Tettelisa

En fyraåring är en livlig liten krabat. Det rör sig mycket i skallen. Något ska hända hela tiden. Man funderar inte så mycket utan pratar mest och tänker sen. I bilen ska det spelas hög musik OCH pratas. Mamman ifråga sätter alltså igång bra musik på en bra volym för fyraåringen ber om det. Nästa sekund ska samma fyraåring fråga nåt och musiken får då sänkas. Mamman svarar och höjer sen musiken igen. Ett par sekunder senare kommer en fråga till eller helt enkelt bara ett påstående som kräver bekräftelse. Musiken sänks så igen. Höjs igen. Det frågas igen. Så håller det på. 

Tilda- Vad ska vi göra i stan?
Jag- Du ska mäta och väga dig, det får alla som fyllt fyra år göra.

Tilda- När ska jag till dagis?

Jag- Efter lunch.

Tilda- Ska du på möte?

Jag- Ja

Tilda- Då får Casper vara på skolan

Jag- Ja

Tilda- Varför har du hår på snippan?

Va fan kom det här ifrån???

Jag- Stora tjejer har det. Du får det också sen. Kanske när du blir 13, 14.

Tilda- Ja eller 16!

eh, ja....

 

Dom e ändå rätt så mysiga de här tisdagarna när det är jag och tösabiten själva hemma. Jag har även bestämt mig för att vara hemma en dag till i veckan till hösten. Casper behöver den extra vilan det ger att inte behöva vara på fritids. Jag var lite orolig över hur vi skulle klara det ekonomiskt. Vi behöver de extra slantarna vi får in nu för att spara så vi kan göra färdigt huset utvändigt, serva bilarna, köpa däck, fixa trädgården, fixa köket, köpa nya soffor osv osv osv. Hur ska vi fixa det om jag går ner i tid? Dessutom känns det som ett nederlag att släppa en dag på jobbet som jag trivs så bra på. Äntligen känner jag att jag får cred för det jag gör där och så ska jag helt plötsligt ge upp det? Jag har slitit, engagerat mig, pluggat och lagt ner min själ i det jag gör där i 11 år och nu ska jag bara släppa det för att vara hemma?? Jag tycker ju inte ens det är roligt att vara hemma lixom??!! Men jag har blivit serverad en möjlighet på silverfat. En möjlighet som jag tänker ta och göra det bästa av. Något som jag kan göra upptill mitt vanliga arbete och få in lite extra pengar så det inte känns lika stort att gå ner i tid. Vem vet hur stort det blir. Det blir så stort som jag bestämmer mig för att göra det till. Jag styr över hur mycket tid jag vill lägga på det. Just nu är jag enormt taggad och stolt över att jag tog steget att haka på det goa teamet jag nu ingår i. Kollegor som ger mig så mycket energi. Att gå ner i tid är nog inte så farligt. Kanske rentav det bästa beslut jag tagit.