Tettelisa

Ja, jag gjorde ytterligare ett försök till en sovmorgon idag. Ni som missade mitt försök häromdagen kan läsa om det här. Tilda vaknade vid halv två och sen vid fem. Efter fem-matningen som skedde i min säng hoppades jag på att hon skulle somna om. Det tog sin lilla tid och hon knödde mycke på sin mor under tiden. Hade slumrat till när jag hörde Casper komma igång. Tack o lov la han sig o vilade en stund till men det handlade inte om många minutrar. Halv sju hade vi varit på pottan, jag hade hunnit lägga mig för att försöka sova ett par minutrar till men Tilda vaknade och fortsatte sparka på sin mamma. Bara o kliva upp. Förbannat också. hade jag tänkt ett steg längre så hade jag bett Jimmie gå upp men just då tänkte jag bara att han faktiskt inte hade sovit mycke de senaste dagarna, han behövde få sova ordentligt. jag kan göra det i morgon... nä just de, då ska vi iväg... jag kan göra det nästa helg... nä just de, då ska Jimmie till Jämtland... Det var sista chansen till hjälp på morgonen på fyra veckor.... f-n me. När ska den här förbaskade amningspsykosen släppa så man börjar tänka lite längre än tuttarna räcker!