Tettelisa

             Ja, det är lite tyst här. Vi kan väl säga som så att jag har fullt upp med att få koll på hur jag ska göra med hundar, ungar, jobb, hus, träning och repning. När man tycker att man börjar få koll och börjar slappna av, då sackar man o man får ett helvete att hinna ifatt igen. Lägg därtill alla små finurligheter ungar och hundar kommer på under vardagens färd, allt för att sinka lite extra eller göra sin mamma/matte lite mer irriterad. Jag försöker ändå hitta mina små guldkorn i tillvaron, vara tillsammans med mina barn och inte bara grejja runt omkring dom. Försöker ha alla "måsten" avklarade till mina lediga dagar så jag kan vara med barnen då och inte bara göra massa tråkigt. 

 

Casper ser till att hjälpa till. Förra helgen sa han att han ville ha fest. På söndagen.... Vi gick fortfarande runt i pyjamas och hade bara precis fått i oss frukost när han kom på detta. En fest.... ok... eh... Va vill du ha på din fest då? "Ballonger!" Ok, ska vi ha roliga hattar också? "JA!" Handla skulle vi i vilket fall som, då kunde vi lika gärna handla lite partygrejjer då. Men party??.... bara vi tre?? nä, ringde runt och fick fatt i min svägerska, de ville så gärna komma på fika. Förvarnade dom om att sänka ribban så lågt de kunde, det skulle nämligen vara partyhattar på den här söndagsfikan.

 

Vi handlade ballonger, partyhattar, partysugrör och köpekakor för hela slanten. Hem, slängde i oss lite lunch och började sen förbereda för Caspers fest. Ballonger blåstes, hattar las fram, kakorna la vi på fat och dukade fram, sen kom gästerna. Casper var i sitt esse och jag tror även vi vuxna hade rätt roligt. När barnen försvann från bordet satt vi fortfarande kvar med partyhattar på huvet. 

 

När partyt var över och gästerna hade åkt kastade Casper upp ballonger i luften, sprang fram till mig, gav mig en kram o sa "Tack mamma, för ballongerna och för min fest!" A men älskade unge! Det var bara roligt! En liten tår letade sig fram i ögonvrån och hjärtat svällde lite grann. Att så lite kan göra en unge så lycklig.

 

Det är såna här små guldklimpar jag försöker hitta i tillvaron. Ja kämpar för att vi ska ha tid för såna här små upptåg. Tydligen gör jag lite tokigt. Någonstans blir det fel. Jag har roligt, jag hinner med mina egna intressen, Jimmie hinner med sina, jag älskar jobbet men någonstans blir det ändå fel. Jag mår inte bra. Något jag gör, gör jag tokigt. Du måste lugna ner dig, säger sambon. Jag ÄR lugn... jag har bara 7000 saker jag ska hinna med.... Ett annat snille sa, du måste lära dig att vara lugn MEDAN du gör de här 7000 sakerna... hm... ja, det lät ju rätt logiskt... får väl försöka jobba på det, för sakerna som ska göras, försvinner ju lixom inte. Får kanske försöka meditera under tiden jag sliter bort Tildas nerkissade sängkläder för femte gången den veckan... För det är ju verkligen jag, haha! Kan ni se det framför er? Terese sliter bort lakan i rask takt medan hon mumlar "uuuuooommmmmm" för sig själv??! Haha, nä, får nog hitta på nåt annat.

 

Nu har jag inte tid med detta mer för nu ska jag lägga mig i soffan o mysa med min Casper. Ja, ni förstår ju varför jag har högt blodtryck, stressar heeeela tiden, haha!