Helgens testosteronchock
Ja, va sjutton har jag gett mig in på....?? Drömmen att få arbeta med hundarna på olika sätt i skogen gör ju att jag kastar mig ut på saker jag inte är van vid eller har upplevt förut. Den här helgen fick jag äran att få följa med my love till de Sörmländska skogarna på tackjakt. Vi skulle vara där både lördag och söndag och det skulle även ut o ätas med större delen av manskapet på lördag kväll.
Det är minst sagt en upplevelse att kliva in i ett rum med ett 30-tal karlar i olika åldrar, jag känner inte någon och alla pratar om ett intresse som jag är helt ny i... dvs, jag har absolut ingenting att tillföra i samtalen. Skrämmande läskigt för en halvt introvert person som en själv. En kvinna utöver mig befann sig i rummet på morgonsamlingen vilken vi hamnade till bords vid och som gjorde att jag ändå kände mig liiiite tryggare. Jimmie tog så klart hand om mig hela tiden som den gentleman han är men det är ändå påfrestande för skallen att försöka hänga med i samtal, lära sig massor, manövrera sitt sätt att vara genom olika outtalade koder som uppenbarligen finns och dessutom inte totalt göra bort sig... Det är fasen mycket att tänka på.... Jargongen karlarna emellan passar mig ändå rätt bra, lite smågrov, småtaskig men hjärtlig. Jakten i sig under dagen var ju fantastiskt häftig att vara med på och jag fick se massor av vilt som man inte är direkt bortskämd med i skogarna här hemmavid.
När lördagens tre såtar var avklarade snörade jag på mig löparskorna medan karlakarlarna klarade av hanteringen med skjutna djur. Dag #76 i runstreaken kunde bockas av. Sen sladdade vi hem till karln vi sov hos, duschade i raketfart alla tre (inte samtidigt!!!) och sen bar det iväg till middagen där jag blev ensam kvinna och som dessutom inte kan någonting om det givna ämnet för kvällen.... Jimmie fortsatte såklart att stötta mig och vi hamnade brevid väldigt trevligt folk så kvällen förlöpte smärtfritt och roligt.
Jag kände mig naturligtvis lika bortkommen under söndagen och nu började liksom hjärnan att stänga ner av den sociala påfrestningen och jag gjorde säkert en del klavertramp men som förhoppningsvis knappt märktes och jakten var lyckad, spännande och händelserik. Mitt intresse har inte svalnat efter helgens bravader i alla fall....
Väl hemma vid kvart över tio skulle ju så klart runstreaken dag #77 klaras av på tunga ben och sen var det bara att gå och lägga sig. Vaknade lika trött idag och kände ett starkt behov av lugn och ro och ta tillbaka mitt jag som kvinna. Efter hundpromenad tillsammans med min underbara vän och löparkompis avverkades dag nummer 78 i streaken och sen blev det ett lugnt, djupandningsfokuserat yogapass. Sen det bästa av allt. En lååååång dusch. Hela jag stank svett, galt och inälvor kändes det som. Detta bytte jag ut mot ordentligt med tvål, flertalet schamponeringar, scrub och peeling följt av väldoftande lotion och ett behagligt ansiktsserum. Med rosa tånaglar känner jag att östrogennivåerna är i balans igen och den testosteronchock jag fick den här helgen är behagligt avskrubbad.... Nu blir det plugg.
Han💖
Kommentarer
Trackback
