, blodtryck och flås satt där det skulle. Jag bara njöt. Underbart!
Så nu har äntligen motivationen till träningen börjat komma tillbaka. Upplägget för träningen kommer inte att bli riktigt likadant som det har varit inför halvmara tidigare. Jag kommer gå lite mer efter kroppens signaler och inte bara efter djävulshornen på huvet... Är trycket kasst blir det inget tempo- eller intervallpass, då blir det ett lugnt avslappnat pass bara för att få in kilometrarna i benen. Det kommer kanske inte bli några pb-tider men jag ska klara det bättre än i fjol i alla fall. Gbg-varvet 2014 ska bli min revansch, revansch mot förra året, mot blodtrycket och mot vardagens stress och jäkt. 2014 ska bli mitt SKÖNA träningsår!
Kommentarer
Trackback
