Organiserat kaos

Jag återkommer ständigt till detta ämne, att hitta balansen i mitt liv. Att ta ner min krav något och ta dagen som den kommer.... Om man backar tio år i tiden och funderar lite kring mina krav då och sen tittar på nutidens krav så är det en ENORM skillnad. Men det är fan inte lätt att hålla kraven nere. Viljan att ha ordning runt mig är enorm, orken är desto mindre och motivationen finns knappt alls. Det är banne mig inte lätt att vara halvpedant och leva med dom individer, tvåbenta och fyrbenta, som jag lever med.
 
De fyrbenta är experter på att dra in grus, pinnar, fälla hår och slabba i vattenskålarna så det är droppar över större delen av vardagsrummet. Eller droppar e kanske egentligen fel ord. Pölar är nog mer rätt.... 
 
De tvåbenta försöker man ändå styra upp en del men när man kommer hem på kvällen och matrummet ser ut så här......
 
Då gäller det att djupandas, blunda lite grann och försöka nonchalera det. Det är inte värt att lägga energi på när man har haft en heldag på jobbet.
 
Jag tror också att jag lyckas dölja min pedanthet rätt så väl. Jag går inte upp i atomer när jag hela tiden får sopa av fötterna mot byxbenet för att dom är fulla av grus.... Eller jag gör inte det nu längre i alla fall.... Men jag vill.... Däremot så kan jag ändå överraska lite genom att plocka fram den här typen av människa lite då och då. Att jag inte kan hålla ordning i huset har jag accepterat men en sak som jag har hållt fast vid är hur sängen ser ut. Nu tänker ni överkast, fina kuddar och snyggt bäddat. Fel fel fel. Jag bäddar ALDRIG! MEN, jag har vansinnigt svårt för att bädda nytt med olika påslakan och örngott. Dessa ska vara av samma sort. När min sambo insåg detta för bara ett par månader sen trodde jag att ögonen skulle hoppa ur skallen på han. Men ja, så är det. Det är en liten tvångsgrej jag har. Matchande kuddar och påslakan. Punkt. Ni kan ju tänka er min ångest när jag inser då att ett av mina bästa påslakan är borta. BORTA! HUR FAN KAN ETT PÅSLAKAN BARA UPPHÖRA ATT EXISTERA!!!????!!! Helt plötsligt har jag bara ett påslakan av det setet. Fetglöm, att jag kommer bädda med det fler gånger. 
 
Men på en plats i världen får jag vara den ordningssamma Terese jag gärna vill vara. På jobbet får jag löpa linan ut. Där gäller det att hålla ordning för att vara effektiv. Älskar den kombinationen! Effektivitet och ordning! Halleluja!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0