Tettelisa

Igår var dagen då allt skulle fixas. Jag ska nämligen iväg tre dagar till Göteborg!! Jag ska bygga monter och stå två dagar på My Dog-utställningen och sälja foder och det ska bli så vansinnigt roligt! Många höjjer något på ögonbrynen och tycker jag är liiiite knäpp som hoppar upp o ner av glädje för att jag ska stå i det sorlet och slita häcken av mig i två dagar och dessutom le hela tiden... Men jaja, JAG tycker det är asroligt i alla fall!

 

Så igår skulle jag ju lixom ordna med allt för jag räknar inte med något annat än att jag kommer att vara ett vandrande lik lördag-söndag när jag kommer hem. Då kommer det inte finnas ork att fixa med någonting alls. Så allt skulle fixas på tisdagen. Granen skulle ut, tomtar och stakar bort,jag skulle plugga, huset städas, jag skulle träna och hundarna skulle promeneras med. Det blev inte riktigt så. En liten dam fick öroninflammation och höll därför hennes mamma vaken större delen av natten. Masade mig ur soffan (det är ju där man hamnar i sittande sovläge med ett barn med öronkrux) vid halv nio för att fixa frukost. Då hade sonen tjatat länge om att han var hungrig. Huvet var som bomull. Det blev inte mycket gjort den här dagen.... Framåt kvällen piggnade jag ändå till och orkade packa i alla fall.

 

Så blev det då den Dagen. Dagen då jag ska bege mig. Nu har jag sovit och kroppen är fylld av en nervös adrenalinenergi, inte helt olik resfeber. ALLT ska fixas med på morgonen. Inser ju att jag inte hinner allt utan får prioritera något. Far ändå runt som hottentott. Packar det sista. Detta vilka kläder jag ska ha med var faktiskt inte speciellt lätt. Jobbkläder check, men sen då? Ska man ha med något finare till kvällen om man inte äter på hotellet??? Fixar med tvätten. Fixar i köket. Vattnar blommor. Allt med en något stirrig blick. Vad är det jag glömmer? Bestämmer mig för att jag är klar. Nöjd över min morgonprestation och kläderna jag fick på mig. De funkar att bygga monter i. Sätter mig ner med mitt kaffe. Tar första klunken. Ljuvligt. Andas. Va fan?? Jag spillde kaffe!!!! På min tröja!! Va fan ska jag ha på mig nu då???? Hade jag haft riktigt små barn hade jag nog kunnat komma undan med att tuttarna hade läckt lite, ha överseende lixom, men nu kan jag inte skylla på det.... Den stirriga blicken kommer igen....