Vilken jul!
Julhelgen avverkades i en väldig fart men vilken jul sen! Den här kommer jag minnas med värme i mitt lilla hjärta.
På julaftons morgon kommer Casper in som vanligt och lägger sig och mysar hos mig, fortfarande trött efter gårdagens kalas med Karlsson-klanen. Plötsligt känner jag hur han stelnar till, han håller andan. Jag riktigt känner hur insikten slår han med full kraft. Det är julafton! Han kan inte komma bort ifrån vår säng snabbt nog. Han rusar in i sitt rum och jajjemen, tomten har lämnat paket i strumpan i natt! Han sliter med sig paketet in till oss och jublar "Tomten har varit här mamma!!" "Åh, vad spännande! Kolla om där fanns fler paket i strumpan!" Han rusar tillbaka in i rummet. "Tilda, vakna!! Tomten har varit här! Det finns paket i strumporna!" Hör hur Tilda kommer upp med blixtens hastighet ur sin säng och sen kommer in till oss med stora ögon och paket i famnen. Herregud, tösen sover nästan fortfarande, haha! Båda ungarna studsar upp i sängen för att öppna sina paket. Jag ler stort. Jag har själv knappt hunnit vakna riktigt även om jag började vrida och vända mig av förväntan i sängen redan vid fem. Man känner lyckan och förväntningarna från barnen och man skiter fullständigt i vad klockan är. Den här stunden är lixom helig. Den är fantastisk. Ögonen lyser på ungarna och dom jublar över sina paket. Kanske tomten har lagt några under granen också!? Det hade han! De kommer upp med några paket till var. När alla är öppnade konstaterar Casper att det är bästa julafton någonsin! "TACK TOMTEN!!" vrålar han och slänger sig sen i famnen på mig "Jag älskar dig mamma!" Men oj, va mycke känslor! Nästan mer än vad jag klarar av så där på morgonkvisten och känner en liten tår i ögat. Det är härligt o se att de blir så glada och lyckliga över lite pennor, saxar och tatueringar.
Dagen fortsätter i samma anda. Kvällen i Glommen blir supermysig med god mat och ett tomtebesök såklart. Där höll energin på att tilta över på Casper som inte kunde fokusera, viftade hejdlöst på armarna och nästan glömde andas. Men den är där igen. Känslan. Den riktiga julkänslan. All kärlek och all tacksamhet.
På juldagen var det dags för den årliga hundpromenaden och vi var så tacksamma att den återigen hamnade hos oss med tillhörande kalkonmiddag. Att bara vara hemma en dag i all julhysteri är ljuvligt. Casper och Jimmie gick ut och testsköt Caspers nya luftgevär och jag och Tilda byggde ihop lite av hennes lego innan det var dags för föberedelser. En supermysig morgon. Sen händer lixom allt väldigt fort. Kalkonen fixas och åker in i ugnen, sista handen läggs vid efterrätten, en efter en hoppar vi in i duschen och sen slår klockan två och alla är här. Gamla och unga, tvåbenta och alla fyrbenta. Det är så härligt. En skön promenad där man fick skämmas lite när man insåg att ingen av oss hade fått med någon alkoholfri glögg till barnen följdes av julklappsutdelning och en god middag (om jag får säga det själv). Ännu en gång fylls man av den där julkänslan, kärleken och tacksamheten för att vi alla är samlade i år igen.
Nu sitter jag i ett alldeles tyst hus. Annandagen startade med att ungarna och Jimmie tog med sig två av tre hundar och drog iväg till skogen för att jaga. Kvar blev jag och Lova. Vi har tagit en långpromenad och nu sitter jag med mitt kaffe och inväntar att klockan ska slå lagom för att åka till jobbet. Känslan är här igen. Julkänslan, kärleken och tacksamheten. Den här gången för att julen blev helt fantastisk. Över mina förväntningar.
God fortsättning på er!
Kommentarer
Trackback
