Tettelisa

Nu börjar det helt klart dra ihop sig och nervositeten har haft mig i sitt grepp senaste veckan. Så pass mycket så jag allvarligt har funderat över att skriva ner mig en klass.... Tack o lov har djävulen på vänstra axeln fått råda. Men mycket jobb senaste tiden har lett till att jag har tappat fokus. Helt. Fokuset har blivit jobb och barn, att få ihop det och min träning och viktigast av allt, mitt mindset har fått vänta. Därav all nervositet.

 

Så idag hade jag då äntligen en ledig dag så att jag och ungarna kunde gå en längre tur med hundarna. Ungarna cyklade i förväg och jag började gå i mina egna tankar och bestämde mig för att visualisera loppet och dessutom prata högt för mig själv så jag inte kunde tappa fokuset. Tack o lov mötte jag ingen då! När jag gick där och tänkte igenom loppet, hur det kändes i starten, hur loppet skulle kännas, vad jag skulle fokusera på, då hände något i kroppen. Lugnet la sig, jag sträckte på mig och det kom tårar av lycka när jag i mitt huvud gick i mål efter 42 tunga km och mina barn ger mig världens kram... Man är rätt grym på att visulisera om man börjar böla av alla känslor som kommer då, haha!

 

Så idag skulle jag då även ut på mitt sista långpass innan stora dagen. Rekommendationerna var tydligen att ta 75% av sträckan nu två veckor innan, dvs att jag skulle ränna 30km idag... Eh nej, där var jag inte kände jag. Jag har sprungit 35 för en månad sen, det får lixom räcka, kroppen ska ju hålla me! Så 24 blev det ungefär och hela tiden jobbade jag med mitt huvud, min takt och mitt flås och förutom en kramp i ena låret så fick jag till det riktigt bra! Krampen vet jag vad den berodde på så det är bara att förebygga det så gott det går nu de sista två veckorna.

 

Summan av kardemumman asså. Lugnet har lagt sig i kroppen. jag känner mig säker på mig själv och mitt mål igen. Jag vet att det kommer bli pissigt jobbigt men jag kommer ta mig runt. Jag har ju trots allt 7,5 timmar på mig.... man borde ju klara att gå hela rundan på den tiden tänker jag.... i värsta fall. Nu blir det kortdistanser ett par ggr till innan stora dagen och en väldans massa mentalt jobb! Nu jäklar!