Tettelisa

Spänningen inför vår tripp till Dalarna var olidlig och det var extremt energiska ungar som hjälpte till att packa på söndagen. Friheten man känner när man sätter sig i bilen och beger sig iväg är fantastisk. Konstigt egentligen. Jag ska ju ändå tillbringa 7,5 timme med två barn i en bil... Ensam... Men det finns inga duktigare ungar på denna jord än mina på att åka långt i bil. Jublet som stiger i bilen när de efter två timmar får reda på att de om ungefär två filmer ska få äta mc donalds-mat... ja asså ni fattar ju, dom är rätt lättroade.

 

När vi kommer upp till Leksand drabbades jag ändå av lite magknip. Där var inte mycke snö och jag hade lovat ungarna snölek och pulkaåkning. Lyckan var total när det snöade på natten och det var perfekt kramsnö för att göra gigantiska snögubbar. Även en dubbelpulka blev inköpt.... En dubbelpulka i plast håller inte för två vuxna. Bara så ni vet.

 

Efter ett par dagar i dalaland så dök lite fler släktingar upp och trivselfaktorn nådde nya höjder. En viss person övertalade mig också att vi skulle åka skidor. Började fundera på när jag stod på ett par skidor sist. Åtta år sen.... ÅTTA ÅR sen! Vi packade ihop oss och en jäkla massa grejer i två bilar och drog iväg till Granberget. Ungarna fick hålla sig med resten av flocken och åka pulka medan jag och morbror drog iväg i liften till högre höjder.... Solen sken. Snön gnistrade. I backen slappnade jag bara av och njöt. Halleluja.... Efter ett par åk och en korv senare så mumlar Casper till mig "Mamma, jag vill också åka skidor...." Eh va?? hörde jag rätt?? Vill min son prova något nytt? Med fart? Här gällde det att smida medan järnet var varmt. Direkt ner till skidboden för att hyra utrustning till båda ungarna.

 

Jag, ensam, skulle alltså lära två ungar att åka skidor på en timme. Jag menar hur svårt kan det va? Det är banne mig inte lätt. Första bekymret är ju liften. Hur fasen ska jag få med ungen i liften utan att vi ramlar? Brukar ha fullt upp med att ha koll på mig själv och nu ska jag även få med mig en liten individ som aldrig stått på ett par skidor förr? Började med Tilda då hon är lättast att styra upp. Detta ledde ändå till platt fall när vi skulle av liftjäklen. Men dotera är tapper och lät sig inte skrämmas. Med mina stavar framför sig tog vi oss ner. Tog nästa barn och den här gången gick det bättre med liften. Dock var det svårare att ta sig ner med Casper då han inte alls har samma kroppskänsla. Ni kan ju tänka er träningspasset man får... Man får ploga järnet för att inte störta ner för backen så det är med en viss krampkänsla i benen man tar sig ner. Sen så står man ju lite lätt böjd över barnet med stavarna framför sig som då spärrar att barnet far iväg. Tänk er då en klump på 25 kg som dessutom hänger på stavarna för att inte ramla.... Här kommer då en ny känsla för den här skidmamman, kramp i armarna... Har nog aldrig hänt förut när jag åkt skidor..... Men han tyckte det var SÅ roligt. Efter en timme var både ben och armar möra på den här mamman och det var skönt att ta ett åk för mig själv med morbror igen.

 

Nästa dag drog vi dit igen och det var återigen en fantastisk dag med sol och snö. Den här gången fick vi hyrt selar till ungarna med så de hamnade en bit framför mig. Mer lättåkt för mig och ungarna hajjade bättre hur de skulle ha kroppen. Men mamman ifråga fick istället ont på andra ställen. Det är banne mig tufft att styra upp en extra vikt i backen.... Huvudsaken är att ungarna tyckte det var riktigt roligt! Det öppnar ju upp nya dörrar inför kommande vintrar med kanske en o annan skidweekend.