Tettelisa

Att vara småbarnsmamma, vara ledig och inte få äta..... inte lätt asså.... Kör nu min C9-box, andra gången för min del. Jag upplevde en wow-känsla första gången, förstörde det rätt kvickt när kuren var klar och vill nu hitta tillbaka till den där wow-känslan. Så nu e jag alltså på det igen. De första två dagarna äter man ingenting.... Tilda hjälper verkligen till. "Mamma, den lastbilen kör nog PIZZA!" "Mamma, nu e jag ASAhungrig!" "Kolla mamma, GLASS!!" "Får vi lördagsgodis idag?" "Vad blir det för mat, mamma?" Så nu ska man ställa sig och göra en god korvstroganoff till ungarna.... Själv får jag en shake.... Det är tufft och stubinen är inte jättelång. Jag bryter alla småkrig här hemma väldigt kvickt med en höjd stämma. Men det är sista fastedagen nu, sen så får jag äta igen! Hela kylen är fullproppad med frukt och grönt! Det stora problemet blir nog till helgen. Två kalas.....

 

Det händer så mycket i det här lilla livet nu! Jag springer runt med ett fånigt leende mest hela tiden! Det går lixom bra nu. Jag har verkligen kommit igång med det jag har tagit för mig och det går bättre än väntat. Det här lilla ForeverLiving-projektet som bara skulle vara lite på skoj har blivit rätt stort för mig och är väldigt roligt. En träningsutmaning jag tog för mig för fem veckor sen gav mig finfina resultat när jag genomförde nya tester i söndags. Så bra resultat att jag nästan tappade hakan själv. Klarade JAG det här??? Japp! Klapp på axeln. 

 

Nog för att jag är bra men det är ändå människorna runt omkring mig som hjälper till att lyfta mig. Så här mycket positiv energi runt omkring mig har det inte varit på länge! Mycket för att jag själv inte har orkat eller tyckt att jag har tid. Så jag började jobba med mig själv, då började positiviteten och orken komma, då vände allt. Så tack alla nära o kära för att ni finns i mitt liv!